På svensk mark igen.
RSS
Gårdagen var… intensiv kan man säga. 4 flygresor. 21 timmar vaken arbets och restid och jag är nästan döv idag. Spännande va?
Har aldrig haft problem med tryckutjämning i öronen när jag flyger. Men har tydligen inte flygit när jag är sjuk förut för mina öron var nära att sprängas varje start och lyft. Och startar man och lyfter 4 gånger är man rätt trött på lock i öronen till slut. (Det har fortfarande inte släppt på båda öronen, så det blir en spännande dag med host och dålig hörsel.
I Berlin hade vi en timmes väntan på nervägen. Då gick vi till Starbucks för att ta en fika. Starbucks är något jag verkligen förknippar med att vara på resande fot eftersom vi tidigare inte haft det i sverige. Klart man passar på då!
För er som inte varit på Starbucks kan jag berätta att de frågar efter ens namn när man beställer och skriver det på koppen. Jag och Tove som var kameraman kamerakvinna igår beställde en varsin kaffe, medan grabbarna valde juice. Vi sa snällt våra namn och jag tyckte att tjejen såg lite konfunderad ut när hon skulle skriva T O V E. När vi fick kopparna stod det mycket riktigt Maria på min och på Toves stod det:
Totwit?!? Hur lyckas man få namnet Tove till det? Haha. Men hon tog det med ro, det är tydligen väldigt vanligt att man inte förstår vad hon heter.
Sen flög vi vidare. Jag hade tittat på väderkartan och sett att det var rätt molnigt i Tyskland, så jag hade på mig underklänning, klänning och strumpbyxor. Men väl framme i Köln så var det strålande solsken och 26 grader varmt. Behöver jag säga att jag nästan svettades ihjäl? Tur är även att jag alltid har solkräm med mig på jobb, tyvärr missade jag ena skenbenet och lite i urringningen så där är jag rätt… rosa idag. Men måste säga att solskyddet verkligen gjorde sitt jobb eftersom vi satt i starkt solljus i flera timmar. Bra sätt att testa solskydd. Ska skriva mer om den i ett eget inlägg nu när jag vet hur den fungerar.
Kan inte visa bilder från själva jobbet, men ovan ser ni en liten bit av stället vi jobbade på.
Maten kom från en catering och var fantastisk. Dessutom hade vår värd beställt bubbel till oss alla, även om vi jobbade och inte dricker när vi jobbade så skålade vi ändå i solen och smuttade lite. Ingen av oss skulle ju köra bil den dagen.
Sen när vi skulle åka hem så kom inte taxin, eftersom vi rest i nästan 6 timmar för att ta oss til Tyskland ville vi utnyttja tiden så mycket som möjligt så vi förbeställde en taxi så att vi bara kunde hoppa in med utrustningen och åka iväg. Synd bara att taxin kom ca 30 minuter för sent och inte pratade nån engelska. Vi försökte förklara att vi hade sjukt bråttom, men hon pratade på på svenska. Men med 2 minuter till godo hann vi ändå boarda planet.
Det är ändå märkligt hur dåliga många tyskar är på engelska. Vår taxichaffis var ändå en tjej i 30 års åldern. Man kan tro att man skulle vilja kunna engelska då.
Väl hemma igen i natt var jag så trött att jag knappt kunde sova för att jag var övertrött. Men till slut gick det och nu är jag snart på väg till I am. Lite röd på sina ställen, utan hörsel på ett öra och nedsatt på det andra, hostig och snuvig och väldigt trött. Men det var ändå en rolig resa!
Maria Persson
Anna Mosseby
