Jag går Nu

Jag går ut nu. Precis som ni säger. Jag går ut i skogen. Där jag hör hemma. Men jag är lycklig. Det är inte det. Det är andra saker som kommer över mig. Som pockar på mig, som strömmar genom min något nedsatta immunförsvar. 

Det är som en eftersmak. Era ord värmer. Någon undrar hur någon som ”har det så bra” kan känna såhär ibland. Jag svarar LIVET. 

Oavsätt vilka förutsättningar du ges, tar eller kämpar för att få – så finns det stunder så uppförsbackarna känns i benen. I hjärtat. I själen. Vi är alla där ibland. Vi faller, blöder, får ärr – och reser oss upp. För upp ska vi ALLTID. Alltid. Att ligga kvar i geggamojan och klafsa är inte okej. Inte ett alternativ. 

Livet, åren, månaderna och de dagar vi fått här på jorden består av cykler. Cirklar som innefattar olika stadier. Vi hamnar i ”geggan” ibland. Det som gör skillnaden är vilka av oss som klafsar vidare, upp på den hala stenen. Kanske halkar vi igen. Men bort från geggamojan ska vi! Upp ur gyttjan och vidare. Tvätta oss i närmaste vattendrag med fast botten och vidare ut i nästa livscykel. 

Mina stunder i geggamojan brukar bli korta. Men jag tillåter mig ändå vara där. För det är där jag känner att jag lever. 

Väl uppe på ”stenen” kan jag sitta en stund. Reflektera över livet. Se ner på gyttjan och göra bra val. Bli påmind. Om vad som

För

Mig

Är 

Rätt

Och

Vad 

Som 

Är

Fel. 

I mitt lilla liv. Visdom kommer genom insikt. Insikt kommer genom erfarenhet. Alla erfarenheter är bra. 

Och vet ni vad… Vi kommer alltid fram dit vi ska ändå – tillslut. 

Tack för att ni finns i mitt cyberliv.

Namaste