Kommer det någonsin bli perfekt? Kommer jag någonsin lägga mitt huvud på kudden och somna lugn och harmonisk.
Det var tankar som kunde fara genom mitt huvud för ett par år sedan. När jag presterade på max, gjorde max, var maxad i allt.
Är jag för hård mot mig själv, vill jag göra allt det här , minns jag att jag spekulerade på golvet hos min terapeut för flera år sedan.
Var det därför jag aldrig sa nej. Aldrig drog gränser kring mig själv. Släppte in och lät mig förföras av tron att allt skulle bli bra, bara jag blev som alla andra ville att jag skulle bli.
Vi gillar fack i Sverige. Svarade min terapeut. Och du kära Emilia är svår att få in i fack. Därför är och kommer din väg vara krokig med full av spännande utmaningar, vackra platser, smärtor men också insikter.
Så rätt han hade, jag accepterade mig själv och min vilja. Min egen vilja. Stängde av autopilot och blockerade ut de röster inom mig som sa emot mitt hjärtas röst.
Nu vet jag att jag inte väljer den ”enkla” vägen. Att jag aldrig gjort. Ibland blir jag trött, men aldrig osäker. Jag sträcker på mig lite mer. Ler och möter mina varma och kalla vindar med tilltro.
Känn efter.
Ödmjukhet inför att du är den du är. Att du har ett syfte på jorden. Hoppas. Älska. Ge Kärlek. Känn Trygghet.
Tro på dig själv.
Kan oxå varmt rekommendera den här artikeln om utbrändhet . LÄS HÄR
Forts… Du har en härlig blandning av goa egenskaper o din kärlek o positiva inställning till livet o människor är sannerligen smittsam
Tack goa Tina!
Ja du är o har varit så modig – vilken häftig förebild du är (fast du är yngre
Vi har ett ansvar mot våra medsystrar, att försöka vara sunda förebilder;)
Oj du prickar precis rätt som så många gånger! Jag sitter här på semestern med bältros och magont som de tror har brutit ut av stress. Jag vet inte bara hur jag ska göra för jag har ju sista veckorna försökt att koppla av och yogat. Fast de är nog nu när jag kanske har kopplat av liiite mer än vanligt som kroppen ”känner” av och säger ifrån. Jag är också ständigt orolig för mina närmaste.. Lång historia.. Men har man förlorat nån man älskar mer än livet själv så blir man mer orolig att det kan hända igen.. Eller jag blev så.. Behöver nog jobba på det. Tack iallafall för en jättebra blogg som hela tiden inspirerar till att vilja leva bättre
kram
Tack för att du delar med dig Maria, och ja – din kropp säger ifrån… Lyssna. Noga. Så kommer din inre röst berätta vad som måste göras. Du vet vad det är. Egentligen. <3 gör det!
Jag ska försöka lyssna så noga jag kan 😉 tack!
Jag hjälper dig gärna fina Maria!
Så sant skrivet, finns så stor igenkänning när man alltid är öppen och hjälpsam. I många år har jag trott att jag alltid hade fel, var för känslig, måste hjälpa alla, ställa upp, aldrig få känna att jag räknades. Gick igenom en skilsmässa och träffade min älskade för 7 år sedan. Det har varit en tuff resa, men att ha de stödet min älskade visat och med en terapeuts vägledning är jag så pass läkt att jag i dag kan säga: Nä nu är det för mycket, jag återkommer när jag känner att jag har mer kraft. Hylla livet! ❤️