Urkraft

Läser era kommentarer, känner all den värme ni sänder mitt håll. Fylls av ljus, av medmänsklighet – av värme.

Det ger mig hopp, tro, kärlek – att det finns så många fantastiska medsystrar där ute. Om vi bara öppnar våra hjärtan. För de ”andra” som oxå vill ge värme, kärlek och hopp. Det kanske inte är dem du tror ska skicka dig dessa känslor. Men om du möter en person som får dig att bli glad, varm, som du känner fyller dig med kärlek. Ta tag i den människan. Lär känna den, ge och få. Är det en ny bekant – våga släppa in. Är det en gammal vän, känn tillit. Berätta hur du känner. Ta upp kontakten med någon.

Genom livet möter vi dessa ”ljusbärare” som sänds vår väg av en anledning. Vi möter människor i livet för att lära oss eller lära ut något. Ser vi livet så blir även de svåra stunderna lättare. Livet vill oss inte illa. Det vill lära oss något. Det vill göra oss till bättre människor, medmänniskor och väsen.

I svåra stunder ska vi stanna upp, reflektera, vara ärliga mot oss själva och vi lär oss något. Stå rakryggad och sann inför oss själva. Vi kanske gjorde fel, men det är okej. Vi kanske missbedömde situationen. Det är oxå okej. Vi prövas. För att bli starkare. Inför något som är så mycket större än nästa månads höstregn eller den där räkningen som inte betalades.

Allt kommer bli bra. I slutet blir allt bra. Och är det inte bra, så är det inte slutet.

Sprid leenden, en varm hand på någons axel, en kram. Ett sms till någon som behöver det. Var snäll. Mot dig själv.

Namaste<3