Till dig

Det här inlägget är till Magdalena. Som försöker finna ljusa stunder i en svart vardag. Det här inlägget är till er andra, som av olika anledningar får svårt att andas ibland. Vars hjärta värker och synen av glossiga magasin, tuperade hår och sol gör ögonlocken tunga. 

När synen i spegeln stirrar tillbaka och säger – vem är DU? Vad gör du? Du orkar inte. 

Det här inlägget är till er. För ni orkar. För det finns ljus. Det finns hopp. Du blir prövad. För du ska lära dig något. Om dig själv , om livet. 

Vissa av oss brinner. Vi brinner som barn, som tonåringar och på våra arbeten som vuxna. Ger, ger och ger, tar sällan hjälp, låter sällan andra hjälpa. Vi vill så så väl mot andra att vi ofta kan bli uppätna. Vi blir föda till energitjuvar. Vi är passionerade. Vi bränner ut oss. Bara de som brinner riktigt starkt och mycket, som vill så mycket att det nästan gör ont – kan bränna ut sig. 

Jag hamnade på golvet för ett par år sedan. Kom inte upp. Min kropp la av. Hela mitt liv vändes upp och ner. Som en bilolycka mitt i mitt kök. Jag trasades sönder, blödde. Höll på att dö, eller? Jag dog. 

Jag hade slutat lyssna. Jag hade slutat göra saker som gjorde mig lycklig. Lät människor utnyttja min dyrbara energi. Jag gav givmilt bort den till alla som ville ha. Oavsätt vad de gav tillbaka. 

Jag fick börja om. Jag fick bestämma mig för att födas på nytt. Det var oerhört smärtsamt. För mig, och för dem omkring mig. Jag fick lov att Tvätta öronen. Byta hud. Gå i terapi. Yogan kom in i mitt liv på nytt. Med annan kraft. Med andra förutsättningar. Nytt liv. Jag var tvungen att överleva. 

Överlevnadsinstinkten tog över mitt liv. För den har vi. Magdalena, du har den. 

Människor omkring en förstår sällan. Eller aldrig. Låt det vara så. Tänk på dig själv. Vad gör DIG LYCKLIG? Exakt VAD? 

Gör det. Bara det. Hur galet det än verkar. Ett steg i taget. 

Oavsätt om du varit nere på botten, under ytan eller bara känner av värk och oro. 

Livet kan fyllas med ljus. Du har det inom dig.