Andas in, andas ut, andas in, andas ut
Regnet smattrar på fönsterrutorna, likt små trummor slår de emot de öppna glaspartierna
Vinden bestämmer rytmen på de små dropparna
Jag hör en melodi
Utanför har löven exploderat i färgskiftningar som får dem att likna en sprakande eld
med inslag av den vackraste nyansen av rött
Det är så vackert
Så stilla
Ibland slår det mig, rätt ofta faktiskt hur icke närvarande vi är i våra liv. Hur vi vid kriser, sorg, olycka eller påtvingad paus ofta ser oss omkring och inser – tycks känna, ställa oss frågan
– Är jag den enda som ser vad som håller på att hända?
Våra hjärnor är dem samma som på stenåldern, när naturens och magkänslornas krafter drev oss framåt. Idag drivs vi av andra saker, vi stoppar undan alla våra instinkter, för att leva i ett samhälle på bristningsgränsen. Det bör vi ha med oss, placera små frön i våra barn, i oss själva – att ta hand om oss, lyssna inåt, inte jämföra oss med andra utan lyssna på vad vi verkligen vill – behöver och varför.
Så här sitter jag – med örtte, färsk mango, rostade mandlar och hirsgröt. Gott för magen, gott för själen. Måste jobba, måste prestera, leverera – ge något för att få något.
Andas in, andas ut, andas in, andas ut
Regnet smattrar på fönsterrutorna, likt små trummor slår de emot de öppna glaspartierna
Vinden bestämmer rytmen på de små dropparna
Jag hör en melodi
Utanför har löven exploderat i färgskiftningar som får dem att likna en sprakande eld
med inslag av den vackraste nyansen av rött
Det är så vackert
Så stilla