Visar arkiv från juli 2015

Tack för era goa kommentarer! De verkligen fyller mig med energi , så mina allra ödmjukaste av tack till er. Jag känner och ser att många av er går igenom tuffa perioder just nu. Men jag känner också i de mail och kommentarer Jag får att ni är oerhört starka. 

Urkvinna lever i oss alla – det är henne ni ska ta fram när livet pekar uppåt i steniga uppförsbackar. När knäna blöder, strupen är sandtorr och magen tom. Kämpa på. Ur det smärtsamma föds alltid styrka, erfarenhet och nya sätt att se livet på… Glöm inte det!!! 

Lösningen ligger heller inte alltid i vad vi GÖR,utan HUR VI GÖR NÅTT. Och det börjar i tanken. Därifrån måste vi i små steg ta oss bort från det onda. Bryta mönster. Utmana oss själva och kanske utmana andra. 

Började dagen med färskt myntate, frukt och en kaffe… 

  
NOVAS och min promenad. Det skiljer bar ca en decimeter på min 10 åring och mig i längd nu…. Hon kommer bli en lång vacker kvinna. Mamman kommer bara krympa haha

Värmen här nere är nästan olidlig. Små djur kryper ur sina hål och frodas. Nova har bla fått små obehagliga bett på magen… Hua…. Men lite kräm så gr det mesta över;) 

  
Nu blir det stranden!!!!

Kommer det någonsin bli perfekt? Kommer jag någonsin lägga mitt huvud på kudden och somna lugn och harmonisk. 

Det var tankar som kunde fara genom mitt huvud för ett par år sedan. När jag presterade på max, gjorde max, var maxad i allt. 

Är jag för hård mot mig själv, vill jag göra allt det här , minns jag att jag spekulerade på golvet hos min terapeut för flera år sedan.

Var det därför jag aldrig sa nej. Aldrig drog gränser kring mig själv. Släppte in och lät mig förföras av tron att allt skulle bli bra, bara jag blev som alla andra ville att jag skulle bli. 
Vi gillar fack i Sverige. Svarade min terapeut. Och du kära Emilia är svår att få in i fack. Därför är och kommer din väg vara krokig med full av spännande utmaningar, vackra platser, smärtor men också insikter. 

Så rätt han hade, jag accepterade mig själv och min vilja. Min egen vilja. Stängde av autopilot och blockerade ut de röster inom mig som sa emot mitt hjärtas röst. 

Nu vet jag att jag inte väljer den ”enkla” vägen. Att jag aldrig gjort. Ibland blir jag trött, men aldrig osäker. Jag sträcker på mig lite mer. Ler och möter mina varma och kalla vindar med tilltro. 

Känn efter.

Ödmjukhet inför att du är den du är. Att du har ett syfte på jorden. Hoppas. Älska. Ge Kärlek. Känn Trygghet. 

Tro på dig själv.

Kan oxå varmt rekommendera den här artikeln om utbrändhet . LÄS HÄR