Naturen, detta väsen av kraft som igen oss människor. Som vi är sprungna ur, födda av och som vi nu allt mer sällan respekterar.
Vi människor mår bra av naturen. Av att ströva i den, av att lyssna till den, av att lära oss leva med den som en naturlig del av vår vardag.
Med framtiden kring hörnet så måste vi påminna oss själva om den. Att vi levt i symbios med den i tusentals år.
Ut i den. Andas. Ta tiden du inte tror du har. Lämna telefoner hemma. Bara ut. Ta en stig eller väg, men våga ta steget utanför stigen också. Liksom i livet är det okända det som tar oss till högre vetande i slut ändan.
( var försiktig så du inte går vilse bara;) men då är fulladdad telefon bra att ha med;)
Om man ser skogen som livet, som kärnan så inser man snabbt att den är full av hinder och utmaningar, precis som livet. Men man kan alltid komma runt, igenom och vidare. Det finns alltid stigar, träd att vandra på. Omvägar som ger nya möten, genvägar som blir senvägar eller leder bort iställetför hem. Du upptäcker mer, lär dig och känner. Mer.
Så ut i skogen med er, ut på åkern, vandra dammiga grusvägar, besök platser från förr, sätt dig i en glänta. Blunda. Lyssna. Naturen.
Namaste
