Tar igen tid… eller kanske få fångar den… men dottern min…. vi pratar…. det behövs, massor…. stor och liten på samma gång, tiden går så snabbt.
Smakar oss igenom de nya menyerna som brukar poppa upp lagom till turisterna kommer i juli…
olivolja, denna fantastiska olja som smörjer kroppen inifrån.
Tonfisk och färska grönsaker från trädgården bakom den lilla restaurang jag önskar jag kunde kalla min egen;)
😉
Fernando the dog… mitt lilla andeväsen, min ständiga följeslagare. Att man kan känna Så mycket för nått så litet
Namaste