Jag tror att jag alltid har känt mig annorlunda.
Jag har alltid känt en drivkraft och ett inre kall, som jag har velat dela med mig till andra. Men det har inte alltid varit uppskattat. Jag alltid brunnit. Jag alltid känt väldigt mycket . Jag har alltid velat sprida glädje. Göra andra glada. Det har ibland inneburit att göra mig själv ledsen.
Jag har ifrågasatt mig själv. Försökt vinna krig mot männiksor vara energi fårs av att trycka ner och stjäla energi från sådana som mig.
Med tiden går man på tillräckligt många minor för att inse att ”nu måste jag börja lära mig nått” …
Och det var då det hände…. saker började falla på plats. Målmedvetenhet och kunskapssamlande har alltid varit två saker jag törstat efter. Men när jag släppte kraven från andra. Lyssnade inåt och slutade försöka vara något jag inte ville vara – då var det som att andas alpluft. Rent, kristallklart syre.
Jag drivs av passion, kärlek, omtanke och längtan till att göra saker bättre. Jag drivs av att få göra andra glada, trygga, gladare och starkare.
I alla mina yrkesroller finner jag mest framgång när jag lyssnar just på detta.
”Gör detta mig glad? Känner jag kärlek? Blir någon eller några starkare, bättre eller gladare tillsammans med mig sv detta?” Är svaren ja – då kör jag. Om inte… så
Tänker jag till en extra gång.
….tänk om jag tidigare hade förstått att det var ok att vara sig själv. Tänk om jag tidigare i livet hade vågat säga ifrån. Tänk om jag tidigare i livet hade kunna titta in i spegeln och sagt ”det är okej”…. följ din inre röst – din kompass – den kommer visa dig rätt i livet…
Idag vet jag bättre….
Namaste
