Jo, så är det…. det är galna veckor…. å helgen har på riktigt nästan tagit kol på mig. Älskar mina retreats. Men har inte hunnit landa själv och min egen träning blir lidande.
Önskar mig en stor varm famn att krypa upp i. Någon som stryker mitt hår och säger att allt kommer bli bra. Någon som kan köra barnen till allt de ska till, som fyller kylskåpet och som plockar undan.
Jag vill fokusera på barnen, på mina älskade jobb och mina vänner.
När jag kraschade som 26 åring så sa min psykolog att jag måste ta bort nått. För jag kan inte göra allt. 110% . Men jag älskar ju allt jag gör. Finner bara ingen stans att recharga just nu.
Men i mina barns ögon och i alla de grymma människor jag möter finner jag kraft, och energi. Jag måste bara nästa vecka lägga mitt liv på bordet och välja bort vissa saker. Pust.
Leons härliga akademilag:)
Idag var det fotboll, direkt efter det var det …. my prepp….
Breathe Sthlm förberedelser inför imorgon. Mina underbara kollegor hade med sig sina än mer underbara barn….!
Imorgon kör vi! Woohoooo!!!
Namaste
