Idag har jag en liten övning till dej.
Andas.
Jo läs igen. Andas.
Jag vill att du verkligen tänker på hur du andas. Lägg handen på bröstet. Och andas… hur känns det? Vart andas du? Går det snabbt eller långsamt. Är du närvarande i din andning?
Andas in genom näsan, fyll kroppen med syre. Fyll varje vrå i kroppen med luft och släpp ut det genom munnen.
Igen.
Fyll varje hörn av din kropp med syre, låt luften ta tag i oro, rädsla och smärts och med utandningen töm kroppen på dessa känslor.
Andas in, fånga upp, släpp ut dem.
Skrapa ut det onda, den lilla oro eller rädsla som ligger gömd under bröstkorgen, i nedre magen, i knät eller i axeln. Vart än den är, låt luften du andas in ta tag i den och skjut ut den genom munnen som en kanonkula.
Fortsätt detta tills du känner att det är borta. Börja sedan andas normalt.
Lättare.
🌸
Namaste
Råkade halka in på din blogg för ca 1 månad sen & insåg snabbt att det inte var en slump.
Vi är en vanlig familj som alltid prioriterar barnen men så plötsligt min första semester dag insåg jag att min trötta dotter som tog studenten i år är deprimerad. Tom så illa att hon gjorde ett ”försök” ( klarar inte skriva ordet).
Du skriver så mkt tänkvärt & så mkt klokt.
Tack 🙏❤️
Terese, tack för din kommentar! Välkommen in och jag beklagar din dotters mående. Men hon har dig. Ni har varandra. Namaste
Så underbart skönt🙏🏻💕
🌸🌸🌸🌸🌸
Jag gjordet! !
Känns bättre!!♥
❤️