Kontraster

Jag måste ha kontrasterna. Alltid behövt. När jag var liten flyttade min pappa till Verbier. En då lite relativt okänd alpby där skidåkning stod i fokus.

Jag älskade att åka dit. Ensam flygandes över Europa. Långa backar. Snö. De öde gatorna. Det lilla , lokala. Även somrarna var magiska med kossor. Långa vandringar till avlägsna sjöar och byar.

Badandes i bäckar. Stillheten. Tystanden.

Men när jag kom hem till Stockholm var asfalten lika viktig. Jag behövde inhalera den. Känna den. Pulsen. Människorna. Myllret.

Minns att min mamma fick valla mig längst Nybrogatan . Fram och tillbaka. Sen var jag nöjd.

När jag blev äldre blev det ett måste. Mina Yin och yang. De lugna stunderna. Ensamheten. De öde platserna. Naturen. Skogen. Tysta. Det råa. De naturrikedoms klädena. Skorna. Jackan. De vädertåliga. Och samtidigt – den pulserande staden. De vilda festerna . De glittrande topparna. De höga klackarna. De pulserande dansgolven. De myllrande shoppinggatorna.

Det får mig att bli hel. Mina Yin och yang. Jag behöver båda. Även om festerna bytts ut till att bara leva i en stad fylld med liv.

Även om de höga klackarna och alkoholen byts ut ( för det mesta ) till sköna ( men fortfarande glittriga ) sneakers och kilklack ) och kambucha eller ett iskallt glas Champange kan räcka.

Jag tror vi behöver Yin och yang. Balans ☯️

Imorse

Prep för yoga klass;)

Ikväll

Staden jag älskar ! Stockholm !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram