Reality check

Jag slutar aldrig att förundras över människors småsinthet. Eller vad som sägs bakom ens rygg ( som man alltid får veta ) för jag får alltid veta.

Som om det egentligen va meningen från början. Att jag skulle få det i ansiktet.

Blir alltid påmind om mina egna brister och hur idiotiskt det är – Inget förändras. Världen vi lever i. Microcosmos. Alla lever i sina egna världar. Så även jag.

Det är vad som sker på insidan som gör skillnaden. Med hur vi mår.

Hur vi hanterar saker. Situationer.

Att spelets regler alltid är dem samma. Eller?

Har aldrig spelat. Behöver inte vinna. Vill bara ha harmoni. Glädje. Och den kan ingen ge min. Den måste jag finna inom mig.

Jag är sämst på att spela. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Och varför.

Enbart min inställning till situationer gör skillnad.

Vi har dock alltid ett val.

Reality check på låg nivå. På hög nivå.

Andas in. Andas ut.

Namaste

Hemma

Så kom vi hit igen…. landar mjukt på Arlanda, sätter nyckeln i låset hemma, kliver in i hallen och möts av de välbekanta dofterna av – mitt hem.

Skogen är där, fåglarna, de döda blommorna, dammet i hörnen, den vikta tvätten jag inte hann ta tag i innan vi åkte, de nytvättade lakana. Hemma.

Vemodigt men fylld med glädje. Förväntan, järnvilja.

Mitt liv. Mina val.Mitt liv. Min film. Mina minutrar att ta vara på. Hemma.

Äntligen.

Namaste

Instagram