Jag slutar aldrig att förundras över människors småsinthet. Eller vad som sägs bakom ens rygg ( som man alltid får veta ) för jag får alltid veta.
Som om det egentligen va meningen från början. Att jag skulle få det i ansiktet.
Blir alltid påmind om mina egna brister och hur idiotiskt det är – Inget förändras. Världen vi lever i. Microcosmos. Alla lever i sina egna världar. Så även jag.
Det är vad som sker på insidan som gör skillnaden. Med hur vi mår.
Hur vi hanterar saker. Situationer.
Att spelets regler alltid är dem samma. Eller?
Har aldrig spelat. Behöver inte vinna. Vill bara ha harmoni. Glädje. Och den kan ingen ge min. Den måste jag finna inom mig.
Jag är sämst på att spela. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Och varför.
Enbart min inställning till situationer gör skillnad.
Vi har dock alltid ett val.
Reality check på låg nivå. På hög nivå.
Andas in. Andas ut.
Namaste
Hej Emilia,
alltid då jag känner mig lite nere och deppad brukar jag titta in till dig för jag tycker du skriver så fint. Här får jag positiv energi och gnistan tillbaks då jag läst dina inlägg.
Jag försöker just lära min sex-åring som skall börja skola denna höst att det finns en massa människor hon kommer att möta som mår dåligt och som kommer med ord och handlingar försöka få henne att må lika dåligt. Det känns fruktansvärt att behöva berätta något sånt för ett oskyldigt barn, men jag vill att hon ska förstå att det inte beror på henne utan att hon ska fortsätta försöka hålla fast vid sitt fina och vänliga humör trots det.
Många kramar till dig, skönt att höra att det finns andra som inte heller vill spela. Det är skönt att vara den man är
Tusen tack för din blogg!
Fina Annika !!!! Tack för din kommentar, och grattis till dej och att du vågar ”spela” med öppna kort mot din dotter!
Att finnas där är vad vi kan göra. Resten måste de lära sig.
Namaste
Och igen, tack för dina ord!!!
Så kloka ord och så sant.
Kärlek och kram❤️
Du är fantastisk precis som du är 💞
🙏🏽⭐️🙏🏽
Tack Sandra!