Bloggsorg……

Aug 11

Skrivet av: Andreas Lundstedt 2010-08-11 10:06 RSS

Jag träffar upp min kompis Petra för en fika på Kungsholmen då det slår mej:

Petra måste ju för bövelen gästblogga!

Petra och hennes två katthuvuden blir först jätteglada och framför allt smickrade….

Petra: Nämen inte ska väl jag, heller? Vad ska jag skriva om?

Jag berättar min bloggplan för Petra och hon tänder till på alla cylindrar!

Nu kan jag ju inte berätta vad bloggen kommer att gå ut på…. Allt jag kan säga är att vi satte oss direkt på kontoret för att starta blogga! 

Det är kvavt och fuktigt i det lilla konferensrummet men det hindrar inte Petra från att gästblogga för glatta livet!

Självklart med lite coaching från mej….

Vi skrattar och svettas. Petra dricker Coca Cola. Jag dricker Evianvatten. Det ringer i Petras mobil…..

Petra: Jag kan inte svara nu! Jag är helt uppe i blogguniversum och just nu kan ingenting få mej att sluta skriva!

Ja, det skulle i så fall vara om jag fick en sån där italiensk bakelse med mördeg och citronkrämsfyllning…..

Sagt och gjort! Jag ilar iväg runt hörnet till det italienska kafeét för att införskaffa en sådan bakelse till min gästbloggare!

Petra bloggar på, vi skrattar och svettas ännu mer. Petra föreslår att jag ska öppna dörren och vädra i konferensrummet så vi inte ska flyta bort i vårt eget svett.

Inga problem! Jag fixar!

Men det händer tyvärr inte så mycket med den kvava luften trots att jag slår upp dörren på vid gavel.

Petra: Tänk om man hade haft en sån där Carolafläkt nu, vad svalkande det skulle varit. Hade jag haft en sån fläkt skulle jag orka blogga ännu mer.

Tyvärr finns ingen sådan fläkt i sikte så jag får istället blåsa försiktigt på hennes panna i en god timme.

En fot och nackmassage med eteriska oljor och en lättare akupunkturbehandling senare är hon klar med sitt mästerverk! Gästblogginlägget är nu färdigt!

Det ända som behövs göras nu är att trycka på SPARA!

Då händer det omöjliga… Det oförklarliga… Det fruktansvärda!!!

Eftersom Petra (med min expertishjälp) har bloggat i över en timme så vill nu datorn återigen få mitt användarnamn och lösenord. Det får datorn. När vi kommer in i blogginlägget igen är all text borta!!!

Kvar finns bara bilderna….

Katastrof!!!!!

Petra skriker, jag kvider och Petras katthuvuden fräser å det grövsta!

Det kan bara inte vara sant?!?!! Var fan är texten???

Jag panikringer till min webmaster men han svarar inte! Sen ringer jag min mamma, mest för att kolla om hon kommer och hälsar på mej nästa vecka.

Petra springer runt i osammanhängande cirklar och hyperventilerar.

Jag kan verkligen ingenting om datorer och Petra kan ännu mindre. Då kan ni förstå hur lamslagna vi blev när paniken lagt sej och tårarna hade torkats.

Det är en sorgens dag idag.

Trötta och utmattade åker vi i Petras bil till en närliggande pastarestaurang.

Petra kör långsamt.

I mitt huvud ekar ordet ”varför, varför, varför…..”

Väl framme vid pastarestaurangen ber vi den snälla servitören välja vad vi ska äta, vi har ingen ork att välja själva.

Vi är hungriga och vi är i bloggsorg.

Servitören väljer lasagne till oss båda och vi ber att få take away. Servitören tittar på våra sorgsna blickar och bjuder på extra bröd som uppmuntring. Vi försöker dra på våra smilband men det går bara inte. Vi är i bloggsorg.

Petra släpper av mej vid min lägenhet. Jag krånglar mej ur Petras lådbil och tackar för skjutsen.

Petra tittar på mej med sina hundvalpsögon och väser fram ett hest ”Varför, Andreas? Varför?”

Jag rycker på axlarna och går med sänkt huvud mot min port. Jag ska precis till att slå portkoden då Petra vevar ner bilrutan. Med en gnutta hopp i rösten och glädje i kroppen ropar hon ”Vet du vad, Andreas? Vi kommer ihåg blogginlägget! Vi skriver om det imorgon eller på fredag!

Jag kan se Petras tänder glittra i sensommarmörkret och hon ler brett. Jag ler ännu bredare tillbaks och gör tummen upp med känsla och närvaro.

Jag vet att Petra kommer att kunna skriva om det förlorade blogginlägget.

Med lite hjälp från mej, förstås….

Bon apetit!

Tjing!