Petras åldersnojja….

Aug 22

Skrivet av: Andreas Lundstedt 2010-08-22 03:41 RSS

Petra Mede är en härlig vän. Men härom veckan började hon åldersnojja och det kan bara sluta på ett sätt…

Det var eviga samtal på diverse lattecaféer där Petra frågade mej gång på gång om jag verkligen tyckte att hon såg ut som fyrtio år.

Jag tycker hon ser ut som trettiofem vilket jag sa, men det köpte inte Petra.

Petra: Asså, jag känner mej mer som sjutton! Jag är ung till utseendet och ännu yngre mentalt.

Andreas: Men du kan väl inte påstå att du ser ut som sjutton år, heller? Och du är en av dom absolut intelligentaste människor jag känner, det rimmar inte med sjutton.

Petra: Jag känner mej som en frän och smart sjuttonåring! Jag beter mej ju som om jag vore sjutton! Har du någonsin hängt med mej på Västermalmsgallerian en hel dag? Nej, just det. Följ med mej och jag vet att du kommer ändra åsikt.

Fine! Västermalmsgallerian, here we come….

När vi kliver ur Petras bil utanför Västermalmsgallerian stoppar hon in ett Hubba Bubba i munnen och sätter solglasögonen i håret, och glömmer handväskan i baksätet.

Andreas: Petra, glöm inte din gröna tantväska.

Petra: Eeeh… Den behövs inte nu. Jag har allt jag behöver i jeansfickan, mitt tuggummi och mitt lip gloss. Kom nu så hänger vi fett i gallerian!

Petra går raka vägen till ”Polarn och pyret” och letar förbrilt efter en passande topp som kan passa henes turkosa sjal.

Petra: Tror du det här blir för tajt? Det här är väl size zero, precis som alla sjuttonåringar strävar efter!

Andreas: På riktigt, Petra. Det där är ju absurt. Kom så köper vi en chokladboll och njuter av livet istället.

Petra: Men dom här då? Fräcka och tajta så här inför brittsommar! Fett me snyggt!

Vi går vidare till klädbutiken ”Namo” där dom har sjukt snygga kläder både för mogna kvinnor och män, fast åt det lite mer poppigare hållet. Petra himlar med ögonen och spottar ogenerat ut sitt Hubba Bubba på butiksgolvet.

Sekunden senare står butiksägaren Henry framför Petra och ber henne snällt att plocka upp det utspottade tuggummit.

Petra: Äh, sluta tönta! Ja ba gör va ja ba vill. Ba. Jag är ung och crazy och inte en dag över sjutton! Fett me najs, va! Ba.

Henry höjer rösten flera decibell och hotar att anmäla Petra för uppseendeväckande beteende om inte tuggummit försvinner från butiksgolvet tillsammans med Petra själv.

Petra blir pionröd i ansiktet och inser sitt ungdomliga misstag. Hon plockar upp tuggummit.

Petra: Förlåt, förlåt så hemskt mycket. Jag är egentligen inte en sjuttonåring utan en lätt handikappad kvinna som har fått en släng av åldersnojja.

Butiksägaren Henry: Nähä, säger du det. Du har tio sekunder på dej innan jag ringer polisen! Uuuuuuut!

Petra lämnar butiken fortare än kvickt och får genast syn på ett gäng sjuttonåringar som sitter och småsnackar utanför H&M.

Petra: Asså tjejer, heeeejjee! Men gu va fett me najs att se flera sjuttonåringar som jag. Ba!

Petra: Asså gu så jääla sjuuukt asså! Ja spotta ut mitt tugg i gubbaffären där borta och han blev så jääla pissed på mä! Så jäääla pino! Tugget hade ju tappat smak, ju. Då måste den bara fett ut ur munnen ju, ba.

Dom lugna sjuttonåringarna tittar förvånat på Petra och börjar skruva på sej.

En av sjuttonåringarna: Det där var väl inte så smart.

Den andra av sjuttonåringarna: Varför skulle du spotta ut tuggummit i en klädaffär för?

Den tredje av sjuttonåringarna: Hur tänkte du då?

Petra slänger med håret och ser ut som ett frågetecken.

Petra: Vaddå, fattar zero asså. Så gör man ju när man är sjutton och cool och crazy?!

Tjejerna reser på sej och går besvärat därifrån.

Precis innan dom sätter sina unga fötter i H&Ms lokaler vänder dom sej om.

Den fjärde sjuttonåringen: Är inte du hon den där tanten från melodifestivalen? Va heter hon? Renée Nyberg? Fett coolt!

Petra harklar sej och sjunker genom golvet för att sedan krypa upp igen och svassa vidare.

Petra: Kom så hänger vi utanför Gallerian vid busshållplatsen! Precis som alla vi sjuttonåringar gör.

Andreas: Petra, res dej upp! Jag skäms! Kom nu, din bil står ju där borta. Du ÄR inte sjutton år och ingen tar dej för att vara det heller.

Petra: Asså, fine fett me me nåt, ja vet inte vad men ja känner mej hipp och vass!

Andreas: Hipp och vass? Är det nåt nytt utryck sjuttonåringar använder?

Petra: Eeeh… kanske. Ba. Okejrå vi drar. Här är bilnycklarna.

Andreas: Nu skojar du? Jag kan inte köra bil. Jag har inget körkort. Jahaaa, är det för att du leker att du är sjutton som du helt plötsligt inte kan köra bil?

Petra: Ja ääääär sjutton! Jag känner mej som en yppig tonåring med nytvättat hår och hela livet framför mej!

Andreas: Du är fyrtio år, Petra. Bara att inse.

Petra: Sjutton. Jag inser ingenting.

Andreas: Du är fyrtio.

Petra: Sjutton.

Andreas: Fyrtio.

Petra: Sjutton.

Andreas: Fyrtio. Och jag kan inte köra bil.

Petra: Tyst och kör nu! Sjutton……

Jag lyckas med att starta bilen och köra förbi några rödljus för att sedan svänga ner på min gata. Jag kan inte förneka att det gick rätt vingligt till och många bilister samt pedestranter skrek i högan sky och huttade med diverse nävar under vansinnesfärden.

Väl framme utanför lägenheten hoppar Petra ut för att hjälpa mej fickparkera.

Jag kan inte köra bil, ännu mindre fickparkera. Eftersom jag inte vet hur man lägger i backen och misstar bromsen för gasen så skenar bilen helt plötsligt ofrivilligt mot en liten mur med Petra emellan.

Panik utbryts! Jag får inte av mej mitt säkerhetsbälte!

Just det, Petra för sjutton gubbar! Jag sliter mej loss och tar mej ut genom bilrutan med huvudet före, allt för att det ska bli ännu mer dramatiskt. Petra ligger livlös på huven och jag sliter bort hennes nätta kropp och lägger henne varsamt på den lilla gräsplätten.

Allt detta händer bara för att Petra har en släng av åldersnojja.

Och nu undrar ni alla förstås om den här dagen slutar lyckligt?

Nej, alla slut kan inte vara lyckliga. Detta är en av dom.

Tjing!