Thelins is da shit!

Sep 10

Skrivet av: Andreas Lundstedt 2010-09-10 02:53 RSS

Glöm Fjällgatan, glöm Vasamuseet och glöm för allt i världen Skansen. Det du verkligen inte får missa om du besöker Stockholm är konditori Thelins.

Min vän Petra har varit på Thelins varje dag sen 1986, förutom en dag i februari 1992 då det var skottlossning på konditoriet. Det rörde sej om ett slags maffiauppgörelse där en person brutalt skjöts ihjäl. Petra har ännu inget alibi för denna dag och det är heller inget hon vill prata om.

Nej bort med blodet, fram med sötsakerna!

Petra kommer sedvanligt 15 minuter för sent med ursäkten ”Jag var tvungen att sova”. Eftersom jag är en sann och ärlig vän ler jag och låtsas som ingenting.

Petra är trött och vresig men jag får henne på piggare tankar när jag förklarar att hon, i och med hennes entré på Thelins konditori dragit ned medelåldern på stället med 55 år!

Petra ler i mjugg men lägger fokus på något helt annat, nämligen latte, russinbröd med ost,en hallonsmoothie, en Fanta och en, av henne själv, noggrant utvald mazarin.

Petra: Allt handlar om glassyren!

Andreas: Själv går jag ju på en LCHF-diet. Så just nu nöjer jag mig bara med vatten, tack. Bubbelvatten.

Petra: Ja, tänk vad orättvist det kan vara här i världen. Själv äter jag som en elefant men ser ut som en slank liten lemur.

Andreas: Ja, ja du tänker på att ni båda har mörka ringar under ögonen?

Petra slår dövörat till och går och sätter sig till ro på uteserveringen.

Petra: Aaah! Var börja? Var börja? Ole dole doff, kinkelikane….koff!! Det blev mazariiiinen!!!!! Mumsfillibabba!!!

Andreas: (viskandes) Ole, dole….doffa…kinkla….kakla…. koff. Ja, jag får väl ta min Ramlösa. Mumsfillibabba…..

Längre bort på gatan kommer ett gäng ungdomar rusandes mot Petra. Petra blir nervös, som alltid. Hon tar på sig sina stora solglasögon och leker Greta Garbo (mystisk och lesbisk).

Petra: This is not a good day for a picture. I want to be alone……

Ungdomarna tittar oförstående på Petra.

En av ungdommarna: Du, Renée, vad bra du var som programledare i Sing-a-long! Men nog om dej, vi undrar nämligen: tror du vi vågar fråga Andreas om vi får ta en bild med honom?

Petra som fortfarande är inne i sin Garbokaraktär, försöker skyla sitt ansikte med sina manliga händer.

Petra: ”Who? Who are you talking about. I don´t understand. I want to be alone….

:

Den den andra av ungdomarna: ”Vi lämnar tanten och fråga Andreas direkt.

Den tredje av ungdomarna: ”Får vi ta en bild med dig Andreas. Du är vår största idol!

Andreas: Lätt!!!

Det tas inte en, inte två, inte tre, inte fyra eller fem, utan sex bilder i olika poser och vinklar.

Vi ler och fnissar likt ett gäng äggsjuka skolflickor.

Sen kramas vi länge och fnissar vidare.

Andreas: ”Åh, vad dom är gulliga? Eller hur Petra. Är inte livet underbart! LA vita e bella! La vida es preciosa,! La vie est beau!!!!

Petra: ”Belle heter det, för fan. La vie est belle!!

Andreas: Ja visst är det! Kom Petra, dom sa att tanten oxå ska vara med på bild!

Likt en strandad padda tappar hon sin Garbokaraktär och sin värdighet, som vanligt. Hon fnyser och dricker upp sista klunken av hallonsmoothien och gör sej redo för att bege sej hem.

Efter det långa och fnissiga kramkalaset vinkar jag ivrigt hej då till mina nya tjejkompisar och deras svarta leggings. Petra fortsätter att fnysa, nysa och frysa, vilket påminner henne om att hon faktiskt måste åka hem till sin varma lägenhet.

 Innan hon är på väg att lämna Thelins visar jag glatt upp min nyinköpta våg.

Andreas: Innan du går Petra så vill jag visa min nyinköpta våg. Jag ska bli smal och fit så jag kommer i den där bröllopsklänningen nästa sommar!

Petra: Du är så jävla heteronormativ, Andreas! Hälsa och kärlek, det har jag lämnat bakom mig för länge sen. Nu åker jag hem till min ensamhet och hoppas att ingen jävel ringer på dörren någonsin! I want to be alone…..

När Petra kommit tjugo meter bort mot sin bil vänder hon sej hastigt om och ropar:

”Men om du kommer, säg kring niotiden ikväll, så fixar jag mat och en rolig film. Du kan koden va? För Andreas, du kommer väl?

Andreas: Lätt!!!

Tjing!