Visar arkiv från juli 2017

Måttet på framgång?

Jag har blivit intervjuad rätt många gånger i mitt liv vid det här laget. Förut kunde det exempelvis vara i min egenskap av modechef på tidningen mama eller för att vårt hem var med i någon inredningstidning. På senare år har det så klart varit med anledning av mitt företag Bag-all.

Hur svettig var jag när den här bilden togs? haha

Det är verkligen kul att få vara med och otroligt viktigt för företaget att informationen om att vi existerar sprids. Om jag dessutom får tillfälle att prata om återvinning och ”nyanvändning” är det en extra bonus!

Men det är en sak som gör mig rätt irriterad när jag blir intervjuad och det är att journalisten till varje pris vill ha reda på hur mycket pengar Bag-all drar in varje år. Jag förstår så klart att det är journalistens uppgift att fråga, så jag blir verkligen inte sur på hen. Och jag förstår även anledningen varför de frågar, eftersom siffror säger en del om storleken på ett företag. MEN i min mening kan man absolut inte avgöra hur BRA det går för företaget genom varken omsättning eller vinst. Det är så himla mycket snack om – och fokus på – pengarna. Helst ska man dubbla omsättningen varje år för att vara en intressant aktör i finansvärlden.

Varför är det ingen som frågar: Hur många arbetstillfällen skapar du? Hur många kan försörja sina barn tack vare din business? Det är väl måttet på framgång?

Jag minns så väl första gången jag slogs av detta. Jag jobbade som sommarvikare på Aftonbladet som, om jag inte minns fel, ganska nyligen hade köpts upp av norska Schibsteds, ett norskt börsnoterat bolag. Schibsteds gick det året ”endast” några miljoner i vinst och aktien stört dök på börsen. Jag fattade ingenting, det var ju vinst! Men nej, vinsten var inte bra nog för marknaden. Innan dess hade jag aldrig ägnat detta en tanke. Men eftersom jag den sommaren satt på redaktionen och såg hur många som avlönades av Schibsted tänkte jag att detta är helknäppt.

Nu har detta fenomen dykt upp i mitt liv igen genom att frågan återkommer gång på gång när det gäller Bag-all: vad är omsättningen? Vad är vinsten? Hur mycket har den ökat sedan förra året?

Jag har bestämt mig för att aldrig svara på den här frågan eftersom jag tycker att den är fel i grunden. Jag är så himla stolt att jag nu har fem heltidsanställda och ett gäng halvtidare. Ingenting gör mig gladare än när personalen köper sig en ny snygg klänning, eller åker på en välförtjänt semester. Då vet jag att Bag-all, dvs det som en gång bara var en idé i mitt huvud, idag kan ge både saker, boende, mat och resor till andra.

Förutom de som är anställda i USA och Sverige så är det ett helt gäng i Kina och i Indien som får arbetstillfällen. På den som är min huvudsakliga fabrik i Kina är det numera ett 50-tal anställda. Jag åker dit en gång om året för att stämma av produktionen. När jag började jobba med dem var det ca 15 stycken. Tack vare att det går så bra för Bag-all har de fått köpa en fabrik till. Förutom de som jobbar i fabriken som gör påsarna är det bönderna som odlar bomullen till påsarna, personerna på fabrikerna som gör tyget. På firman som trycker på våra påsar jobbar det också ett 10-tal personer. I Indien jobbar vi med två fabriker.

Jag har startat Bag-all helt utan finansiering*. Vi bygger företaget påse för påse. Det är väldigt ”old school” numera när turbo expansion är normen och det som hyllas. Men jag gör saker på mitt sätt och struntar i hur businesspersoner tycker att man ska göra.

Det fina med att köra utan finansiering är att jag inte behöver förklara mig för någon. Om jag till exempel vill köpa in saker för väldigt mycket dyrare än de egentligen skulle behöva vara så gör jag det. Låt mig ge ett exempel:

Jag köper våra pompoms från en Thailändsk bergsby. Det är Mienstammen som bor där. De har pompoms på sina dräkter och är därför duktiga på att göra dem.

Tack vare pengarna de tjänar på sina pompoms kan de skicka sina barn till skolan i byn. De pompomsen kostar mig mycket mer att köpa in och vi tjänar följaktligen inte så mycket på dem i pengar sett. MEN jag bryr mig inte ett smack om det eftersom bara vetskapen att dessa barn kan gå i skolan är tillräcklig vinst för mig.

Den stora anledningen nu att jag håller ett öga på pengarna och ser till att alltid försöka göra en ”bra affär” är att jag har ansvaret för alla dessa personer. Vi måste som alla andra hålla i kostnader och jobba smart.

Jag tycker verkligen att det finns anledning att omvärdera hur man värderar företag nuförtiden. Finansvärlden borde verkligen sluta stirra sig blinda på siffrorna och kolla på hur företagen kan hjälpa många människor – och inte bara de på hemmaplan utan människor i andra delar av världen också.

xx

*Läs om detta i min bok: Drömfångaren kan även laddas ner i pdf-format AP förlaget 

Sveriiiige!!!

För några dagar sedan landade jag i Sverige och åkte raka spåret till vår stuga i Sörmland! Det finns inget ställe som får mig att må bättre. Ekbacken, som huset heter är paradiset på jorden för oss. Huset är enkelt som ni ser, men är höjden av lyx för mig.

Det tar mig alltid några dagar att ”landa”, men i år har startsträckan varit extra lång på grund av den enorma kraftansträngning som flytten i New York innebar. Typsikt nog blev både Micke och jag krassliga direkt när vi kom till Sverige. Det är som att kroppen och psyket säger ”nu ska du pusta ut och ta det lugnt, och för att du verkligen ska ta det lugnt och inte rusa runt som en dåre som du brukar så ser vi till att du är krasslig en stund…” haha

Hur som helst, igår kände jag mig ok och tog en tur in till stan med de två stora tjejerna. Viktigaste målet var så klart min nya Bag-all butik på Roslagsgatan 21. Drumroll please….

Jag var så fruktansvärt glad att komma hit! Sist jag var i lokalen fanns varken golvet, de fina färgerna på väggarna eller några varor.

Julia, till höger, har ensam (förutom min man Micke som lagt in golvet) jobbat som en blådåre för att starta upp Bag-all i Sverige. Det är helt makalöst vad den här tjejen åstadkommit. Är MER än stolt över henne!! Ska blogga om hur det hela gick till. Till vänster står Annelie som är butikschef i Sverige. Hon har jobbat för Bag-all i New York det senaste året och har precis flyttat tillbaks till Stockholm (förresten om det är någon som har en lägenhet att hyra ut till denna superpålitliga och underbara person så maila: annelie@bag-all.com).

Älskar denna lokal! Kolla originaldörren med glasfönster som leder ner till förrådet! Love!

Här ligger Margaux i lädersoffan som vi köpte på Metropol auktioner (alla möbler är givetvis vintage och från loppisar). Som ni ser är det mycket som inte är färdigt ännu. Lister ska upp och fler bord införskaffas.

Celeste som brukade jobba i butiken i New York hoppade in som personal igår när Julia, Annelie och jag gick ut och käkade lunch.

Ett gamalt matsalsbord med iläggsskivor som Julia målat! Som ni ser på Wet Beach Stuff (väska med plast inuti så att man kan ha sina blöta badkläder i) fungerar nu monogram maskinen. Ni som har gamla Bag-allpåsar och vill ha dem monogrammade kan ta med dem till butiken så fixar Julia eller Annelie det (kostar 125kr).

Vill ni följa svenska Bag-all på instagram så är det: @bagallsweden

Påsarna hänger på rep, men de ska strax upp i med metallklämmor istället.

”Love the Wine you’re with”, ”Wine not?”, ”Candy is dandy, but liquor is quicker”, ”Can’t Dine without Wine”, som ni märker gillar jag ordvitsar när det kommer till vinpåsar;)

Nya kläd/klänningsväskor.

Work in progress som man säger. Nu kommer jag hela sommaren jobba med att få butiken i tipptoppskick! Senare i augusti/september kommer vi ha invigning. Då kommer jag skriva om det här på bloggen och ni alla är välkomna på invigningsmingel!

Jag är väldigt tacksam för alla kommentarer och engagemanget på Trumpinlägget. Det är så skönt att känna att vi är många som är upprörda över situationen i Amerika. Men man ska komma ihåg att det är väldigt mycket bra som kommer därifrån också. Det här klippet nedan fick mig att rysa från tå till topp!

Ladda gärna hem min bok som jag skrivit om min resa från att ha en dröm om att starta eget och förändra mitt liv men ingen idé om hur. Kostar 150kr som e-bok APförlaget  och som inbunden bok här: Drömfångaren.

Följ mig gärna på instagram: @bag_all eller mer privat på @jenniferjansch

Min butik finns på:  www.bag-all.se och amerikanska butiken www.bag-all.com

 

Varför det är lätt att lämna New York!

Varning: läs inte det här inlägget om du inte vill läsa om Donald Trump!

Det är väldigt mycket som är fint med New York. Här sitter Micke och Margaux på våren i Central Park.

Det är en del av er som frågat bland kommentarerna om det varit svårt att lämna New York. Svaret på det är faktiskt nej. Visst, New York, har varit min drömstad sedan jag bodde där på 90-talet och det är väldigt mycket med den stan som är fantastiskt. Men det finns två saker som gör det lätt att lämna. Det ena är att det är en stad som är svår för ungdomar och det andra är Trump.

Börjar med det första. New York är en stad som enligt min mening är väldigt bra för mindre barn konstigt nog. Det absolut bästa är att barnen blir sedda och uppskattade av andra vuxna. Vart man går pratar folk med barnen, de ser dem och ger dem uppskattning. Det gör att barnen växer och känner sig högt värderade. Och det finns oändligt mycket spännande för dem att göra och se.

Men när barnen blir tonåringar och börjar High school börjar också problemen. Det största problemet är droger. Det förekommer droger överallt hela tiden. Den avslappnade inställningen till marijuana i det amerikanska samhället i stort har verkligen inte hjälpt ungdomarna, tvärt om. För oss är det rena turen att Celeste inte har den läggningen, men vi har sett på nära håll hur den ena normala, gulliga tjejen efter den andra dragits in i den här karusellen. Med det inte sagt att deras liv nu kommer att bli som missbrukare, men det gör dem otroligt omotiverade att plugga och kommer på så sätt göra framtiden svårare för dem.

Fifth Avenue med de fina taxibilarna och Chrysler building (min favorit byggnad) i bakgrunden.

Den andra saken som jag absolut inte kan stå ut med i Amerika är Donald Trump. Bara jag skriver hans namn här sköljer en våg av obehag över mig. Det är en fullständig tragedi att en så hatisk och mörk person har valts till president. Han har fört debatten och den allmänna tonen i samhället ner på en bottennivå. När ledaren lägger ribban så lågt, vad är det då som hindrar att resten av samhället tar efter?

Listan på vidriga saker som Trump står för och gör är så lång att jag inte kan gå igenom den här. Det värsta är förnekelsen av klimatförändringar och föraktet för miljöfrågor, hans hälsoplan som gör att 22 miljoner (den här siffran kan tydligen vara ännu högre enligt nya beräkningar närmre 34 miljoner) fattiga amerikaner utan sjukförsäkring, upprustningen av det amerikanska försvaret och jämställdhetsfrågor. Att han dessutom är en kvinnohatare av rang gör saken än värre. Trumps inställning till kvinnor är att de ska vara snygga, smala och framförallt hålla käften.

Han en historia av att håna kvinnor i tweets och på andra sätt. Den senaste i raden var när han häromdagen skrev om ett par  morgonvärdar på TV (Joe Scarborough och Mika Brzezinski). För att ni verkligen ska få en idé om hur sjukt det här är ändrar jag namnen till, Tilde de Paula och Peter Jidhe. Tänk alltså att Stefan Löfven twittrade:

”Jag hörde att Nyhetsmorgon, som har låga tittarsiffror, talade illa om mig (tittar inte längre). Hur kom det sig att låg-IQ Crazy Tilde med Psyko Peter kom…till Harpsund 3 nätter i rad omkring nyårsafton och insisterade på att umgås med mig. Hon blödde kraftigt efter ett ansiktslyft. Jag sa nej!”

Alltså vad hade hänt om det var Löfven som twittrat så här? Förhoppningsvis hade någon eskorterat honom till närmaste psykiatriska institut. Hela tweeten är ju så galen och samtidigt imbecill, som en femåring skrivit den. Det som är så typiskt är att Trump ständigt återkommer till hur kvinnor ser ut och förnedrar kvinnor på det sättet.

Här är andra exempel på Trump i intervjuer eller tweets:

  • Hillary Clinton: ”Om Hillary Clinton inte kunde tillfredsställa sin make vad får henne att tro att hon kan tillfredsställa landet?” Och så klart ”Hon har inte utseendet. Hon har inte uthålligheten.”
  • Rosie O’Donnell: ”Rosie O’Donnell är äcklig, både på in- och utsidan. Om du tar dig en titt på henne så ser du att hon är en slusk. Hur kan hon ens vara på TV? Om The View (hennes program) var mitt program skulle hon få sparken. Jag skulle titta henne rakt in i hennes feta, fula ansikte och säga: ’Rosie, you’re fired.
  • Angelina Jolie: ”Jag förstår verkligen skönhet. Och, kan jag säga dig, hon är inte det. Jag äger faktiskt Miss Universe. Jag menar jag äger massor av olika saker. Jag förstår verkligen skönhet och hon är det inte.”
  • Cher: ”@cher–Jag har inte på mig en ”matta” (slangord for peruk) – det är mitt (hår menar han). Och jag lovar att inte prata om dina massiva plastikoperationer som inte fungerade.”
  • Arianna Huffington (grundaren till Huffington post – jättebra web tidning): ”@ariannahuff är oattraktiv både på ut- och insidan. Jag förstår helt hennes före detta man som lämnade henne för en annan man – bra beslut.”  

När Trump blev vald till president levde jag och många med mig i en sorts chocktillstånd i flera veckor. Jag kunde inte ta in att det var sant. Hela samhället var lamslaget på sätt och vis. Det visade sig bland annat i att folk slutade handla (märkte även av det i min butik på Mott Street) och att de amerikanska komikerna och TV-värdarna som annars roastar politiker inte kunde skämta om situationen. Nu har den förlamningen släppt och det skämtas hejdlöst om Trump överallt. Och, visst, det är skönt att kunna skratta åt eländet. Men faktum kvarstår. Gubben sitter kvar vid makten och gör sitt bästa för att undergräva demokratin. Eftersom vi inte är amerikanska medborgare och inte kan rösta känns det OTROLIGT skönt att lämna allt detta och följa på avstånd istället. Det är dags för amerikanerna själva att ta tag i sitt gigantiska problem.

Som ni kanske vet så fick Hillary 2.9 MILJONER fler röster än Trump, men ändå blev det genom det amerikanska valsystemet så att Trump vann. Förhoppningsvis kan det faktum att de nu har en man som helt tydligt inte är vid sina sinnens fulla bruk som president göra att de tar sig en ordentlig titt på hela sitt politiska system och ser till att något liknande aldrig kan hända igen.

Under tiden ska jag försöka göra andra bra, produktiva saker. Jag ska verkligen inte sluta bevaka situationen i USA eftersom vi som inte är amerikaner ändå kan hålla motståndet levande. Men jag tror ändå på att försöka göra positiva saker i en mörk tid är av vikt.

Tack för att ni läser och kommenterar! Jag uppskattar er input otroligt mycket! ❤️

xx

Ladda gärna hem min bok som jag skrivit om min resa från att ha en dröm om att starta eget och förändra mitt liv men ingen idé om hur. Kostar 150kr som e-bok APförlaget  och som inbunden bok här: Drömfångaren.

Följ mig gärna på instagram: @bag_all eller mer privat på @jenniferjansch

Min butik finns på: www.bag-all.com och svenska butiken på www.bag-all.se

 

  • 1
  • 2

Instagram