Jag har blivit intervjuad rätt många gånger i mitt liv vid det här laget. Förut kunde det exempelvis vara i min egenskap av modechef på tidningen mama eller för att vårt hem var med i någon inredningstidning. På senare år har det så klart varit med anledning av mitt företag Bag-all.
Hur svettig var jag när den här bilden togs? haha
Det är verkligen kul att få vara med och otroligt viktigt för företaget att informationen om att vi existerar sprids. Om jag dessutom får tillfälle att prata om återvinning och ”nyanvändning” är det en extra bonus!
Men det är en sak som gör mig rätt irriterad när jag blir intervjuad och det är att journalisten till varje pris vill ha reda på hur mycket pengar Bag-all drar in varje år. Jag förstår så klart att det är journalistens uppgift att fråga, så jag blir verkligen inte sur på hen. Och jag förstår även anledningen varför de frågar, eftersom siffror säger en del om storleken på ett företag. MEN i min mening kan man absolut inte avgöra hur BRA det går för företaget genom varken omsättning eller vinst. Det är så himla mycket snack om – och fokus på – pengarna. Helst ska man dubbla omsättningen varje år för att vara en intressant aktör i finansvärlden.
Varför är det ingen som frågar: Hur många arbetstillfällen skapar du? Hur många kan försörja sina barn tack vare din business? Det är väl måttet på framgång?
Jag minns så väl första gången jag slogs av detta. Jag jobbade som sommarvikare på Aftonbladet som, om jag inte minns fel, ganska nyligen hade köpts upp av norska Schibsteds, ett norskt börsnoterat bolag. Schibsteds gick det året ”endast” några miljoner i vinst och aktien stört dök på börsen. Jag fattade ingenting, det var ju vinst! Men nej, vinsten var inte bra nog för marknaden. Innan dess hade jag aldrig ägnat detta en tanke. Men eftersom jag den sommaren satt på redaktionen och såg hur många som avlönades av Schibsted tänkte jag att detta är helknäppt.
Nu har detta fenomen dykt upp i mitt liv igen genom att frågan återkommer gång på gång när det gäller Bag-all: vad är omsättningen? Vad är vinsten? Hur mycket har den ökat sedan förra året?
Jag har bestämt mig för att aldrig svara på den här frågan eftersom jag tycker att den är fel i grunden. Jag är så himla stolt att jag nu har fem heltidsanställda och ett gäng halvtidare. Ingenting gör mig gladare än när personalen köper sig en ny snygg klänning, eller åker på en välförtjänt semester. Då vet jag att Bag-all, dvs det som en gång bara var en idé i mitt huvud, idag kan ge både saker, boende, mat och resor till andra.
Förutom de som är anställda i USA och Sverige så är det ett helt gäng i Kina och i Indien som får arbetstillfällen. På den som är min huvudsakliga fabrik i Kina är det numera ett 50-tal anställda. Jag åker dit en gång om året för att stämma av produktionen. När jag började jobba med dem var det ca 15 stycken. Tack vare att det går så bra för Bag-all har de fått köpa en fabrik till. Förutom de som jobbar i fabriken som gör påsarna är det bönderna som odlar bomullen till påsarna, personerna på fabrikerna som gör tyget. På firman som trycker på våra påsar jobbar det också ett 10-tal personer. I Indien jobbar vi med två fabriker.
Jag har startat Bag-all helt utan finansiering*. Vi bygger företaget påse för påse. Det är väldigt ”old school” numera när turbo expansion är normen och det som hyllas. Men jag gör saker på mitt sätt och struntar i hur businesspersoner tycker att man ska göra.
Det fina med att köra utan finansiering är att jag inte behöver förklara mig för någon. Om jag till exempel vill köpa in saker för väldigt mycket dyrare än de egentligen skulle behöva vara så gör jag det. Låt mig ge ett exempel:
Jag köper våra pompoms från en Thailändsk bergsby. Det är Mienstammen som bor där. De har pompoms på sina dräkter och är därför duktiga på att göra dem.
Tack vare pengarna de tjänar på sina pompoms kan de skicka sina barn till skolan i byn. De pompomsen kostar mig mycket mer att köpa in och vi tjänar följaktligen inte så mycket på dem i pengar sett. MEN jag bryr mig inte ett smack om det eftersom bara vetskapen att dessa barn kan gå i skolan är tillräcklig vinst för mig.
Den stora anledningen nu att jag håller ett öga på pengarna och ser till att alltid försöka göra en ”bra affär” är att jag har ansvaret för alla dessa personer. Vi måste som alla andra hålla i kostnader och jobba smart.
Jag tycker verkligen att det finns anledning att omvärdera hur man värderar företag nuförtiden. Finansvärlden borde verkligen sluta stirra sig blinda på siffrorna och kolla på hur företagen kan hjälpa många människor – och inte bara de på hemmaplan utan människor i andra delar av världen också.
xx
*Läs om detta i min bok: Drömfångaren kan även laddas ner i pdf-format AP förlaget