Brooklyn love

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad att kunna bo på Bali. De senaste dagarna har jag fått bilder från mina vänner i Stockholm som visar att det snöar på tvären. Och samma busväder verkar det vara i New York. Här på Bali är det visserligen regnperiod, vilket innebär att det vräker ner (och då menar jag VRÄKER ner) några timmar om dagen, men mellan skurarna är det ändå varmt och så är det grönt överallt. Så jag ska absolut inte klaga. Dock ska jag erkänna att jag trots det ofta längtar efter både Sverige och New York. Speciellt när jag ser bilder från båda dessa ställen som jag älskar.

Idag tänkte jag berätta lite om ett område i New York som jag blev bekant med de sista två åren som vi bodde där: Bedford-Stuyvesant, eller Bedsty som det allmänt kallas. Jag kom först i kontakt med området när jag köpte en hylla till butiken på Mott Street av en kille som hade en studio i ett riktigt konstigt hus i Brooklyn. Micke och jag hade hyrt en lastbil för att köra dit och hämta hyllan. Från ena kvarteret till det andra ändrade området karaktär från Williamsburg hipster till att plötsligt känna det som att vi befann oss i Israel. Överallt på gatorna var det Ortodoxa/hasidic judar.

Har lånat en bild från nätet för att beskriva hur de ser ut. Alla kvinnor måste bära peruk efter de gift sig, samt ha tjocka nylonstrumpor (året om, även när det är 30+ grader ute) samt ha kjolar som går ner på halva vaden. Småkillarna har rakat huvud och skruvade polisonger och männen bär alltid hatt samt kläder som ser väldigt gammeldags ut, men som jag tycker är ganska coola.

Micke och jag hade ingen bra koll på att det var ett hasidic judiskt område som vi skulle åka till så vi blev minst sagt förvånade. Men det är ju det som är så otroligt coolt med New York, just att det finns den här enorma blandningen av folk på så liten yta. (Synd bara att amerikanernas korkade president inte kan förstå att det är det här som är storheten i den amerikanska kulturen och att det är mångfalden som gjort att landet så framgångsrikt.)

Hursomhelst kom vi fram till huset där hyllan skulle finnas.

Bag-all’s kontor i Brooklyn

Det är alltså det stora huset med vad som ser ut som raketer på taket. Huset var mer eller mindre fallfärdigt, skitigt och dant….

…med gamla konstiga trasig apparater…

…men med fantastiska fönster!! Om det är något jag är besatt av så är det stora spröjsade fönster. Vi spenderade kanske en kvart i huset och åkte sedan därifrån.

Spola framåt ett par år och vi behöver hitta en lagerlokal och kontor till Bag-all. Jag hade helt glömt bort det knasiga huset i Brooklyn vid det här laget. Tillsammans med en mäklare letade jag efter en lokal, men ingen lokal stämde med min inre bild av den typ av lokal jag vill ha. Jag hade hela tiden den där konstiga känslan av att jag letade efter något speciellt men inte kunde ”komma ihåg” vad det var. Tills en dag då poletten trillade ner: Ja just det – det där märkliga huset i Brooklyn. Det är det jag sett för mitt inre öga. Som tur var hade jag sparat killen med hyllans e-mail och fick namnet på mäklaren av honom.

Några veckor senare klev jag in i vår nya 250 kvm stora lokal.

Så här glada var vi!!

Det var lite tomt i början om man så säger…

Men så sakteliga började vi flytta in…

 

Ett skrivbord på plats!

En fin marmorskiva inköpt till ett metallbord som Julia hittat hos några som skulle flytta ut ur huset. Det är nämligen ofta så det går till i det här huset – folk flyttar och ställer ut saker i korridorerna eller säljer dem för en billig peng.

Fönster, fönster, fönster…. Man ser faktiskt Empire State Building i fjärran!

Sen började vi flytta in varor.

Och printing utrustning.

Craig, som vi hittade på Craigs list (motsvarande Blocket) lär Micke att printa.

Så här ser en Bag-all screen ut.

Nöjd make!

Vi har också använt Brooklyn kontoret till att fotografera i…

…till exempel fotografera julpåsar i oktober!

Eller vanliga mood images!

Tjejerna har spenderat en hel del tid i Brooklyn och hittat på massor av skoj i korridorerna!

Vi har haft möten med kunder! Den här trion är från Plazastyle i Japan som vi sålt till i många år och som har hjälpt till att sätta Bag-all på kartan i Japan. Är otroligt tacksam för detta duktiga gäng! Från vänster Naoko, Maki och Kayako.

Gjort specialbeställningar till kunder. Så som denna där vi skulle byta från svart- till guldband på flera hundra påsar. Då satte jag min snälla mamma, som råkade vara på besök, i arbete.

Här packas stora ordrar av Malin och Kim. Duktiga Malin till vänster är chef för Bag-all US.

Här sitter jag och packar ordrar som ska ut i sjuttioelva olika lådor…

Lådorna hittar vi här nere på lastkajen där alla andra som jobbar i huset ställer ut sin återvinning. Vi köper aldrig lådor utan återvinner dem enligt Bag-all principen: Please reuse, waste reduce!

Bingo!

Här står husets ägare, David, och snackar i telefon.

Lasthissen som man får stänga genom att dra upp och ner de svintunga grindarna. Sen kör man den själv med en spak på väggen. Det gäller verkligen att försöka stoppa den i rätt nivå med golvet på det plan du vill gå av på. Detta är en konst vill jag lova.

Saknar att gå till jobbet här varje dag! Synd att man inte kan klona sig och vara på flera ställen samtidigt.

Som väl är vet jag att kontoret är i goda händer och sköts av bästa personalen!

xx

 

 

 

 

 

 

 

10 reaktioner på “Brooklyn love”

  • Iréne skriver:

    Hej Jennifer!

    Jag kan förstå att du saknar både New York och Sverige för de har båda sina positiva sidor men Bali måste vara en stor erfarenhet och inspirationskälla!
    Funderade på vart ni kommer flytta när ni gjort Bali om ni redan nu har börjat tänka i de banerna?
    Det är i alla fall skönt att ni har ert hus när ni kommer till Sverige för det blir en bas i ert liv.
    Kanske en ny president har hunnit flytta in i vita huset och USA kommer att vara ett land att vara stolt att bo, arbeta och leva i.
    Hoppas kan man alltid.

    Just nu är det som jobbigast att bo i södra Sverige utan någon snö och mestadels mulet, regnigt och gråtrist.
    längtar efter vår, sol och ljuset!

    Ha en bra dag.

    Kram Iréne.

    P.s Skulle beställa din bok på nätet men kom inte vidare vid betalningen, suck D.s

    • Jennifer Jansch skriver:

      Hej Irene!
      Nej, vi har inga planer på att flytta någon annanstans de nästkommande två åren. Celeste måste gå ut Highschool här på Bali så att hon kan gå vidare till universitet. Det blir för hattigt annars. Om två år får vi se, men jag kan tänka mig att det blir svårt att få de två yngre tjejerna att vilja gå i någon annan skola efter Greenschool.
      Ny president hoppas man ju verkligen på! Vi får hoppas att det blir förr snarare än senare.
      Det ska gå att beställa boken på vår hemsida. Kan du prova igen och om det inte funkar maila info@bag-all.com så hjälper dom dig.
      Kram
      xx

  • Annika skriver:

    Vilka mysiga bilder! Det är en typisk New York feeling över dina bilder, så där lagom rufft😊! Förstår att du gillar ditt ställe! Som finländare blir jag ju glad åt att en av dina japanska vänner har byxor som ser misstänkt ut som Marimekkos 😏!
    Gillar verkligen era grejer, butiken i Stockholm finns nog på önskelistan då jag nästa gång styr kosan ditåt!
    Allt gott till er där på Bali 🌞!

    • Jennifer Jansch skriver:

      Jaa precis det är Marimekkobyxor!! Du är så välkommet till butiken any time!!
      Allt gott till dig också!
      xx

  • pernil skriver:

    Du är så JÄKLA GRYYYM!!!!
    TÄNK, Vilken fantastiks resa du har gjort både med ditt liv och med dina påsar!!!
    Du gör sånt som andra bara drömmer om eller inte vågar.
    Vilken inspiration du är!!!
    Älskar dig kompis, och saknar dig!

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack finaste du!! Blir så glad att du tycker det!! Och jag längtar efter dig som en galning!! Kom snart hit!!!
      PUSSSSS

  • Linda skriver:

    Vilket coolt skrivbord du sitter vid på nionde bilden uppifrån. Man blir så upprymd och inspirerad av att läsa dina inlägg. Får den där ”allt är möjligt”-känslan. 😃

    • Jennifer Jansch skriver:

      Vad härligt att höra! Jag hoppas verkligen att jag kan inspirera till ”allt är möjligt”!!
      xx

  • Clara skriver:

    Hej Jennifer!

    Det finns en intressant dokumentärfilm på Netflix om Chassiderna i Brooklyn som du kan se. One of us heter den. Svenskan Nina Solomin har också skrivit en bok om dem. Ok, Amen heter den.

Lämna ett svar till pernil Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram