Kyoto calling och annat Japanskt skoj

Osaka, där Bag-all eventet var, ligger ganska nära Japans gamla huvudstad Kyoto. Kyoto är känt för alla fantastiska tempel  och traditionella japanska trädgårdar som finns där.
Jag och Celeste hade en förmiddag ledigt så vi tog tåget till Kyoto och jag kan verkligen säga att vi inte blev besvikna när vi kom dit.

Vårt första stopp var Kiyomizu-dera templet.

Det här är den första byggnaden man ser när man kommer upp för en ganska brant backe som leder upp till templet. Jag är besatt av den orange färgen som många tempelbyggnader är målad i i Japan. Den är så intensiv och så otroligt vacker!

Jag är lika besatt av alla dessa magnifika kimonos som många japaner som åker till Kyoto passar på att bära. 

Hur underbara är inte dessa dräkter?!!

Kiyomizu-dera templet är känt som ”kärlekstemplet” och många unga tjejer och killar går hit för att be om att träffa sitt livs kärlek.

Upp för den här trappan ligger The Love stones, det är två stenar som ligger 18 meter från varandra. Om man kan gå mellan dessa stenar med stängda ögon säger myten att man kommer hitta sann kärlek.

Här är den ena stenen.

Många Japaner är vidskepliga och tar detta på stort allvar – och vem vet det kanske funkar…

Jag och Celeste testade en annan grej i templet, men det har jag inga bilder på eftersom det var beck mörkt. Det hela gick ut på att man skulle gå ner i en helt mörk källare och leta sig fram till en önskesten genom att följa ett handtag av stora träkulor. Paret som gick in framför oss kom ut eftersom kvinnan fick panik i mörkret. Men jag och Celeste höll ihop och tog oss till stenen och önskade oss varsin sak. Men jag ska verkligen erkänna att det var rejält obehagligt att famla sig fram i totalt mörker. Man inser i en sådan stund att synen verkligen är något man ska vara extremt tacksam för och inte ta för givet.

Det här är altaret inne i huvudbyggnaden som byggdes på 700-talet. Templet ligger på en kulle med en fantastiskt utsikt över Kyoto.

På vägen ner från templet…

…kom det massor av Japanska skolbarn. Celestes reaktion var så lustig eftersom hon blev så förvånad att vissa Japanska skolbarn på riktigt har på sig uniformer med sjömanskragar. Hon hade trott att det bara var så man porträtterade Japanska barn i tecknade serier.

Nästa tempel var det otroligt Instagramvänliga Fushimi Inari templet. Det här är alltså ett tempel med orange ”torii” portaler, cirka 10.000 stycken som slingrar sig upp för ett berg. Det tar cirka två timmar att gå hela vägen till toppen.

Det fungerar så att när man går uppför är pelarna helt orange utan någon text på och när man går tillbaks nerför har varenda pelare japanska tecken på sig.

Jag och Celeste var helt tagna av upplevelsen. Vi pratade om hur munkar måste burit dessa tusentals portar uppför berget. Vi pratade om att det säkert var böner som stod på varje port eller kanske dikter. Men så efter en stund började vi skämta om att tänk om det är reklam!! Tänk om det står ”donerad av Apple”, ”Burger King”, ”Mc Donalds” haha.

Så här ser det alltså ut på vägen tillbaks, kilometer efter kilometer.

Och gissa vad?!   Jo, det är precis så som vi skämtade om – varje pelare är en reklampelare för olika organisationer eller privatpersoner. Det kändes inte exakt lika heligt efter den uppenbarelsen. Men ändå coolt att ha sett!

På vägen tillbaks passade vi på att testa den kända ”Street food” som de har i Kyoto. Takoyaki heter dessa små omelettbollar med bläckkfisk i. Jättegott!

En annan dag hann vi till Celestes stora förtjusning till ett kattcafe i Osaka. Man går alltså till ett cafe där man betalar motsvarande 100 kr för en kopp kaffe eller te och får gulla med 17 Japanska katter i en timme.

Alltså dessa katter….!!!!

Sådana karaktärer! Det här är väl en grumpy cat om man någonsin sett någon!

 

Vissa av dem hade nosar som gick inåt. Det ser ju fruktansvärt gulligt ut och väldigt mycket som Hello Kitty, men jag kan tänka mig att det inte är något vidare för katterna.

Så otroligt keliga och lurviga var vissa.

Det fanns två stycken Munshkin katter. Det är alltså en katt med jättekort ben. Helt ärligt trodde inte jag att de fanns på riktigt, men jo, jag har sett två stycken med egna ögon nu.

En annan sak vi ganska otippat snubblade på i Osaka var en fantastisk rosenträdgård.

Hej då från vår Japan resa. Nästa inlägg blir från Bali!

xx

Följ mig gärna på Instagram @jenniferjansch @bag_all @bagallaustralia @bagallsweden @the_nine_things

 

8 reaktioner på “Kyoto calling och annat Japanskt skoj”

  • Anna-Maria skriver:

    Jättefina bilder. Vilka härliga färger 🙂

  • BE skriver:

    Superfina bilder! Testade ni att gå mellan stenarna med stängda ögon?

    • Jennifer Jansch skriver:

      Nej vi gjorde inte det. Det var ganska mycket folk och Celeste tyckte det var lite pinsamt hihi
      xx

  • Birgitta Gunnarsson skriver:

    Så otroligt färggrant och fint, måste vara en fantastisk upplevelse att få se. Såg du någon som hade likadana kimonos för på bilderna har alla olika, det måste väl hända någon gång att man möter någon som har exakt likadan som den man själv har. Kram

    • Jennifer Jansch skriver:

      Det var verkligen helt fantastiskt att se!!
      Jag tror att kimonos är väldigt individuella och personliga och många ärver nog av sin mamma och mormor etc. Alla har nog också olika ”skärp” runt magen. Sannolikheten att man stöter på någon med exakt likadan är nog liten. Däremot såg jag många män som hade väldigt lika dräkter.
      xx

  • Pernilla skriver:

    Vilken otrolig resa ni har gjort tillsammans! Och vilka underbara bilder och reseskildring! Miss you solo much!!!

  • Clara skriver:

    Ett kattcafé i Sverige vore något! Borde gå hem hos barnfamiljer när föräldrarna får fika i fred när barnen är upptagna med att leka med katterna. Jag tycker också att dina runda halssmycken är så otroligt fina och jag har letat efter liknande. Var kommer dina ifrån?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram