Visar inlägg från "okategoriserade"

I förrgår kom vi tillbaks från vår semester i Europa. Som jag skrivit om tidigare var vi först i Verbier i några dagar tillsammans med familjen, sen hyrde vi en bil i Schweiz som vi lämnade tillbaks i Rom en vecka senare. Så himla praktiskt att man kan göra så, dvs hyra på ett ställe och lämna tillbaks på ett annat (Europecar var det om någon undrar).

På knappt fyra timmar körde vi från Alperna ner till San Michele på Italienska västkusten. Där hade vi hyrt en lägenhet på Airbnb i ett gammalt Italienskt hus.

Vi hade förstått från bilderna på Airbnb att det skulle vara fin utsikt. Men vi var ändå inte riktigt beredda på den helt makalösa utsikten!

Celeste i vardagsrumsfönstret.

Toalett med Italiens finaste utsikt?

Takmålningar i sovrummet med mina favoritblommor Hortensia! Så himla ljuvligt. Mindre ljuvliga är sängarna i Italien i allmänhet. Ofta stenhårda med kuddar hårda och höga som sittdynor.

Men dekorera, det kan de! Här är taket i vardagsrummet! Har man svårt att sova kan man ju alltid ligga och stirra upp i taket.

När man hyr online kan det vara ganska svårt att avgöra hur lägenheten ligger, dvs vad som finns runt omkring. Så gissa om vi blev glatt överraskade när vi förstod att vi bodde ett stenkast ifrån en jättemysig liten stenstrand.

Jag ligger mest under en sjal på stranden. Kan ni se mig?

Och kollar på resten av familjen som älskar att bada och snorkla. Egentligen gillar jag inte värme, stränder och bad i havet, så det är rätt ironiskt att vi snart ska flytta till Bali där det är väldigt varmt året runt.

Vattnet var otroligt rent och klart och de såg massor av olika fiskar och sjöstjärnor.

Från den lilla stenstranden till den närmaste lilla byn, San Michele, går det en otroligt fin gammal stenväg längs vattnet. Vi passade så klart på att fota Bag-alls nya svarta rygga med pompoms (obs har inte kommit in i butik ännu).

Celeste med samma rygga promenerandes från San Michele till Portofino på den röda mattan som går hela vägen. Så himla smart grej att lägga ut en röd matta utomhus som turisterna kan följa längst kusten från Rapallo till Portofino. Från vårt hus till Portofino var det ca 7.5 km, en promenad som vi gjorde varje eftermiddag. Det kan tyckas långt, men det var så otroligt mycket fint att titta på längs vägen.

Privatvillorna…

Våningshusen i byarna som är bemålade med Tromp l’oeil målningar i olika pastellfärger… Man kan liksom inte titta nog.

Till och med badhytterna är snygga och ger bra foto ops.

Väl framme i Portofino var det verkligen värt sin promenad. Dels var vi hungriga som vargar och dels så mycket fint att titta på.

Vi pratade rätt mycket om det verkligen är så att folk bor i de där smala husen. Ni ser att vissa hus bara är ett fönster brett. Och om de i så fall verkligen hänger ut sin tvätt utanför fönstret. Eller om det är så att Portofino numera egentligen mer är en kuliss för turister. Oavsett är det himla fint och väl värt ett besök om man får chansen.

Resten av vår resa berättar jag om i ett annat inlägg. Nu ska jag in till stan för att inviga butiken på Roslagsgatan 21. Jag hoppas att få se några av er där!!

xx

Imorgon är det invigning av Bag-all butiken i Stockholm. Alla som vill är välkomna! Vi bjuder på fina erbjudanden och vin!

Hoppas vi ses där!

xx

Jen

Om ni vill veta hur en riktig hjälte ser ut så ta en titt på bilden ovan! Peter Sörensen heter han och han har startat Återbruket i Karlstad. Jag träffade honom i somras när vi var och hälsade på min kompis Jill i Värmland. Peter är alltså hennes bror.

Peters stora hjälteinsats är att han har startat Återbruket, en affär full med saker, främst elektronik, som folk kastat på sopen.

Peter och hans anställda, varav flera är flyktingar, åker till sopstationer och tar rätt på elektronik som folk slängt. Det allra mesta som folk kastar kan ganska lätt lagas. Det här med att laga saker är någonting som vi tycks ha glömt bort nuförtiden. Förr lagade man en strumpa om det gick hål på den. Nu kastas den direkt.

Återbruket har nu blivit så populärt att många hoppar över sopstationen och åker direkt till Peter för att lämna gamla grejer som de inte längre vill ha eller som har gått sönder. Många cyklar blir det.

Och vitvaror!

De flesta av oss har vid det här laget kört igenom några datorer. Tänk vilket skräpberg dessa bildar. Här är en liten del av alla laptops som Peter och gänget hämtat på sopen. Efter de lagat dem säljs det för några hundralappar styck. En win win för den som köper och för miljön!

Dammsugare som ser ut att vara sprillans nya modeller i mina ögon!

Många av killarna som jobbar på Återbruket har själva kommit till Peter och bett om att få jobba där. De ville inte sitta på någon förläggning och bara se dagarna gå, utan ville göra nytta.

Återbruket är som ni säkert förstår inte någon vinstaffär för Peter. Han har själv tagit ut under minimilön i flera år för att få det att fungera. Peter är i botten civilekonom och byggnadsingenör och hade kunnat välja en enklare och mycket mer lukrativ väg för sig själv. Flera gånger har han varit på väg in i väggen i ren utmattning för att han slitit så mycket för att få det hela att gå runt. Men som väl är brinner han för det här och kämpar på. Personer som Peter tycker jag borde få medalj! Han har förstått någonting om framtiden som vi alla snart måste börja förstå – att slit och släng inte längre fungerar. Framtidens gruvdrift kommer inte vara nere i bergsrum utan uppe på soptippar.

Här nedan har jag kopierat ett inlägg av Peter på sajten lokallojalvarmland.se där han beskriver sitt projekt med egna ord:

På Återbruket i Karlstad förändrar vi just nu världen. En dag i taget.

I grunden är jag civilekonom och byggnadsingenjör. Och har de senaste 30 åren jobbat som frilansande konsult inom formgivning och marknadskommunikation med uppdrag åt företag och organisationer. Men för några år sedan, när jag just passerat 50, började lusten att engagera mig mer i samhällsbygget växa sig allt starkare. Jag hade ett antal känslor, tankar och idéer som legat och växt till sig några år som jag var sugen på att sätta i verket. En av de känslor jag burit med mig sedan barnsben var förskräckelsen som drabbar mig varje gång jag besöker en återvinningsstation. Så oerhört mycket fina, till synes hela, grejer som slängs. När de skulle kunna återbrukas. Och kanske säljas. De flesta av er har säkert både känt känslan och tänkt tanken.

Jag beslöt mig för att undersöka om det gick att närma sig det hela den entreprenöriella vägen. I entreprenörsskapet finns krafter som kan förflytta berg och förändra världen. Det beslutet har tagit mig på en spännande resa.

Sedan årsskiftet 2015/2016 driver jag nu företaget Återbruket i Karlstad. Där jobbar vi med att i samverkan med Karlstad Energi försöka minska sopberget genom att hitta modeller för att sortera ut saker som faktiskt går att återbruka bland saker som slängs på kommunens återvinningscentraler. Vi har hittills fokuserat huvudsakligen på hemelektronik. Elektroniksopberget växer i en allt snabbare takt och blir för varje dag ett allt större miljöhot. Därför kändes det logiskt att börja där.

Återbrukets IT-verkstad. Mahmood och praon Joel fixar datorer på löpande band.

Lagarna och reglera som gör detta sätt att arbeta möjligt finns redan på plats. De kommer ytterst från EU och kommer till uttryck i EUs sk avfallstrappa. Överst på den står tydligt att kommunerna i första hand ska jobba med att förebygga sopor, dvs sträva efter att de aldrig ska uppstå alls. Uppstår ändå sopor ska man så långt det är möjligt sträva efter att verka för att de kan återanvändas. Det är där vi på Återbruket i Karlstad kommer in. Misslyckas man med steg 1 och 2 så är det tredje steget återvinning. I Sverige är vi ganska bra på återvinning. När det gäller återbruk är det tyvärr sämre ställt. Här finns utrymme för förbättring.

När du slänger något på en återvinningscentral övergår äganderätten av prylarna till kommunen. Och kommunens ansvar, ytterst styrt av den nämna avfallstrappan, tar vid. I strävan att återbruka äger kommunen full juridisk rätt att till och med klättra ner i containrar för att försöka återbruka det som går att återbruka. Som privatperson får man dock självklart inte göra det. Det är strikt förbjudet trots att det ibland kan vara väldigt lockande.

Nu har Återbruket i Karlstad varit igång i snart ett och ett halvt år. Först var det jag och en kompis som drev det. Sedan bara jag. Plus goda vänner som jag ringde in när orken tröt. Så en dag hörde några asylsökande killar av sig via deras svensklärare och undrade om de kunde få praktisera hos mig. Det blev början på en fantastisk resa och vänskap som jag aldrig kunnat drömma om. Idag är två av dem, 24-årige Mahmood från Jemen och 40-årige Abdu från Eritrea anställda på sk instegsjobb här på Återbruket i Karlstad. Utan dem hade det vi idag åstadkommit aldrig varit möjligt. Jag är så full av ödmjukhet och beundran över deras insats och inställning.

På upphämtningsuppdrag på ett företag. Mahmood, Abdu och praktikanten Nizar från Syrien.

Efter en stapplande inledning har vi nu fått riktigt bra fart på verksamheten. Tillsammans med den kunniga personalen på Karlstad Energi har vi utvecklat en småskalig arbetsmodell som fler kommuner enkelt skulle kunna ta efter. Med hjälp av den modellen återbrukar vi redan nu tonvis av fungerande elprodukter och säljer dem i en secondhandbutik på Örsholmen där kunderna strömmar till när vi har öppet fredagar och lördagar. Kunderna är lyckliga. Vi också. Ja till och med moder jord ler nog litegrann när hon ser vad vi gör misstänker jag.

Ett skepp kommer lastat med återbruksvaror. Selfie från vardagen i mitt liv just nu.

Det har varit en oerhört spännande, men också tuff och mödosam resa så här långt. Nu går den vidare. Och vi har fått förstärkning av en ny fantastisk praktikant, 19-årige Moaz från Eritrea, som är en fena på att reparera cyklar. Det slängs massor av fina cyklar som enkelt kan få nytt liv. Unge Moaz är en blivande entreprenör ut i fingerspetsarna. Och så har vi fått en välkommen vitamininjektion i form av virvelvinden och glädjespridaren Gunvor som fyller ut sina dagar som pensionär med att laga symaskiner och fungera som allmän extramorsa åt oss alla. Just den här veckan har vi dessutom förstärkning av 15-årige Joel som är prao hos oss. Återbruket i Karlstad upphör aldrig att överraska mig. Att förändra världen är inte alldeles enkelt. Men det går om vi verkligen slår våra kloka huvuden ihop och jobbar tillsammans. Unga som gamla. Ursvenskar som nyanlända.

En annan värld är möjlig.

Peter Sörensen

Ja verkligen – en annan värld ÄR möjlig!!

Ni som har chansen: åk och stöd detta fantastiska projekt:

Besöksadress (butik och lager): Stormgatan 8, Örsholmens industriområde, Karlstad

Öppettider: Butiken är öppen fredagar 12-18 och lördagar 10-16. Påskhelgen har vi öppet skärtorsdag 10-16. Långfredag och påskafton stängt.

Betalning: Du kan betala med kort, cash och swish.

Ta bussen: Stadsbuss nr 11 stannar på Stormgatan

Postadress: Återbruket, c/o Greenhouse, 1:a Villagatan 5, 653 41 Karlstad

Verksamhetsledare: Peter Sörensen, 0730-205282, peter@aterbruketkarlstad.se

xx

Jen

Och så till en helt annan sak: Det är några läsare som är sura för att jag tagit bort deras kommentarer här på min blogg. Men skriver man sura och ogina kommentarer om mina vänner, i det här fallet Pernilla och Bianca, får man räkna med att jag tar bort det. Jag vill inte läsa massa strunt, och jag vill inte att andra ska läsa massa strunt, som folk som helt tydligt är oinsatta i deras liv skriver.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är att vara egen företagare mer en livsstil än ett jobb. För att få det hela att funka så måste man  hela tiden ha sin verksamhet i bakhuvudet och ta varje tillfälle att förmedla sitt budskap eller sin produkt. Något som jag gjort under åren är att jag har fotograferat Bag-all produkterna kontinuerligt. Åker vi någonstans, ja då följer påsarna och väskorna med.

Här sitter Celeste på båten ut till Kismet som ligger på Fireisland utanför New York. Dip Dye väskan är med och då är det ett gyllene tillfälle att fotografera. Sen åker bilderna direkt upp på Instagram och ibland lägger jag även upp dem på vår website. Jag gillar själv att se produkter/saker i ett sammanhang och har märkt att andra också gör det. Vi kallar dessa bilder för ”mood images”. De blir ett bra komplement till vanliga produktbilder och gör ens märke/brand levande. Jag har skrivit en hel del om detta i min bok, Drömfångaren, för er som är intresserade. Nu för tiden är bilder är så otroligt viktiga för att säljer produkter. Och det är väldigt viktigt att man sätter sig in i hur social media kanalerna fungerar och bestämmer sig för hur man ska porträttera sina produkter om man ska lyckas med en verksamhet.

Den här bilden tog vi på midsommarafton i New York. Vi hade bundit en fin krans så självklart passade vi på att fotografera en Smyckes väska. Som tur är kan man ju idag ta så otroligt bra bilder med telefonen så det är verkligen inget större omak att ta dessa bilder. Det största jobbet är egentligen att välja ut bästa bilderna efteråt och lägga på lämpligt filter.

Vi har som sagt gjort detta till en livsstil att ta med Bag-all produkterna vart vi än går.

I New York är det ganska lätt att fotografera ”mood images” eftersom nästan varenda gata blir snygg på bild. Ofta promenerade vi från lägenheten till Bag-all  butiken i Nolita och passade på att ta bilder på en tote.

Här är Margaux på åkern utanför vårt hus i Sörmland för någon vecka sedan.

Häromdagen åkte vi till Verbier. Eftersom min familj bor lite utspritt i Sverige och världen ville min mamma samla alla syskon, deras respektive och barnbarn. Det var sannerligen inte lätt att hitta datum som passade alla, men så fick vi till det nu några dagar nu i början av september.

Jag har aldrig varit i Alperna på sommaren och skulle troligen inte ha valt att resa hit om inte mamma fixat detta. Men nu är jag helt såld på semester i bergen. Det är verkligen huuur fint som helst och så får man träning när man vandrar i bergen. Älskar att kombinera semester med aktivitet.

Så här ser Verbier ut på sommaren. Blommor överallt och gröna gräsmattor.

Margaux gungar uppe på berget.

Mamma och hennes man Robert vandrandes i bergen. Utsikten är verkligen svindlande!

Det är definitivt inte varje dag som vi tar en bild på hela familjen tillsammans, men här är vi! Den korta personen till vänster är jag. Tänk att min 12-åring vuxit om mig!!

Min söta mamma och Celeste sjunger låtar från Sound of Music. Man blir inspirerad att brista ut i Edelweiss här i Verbier kan jag tala om.

Och så klart… fotograferade jag de nyaste påsarna!! Jag har gjort en ny sorts ryggsäck med barnmotiv på. Kommer snart finnas att köpa. Följ mig på Instagram @bag_all eller skriv upp dig på vår mailinglista för att få reda på när den finns tillgänglig.

Det kommer även komma ryggsäckar med alfabetet på!

Micke med Robot ryggan!

En svart ryggsäck är också på G!

Roboten ute på promenad i trollskogen.

Nu sätter vi oss snart i bilen och åker till Italien. Vi får se vad vi kommer fotografera där haha!

xx

Du kan även följa mig på mitt privata Instagram: @jenniferjansch

Ni får ursäkta att jag inte bloggat på ett tag. Anledningen är att jag reste till Marbella med Pernilla för att hjälpa henne bestämma vilket hus hon ska köpa. Jag har varit med och hjälpt henne välja sina två senaste hus på Lidingö och eftersom de har visat sig vara riktigt bra köp tänkte hon kanske att tredje gången gillt 🙂

Jag är SÅÅÅ STOLT över Pernilla att hon jobbat så hårt att hon har råd att köpa ett eget hus i Spanien! Hon har aldrig fått en krona av någon, vare sig man eller föräldrar, utan har slitit ihop alla pengarna själv. Hon är så otroligt driftig, duktig och pålitlig! Det är väldigt få personer som har en sån arbetsmoral som hon. Pernilla jobbar precis hela tiden, sju dagar i veckan och sent in på småtimmarna. När jag sedan länge gått och lagt mig sitter hon och bloggar, postar på instagram, svarar på mail etc till två, tre på morgonen. Att leverera så mycket som hon gör kräver en enorm arbetsinsats som jag inte tror folk tänker på.

Denna arbetsmoral har spridit sig till Pernillas barn också. Bianca, jobbar också nonstop. Vi har spenderat fyra dagar tillsammans och hon började jobba redan på Arlanda, fortsatte hela flygresan (vi satt bredvid varandra och körde på varsin dator), i bilen till hotellet la hon upp Instagram posts etc, väl framme på hotellet möttes vi av filmteamet för Wahlgrens Värld och själva inspelningen satte igång. Bianca filmar dessutom själv nästa hela dagarna till sin vlog. Vid ett enda tillfälle låg hon i solen i cirka 1.5 timme under dessa fyra dagar. Så de som kritiserar Bianca för att hon är överbetald eller på annat sätt har en räkmacka vet inte vad de snackar om. Både hon och Pernilla jobbar lika hårt som vilken bank VD som helst och borde tjäna ännu mer pengar i mitt tycke.

Båda dessa kvinnor är liksom jag egna företagare. Hade denna familj bott i Amerika hade de haft ett entourage som hjälpt dem med allt detta. Men eftersom det är Sverige de bor i är det inte möjligt för dem att ha anställda. Detta på grund av det jag skrev i mitt tidigare inlägg som du kan läsa här. De är praktexemplet på personer som faktiskt hade kunnat erbjuda arbetstillfällen till andra.

Hur som helst vill jag fortsätta prata om småföretagarnas situation i Sverige, eftersom jag nu fått ännu mer feedback om entreprenörernas vardag genom era kommentarer. Jag vill dela med mig den här kommentaren från SusannaW eftersom det hon skriver nästan ger mig hjärnblödning av ilska. Jag har kortat ner hennes kommentar, men Susanna W skriver:

Oj vad jag håller med er i era kommentarer! Jag och min man har tillsammans drivit företag i närmare 30 år och ibland undrar man varför man håller på… Sjukskrivna har vi aldrig varit, man kämpar på även om man är sjuk och dessutom skulle man få väldigt risig sjukpenning baserat på den inkomst man själv har, haha! Vi är faktiskt väldigt många företagare i landet som ligger långt under lägstalöner för de flesta branscher, alltså räknas som ”fattiga”, dessutom måste man själv hålla sig med försäkringar och att gå i pension kan man nog glömma!

Att ha anställda är, som sagt, väldigt dyrt och kravet att även små företag ska betala de första 14 sjukdagarna är horribelt och har man en anställd som är återkommande sjuk kan det verkligen knäcka en småföretagare då man dessutom inte får säga upp någon pga sjukdom utan har krav på rehabilitering för den anställde!

 I Tyskland har man ett perfekt ord för en egenföretagare: man är ”selbständig” – dvs man arbetar ”selb” (själv) och man arbetar ”ständig” (ständigt)! Nej, det måste bli lättare och billigare att driva företag, och framför allt ha anställda, speciellt i mindre städer och i glesbygd för om Sverige som helhet ska överleva, och kunna ta tillvara på den stora resurs av invandrade människor till vårt land, så måste det till stora förändringar!

Word Susanna!!

Tänk alltså att dessa modiga personer som vågar satsa som företagare hamnar i situationen att de blir ”fattiga” och kan glömma att gå i pension.

Dessutom kräver staten att man betalar lön för någon som är sjuk och inte jobbar OCH så måste företagaren betala för en ersättare. Och det här med att småföretagaren ska stå för rehabilitering av en sjuk anställd visste jag inte, men på vilken planet är detta rimligt? Tycker staten alltså att det är bättre att små företag som knäcks av dessa krav lägger ner och att både den tidigare arbetsgivaren och den tidigare arbetstagaren blir utan försörjning och kanske behöver bidrag istället? Vore det inte rimligare i så fall att staten står för bidraget när den anställde blir sjuk, dvs INNAN företagaren måste lägga ner sin verksamhet.

Jag i dörren till min butik på Mott Street. Här måste hyran betalas varje månad, samt alla anställda och så klart alla varor.

Jag förstår att man måste göra uppoffringar som egen företagare. Det är många, många, många månader som jag inte tagit ut lön. Jag måste/vill i första hand se till att mina anställda får sina löner, alla hyror är betalda och att det finns pengar att köpa in nya varor för. När ett företag så som mitt, Bag-all, växer är det naturligtvis bra och roligt. MEN jag måste hela tiden köpa in fler och fler varor, vilket gör att pengarna hela tiden går rakt tillbaks in i verksamheten. Jag är inte ett dugg rikare, i pengar räknat, nu än när jag startade Bag-all. Men jag är rikare på erfarenheter och får så otroligt mycket kul genom mitt företag. Jag får en enorm tillfredsställelse av att veta att jag ger 5 personer heltidsjobb och många fler deltidsjobb samt otaliga fattiga personer i de länder där vi tillverkar våra saker.

För några år sedan när jag fortfarande jobbade som stylist var jag i Los Angeles och gjorde ett jobb på Anine Bing. Anine är också en smart och arbetsam entreprenörskvinna.

Bild på Anine från plåtningen som jag stylade i Joshua Tree.

Bag-all var i sin linda och jag frågade henne om lite business råd och beklagade mig över hur mycket jag var tvungen att jobba. Då sa Anine en sak som jag aldrig kommer glömma och som faktiskt fick mig att ändra hela min inställning till att jobba sju dagar i veckan:

”Det är inte jobb, det är en livsstil”.

Det fick poletten att trilla ner hos mig. Som egen företagare måste man se sitt arbete som en naturlig del av vardagen. Låta arbetet bli en del av en själv. Ungefär som en familjemedlem till. Bag-all är mitt adopterade fjärde barn kan man säga. Jag blir inte längre störd när Bag-all pockar på min uppmärksamhet på en söndag till exempel. Ett annat sätt att uttrycka det är att ”gilla läget” vad det gäller allt jobb, efter det är som det är. Men man behöver verkligen inte ”gilla läget” vad det gäller alla dessa orimliga krav på de egna företagarna i Sverige. Det här ÄR faktiskt någonting som kan ändras om politikerna bara börjar sätta sig in i småföretagarnas situation. Egentligen borde det finnas en lag på att alla som vill bli politiker först måste ha 1. ett vanligt jobb, 2. försöker sig på egen företagande. På så sätt skulle de ha insikt i både arbetsgivarens och arbetstagarens situation.

Jag ska blogga lite mer frekvent nu så kika snart tillbaks!!

Tack för att ni läser och engagerar er!!

xx

Jen

Följ mig gärna på mina hemsidor: Bag-all.se och Bag-all eller på Instagram: @bagallsweden @bag_all och rent privat @jenniferjansch

Jag vill verkligen tacka alla som kommenterat på mitt tidigare inlägg om småföretagarens situation i Sverige. Man märker att det här är en fråga som behöver lyftas upp till debatt. De egna företagarna har det verkligen tufft i Sverige och sliter som djur. Alla ni småföretagare som sliter och gnetar på trots de omänskliga kraven som ställs på er borde verkligen ha en stående ovation!! I min bok är ni hjältar!!

Fortsätt gärna att dela med er av era erfarenheter i kommentarerna. Berätta vare sig ni är egna företagare själva eller har familj och bekanta som är det och som drabbas av de hårda reglerna i Sverige. Jag tänkte att de samlade berättelserna skulle kunna användas för att försöka få igång debatten. Vissa av er har också kommit upp med förslag på hur man skulle kunna lösa situationen så att det här med personal funkar både för företagaren och för den anställde. Det vi alla vill gemensamt är att det ska gå bra för Sverige, att så många som möjligt ska få jobb och att ekonomin i stort ska gå bra. Då gäller det att man är realistisk med hur man ska få det att funka och skapa de bästa möjliga förutsättningarna för småföretag att bli nästa Ikea, HM eller Apple…

Så från det ena till det andra. De senaste dagarna har vi gjort så många underbara sommar saker!

Vi lämnade den här lilla tjejen på seglarläger utanför Sandhamn. Det var med lite blandade känslor som jag lämnade henne där eftersom det är hennes första läger. Cappi har blivit 9 år och det är bara att inse att min minsta tjej också håller på att bli stor. Är så van att hon alltid är med oss och nu ska hon sova borta i fem nätter på en ö i Skärgården utan sin mamma. Själv var hon helt obekymrad och hur glad som helst! Hon har hört underbara historier av båda sina stora systrar som gått på samma läger i många år.

Här ställde hon sig i led tillsammans med sina två kompisar. Cappi har ju varit med och lämnat sina syskon här så många gånger att hon hade helt klart för sig hur det går till. Först hälsas välkomna av instruktörerna (alla de i röda tröjor på andra sidan flaggstången) och sen skott och svenska flaggan hissas. En riktigt fin tradition som ger en liten tår i ögat varje gång.

Bäddat och klart inne i sovbaracken!

Och så här ser matsalen ut. Hur fin?

Efter vi lämnat av tjejerna åkte vi till Sandhamn och åt lunch på underbara Sandhamns värdshus. Kan verkligen rekommenderas! Maten är otroligt bra! Hela tiden hade jag fantomkänslor av att jag tappat bort någonting och så kom jag på att ja just det det är Cappi som är borta. Jag får nog börja vänja mig vid att alla tre tjejer kan göra saker på egen hand numera.

Så några dagar senare bestämde jag och Celeste att vi skulle åka till Mariefred och gå på Gripsholms slott där sveriges porträttsamling är utställd. Gripsholm är ett av mina favoritställen i hela världen. Det är så overkligt vackert och så fantastiskt att det finns kvar så välbevarat.

Jag är helt besatt av dessa väggmålningar!! Speciellt det som ska se ut som draperat tyg nertill och det som ska föreställa marmoreringar.

Igen – kolla väggmålningarna! Och den underbara blåa färgen på väggarna. Jag kan inte titta mig mätt på det här!

Så här kan sovrum se ut på slottet…

…eller så här.

Jag som är galen i stora fönster. Det blir inte bättre än så här!

Mer fönster, porträtt och gullig tjej!

Och så den magiska teatern som Gustav den 3 lät bygga på slottet.

Det vackra orangeriet!

Kan verkligen rekommendera Gripsholm för dem som inte sett det och den lilla gulliga staden Mariefred som ligger bredvid.

Som sagt fortsätt gärna att dela med er av era stories när det gäller eget företagande. Din egen eller någon du känner. Jag ska sammanställa dem tänkte jag och på så sätt se om man kan få igång en debatt om detta.

Ha en fortsatt fin vecka!

xx

Följ mig gärna på instagram @bag_all eller svenska instagram @bagallsweden eller mitt privata @jenniferjansch

Kolla gärna in min hemsida: www.bag-all.se eller kika förbi butiken på Roslagsgatan 21 i Stockholm!

Efter att jag hade jobbat för andra i många år kände jag att jag verkligen ville göra någonting eget. Dels för att jag ville ha möjlighet att styra över min egen tid och dels för att jag helt enkelt ville tjäna mer pengar. Jag insåg att om jag fortsätter att vara anställd (visserligen på konsultbasis, så lite egenföretagare var jag ändå) skulle jag bara se min lön och någon eventuell bonus.

Jag vet att det anses ofint att prata om pengar och speciellt att prata om att man vill ha mer pengar. Men det har jag aldrig förstått, det är ju ganska självklart att man vill ha så mycket pengar som möjligt eftersom det ger en frihet. Är man anställd är det väldigt svårt att påverka hur mycket pengar man får och då är eget företagande den enda andra möjligheten. Det var så mina tankar gick i flera år innan jag startade Bag-all. Jag förstod alltså att jag var tvungen att komma på någonting som jag skulle kunna sälja om och om igen. Och så skulle det vara miljövänligt och meningsfullt.

Fördelen med egenföretagande är att det kan finnas en stor skål med guld vid regnbågens slut, men det kan så klart hända att det inte gör det. Eget företagande är ett enormt risktagande. Det är väldigt mycket saker man måste riskera på vägen. Det handlar om pengar man måste satsa och oändligt mycket tid. Man måste för det allra mesta också välja bort en hel del saker under resans gång. Det är mycket möjligt att man inte kommer kunna åka på den där semestern, eller kunna köpa den där dyra väskan eller vara med på den där middagen eftersom man måste orka jobba stenhårt dagen efter (ofta sju dagar i veckan).

Att vara egen företagare är ingenting som passar alla. Men jag tycker att entreprenörer är riktiga hjältar. Och framförallt anser jag att hela samhället är beroende av dem. Alla företag, vare sig det är Apple eller Ikea, har en gång startats av en modig entreprenör som vågat satsa och orkat hålla ut. Det som företagaren sedan ger till samhället är jobbtillfällen.

I barnens skola i New York pratade de om vilka det är som är hjältar i samhället. Då raddades det upp: poliser, brandmän, läkare, sjuksköterskor OCH entreprenörer. Det tycker jag är en otroligt viktig inställning och det är väldigt bra att man lär barnen detta från allra första början.

I Sverige har inte entreprenörerna och de egna företagarna en lika framskjuten plats i samhället. Här är det knappast någon som likställer en entreprenör med en modig och viktig person.

Och nu vill jag komma till det viktigaste – entreprenörer har inte heller en framskjuten plats politiskt sett i Sverige. Det vill säga man tar ingen som helst hänsyn till i vilket stadie av företagande man är när det gäller skatter, avgifter och ansvar som man måste ta som småföretagare.

Här kan jag verkligen göra jämförelser direkt med Amerika eftersom jag startade Bag-all där. Den allra viktigaste skillnaden är att det inte kostar mycket att ha personer anställda. Det som en personal kostar småföretagaren (vet inte om detta gäller stora företag i USA också, utan kan bara tala om min erfarenhet) är det som den anställde får i lön. Det vill säga om en av mina anställda har $3000/månaden, så är det så mycket jag betalar. Skatten dras från lönen, vilket brukar vara runt 30%. Så den anställde får $2100/månaden netto och jag arbetsgivaren betalar $3000. Sen måste man betala två olika sorters försäkringar som på några få procent av månadslönen. That’s it!

Detta gör att företag har råd att anställa massor av personal. Du kan gå in i minsta lilla butik eller coffee shop i New York och det jobbar 5-6-7, eller fler, personer där. Fatta hur många arbetstillfällen det ger!

Som jag skrivit om på bloggen har jag haft den otroliga turen (samt jobbat väldigt hårt för) att hitta otroligt bra personal. Man klarar sig faktiskt inte utan bra personer som hjälper en fram.

Här är bild från Bag-alls minikonferens här på landet hos mig i tisdag-onsdag förra veckan med BÄSTA Julia och Annelie som jobbar för Bag-all.

Nu har jag fått sätta mig in i vad personal kostar här i Sverige och jag inser snabbt att vi kommer inte kunna anställa fler personal än vi redan har. Vilket är så synd, eftersom vi verkligen skulle vilja anställa ett par personer till. Istället måste de två anställda som vi har här i Sverige jobba mycket hårdare och vi kommer inte kunna växa lika snabbt som vi hade kunnat göra om det hade varit billigt och enkelt att anställa folk. Vidare hade en eller två personer som behöver jobb fått jobb hos Bag-all.

En lön på 25 000 kr/månaden i Sverige kostar företaget 33 731 kr/månaden. Man ska även betala lön då personalen är ledig, vilket gör att man måste betala både den ordinarie personalens lön samt lön till en semestervikarie. Så semestermånaden kostar en arbetsposition företaget över 60 000 kr. Ja, ni fattar hur dyrt det är med personal och ni fattar hur många påsar det handlar om att vi måste sälja bara för att kunna betala EN lön. Betänk också att vi även måste betala 25%, dvs 1/4, av varje påse vi säljer i skatt, i form av moms. Den anställde ska också betala skatt från sin lön, runt cirka 7500 kr. Den anställde får alltså 17 500 kr och staten får nästan lika mycket: 16 231 kr. Det här systemet gör att jättemånga småföretagare inte ens har råd att ta ut lön själva. Ja, ni hör – detta är inte klokt!

En annan sak som egna företagare måste ta in i beräkningen innan de kan starta en verksamhet är andra kostnader som staten kräver av dem. Till exempel måste man ha en godkänd kassaapparat vilket kostar minst 10 000 kr. Vi har valt att inte ta emot kontanter, men mannen som just öppnat ett cafe precis bredvid oss måste lägga 10 000 kr för att ens kunna ta emot pengar. I New York får du stoppa pengarna i en skolåda om du så vill. Det finns inga lagar på hur du måste ta emot kontanter. De allra flesta har kassaapparater för att de själva väljer att ha det, men man kan köpa dem begagnade för några hundralappar. Vill man ta emot kontanter i Sverige  trots detta får man inte gå och sätta in dem på banken själv. Nej, man måste betala ett vaktbolag för att komma och hämta pengarna. Dessutom kräver staten enorma mängder pappersarbete vilket kan bli droppen för en företagare som för det allra mesta inte har råd att betala för att ta hjälp med den här tjänsten (eftersom bokföringsfirmorna också måste betala skyhöga sociala- och arbetsgivaravgifter).

Vad jag menar med allt detta är att Svenska staten borde göra det mycket lättare för entreprenörer att starta eget. Inte försvåra och hota med massa böter om allt inte sköts till punkt och pricka rätt från början. Låt entreprenörerna få sätta igång och få luft under vingarna för att kunna nå högre höjder snabbare.

Vore det inte rimligt att man gjorde undantag för småföretagare vad det gäller sociala avgifter till exempel? Ett företag med färre än 5 anställda skulle kunna undantas dessa avgifter. Då skulle garanterat många, många småföretagare få chans och ork att växa snabbare. OCH massor av människor skulle få jobb och slippa ta bidrag som säkerligen kostar samhället mycket mer än vad de får in i sociala avgifter av småföretagare. Man kan skapa en win win situation för samhället OCH för alla som är arbetslösa. Det finns väl ingenting värre än att inte känna sig behövd och ha en uppgift i livet.

Nu kan jag tänka mig att det är många som läser detta som tänker att det inte är schyssta arbetsvillkor i USA och det kan jag verkligen hålla med om. Allt som USA gör vad det gäller företagande är verkligen inte bra. MEN de gör det otroligt lätt och billigt att starta upp saker och ting och att anställa folk vilket också ger världens starkaste ekonomi.

Jag har absolut ingenting emot att betala skatt, både som privatperson och företagare, men jag tycker att det måste finnas andra regler för de som precis startar så att de får chansen att växa. Jag tycker också att det är viktigt att erbjuda arbetstillfällen till så många som möjligt. Jag tror att alla vill göra rätt för sig, känna sig behövda, ha en uppgift och någonstans att gå på dagarna. Jag tror att det är mycket mer värt för hela samhället än att ta pengarna som kommer in i form av arbetsgivaravgifter och socialavgifter och betala ut dem i bidrag till arbetslösa. Den ekvationen går inte ihop för mig.

Förresten bara ordet: arbetsgivaravgifter… Varför ska det vara en avgift för att vara arbetsgivare. Borde det inte vara tvärt om? Arbetsgivarbidrag eller arbetsgivarlättnad eller arbetsgivarstöd? Borde inte staten ställa sig frågan hur kan vi underlätta för de som vill bli arbetsGIVARE?

Jag kan tänka mig att det är många som har andra åsikter än jag i denna fråga och det är helt ok. Det här är bara mina reflektioner och jag tror verkligen att man skulle kunna få bukt med arbetslöshet genom att tänka om smårföretagarnas situation i Sverige.

Hoppas nu att ni har en underbar helg!

xx Jen

Vill du läsa mer om hur jag tänker om företagande så kan man göra det i min bok Drömfångaren

Det är några stycken som bland kommentarerna här frågat hur jag tänker när det gäller inredning och gamla möbler. Därför tänkte jag ge några tips som exempel på hur jag tänkt när jag inrett vårt vardagsrum här på landet.

Så här ser det ut idag:

Och så här såg det ut innan.

Hur jag tänker – 1: Nyanvändning! 

Som ni troligen märkt vid det här laget är jag galen i gamla möbler. Jag brukar surfa runt på auktionssajter, inte den dyra sorten, utan de som säljer saker i billigare prisklasser. Jag lägger länkar längst ner i bloggen.

Schäslongen som ni ser i förgrunden är mitt senaste fynd. Jag hittade den på auktionshuset Metropol där den såldes som en säng. Men jag såg direkt att den säkert skulle kunna användas som schäslong/daybed. Jag älskar nämligen att halvsitta/ligga när jag jobbar. Just nu i skrivandets stund sitter jag i denna schäslong fullt med kuddar (Afroart) uppbullade bakom mig och en zebrakudde (Svenskttenn) under datorn.

Här kom Micke hem med soffasängen förra veckan hihi.

Det kan vara bra att sätta på sig ”vad-kan-denna-användas-mer-som-ögonen” när man tittar på gamla möbler. En skänk kan bli en köksbänk kanske eller en gammal byrå kan bli ett handfatsställ. Jag kallar detta för ”nyanvändning”, på engelska kallas det för ”repurpose”. Detta tänk är så klart bra för miljön och plånboken.

Bilda av Jenny Brandt. Det här skåpet köpte vi på butiken Raja för 15 år sedan. Vi gjorde om det till badrumsskåp redan när vi köpte det.

Tänk 2: Ge dina gamla möbler en makeover.

Den blå/vita soffan är den första möbel jag och Micke köpte tillsammans när vi träffades för 20 år sedan. Då var den i brun plysch. Sen lät jag klä om den i rosa, vilket den var under många, många år.

Här en bild av duktiga fotografen Linda Alfvegren (för thewayweplay.se), som ni ser var soffan rosa här, golvet var omålade och väggarna randiga. Tavlan och speglarna är kvar.

Eftersom möss byggt bo i soffan under en vinter fick vi låta klä om den igen och nu är den alltså blå/vit. Det är inte jättebilligt att låta klä om möbler, men det ger dem en lång livstid och det känns som man fått en helt ny möbel när den får ett annat tyg.

Vardagsrumsbordet är också en omklädd möbel som jag haft i snart 30 år. Micke klädde nyligen om bordet med en häftpistol. Tyget kommer ifrån Afroart.

Kuddarna i soffan är också från Afroart, som är en av mina absoluta favoritbutiker! Deras otroligt vackra varor tillverkas av folk i fattiga regioner. Afroart är ett svenskt företag som gör så otroligt mycket bra saker för många människor världen över. Vilket leder till:

Tänk 3: Handla med samvete. Om det finns någon som helst möjlighet så försöker jag handla från företag som jag vet har ett schysst miljötänk och/eller socialt tänk.

Lampan över bordet är faktiskt ny och kommer ifrån Ellos. Jag valde glödlampor i lite olika storlekar och form till den.

Tänk 4: Den som spar hon har.

Jag har möbler och grejer kvar sedan jag var i tidigare 20-årsåldern. Exempel på det är hajtanden som står till vänster. Den köpte jag i en loppisaffär i New York i slutet av 80-talet.  Speglarna har jag också haft i över 20 år.

Så kasta inte dina gamla saker om du tröttnar på dem. Ställ undan dem ett tag och sen kommer du bli glad att se dem efter några år.

Här är sajter som jag brukar surfa efter fina/unika saker:

metropol.se auctionet.com (som är en sajt där flera  mindreauktions gått ihop)  tradera.se blocket.se bukowskismarket.com

Om ni känner till flera sajter så dela dem gärna i kommentarerna.

Ska skriva mer om bra ställen att hitta vintage möbler i mitt nästa inlägg som handler om min och Mickes loppistur till Vadstena häromdagen.

Jag har skrivit en del om nyanvändning och mitt tänk i min bok Drömfångaren.

xx

Vill ni följa mig på instagram: @bag_all och svenska butiken: @bagallsweden eller mer privata bilder: @jenniferjansch

Bag-alls svenska hemsida  hittar du här: bag-all.se

När jag, Julia och Annelie, som jobbar för Bag-all, började prata om att öppna en affär i Stockholm för ett år sedan hade vi egentligen ingen aning om hur det skulle gå till. Att starta en affärsverksamhet i Sverige är verkligen väldigt annorlunda från hur man gör i USA. (Jag ska snart skriva ett inlägg om saker som faktiskt är mycket bättre och enklare när man startar business i USA i förhållande till att göra det här i Sverige.)

Högst upp på vår lista var så klart att hitta en lokal.  Annelie och jag var i New York och Julia i Sverige, så det blev duktiga Julia som fick ro båten här i Sverige.

Här är Julia på stranden i Hamptons där vi hade Bag-all konferens förra året.

När jag öppnade Bag-all butiken i New York för 3.5 år sedan hade jag först tänkt att lokalen skulle vara kontor, lager och showroom i första hand. Och, tänkte jag, i bästa fall skulle vi sälja lite så att en del av hyran kunde täckas. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle komma tillräckligt mycket folk så att det skulle löna sig att ha en egen butik bara för mina tygpåsar. I början var det verkligen trögt ska erkännas. Vissa dagar sålde vi ingenting alls och jag var rejält nervös.

Kolla vad lite saker vi hade! Någonstans måste man börja!

Men så sakta, sakta hittade folk till butiken och efter ett par år fick vi varken plats med kontor eller lager i lokalen på Mott Street. Och idag, lyckligtvis, går det väldigt bra för butiken i New York. Vi finns med i olika länders guideböcker har vi fått höra och folk berättar om oss för sina vänner som hittar dit. Det är verkligen som ringar på vattnet.

Hur som helst, vi visste inte riktigt var vi skulle öppna den svenska Bag-all butiken. En sak var säker, vi skulle inte ha råd att vara någonstans i centrum. Det kostar väldigt mycket pengar att ta över affärslokalers kontrakt på centrala adresser började vi förstå. Så Julia titta på andra områden. Sibirien, som området där vår nya lokal ligger, visade sig vara supercharmigt och mycket mer prisvärt. Genom en mäklare hittade vi en lokal på Roslagsgatan 21 som varit jättefin antikaffär. Precis en sån där som jag älskar full av gamla fina möbler som väntar på nya hem.

Lokalen var verkligen perfekt på alla sätt. Lagom stor, med en källare som vi kan använda som lager. Ett trevligt kök man kan sitta och dricka kaffe i (vilket vi typ aldrig har tid med ;), fina spröjsade fönster som jag älskar och originaldetaljer.

Det första vi gjorde var att fixa golvet. Jag ville verkligen fixa samma känsla i den här lokalen som i butiken i New York. Tänkte att folk som kommer hit ska känna sig lite som de är på en minitur till New York.

Min supersnälla make Micke hjälpte till att lägga golvet! Något han aldrig gjort förut, men som han gjorde med den äran. Det blev så SÅÅÅ fint.

Julia målade väggar och tak!! Värsta proffset!

Väskor och påsar har satts upp på väggarna.

Och det har möblerats med auktions- och loppisfynd som jag berättat om tidigare här på bloggen.

Vi är fortfarande inte klara. Imorgon ska vi sätta upp lister med klämmor så folk kan plocka ner sina egna påsar. Lister ska upp längst golven och ännu mer möbler ska införskaffas. Men snart så… Någon gång i slutet av augusti kommer vi ha en liten invigning. Jag kommer meddela datum här på bloggen och ni är alla välkomna!

Som jag berättade tidigare här på bloggen åkte vi häromdagen ner till Åtvidaberg på släktträff. Min mammas sida av familjen kommer därifrån. Herrejösses vad fint det är i Åtvidaberg. Tydligen ligger det flera hundra sjöar i området.

Här är huset där min mormor föddes och växte upp. Min mammas kusin bor fortfarande i huset. Det är så himla kul att det finns kvar i familjen!

Här sitter min mormor på balkongräcket, bredvid pelargonen, tillsammans med sin mamma och pappa år 1917. Vi trodde knappt våra ögon när vi såg att kortet var daterat 1917!

Alltså exakt 100 år senare står vi på samma balkong. Min mamma i mitten med fina klänningen med hästar. Celeste längst till höger, min syster Stephanie lite bakom, sen jag, Cappi med mössa med öron, Viggo min systerson bakom. Bredvid honom står hans pappa Mats, i vitt min mammas kusin Lars. Skäggige mannen är min lillebror Rustan, bredvid honom står min mammas kusin Agneta, min morbror Micki, sen Lars sambo Barbara och längst till vänster står min syssling Eva.

Här är Rosenrummet där jag sov när jag var liten. Min syster påpekade att hon börjar förstå var jag fått min estetik ifrån… Mitt lantställe är olika mönstrade tapeter i varje rum!

Vi blev så förtjusta i det vackra slottet Adelsnäs!

Orangeriet i parken!

Staty i slottsparken.

Cappi matchade korna som går fritt på ägorna.

Vad sägs om den är solnedgången som kvällen i Åtvidaberg bjöd på? Helt idylliskt!

xx

Följ mig gärna på Instagram @bag_all och den svenska butiken på @bagallsweden eller mer privata bilder på @jenniferjansch

Här kan du kolla vår hemsida: bag-all.se och här kan du ladda ner min bok i pfd format: Drömfångaren eller köpa den här: Drömfångaren

Som ni kanske kommer ihåg så startade jag Bag-all efter vi flyttat till New York. Anledningen var att jag ville ha en egen business – och jag ville jobba med något som var bra för miljön. Min idé var att producera och sälja återanvändbara presentpåsar. Tanken är alltså att istället för att slå in presenter i papper, som genast blir skräp, stoppar man in presenten i en tygpåse. Sen använder man påsen om och om igen. De håller i åratal och för otaliga användningar om man förvarar dem platt mellan användningarna.

Här min man Micke med en presentbricka med presentpåsar! (Bara så att ni vet så finns det en beskrivning hur man syr presentpåsarna själv i min bok – om man vill ladda ner den som pdf för 150kr finns den här AP förlaget Man kan alltså lätt sy påsarna av tyg man har hemma, gamla lakan, eller en gammal klänning eller kökshanddukar.)

Jag fattade redan från början att den här idéen var väldigt ”smal”. Det vill säga, jag tänkte att det här troligtvis inte är för alla. Det är: 1 – svårt att få folk att ändra ett beteendemönster, 2 – en presentpåse kräver en utförligare förklaring. Det räcker inte att bara se påsen för att förstå vad den är till för, till skillnad från en påse med ett tryck av ett par skor på.

Även fast jag älskade idéen om presentpåsarna och verkligen ville förverkliga den var jag väldigt osäker på hur det skulle gå. Tänk dig själv att du har en idé om att du vill göra, låt oss säga, doftljus, då vet du att det i alla fall finns folk som köper och använder doftljus. Du kan tänka på din egen bekantskapskrets – hur många av dem använder doftljus? Du kan se en målgrupp framför dig. Men vad det gällde min idé visste jag att ingen, och då menar jag ingen, jag kände vare sig använde- eller visste om att det fanns återanvändbara presentpåsar. Detta var klart oroväckande.

MEN det fanns en sak som gjorde att jag kände att det kanske ändå skulle kunna funka och det var det faktum att jag bodde i New York. I New York finns det nämligen precis allting. För några veckor sedan när jag gick runt på Lower East Side kom jag till en affär på Bowery som enbart säljer blyertspennor! Så fascinerande att man kan komma på att starta en boutique med alla sorters blyertspennor. Och från vad jag kunde se såg det ut som den legat där länge.

Eftersom jag kände mig så osäker på om idéen skulle flyga började jag även med en liten kollektion förvaringspåsar med tryck av skor (se bilden oven, ballerina skorna var ett av de sex print som jag började med), tvättpåse med Wash me! Please, hårtork etc Men vid den tidpunkten trodde jag fortfarande att det skulle vara presentpåsarna som skulle vara vår huvudsakliga produkt.

Förutom att New York är en speciell plats där allting ”ryms” tänkte jag också att när jag har New York som utgångspunkt har jag tillgång till hela den Amerikanska marknaden som är 320 miljoner människor. Jag har ofta tänkt på att jag inte hade vågat satsa på min idé i Sverige eftersom ”marknaden” bara är 9 miljoner människor. Så jag tog mod till mig och startade Bag-all hemifrån vardagsrummet i New York. Som väl är tog det hela fart, men det var tack vare packpåsarna och inte presentpåsarna. Hade jag satsat på enbart presentpåsar hade jag fått lägga ner efter några månader.

Hur som helst, NU, har vi ju öppnat Bag-all här i Stockholm (på Roslagsgatan 21) och vi har fått en riktig rivstart! Det har gått mycket bättre än jag förväntat mig – verkligen! Så kanske skulle jag inte ha varit så rädd för att öppna i Stockholm från början. Men jag inser ju också att denna rivstart har jag till stor del mina snälla och hjälpsamma vänner att tacka för. Så som den här underbara personen:

…som dyker upp med en blomma som är större än hon själv! Pernilla har under alla år stöttat min business genom att skriva om Bag-all på sin blogg och prata om idéen med återanvändningsbara presentpåsar i sin podd till exempel. Det är verkligen HELT ovärderligt att få det stödet eftersom alla NI också har fått reda på att vi finns och vad vi håller på med!

Kolla här vilken otroligt fin blogg Bianca gjort om nya Bag-all butiken i Stockholm.

Jag blir faktiskt alldeles rörd över hur mycket tid och energi hon lagt ner på detta! Ni känner säkert till Biancas sida redan: biancaingrosso.se

Det är svårt att förklara hur tacksam jag är för allt stöd. Det är sannerligen inte det lättaste att dra igång en business och få den att växa. Man jobbar definitivt sju dagar i veckan och alla möjliga konstiga timmar. MEN det är så värt det! Dels för att det är kul att se hur något som bara existerat i ens eget huvud tar form i verkligheten och dels, och kanske allra mest, för all kärlek och pepp jag känner från andra.

KOLLA till exempel kommentarer som denna!

Det är verkligen inte för att skryta utan bara för att visa hur bjussiga och gulliga människor är!! Förr hade jag dåligt självförtroende när det gällde mitt skrivande. Men nu känner jag att jag kan släppa allt det där – tack vare den fina feedbacken jag har fått här på bloggen.

Snart ska vi sätta oss i bilen och åka på släktträff i Åtvidaberg där min mormor kommer ifrån.

Ha en underbar helg vänner!!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska Bag-all: @bagallsweden eller mer privata bilder: @jenniferjansch

Min bok som handlar om allt det jag skriver ovan kan beställas här: Drömfångaren  eller laddas ner här: AP förlaget