Jag måste börja det här inlägget med ett stort TACK!! Shit vad gulliga ni är alla människor som hört av sig till mig sedan det började skrivas i Svenska tidningar om vulkanutbrottet som pågår här på Bali. Tänk att så många människor bryr sig om oss. Jag blir faktiskt rörd!
Men samtidigt ska jag erkänna att jag blev lite förvånad över alla starka reaktioner från Sverige just idag eftersom vulkanutbrottet här började förra tisdagen!
Cappi kikar ut genom dörren till barnkammaren i huset som vi hyrt temporärt.
Alla kanske inte vet att Mount Agung, som vulkanen heter, har ju spökat sedan september i år. Vi ställde till och med in resan till Bali en vecka eftersom det verkade som att ett vulkanutbrott skulle ske vilken sekund som helst då.
Här ser ni en graf över vulkanen hur det såg ut då, i september, och hur det ser ut nu. Vulkanen var alltså på varningsnivå 4 av 4 då, sen sänktes den till nivå 3 för ett par veckor sedan. Och så i tisdags fick den alltså sitt första utbrott. MEN varningsnivån gick inte upp tills 4 igen förrän igår. Trots att vulkanen de facto fått utbrott. Det har alltså varit utbrott av aska som skjutit flera kilometer upp i luften. Än så länge har den inte börjat spruta lava.
Jag har läst på massor om vulkaner sedan i september och har lärt mig att de kan ha alla möjliga sorters utbrott. Det kan vara aska, eller stenar, eller lava som flyter ner över kanterna, eller lava som sprutar rakt upp, eller lerfloder eller väldigt farliga askmoln.
Så här gick det till när Mount Agung sist fick ett utbrott 1963. Den började med att invånarna hörde en stor smäll och rök började sen komma ur vulkanen. 6 dagar senare började lava flyta ut. Om vulkanen skulle bete sig på samma sätt nu så innebär det att den snart kommer flyta lava över kanterna.
I morse när jag vaknade i huset i Ubud kände jag bara att nej jag måste ta barnen (och Julia som är här på besök, läs längre ner) och flytta oss så långt bort från vulkanen som jag bara kan. Inte för att det märkts något av vulkanutbrottet i Ubud ännu, utan bara för att det är bättre att försöka vara så safe man kan. Typiskt nog händer detta när Micke är i Sverige (som jag skrivit om tidigare på bloggen händer alltid allting när han är bortrest, om det så är toaletter som svämmar över eller tak som börjar läcka in… you name it, det händer när han är bortrest).
Så jag bokade ett Airbnb hus i Canggu på Balis västkust. Ubud ligger 3.5 mil från Mount Agung och Canggu ligger 5 mil från vulkanen.
Jag hade världens tur och hittade ett superfint hus. Huset är helt nytt och vi är faktiskt de första gästerna!
Celeste för läxor i soffan.
Här är Julia. Gissa om jag är glad att hon är här?! Hade jag varit helt solo med tjejerna hade det här känts väldigt mycket värre.
Julia har jobbat med mig och Bag-all sedan vår allra första mässa i New York. Hon har sedan dess varit min högra hand och vi har, förutom att vi spenderat mycket tid tillsammans i New York, rest till Kina och Japan och Paris (det lönar sig att jobba på Bag-all!!) – och nu Bali.
Julia reser så klart in style!!
Dörren till Julias rum!
Hur fint är inte det här köket?!!
Barnen packar upp. Jag tvingade dem att göra det direkt för jag orkar verkligen inte leva i kappsäck!
Två sängar upptill och en under i barnkammaren.
Utsikten!
Igen – tack för all omtanke vänner! Är så tacksam för att ni bryr er!!
xx