Hej Vänner!
Ni kanske undrar varför jag skriver dagens inlägg med RÖD text?!
Det gör jag också kan jag säga…. Jag har ingen aning om varför det plötsligt blivit så, ha ha….?!
Och nu när jag började på en ny rad, så bara försvann det….?! 
Ibland så fattar man verkligen ingenting vad som händer med det tekniska när man bloggar. Men det är bara att köra på!
Häromdan hade jag suttit och jobbat med en text i FYRA timmar med en massa bra Thailandstips till er - och sen plötsligt så bara försvann ALLT jag skrivit och alla bilder som jag lagt upp….! Man blir så tröööött!
Och ja, jag veeet att man ska skriva i ”word” , men nu gjorde jag inte det – och fick skylla mig själv.
Nå väl. Sorry att det inte blev nåt inlägg går kväll.
Men det blev dess värre ännu en ”somna i soffan-kväll”….
Slocknade mitt i ”Guldbagge-galan” strax efter Naomi Rapace trista tacktal. ”Tack , tack” – var allt hon fick ur sig när hon vann pris för bästa kvinnliga huvudroll. Lite mer kan man väl ändå klämma ur sig när man får ett så prestigefyllt pris, tycker jag iallafall.
Just nu är mina dagar fyllda av repetitioner av ”Bruden som visste för lite”. På tordag -dvs om bara två dar , har vi premiär på Maximteatern i Sthlm! Ska bli skitkul att börja spela den igen!
Efter repet igår åkte jag först till veterinären med Niki, för att kolla allt är som det ska med den lilla vovven. Inte för att hon verkar sjuk alls, utan bara för att jag vill vara säker på att hon mår bra, och också få en chans att ställa alla frågor som jag har.
Jag menar när man får barn, går man ju till barnavårdscentralen och får bebisen ”kollad” och har möjlighet att få svar på allt som man undrar och oroar sig över som nybliven mamma.
När man får ”hund”, finns det ju ingen ”djurvårdscentral” direkt som man kan besöka regelbundet. (Eller?) Och jag bär ju på samma oro och osäkerhet nu som nybliven matte till en liten valp, som när jag blev mamma för första gången.
Så jag kände att ”hellre ta det säkra före det osäkra” , och bokade därför en tid hos veterinären.
Och allt var som det skulle med lilla Niki!
Passade också på att låta klippa hennes små tassar. Och gissa om det gjorde ont i mig när sjöterskan råkade klippa i hennes pulpa, så att det började blöda! Usch vad hemskt det var!! Det skar verkligen i mitt hjärta när lilla Niki skrek till av smärtan…! Nu kommer jag aldrig att våga klippa henne själv!
Efter denna smått traumatiska händelse (för oss båda, antar jag) så åkte jag hem och lagade middag till familjen.
Pappa åt med oss och sov även över, eftersom vi ändå skulle börja repa tidigt på teatern.
Efter middan åkte jag sen tillbaka in till stan igen för att tillsammans med Bianca gå på informationsmöte i hennes skola, som handlade om kommande gymnasieval och info om nationella proven som börjar nu i 9an.
Jag måste erkänna att jag blir som en tonåring igen när jag sitter på såna där möten…. Och då menar jag det inte på nåt positivt sätt…!
Jag har så himla svårt att koncenterera mig och lyssna på allt som sägs. Jag blir nästan fnittrig för att det är så tråkigt…! Kom på mig själv med att sitta och tänka på nåt helt annat, när Bianca plötsligt tog kommandot och gav sig in i en diskussion med föreläsaren…!
Då var det bara för mamma Pernilla att snabbt ”vakna till” och se till att hänga med under resten av mötet, och vara ett lika gott föredömme som sin skolintresserade dotter…..
Mamma fotograferar, medan Amanda och Bianca gör det man ska på informationsmöten. Nämligen lyssna.
Det är faktiskt inte klokt vad duktiga dom är våra barn egentligen, som sitter i skolbänken dag ut och dag in och tar in information på information. Och sen läxor på det , när dom kommer hem trötta efter en hel dag i skolan.
Själv blev jag ”skoltrött” bara på en timma… Tur att man är begåvad på annat…!
