Nu sitter vi alla tjejer – Jessica, Lisa, Anna och jag – på planet på väg till Dubai! Tjohooo!!!
Jag hämtade upp Anna på vägen – något senare än vad jag sagt – men ändå med god marginal eftersom vi räknat med att vara där två timmar innan och sedan såg att det räckte med en. Men Anna var ändå helt förstörd stackarn när vi väl klev på planet, eftersom mina marginaler är liiiite mindre än hennes…! 😉 Jag tycker ju att det är gott om tid kvar när det är 20 minuter tills planet ska lyfta , och då passade jag på att köpa tidningar , kaffe och macka , men Anna var helt säker på att de skulle åka utan oss!
Det gjord de ju inte (flyget var dessutom försenat) och nu sitter vi här på planet några tusen meter upp i luften och har redan hunnit ta oss var sitt glas vin samt sovit en stund.
De känns extra skönt att äntligen vara på väg, eftersom det inte var helt säkert att jag skulle komma med på den här resan kan jag säga….
I måndags upptäckte jag nämligen att mitt pass går ut i mars – och Dubai har 6-månaders-regeln! Dvs passet får inte gå ut inom 6 månader från utresedatum – och det var ju precis vad mitt pass gjorde!!!
Ett nytt pass skull vara klart inom 5 arbetsdagar – och det är ju preciiiis på gränsen om man gör passet på måndagen och reser på söndagen….! Snacka om lätt panik!!
Dubai tar inte heller provisoriska pass , så den lösningen skulle inte funka heller. Provisoriskt pass har nämligen varit min räddning några gånger – både till mig och barnen….!
Dessutom ska man ju boka tid för att göra pass nu för tiden och det fanns inte en ledig tid inne i stan på måndagen.
Men jag hade tur! Fick en ledig tid hos polisen i Täby och åkte in och gjorde passet på måndagen, och på tisdagen fick jag sms om att det var klart! Snacka om service! :-))
Det sjukaste med detta- inser jag ju nu i efterhand – är att jag egentligen inte heller skulle ha fått flyga till Thailand i december med barnen – eftersom dom också har 6-månadersregeln och mitt pass gällde bara ju bara i 3 månader då.
Men TACK O LOV var det ingen som kollade det, och eftersom jag själv inte tänkte på det, så var jag heller aldrig orolig.
Men tänk er tragedin om jag och barnen hade stått där på Arlanda och inte fått åka till Thailand…!! Vi hade ju gråtit blod allihop! Ibland har man allt turen på sin sida…!!
Stor kram till er alla – så ses vi i Dubai!