Vaknade idag och hade ingen tid att passa, så jag la mig i soffan under en filt och kollade lite slött på Hos Malou på Tv 4.
Vaknade dock till ordentligt när en av dagens gäster var Vanessa Falk.
Vanessa är dotter till musikern och producenten Christian Falk som tragist gick bort i cancer i år , och som gjorde ett fantastiskt starkt och gripande Sommarprat som spelades in strax innan han dog.
Vanessa berättade om den enorma sorg hon drabbades av när han hennes lillebror tog livet av sig – och hur hon strax därefter fick sin pappas tunga cancerbesked.
Hon beskrev sorgen och smärtan så fint och varsamt och gav ett oerhört klokt och kärleksfullt intryck!
När hon sedan framförde sin låt HURT som hon har skrivit till sin lillebror -rann tårarna ner för kinderna på mig…
Jag berördes oerhört av denna starka och sorgsna låt redan första gången jag såg videon , och hennes liveframträdande i TV var precis lika starkt!
Den sista tiden har så många fina människor gått bort på väldigt tragiska sätt, och de går inte att inte bli berörd även om de inte alltid är människor i ens närmaste omgivning det handlar om. Sorgen att mista någon nära måste vara så bottenlös och tung, att man inte kan låta bli att ställa sig frågan ; Skulle jag verkligen orka om det drabbade mig….?!
För det är precis som Vanessa sjunger ;
No one should hurt like this.
Man orkar och man klarar det…man har inget val.
Jättefin låt <3
LINDA: Jag blir verkligen så ledsen å dina vägnar när jag läser om vad du tvingats gå igenom och den sorg och ilska du måste ha känt. Jag förstår även dina känslor gentemot andra ”hela” familjer som lever på som om inget har hänt. Och jag förstår också att man tvingas att orka gå vidare på gott och ont när man har andra barn som behöver sin förälder. Jag tror som du att det är viktigt att våga prata om självmord istället för att fortsätta leva i förnekelse om det tragiska som faktiskt har hänt. Depression är ju en sjukdom och kan drabba vem som helst. Även i den tryggaste kärleksfulla familj så kan ett barn eller vuxen må så pass dåligt att denne hellre väljer att avsluta sitt liv än att leva vidare och tampas med demonerna. Det viktiga är att de som lever kvar aldrig lägger den skulden på sig själva – även om jag såklart förstår att det är just det man gör – och att just det också gör sorgen så mycket tyngre och smärtsammare….
Modigt att du vågar berätta och jag tror att det är livsviktigt för dina andra barn att ni kan stå för det som har hänt och bearbeta det tillsammans, istället för att försöka sopa under mattan. Jag beklagar sorgen och hoppas att du och dina flickor orkar vara starka (men även svaga) tillsammans. Och jag är ledsen att livet är så fruktansvärt skört och orättvist ibland…
Min son William 15 tog sitt liv den 15 april i år! Jag tänkte alltid så som dig Pernilla, om något hände mina barn skulle jag aldrig klara av det, men något händer i oss människor! Vi klarar det helt ofrivilligt, man lever kvar fast man inte vill pga dom andra barnen som finns kvar! Vi har våra två flickor kvar, men vår son fattas mig/oss, jag är så grymt avundsjuk på alla ”hela” familjer! Jag vill att du som kan nå ut med budskapet, att våga prata om självmord och våra ungas psykiska ohälsa! Kram och var rädd om er!
Vilken stark låt! Den berörde verkligen. Å bra var den också!
detta ska jag titta på sen, min farmor somnade in imorse så det kommer tillräckligt med tårar idag ändå……
www lotte4 blogspot com
Såg henne på Nyhetsmorgon för ett tag sen.. blev precis lika rörd som du…tårarna bara kom. Låten är jättebra!
Så sorgligt. Så vackert.