Ibland blir det bara lite för mycket…

img_3895-1.jpg

 

Åh, vad det var underbart att få sitta ner i lugn och ro i morse och äta frukost med min älskade utflugna dotter…..! ❤️

Det blir ju inte så ofta när hon inte bor hemma längre.

Dessutom har ju Biancas jobb-schema var helt galet de senaste veckorna , vilket har gjort att hon börjat känna av ”gå-in-i väggen-symtom.   Bianca skrev om det på sin blogg.

 

Här är ett utdrag ur Biancas text :

 

Men nu till hur jag mår… Jag minns absolut ingenting längre, är det inte nedskrivet i min kalender existerar det inte. Mitt minne fungerar liksom inte alls. Glömmer bort tider jag ska passa, minns aldrig vad det är för dag, blandar ihop projekt, kan inte lägga fokus på något, glömmer bort folks namn, min syn har tom försämrats och blivit suddig… har helt enkelt ingen koll på något. Jag har noll energi, är konstant trött, nära till gråt hela jävla tiden och känner ingen glädje för någonting egentligen. Helt tappat aptiten och känner mig bara otillräcklig! Jag kan knappt bli arg längre utan är ganska borta i mitt huvud och känner mig bara blasé.. så kan knappt reagera på saker längre. 

 

 

Och som mamma blir man ju väldigt orolig såklart när barnen inte mår bra. Jag känner dessutom igen mig själv i väldigt mycket av det hon skriver om, vilket jag och Sofia pratade om i vår senaste Pod.

Bianca har spelat in Talang hela veckan och haft väldigt långa arbetsdagar .  Åkt hemifrån 8 och har inte varit klar förrän efter midnatt.

Så häromkvällen väcktes jag mitt i natten av att mobilen ringde ,och när jag svarade så hörde jag bara Bianca som storgrät i telefonen!  Herregud vad rädd jag blev!

Efter ett tag fick hon luft och berättade då att hon hade fallit ihop på golvet och bara börjat skaka och storgråta.

Hon hade fått en panikångest-attack och kraschat helt….

Jag hade Theo hemma och kunde inte åka över direkt tyvärr, men jag lugnade och tröstade henne och vi pratade i över en timme, så att hon var lugn igen när vi la på.

Dagen efter såg jag på Nyhetsmorgon där en ung kille pratade om just panikångest och hur vanligt det är nu för tiden bland dagens ungdomar. Dom ställer höga krav på sig själva , håller ett hårt tempo och får ofta prestationsångest som sedan kan sluta i att man går in väggen eller får panikångest.

Detta är något som vi föräldar måste ta på allvar och vara vaksamma inför, så att våra stora barn inte kör slut på sig själva…. 

För även om man har ett jobb som man älskar och man älskar att jobba – så kan det till slut bli för mycket av det goda…!

Och det är uppenbart något som alla tydligen inte förestår….

Här t e x är en kommentar jag fick på bloggen häromdagen av en Marie : 

 

MARIE SKRIVER:

Ditt senaste inlägg på instagram är så patetiskt. Dalta med din vuxna dotter för att hon måste både blogga, fotograferas och berätta om familjemedlemmars sexliv i tv…. Vad lever ni i för verklighet egentligen? Varför i hela friden skulle det vara synd om er? Ni har all tänkbar bekvämlighet vad gäller ekonomi, hotellrum när ni är ute och jobbar, kan resa och kalla det för ”jobb” ja listan är lång. Ni skulle förmodligen inte överleva länge i andra yrken. Men visst, det är väl bra om ni blir ”utbrända” och sjukskrivna ett tag. Fast det går förmodligen inte för då får ni ju inte synas så mycket….

 

Ja, ni hör ju.

En vuxen människa som sitter bakom sitt tangentbord och skriver detta.

Det är ingen tävling om vilket yrke som är jobbigast , det handlar om att många unga ställer för höga krav på sig själva och kör på i för hårt tempo i jakten på att prestera så bra som möjligt.

Och gör man det tillräckligt länge utan stopp , så blir man till slut utbränd.

Och det kan hända vare sig man jobbar som sjuksköterska, mäklare, snickare,  eller bloggare …

 

 

img_3812-3.jpgimg_3911-1.jpg

 

64 reaktioner på “Ibland blir det bara lite för mycket…”

1 2 3
  • Ewa skriver:

    Oj, förstår att du är ledsen.
    Jobbar som undersköterska och undrar om det inte
    är ren näringsbrist det handlar om?
    Sen kanske vätskebrist också, för hon verkar äta väldigt lite. (Eller kräks upp, utan att du vet) och då reagerar kroppen till slut så!
    Snälla ta ett snack med en läkare ❤️ För mig så är det ju ren och skär undernäring det handlar om. Men klart jag kan ha fel.
    Kolla upp det bara!
    Tusen kramar till er och ni äääär fantastiska

  • Malin skriver:

    Mängden unga ”utbrända” är så mycket större idag än för ca 10 år sedan. Jag tror knappast det är en slump, och heller inte nån tycks synd om-anledning som höga krav. Det är curlinggenerationen som vuxit upp. De som vant sig vid att få allt serverat, bara behöva göra det de tycker är kul och gud förbjude att de ska behöva bita ihop och harva sig igenom en utbildning som inte är kul jämt eller slita ihop sina första pengar på jobb som inte är så glamourösa. De verkar helt enkelt inte rustade för samhällets krav, som knappast är orimliga. Varken för en 20-åring eller 50-åring. Jag är själv 80-talist, har jobbat eller pluggat hela mitt vuxna liv, genomfört högskoleutbildning och bildat familj. Och aldrig varit i närheten av att ens nosa på utbrändhet. Nej det är ingen tävling, men lite verklighetsförankring skulle inte skada för en del. Jag köper inte att så många unga idag skulle vara mer stressade än andra. De är helt enkelt inte rustade för vuxenvärlden och har inte fått med sig i uppfostran att livet bjuder på både med- och motgång.

    • H.w skriver:

      Håller med dig om curling. Och b har självklart kommit in i glamouren via sin mor. Allt annat är bs. Men däremot tror jag 90-talisterna är den generation som fått en riktig hård start då de växt upp med sociala medier i sin ungdom. Det slapp du och jag tack och lov. i bs fall kanske det är ännu värre. Hon har ett kändisskap men konkurrerar med många andra och har själv inte haft lång tid på sig att bygga varumärket. Hon vill inte förknippas med p utan stå på egna ben men många andra i hennes ålder är före eller jämnstora. How to cope? Jag är så jävla Oavundsjuk på situationen och generationen. Tror de har det riktigt svårt att hitta hem. Tack o lov att man är född tidigare :)

    • Eva skriver:

      Att fler unga blir utbrända idag tror jag helt klart beror på sociala medier och alla krav det för med sig. Tror det är enda anledningen faktiskt. Det är ju inte verkligheten som speglar sig där.

  • Karin skriver:

    Hon måste nog välja bort vissa jobb det funkar inte i längden. Hon får ju inte bryta ihop helt. Ge henne en kram från mig. Hoppas de löser sig för din fina Bianca. Ett barn är ett barn även om det är vuxet. ❤❤❤

  • Pernilla wahlgrens största fan Malin skriver:

    Kära Pernilla! Jag känner igen i mig som Bianca och jag glömmer aldrig när jag mådde dåligt och fick panikångest och depression o h fick stanna länge på sjukhuset ni mår jag bättre med medicin och träffar min överläkare och jag lider med fina Bianca och jag hoppas att hon kommer må bättre 🌸 Igår gjorde Allas tidning reportage om oss och den kommer ut snart kram ❤️🌸

  • Sofi skriver:

    Man oroar sig konstant för sina barn, vare sig de är 5 eller 25. Man slutar inte vara förälder för att ens barn har blivit vuxet. But it takes one to know one…
    (Med vissa undantag)
    Utbrändhet gör inga undantag dessvärre-som du mycket riktigt skriver. Men är man blåst och ignorant så har man väl vissa svårigheter att fatta detta. Att vräka ur sig idiotier är en lätt grej, krävs ingen talang what so ever…

  • Katja skriver:

    Jag blev svårt sjuk i utmattningsdepression, efter TIO år inte frisk än. Mitt minne är dåligt,Måste sova mycket. Vila efter nån aktivitet .Panikångest. Sjuksköterska som fick reumatisk sjukdom så började det. Behövde vård! Nervtrådarna skadas i hjärnan, bränns ut!!! Svårt få läkning. Meditation, promenader är bra. Hoppas verkligen Bianca får hjälp i tid och sjukskrivning?. Jag var glad och aktiv och livet blir inte likadant. Var drygt 30 år när jag drabbades. Kram

  • Annika skriver:

    Har läst din blogg i många år nu. Du, Pernilla, har funnits med i mitt liv rätt många år nu, ända sedan du slog igenom faktiskt, eftersom vi är nästan jämngamla o jag alltid varit ett fan 😊. Tycker det är kul att läsa om ett helt annorlunda liv än mitt, bli inspirerad av resor, mat, kläder o annat trevligt men samtidigt kul att se att ni också är ”helt vanliga människor”! Det är sällan jag läser kommentarerna men det har jag gjort nu på sistone. Förundras över de som dömer o trycker ner men det är ju lätt gjort när man är anonym o inte ser den man sårar. Visst har jag själv undrat lite när du skriver att du jobbar för fullt med tv-inspelningen o att det är så jobbigt, men det är mest för att jag inte förstår eller har någon erfarenhet av det och jag vill gärna höra mer om det! Det var nån som skrev att de filmar ju bara det som ni annars skulle göra. Jag kan tänka mej att det måste vara jättejobbigt att ha en kamera emot sig hela tiden!! Samtidigt tycker jag inte man kan racka ner på er för det, vi är ju inte med o delar ert liv o leverne så vem är vi att bestämma vad som är tungt eller inte i era liv!?! Döm inte nån förrän du gått en mil i hans mockasiner, heter det ju i ett bra ordspråk!
    Får ni bra med lön för filmningen, kul för er! Jag hade gärna fått mer lön i mitt jobb som förskollärare men tyvärr ser inte världen ut sån. Tänk nu bara på alla fotbollsproffs, vilken lön de har… Världen o livet är inte rättvist, är man inte nöjd med sin lott, klaga inte utan gör något åt det!
    Önskar er allt gott! Utbrändhet är inte att leka med! Ta varningssignalerna på allvar o vila, vila, vila!

  • Pernilla skriver:

    Vilken korkad människa som skriver så. Det spelar ingen roll vilket jobb man har, alla kan gå in i väggen. Panikångest är så vanligt och typiskt för högpresterande personer. Min mamma har också kommit hem till när jag har fick min värsta panikattack. De som inte upplevt en panikattack och tycker man daltar med sina barn, fattar ingenting. Det finns inget värre och är så skrämmande.
    Ni är en fantastisk familj, mycket kärlek, nära till skratt. Hälsa till din fina dotter och hoppas att hon känner sig bättre snart.

  • Anne skriver:

    Hej Tänk som det kan bli. Man älskar sitt jobb tycker allt är kul och livet leker. Man springer i ekorr-hjulet tills det smäller. Känner själv många och har även upplevt det själv. Verkligen inget att leka med. Man behöver mycket hjälp Önskar er allt gott. Ta hand om er ❣️❣️

  • bath skriver:

    Utbrändhet i den åldern är ju inte något som
    ska behöva ske. Tråkigt att det har gått så långt. Tösen är ju inte så gammal. Ekorrhjulet har snurrat på för fort. Bianca ska nog ta en lång paus och verkligen tänka till på vad hon vill göra i livet. Hon har en stor portion ödmjukhet och positivitet som ska förvaltas väl. Hoppas att Bianca får bra stöd av sjukvården nu . Kram

  • Anette i Malmö/Delfinaste skriver:

    Äh ja flickebarnet får verkligen vara rädd om sig❣️
    Även mamman får ta och chillaxa lite, det är lätt att inte inse när det räcker liksom. Då är det kroppen som sätter ner foten och stänger ner 💔
    Kram på er ♥️

  • Anna skriver:

    Man oroa sig alltid för sina barn oavsett åldern, Bianca ställer stora krav på sig själv och där måste nog du sätta stopp! ‘Man behöver inte synas överallt flickan är inte gammal, tids nog hinner hon göra det hon ska/ vill och lära sig säga nej!

    • Klara skriver:

      Den enda som kan sätta stopp är Bianca själv med stöd från sin familj. Spelar nog ingen roll hur mycket mamma P försöker stoppa.. jag har oxå varit där och gick då höra från lilla mamma m.fl att jag skulle lugna mig.

      En dag insåg jag själv att, herregud, detta håller inte!! Då jag hoppas att Bianca kan se en lösning och kanske kan dra ner på några saker framöver. Hon är nog iiila tvungen om hon ska hålla ihop.

      All kärlek till Bianca💚

    • Katja skriver:

      Man måste lära sig säga nej själv. Läkaren borde sjukskriva. Terapi. Kram kram

  • Anonym skriver:

    Vilken korkad kommentar av Marie! Jag blir upprörd! Men folk tycker ju ofta att artister inte har några riktiga jobb. Men skivor, filmer och pjäser uppstår inte bara ur tomma luften! Och folk vill läsa bloggar – men nån måste ju skriva dem också. Det måste kännas pressande att behöva leverera dag efter dag. Och att vara domare i Talang är ju inte samma sak som att sitta hemma i tv-soffan och titta på Talang! ”Ni skulle förmodligen inte överleva länge i andra yrken”, skriver Marie. Men hallå! Artist- och underhållningsbranschen är ju stentuff!

  • Lena skriver:

    Förstår din oro ❤️ Ens barn är ju alltid ens barn. Utbrändhet handlar ju inte om hur mycket pengar du har på banken. Oavsett yrke, så kan det ju drabba vem som helst. Hoppas att Bianca o resten av familjen mår bättre ❤️

  • Märta skriver:

    Styrkekramar till Bianca, och till dig! Som mamma kan jag bara föreställa mig hur orolig du måste blivit. Så bra och starkt av Bianca att skriva om detta, många som kan känna igen sig.

1 2 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram