Flygrädsla – psykologens svar

Mar 14

Skrivet av: anki@pernillawahlgren.se 2011-03-14 04:26 RSS

Ni som följer min blogg vet att jag är flygrädd. Jag har skrivit om det vid två tidigare tillfällen och insett att vi är många som har samma jobbiga känsla vid flygning. Ni kan läsa dom två andra inläggen här.

Vad kommer den där känslan från? Hur kan man gå från att vara en orädd glad flygresenär… till en liten flygrädd sparv?

Jag...

För att reda ut detta lite har jag vänt mig till Per-Anders Jonson som är auktoriserad legitimerad kognitiv psykoterapeut i Umeå. Han gav mig mycket intressant information från hans kunniga synvinkel.

-       När folk ringer mig och bokar en tid och undrar om flygrädsla brukar jag utgå från två aspekter, säger Per-Anders.

Vad har man varit med om tidigare, och vilket trauma har man varit med om innan som gör att man INTE klarar av att INTE ha kontroll.

Kontroll är nyckelordet… när jag går ombord på ett flygplan försöker jag få total kontroll på situationen… inbillar jag mig i alla fall… Allt jag måste kolla av, Allt jag måste göra innan flygningen och Allt annat jag skrivit om tidigare… är Allt ett behov av kontroll…

Är det riktigt illa i luften börjar jag bete mig lite Amish…

Gode Gud hjälp mig kan lätt bli ett mantra…

Men Per-Anders menar att starten på flygrädsla inte behöver bottna sig i en obehaglig flygsituation. Det kan lika gärna handla om en händelse som INTE ALLS har med flygning att göra, men som du bar med dig NÄR DU SATT PÅ ETT FLYGPLAN. Den känslan identifierar du sedan med flygresan och du har blivit flygrädd.

Intressant. Nästan som en uppenbarelse för mig.

Han berättar om ett exempel där en man för länge sedan kom till honom med sin flygrädsla.

Han var en affärsman som flög mycket mellan Sverige och USA utan några som helst problem med att flyga. Han var mitt uppe i sin egen bröllopsplanering och skulle gifta när han kom hem från sin senaste resa till USA.

När han är där över ringer hans blivande fru och säger att hon inte vill gifta sig längre.

Så på planet hem sitter han i flera timmar och funderar på varför, vad har hänt? Han känner en skam över att blivit dumpad och han är fylld av tankar och känslor men har ingen att dela det med där på planet.

Efter tre år kommer han till Per-Anders och söker för flygrädsla.

Den här mannen kopplade ihop den obehagliga känslan han hade på flygningen hem, med flygrädsla. Han hade tappat kontrollen på situationen.

-       Det här är ett typiskt exempel på hur vi använder oss av säkerhetsbeteenden. Vi vill inte upprepa att hamna i en situation vi inte klarar av eller har kontroll på. När vi sedan blir påminda om just den känslan från ett tidigare trauma, förknippar vi den känslan med en viss sak eller händelse och vi får ett känslopåslag, säger Per-Anders.

Vi vill inte hamna i situationer vi inte klarar av, men varje dag utsätts vi för det. För att undvika dom situationerna skapar vi scenarier, vilket i sin tur ger känslopåslag i kroppen, menar Per-Anders.

En ond cirkel, menar jag.

Just det där med att vi skapar scenarier är typiskt för min flygrädsla. Jag ser syrgasmasker som faller ner, folk som skriker, flygplan i vrakdelar guppandes på havet… Allt sådant tänker jag på när jag kliver ombord. Jag skapar ett skräckscenario som jag inte skulle ha kontroll på… för att på så sätt försöka undvika just detta….

Irrationellt…

-       Vad det än är som för Dig är betingat med fara, så sätts kroppens signalsystem igång. När du kliver ombord på planet blir du rädd och andningen ökar, då kommer det mindre syre till hjärnan och du låser dig, du blir kvar i den situationen och du blir ännu mer rädd, säger Per-Anders.

Det låter ju logiskt.

Hjärnan är en mäktig sak…

Han förklarar också att det är viktigt att du lär dig hur din kropp reagerar vid rädsla. Du måste ta tag i vad det handlar om i grunden istället för att undvika situtationen, exponera dig för den. Du måste träna helt enkelt.

Men hur är det för mig, jag blev flygrädd efter en elak landning på en paradisö?

-       En obehaglig upplevelse vid en flygning kan skapa flygrädsla, men det är ändå samma rädsla i grunden. Du tappade kontrollen och visste inte vad som hände. Nu vill du till varje pris undvika en sådan situation igen, du vill ha kontroll. Vid sådana situationer är det viktigt att man inte slutar flyga. Lite som när man blir kastad av en häst, då ska man upp på hästryggen igen direkt, säger Per-Anders.

DÅ har jag varit duktig Så mycket som jag flyger trots flygrädsla.

Men hur är det med dom som har klaustrofobi, och därför är flygrädda?

-       Det grundar sig oftast i ett tidigare trauma där man blivit rädd för små och trånga utrymmen. Där blir planet en fälla för den personen, man kan inte gå därifrån helt enkelt. Så har man ett gammalt trauma rörande små utrymmen får man känslopåslag när man kliver ombord på ett flygplan och förknippar det med flygrädsla eftersom små ytor är lika med fara för den personen.

Såååå dom som tar sig en liten styrketår innan flygningen då? Då ”domnar” väl rädslan av?

-       Nej det är inte så bra. Genom att du dricker alkohol för att våga flyga, talar du samtidigt om för dig själv att det är farligt att flyga. Det blir ett förstärkt beteende, säger Per-Anders.

Inte att rekommendera alltså…

Vad Per-Anders säger till mig är att mitt beteende innan varje flygning är ett så kallat förstärkt beteende. Att kolla väderprognoser till leda, spana in piloterna så att dom ser stabila ut, att slaviskt följa säkerhetsdemontrationen osv osv… allt detta talar om för min kropp och hjärna att flyga är minsann farligt så nu får du se till att vara beredd!

DUCKA!

Han berättar också att många hoppar över att äta frukost innan flygresan ifall dom kommer kräkas på planet. Bara den handlingen förstärker själva rädslan och identifierar den. Istället ska man bete sig som vanligt, inte bryta sina rutiner innan flygning. Brukar du äta frukost ska du göra det och vara i nuet – njuta av den. Istället för att ladda kropp och själ för FARA.

-       Man behöver gå till grunden med vad det är som gör att man är flygrädd. Identifiera den känslan och lära sig att den är övergående.

Man kan aldrig bli helt fri från sin flygrädsla, men man kan lära sig saker om sig själv, träna, träna, träna och på så sätt lära sig hantera den, säger Per-Anders.

Därför är det viktigt att du lär dig hur din kropp reagerar vid rädsla. Du måste ta tag i vad det handlar om i grunden och inte undvika situtationen, exponera dig för den istället. Du måste träna helt enkelt.

Träna it is

Hjärngympa!

Med rätt övning kan du byta beteende inför dina flygningar. Istället för att fokusera på din RÄDSLA inför resan, kan du fokusera på VARFÖR du ska flyga. Ska du på semester, fokusera på hur skönt det är att flyga dit. Hur mycket tid du sparar och hur fort det går tack vare flyget. Ska du på möte tänk på hur smidigt det går att ta sig fram och tillbaka TACK VARE FLYGET.

Viljan att komma hit är starkare än rädslan att flyga…

- Och Anki, du som sitter och krampaktigt håller Peter i handen vid varje flygning, det ska du sluta med. Från och med nu får du inte hålla honom i handen när ni flyger. Prova och se hur länge du klarar av att inte hålla honom i handen. Du ska lära dig att lita på dig själv.  Att du har kontrollen. Du har lika mycket kontroll som Peter och alla andra medresenärer.

Gode Gud som är i himmelen…

Per-Anders avslutar med att säga.

-       Anki, tänk på piloterna. Dom har inte risktillägg på sina löner av en anledning  

Flygrädsla – pilotens svar

Feb 24

Skrivet av: anki@pernillawahlgren.se 2011-02-24 07:05 RSS

Tidigare på bloggen skrev jag om min flygrädsla och insåg att jag är långt ifrån ensam om att ha den där obehagliga känslan när jag sätter mig på ett plan. Vill du läsa blogginlägget kan du klicka här:

http://pernillawahlgren.se/ankis-resa/flygradd.html

För att reda ut lite av min ångest vände jag mig till piloten Owe Ridderstråle och gjorde ett längre inlägg i ämnet. Owe var för övrigt min partner på ”Stjärnor på is” när det begav sig…

Jag och Owe på ”Stjärnor på is”

Men hans huvudsyssla är som pilot på SAS. Där har han varit sedan 1987, varav 10 av dessa år som kapten…

Han vet om min flygrädsla och honom vågar jag fråga dom mest pinsamma frågorna.

Jag började med att beskriva min oro om vädret inför varje jäkla flygning och frågade helt enkelt om det fanns något väder eller vindar som det är farligt att starta och landa i?

Owes självklara svar:

-       Nej. Av den anledningen att är det över våra gränsvärden så startar vi inte, eller landar på alternativ flygplats. Det gäller både vindar, underlag i form av bromsvärden etc. Vi chansar ALDRIG.

-       Det är sidvindarna som är viktiga för oss vid landning. Vi har som regel att blåser det över 30-35 knop (15-20 m/sek) i sidvind avstår vi från att landa och styr om till en alternativ flygplats. Vi kan flyga i betydligt mer vind, så länge det inte är rak sidvind. Vid 50 knop kan vi flyga men det gör vi inte, för skulle det hända något som gör att vi måste evakuera via ”sliderna” (madrasserna som fälls ut vid nödutgången), kommer dom fladdra i vinden och göra det svårt att evakuera. Det handlar inte så mycket om vinden och planets kapacitet utan om evakueringssäkerheten, säger Owe.

En slide…

Intressant

Han fortsätter att förklara om allt krängande vid start och landning eftersom jag hatar det momentet.

- Det kränger därför att piloterna parerar och anpassar flygplanet efter sidvindarna. Man måste luta planet mot vinden, man flyger ibland på ”sniskan” ner och när man landar rätar man upp planet. Det blir mycket gaspåslag vid hårda vindar, man parerar hela tiden planets hastighet efter vinden och det upplevs som hoppigt och ryckigt.

Många upplever just det som väldigt obehagligt, säger Owe.

No shit… säger jag.

Sidvind…

Även när vi landar på ETT hjul blir människor ibland rädda, men det är så man gör landningar i hård sidvind. Det är fullt normalt och görs för att planet inte ska blåsa av banan, säger Owe. Det är något som är rätt vanligt och inga konstigheter.

- När det gäller det skakiga momentet när vi flyger genom moln på väg upp eller ner så är det också fullt naturligt och inget farligt. Det finns energier i alla slags moln.

Är det lätta sommarmoln studsar det lite mildare, men man kan säga att ju bulligare moln… ju skakigare blir det. Inga konstigheter.

Allt som är vanligt, normalt och inga konstigheter låter bra i mina öron  För det är just öronen som är på helspänn hos mig när jag flyger, framförallt vid start letar jag efter konstiga ljud…

Så här är det angående ljuden vid start:

En kort stund efter start kommer ett dunk – det är landningsstället som går upp. Inga konstigheter.

Efter ytterligare några minuter LÅTER DET SOM motorerna stannar av och nosen på planet går ner en aning – då drar piloten bara av gasen för att spara på motorerna… och samtidigt tar dom ner nosen för att fortsätta glidandes – inga konstigheter.

Inga konstigheter – mitt favoritord.

En annan av mina orosmoment är att det ska flyga in fåglar i motorerna.

Pang!

Mayday! Mayday!

Krasch!

Dom flesta flygplatserna försöker hålla rent från fåglar, ibland med hjälp av jägare, säger Owe.

-       Det krävs rätt biffiga fåglar för att det ska hända något…

….och jag ser genast en väldigt biffig anabolaliknande Swartzsneger-fågel framför mig….

Biffig fågel.

-Motorerna tål väldigt mycket, fortsätter han. En svan kanske skulle kunna ställa till det lite grann och vi får vända om, men annars är det mest synd om fåglarna, säger Owe.

Tackarrrr.

Schas!

Nästa oro.

Jag har kastat illasinnade blickar åt passagerare i min närhet när dom helt sonika skitit i att stänga av sina tekniska prylar. Jag brukar titta på dom och tänka: VILL DU DÖ!! VILL DU DET???!!!  STÄNG AV!!

Men nu är ju inte jag psykisk instabil så det förblir bara tankar…

Vilka tekniska störningar kan det bli och vilka konsekvenser kan det få?

-       Ingenting har kunnat påvisa att det påverkar några instrument, men eftersom vi inte heller har bevis för motsatsen… väljer vi att ta det säkra före det osäkra, säger Owe. Better be safe than sorry

Tackarrrr…

Okej… när vi då väl är uppe i luften och allt är frid och fröjd tills…

PLANET KRÄNGER, HOPPAR, SKAKAR OCH FAR ÅT ALLA HÅLL.

När dessutom säkerhetbälteslampan tänds vet man ju… nu blir det svettigt…

Jaha… jag och mina Bose hörlurar om en stund då…

När det blir turbulent och jobbigt, vad beror det på och är det farligt?

- Det beror oftast på klarluftturbulens, säger Owe. Det brukar bli så när vi är i närheten av luftströmmar. Luftströmmar rör sig hela tiden runt vårt jordklot i hög hastighet och i olika riktningar. När dom kommer i närheten av varandra bildas klarluftsturbulens mellan dem.

Klarluftsturbulens förekommer också när luftströmmarna ändrar hastighet och riktning.

-       Det är kan ju vara obehagligt när planet skakar häftigt, men det kan inte gå sönder och är inte farligt. Vart luftströmmarna är får vi veta innan flygningen dag för dag.

Han fortsätter att berätta lite skämtsamt att kan vi piloter inte dricka vårt kaffe för att det skumpar över i cockpit brukar vi känna att det är dags att byta höjd. Inte minst för passagerarnas bekvämlighet.

Ha! Så det är kaffe drickandet som styr, är det inte allvarligare än så känns det bra

- Är man flygrädd kanske man blir orolig av att vi byter höjd just när det är turbulent. Men det är bara för bekvämlighetens skull. Ibland har vi dessutom fått information från ett annat plan längre fram att det turbulenta kommer vara över om en kort stund, då kan vi ibland välja att stanna kvar på höjden. Men det är från gång till gång.

Men finns det något väder som FAKTISKT är farligt att flyga i?

-       Ja. Man bör undvika att hamna i ett Cumulunimbusmoln. Dom alstrar en enorm energi med våldsamma vindar tillsammans med kraftigt hagel. Krafterna i ett sådant moln kan skada ett plan. Dom är inte lika intensiva i Sverige som i de tropiska områdena men ska undvikas.

Vindarna inne i det molnet kan faktiskt göra att planet får så kraftig medvind att det tappar fart. Men piloterna får tidigt varningar om  Cumulunimbusmoln och undviker att hamna i det genom att flyga runt eller över. Sannolikheten för att ett flygplan bara skulle falla som en sten är egentligen obefintlig med dagens utrustning och utbildning av piloter.

Cumulunimbusmoln – kommer aldrig glömma detta moln. Ever.

På tal om oväder då, om en blixt slår ner i planet… vad händer?

-       Man hoppar högt och det slår i bra. Jag kan förstå att folk blir rädda, men det är inte farligt. Det är som att sitta i en bil, fast säkrare. Vi har åskledare som leder blixten bort från planet.

Okey… lets go then…

Känn på den här då Owe… OM ALLA MOTORER STANNAR ELLER TILL OCH MED FALLER AV!? DÅ STÖRTAR VI VA?

- Jag tror inte det någonsin har hänt att alla motorer fallit av Anki. Men nej. Ett plan kan aldrig bara falla som en sten från skyn trots avfall av motorer. Skulle det hända glidflyger vi och man kan landa utan motorer.

På film brukar störtande plan visualiseras i full fart rakt lodrätt ner mot marken. Är det möjligt?

- Nej. Det är ganska orealistiskt. Men en bra effekt på film.

Owe gav mig mer bra saker att tänka på:

* Tänk på att piloterna som kör är välutbildade och experter på just det plan dom flyger. Dessutom människor som också vill komma hem till sina nära och kära. Dom chansar inte. Dom är dessutom två piloter som kollar varandra.

* Ett plan kan flyga lika bra med En motor som med Två.

* Flygplanen har backup på ALLT x 3, ibland mer. Det krävs nästan ett ”mirakel” för att alla dessa ska slås ut samtidigt. Slås elektroniken trots allt ut, finns batterier och back upp på dom.

* Innan ett nytt plan sätts i trafik har det testats i och under extrema väderförhållanden. Så extrema som det aldrig kommer att flyga i med passagerare. Klarar planet detta, får det certifikat.

* Inför varje flygning tar piloterna del av detaljerade väderuppgifter om flygsträckan och den flygplats som skall användas för landing. Men också minst Ett landnigsalternativ  om vädret skulle ändras under flygningen. Om inte rådande väderkrav kan uppfyllas för en sträcka och flygplatser, ställs flygningen in.

* Vid en eventuell nödlandning finns det alltid en alternativ landningsplats inom en radie av 1 till 2 timmar beroende på vart i världen du flyger.

* Det enda piloterna själva fruktar är brand ombord. Då måste dom ner, direkt. Vart dom än befinner sig. (tänk att det var tillåtet att röka ombord förr!)

* Tänk på att piloterna testas i simulator två gånger per år. Då utsätts dom för alla möjliga extrema händelser. Klarar dom inte testet får dom göra om det EN gång. Klarar inte piloten det provet – får han hitta ett annat jobb.

Sist frågade jag Owe varför inte piloterna kan komma ut och presentera sig innan flygningen, så man får se vilka det är som håller mitt liv i sina händer.

-       Vi är för blyga hehe… nej…det är för att vi har så mycket att göra innan start. Du vet… allt det där du vill vi ska ha koll på Och när alla passagerarna väl satt sig måste vi börja taxa ut för att hålla tiden. Det är nog bara därför tror jag.

Hoppas det här var lite matnyttigt för några av er som lider av samma flygrädsla jag.

Jag kommer följa upp med ett inlägg till om ämnet längre fram.

Kram på er!

Flygrädd

Feb 18

Skrivet av: anki@pernillawahlgren.se 2011-02-18 10:12 RSS

Jag är flygrädd.  Väldigt motsägelsefullt med tanke på hur jag lever mitt liv. Reser väldigt mycket, driver den här resebloggen och arbetar med att resa.

Det betyder att rädslan ska övervinnas om och om och om igen. Den där jäkla ångesten att något ska hända PÅ JUST DEN HÄR RESAN. En känsla av hjälplöshet, helt i händerna på ett plåtmonster med tillhörande skötare. (piloter)

Min rädsla skulle säkert inte klassas som den allvarligaste eftersom jag kan kontrollera min ångest utan dämpande medel.

Men jag har vissa saker för mig.

Jag lusläser alla vädersajter ett par dagar innan avresa för att ta reda på hur starka vindar det ska vara och andra väderförhållanden just den dagen jag ska resa.

Jag vill ha koll på det vid start och landning.

När jag går på planet försöker jag alltid snegla in mot cockpit, hur ser kaptenen ut, verkar han kunna sin sak? Hur ser flygvärdinnorna ut, kan dom hantera en krissituation?

När det är kollat följer jag säkerhetsdemonstrationen väl. Jag har sett den 100 tals gånger, men har en slags tvångstanke .Om jag nonchalerar att se hur flygvärdinnan sätter på flytvästen…. kommer jag på just den resan behöva använda den och banna mig själv för att jag inte tittat hur dom gjorde.

Inte helt friskt…

Jag inför varje flygning... Ladda. Våga.

Start och landning är värst. Det är den delen av resan som är farligast. Det vet alla.

Tankarna: Har dom skjutit av fåglarna i området? Hörs det inte något konstigt ljud? Vad var det för skakning? Varför tappar vi fart? Går det inte för fort?

Ehhh….för fort….? Logiken i tankarna finns inte. Dom rullar runt i huvudet som en manisk squashboll.

Reser jag själv håller jag mig själv i handen och krampar.Reser jag med min pojkvän brukar hans fingrar få nästan en blå ton….Annars sveper blicken runt bland medresenärerna, ser dom lugna ut? Ser personalen lugn ut?

Väl i luften brukar huvudet lugna ner sig lite…. Men det är tanken att planet på något sätt ska falla från himlen som skrämmer mig, att jag ska dö efter en lång och vidrig resa ner från skyn. Att behöva uppleva det.

Galet egentligen för enligt alla piloter jag pratat med kan inte ett plan bara störta ner från skyn.

Men, blir det skakigt i luften, blir det skakigt hos mig , jag ser syrgasmasker som faller ner och ett plan som står rakt lodrätt…

Min hjärna är som en magnet efter konstiga ljud. Låter det som det ska?

Hur nu jag ska kunna veta det… amatör…

Men jag har hittat en räddning. Två saker som får flygresan att bli lättare.

Vår iPad och Bose hörlurar

Med iPaden kan jag se på film under resan och distrahera tankarna. Väldigt bra.

Men bäst är Bose-hörlurarna. När jag tar på mig dom försvinner flygplanets alla ljud. Hörlurarna stänger ute allt ljud utifrån. Då kan jag gå in i filmens värld. Men ibland har jag dom på utan att varken se eller höra på något, bara för att dom ska plocka bort ljuden och det ska bli helt tyst. Lättare att slappna av då.

Jag har inte alltid varit flygrädd. Det kom efter en hemsk landning på Isla Margarita i Venezuela för ett par år sedan, där på paradisön föddes fröet som jag nu brottas med. Den landningen fick mig att gå från lyckligt ovetandes… till ångestfylld medvetenhet hur illa det kan gå.

Men jag ÄLSKAR att resa och tänker inte låta rädslan begränsa mig.

Om du lider av samma sak kommer jag bena ut det här med flygrädsla här på bloggen i olika reportage.

Så håll utkik!