Visar arkiv från juni 2015

Blivit riden av maran någon gång? Det är när man kallsvettas och vaknar mitt i natten med dunkande hjärta och tydliga minnesbilder av otäcka händelser flimrandes framför dig i mörkret. Det heter (mar)drömmar – Maran härstammar i den nordiska mytologin. Ett sådant trolldomsväsen omtalas redan i de fornisländska sagorna och kallades där Nattmaran. Maran sades ibland vara en människas ande, men behövde inte ha en människas gestalt, när den hemsökte folk om natten, utan kunde se ut som till exempel en katt, hund, apa, mus, fjäder eller garnnystan. Senare sa människor med hemska drömmar att de ridits av maran. 

Å precis det har jag blivit i natt. Våldsamma bilolyckor fick jag bevittna och obehagliga konfrontationer med människor jag inte kände. 

För länge sedan lästa jag i kurslitteratur på universitetet att man ” är allt i drömmen”. Det har ofta fått mig att analysera och förstå hjärnans bearbetning. 

Nattens drömmar tror jag dock berodde på det här: friterad mat. De innehåller ofta så mycket kemikalier att både hjärta, mage och hjärta kan slå bakut. Särskilt om du är ovan. 

Så jag är dödes trött idag, och minnet av skadade ungdomar mitt på en motorväg kommer att förfölja mig hela dagen. 

Namaste

.

Vi har dem allihop, de doftar, smakar och känns. De påminner oss om barndomen, om glada och ledsna minnen – de skvallrar om vilka vi varit, och om vilka vi är. 

Traditioner.

Vissa av oss älskar dem, vill bevara dem. Hålla i dem hårt, så hårt att vi ibland kommer i konflikt med människor omkring oss. 

Traditioner. 

Ibland vill vi skapa egna traditioner. Kanske för att tvätta bort gammalt damm ur själens krokiga, ärrade stigar. Eller så kommer vi helt enkelt på nått som är bättre. Eller som gör oss mer glada. I hjärtat. 

  
Jag är av den senare sorten. Ibland har jag fått rynkande näsor vända mot mig, eller små taggiga kommentarer likt 

-Vill du inte ge dina barn lite svenska barndomsminnen? 

Eller

-Vorde det inte bra att inte alltid vilja göra nytt? Göra om. 

Ja ni fattar… 

Igår var inget undantag utan vi svidande om från klassiska svenska smaker och jordgubbstårta och drog på strandfest med mina föräldrar ( ibland får man ta med sig traditionerna dit man själv är:) och våra älskade, underbara och urhärliga vänner som helt valt bort Jantelagssverige och bosatt sig i landet där solen alltid skiner. 

Här har ni T H E CARPE DIEM himself:) helt smashing! Klok, vass och en sann inspiratör.

  
Vi körde ner tårna i sanden och barnen mumsade färsk grillad fisk.

  
Det blev klassisk spansk plockmat.

Min mamma å jag. Å så min docka i bakgrunden;) Jag bar min ”bröllopsklänning” från Las Vegas och swarowskistenar kring ögonen. En inspiration jag lånat från en av USAs hetaste instagram kändisar;) Mamma tyckte jag såg tokig ut, men som vanligt stöttar hon mig imina upptåg, dottern älskade dem och ja – jag älskar’t !!! 

Våra underbara vänner som vi skrattar så mycket med tipsade om några nya maträtter oxå. Gud så mycket vi åt;) 

Min mamma och pappi Leif.  

Sen blev det mycket surfsnack med min yogibro tillika second husband här:) nere haha. 

   
Finns lite och träna på men han e grym. Precis som hans vackra fru som jag tycker sååå mycket om!!!! Detta underbara par, Genuina och ärrade, perfekta och bubblande. Här och nu människor med fötterna på jorden men huvudena högt upp i den klarblå himlen. Vackra. Sanna. Äkta. 

Här har ni Pino, ägaren av detta magiska lilla ställe. 

Lilla söta Karl var pigg och glad;) Här i Spanien är barn alltid med. Jag älskar’t ! För jag älskar barn och att de får vara med. De lär sig så mycket. 

   
Framåt småtimmarna fylldes luften av pulserande beats, skön musik som fick oss alla att dansa loss. Stora som små. Inte så mycket små grodor, men lite Lady Gaga i karibisk tappning kan funka det med. Låten är ju skriven av en svensk;) 
   

Ja och så det ” traditionella” yogikortet vid Pinos gamla surfingbrädor:) I Pernillas underbara designade klänning. Såklart;) (bilden är arrangerad;) 

Namaste

Psss ni har väl inte missat att Gilla min fB sida? Emilias Places?