Andas…. snön vräker ner och vi är i stort sätt insnöade.
Jag älskar naturen. I naturen blir jag hel. Där får mina sinnen ro och jag faller på plats i min själs innersta rum.
Jag ser och tänker klart och samhällets alla laster släpper från mina axlar.
I min familj är jag ensam om denna kärlek, eller ja – barnen är inte där ännu. Att de ska förstå kanske eller så kämpar de med att vara mig olik.
Meditation i skogen är som ett kraftfält…
Ibland när jag kommer hem – försöker jag förstå hur jag kan ha så olika väsen omkring mig – men inser sedan att det är för att jag ska lära mig. Lära mig att de är här för att lära mig. Jag får släppa taget och i se att jag kan bara ta ansvar för mina känslor.
Jag krigar nog ändå på rätt bra med barnen och tvingar ut dem. För jag ser hur de lever upp i naturen de med. När de väl kommer ut.
Hahaha….
Blir också påmind denna helg om att människor kommer in och går ut ur ditt liv av olika anledningar…
Namaste
