Gud det är inte okej…. såååå länge sen jag satte mig ner och blogga….
Är hos mina föräldrar utanför Halmstad som ett stopp i min sommarturné!
Vi håller avstånd och äter skaldjur 
Laddar batterierna innan jag drar iväg och har turnén. Så kul ska det bli.
Har en like komplex relation till vårt sommarhus. Alltid känt mig ensam här.
Mycket ensam med mina föräldrar här och alltid en stress att snart ska vi iväg. Stranden med alla familjer och lekande kompisar. Jag var alltid ensam å hade ingen att vara med när jag va här. Det sitter djupt i mig och jag känner det som ett tryck över bröstet.
Men med åren har jag fått lära mig att konfrontera det som är svårt. Rida ut vågorna av känslor och stanna i stunden. Tills det går över. Lite som en panikattack.
Det är så vackert här men platsen när på så mycket historia. Jag andas. Konfronterar mina känslor. Lever. Och slappnar av. Rider ut. Blir hel.
Namaste
