Allt flyter på och höstens krispiga luft fyller mina lungor, vindarna tar tag i mitt hår, regndropparna smeker mitt ansikte likt de salta tårarna jag tillåter mig själv att rulla längs min kind.
Jag cyklar lite i uppförsbacke. Ror med åror över välkänt vatten men med en känsla av att allt inte står rätt till. Fast allt är rätt. En känsla. Som grundar sig i historiska vingslag utan sanningsrelevans. Livet.
Vad kan jag göra annat än att ro vidare, andas, låta stormen som alltid uppstår efter en lång sommar stiltje.
Jag tvivlar på min förmåga ibland. Det gör vi alla. Tvivlar på att jag kan förändra. Tvivlar på att godhet alltid övervinner småsinthet – jag tvivlar – för att andra kanske tvivlar. Men tvivlet kommer ur lekar jag inte leker. Tvivel är ett mörkt moln som ofta kommer ur mörka gränder, platser dit ljus aldrig kommer – och ur Skvaller.
Magen ber jag er alla lyssna på. Men vi männiksor är också formade av vår historia. Har vi upplevt svek, ifrågasatts eller skadats under livets berg o dalbana är det oerhört lätt att falla in i dessa tvivel igen. Och alla har vi blivit svikna. Alla har vi haft männiksor som ifrågasatt oss. Alla bär vi ärr från livets olika strider.
Beror då mitt tvivel på, att jag alltid vill göra rätt, vara rätt eller på mina EGNA KÄSLOR? På att jag lockars ner i en mörk gränd utan ljus? Eller på vad andra SÄGER? Som jag låter mig berörs av – för att jag är mänsklig?
Allt du sänder ut i universum kommer tillbaka till DEJ. Därför försöker jag bara sända ut gott. Försöker göra gott.
Hör du någon säga något dumt, eller livnära sig på att tala illa om någon du känner. Säg till. Var inte missunnsam. Var generös. Var lyhörd – ta reda på fakta. Eller släpp.
Vad är fakta. Vart kommer faktan ifrån? Ifrågasätt. Finn KÄLLAN. GÅ ALLTID TILL KÄLLAN, när du undrar något, känner något, misstänker något. Dränk tvivel i fakta. Tänd lampan i gränsen. Bemöt rädslan att inte duga. För det gör du.
Där finns svaret. Gå till KÄLLAN. Få svar, släpp, gå vidare. 
Tvivla inte, ta reda på fakta, hitta källan till dina känslor. Lita på att det finns männiksor som vill dig gott. Lita på livet. På dem du har omkring dig.
Därför släpper jag nu tvivel. Ordet suddas ut ur mitt vokabulär. Här och nu. Likt dimma skingrar sig i solens strålar. Jag tänder lampan. Kan bara förändra min inställning – inte andra. Släpp.
Njut av hösten.
Namaste
Vill bara säga stort tack! Du inspirerar och motiverar mig åt helt rätt håll:)
Mina kinder blossar, min puls höjs – och även jag känner, att du fina Ulrika- visar MIG i rätt riktning ! Kram
Kan bara instämma ned er alla ❤️ Dina ord ger mig så mycket, får mig att bromsa in och försöka släppa, inte lyssna eller beröras av allt negativt. Tack vår bästa, klokaste, finaste Emilia 😘🍀☀️
❤️ Tack snälla fina!!
Läser det du skrivit och försöker ta in.
Har blivit sviken så många gånger genom livet, och det av mina närmaste. Familjen.
Jag försöker gå vidare och bli stark/starkare, men när jag nyss behövde hjälp som mest, fanns inte den där.
Jag är så lycklig att min man är raka motsatsen, min klippa!
Men jag har svårt att acceptera att det inte finns i mina föräldrar och syskon, svårt att släppa och gå vidare, då de bor nära, men ändå är så långt bort.
Skulle vilja bryta helt ibland, då det tar så mycket energi, men hur gör man det?
Jag känner mycket och det är överväldigande ibland.
Tack ändå för dina ord, ska försöka
Önskar nu en fin höst🍁
Kram
Jag förstår din känsla Mia – har upplevt liknade svek och likt dej är min man min klippa. Blod är inte alltid tjockare än vatten.
Jag tror vi ”väljer” våra föräldrar. Det låter kanske helt galet – men de lär oss att vara starka. De lär oss att vara bättre. Att inte begå samma misstag. Livet gör ont. Och att bli sviken av de som enligt samhället ska stå oss närmast gör ondast. Men alla svek gör ont när vi är blottade. Att förlåta är en sak, men att bli påmindes vad och villa som verkligen finns där är viktigare. Där är din kärna. Och du vet vart den är. Eller hur<3
Jag känner med dig Mia, och känner igen mig själv. Har tampats med samma i hela mitt liv. Försöker bli sams med det och lära mig något, men det är väldigt svårt. Man är ju ett barn med sina förälsrar, vi har ett behov av det, men när man måste vara den vuxna ända sedan barnsben så är det smärtsamt. Jag tror som Emilia att vi väljer våra föräldrar, vi ska lära oss något av detta. Jag (vill!) också tro att de allra flesta föräldrar gör så gott de förmår, men man funderar mitt i alla svek varför inte dom utvecklas och tar ansvar 🤔 Så bra att du har din man 💞 All kärlek och god energi till dig Mia ❤️ Vi får stärka oss här inne hos Emilia ☀️🍀🤗
Så fint när jag läser dina kloka ord, och att ni hjälper varandra < 3 Mia, Anna - all värme till er!!!
❤️❤️❤️
Känner igen mig i vad du skriver Anna, och har valt att bryta relationen till mina föräldrar. Har suttit fast i medberoende/duktig flicka/hjälpa och stötta mina föräldrar, men när jag behövt stöd finns de aldrig där för mig. Mitt nuvarande problem är att jag dras till män som behandlar mig lika respektlöst, så jag jobbar hårt med att försöka föröndra mig själv för att undvika att bli sviken igen. Vissa dagar känner jag mig ensammast i hela världen, men det är bara att kämpa vidare. . . Tack för din fina text Emilia. Behöver fokusera på att släppa. Kramar
Linda, vilken styrka du visar. Vi är alla ensamma ibland, men genom att släppa taget ibland så inser vi att vi är många som går parallella stigar på livets väg.
Att du är medveten om ditt val av män gör också att du är på god väg att bryta ett mönster. Du är modig, klok och stark Linda! Jag tror på dej!!!
Tack fina Emilia för stöttande och kärleksfulla ord som stärker mig och verkligen värmer mitt hjärta. 😊
Du är så varmt, innerligt välkommen❤️