Visar inlägg från "emilias-familjepussel"

Nova min Nova

Att ha tonårsbarn är nog det svåraste jag gjort . Som småbarnsåren där man konstant undrar om man gör rätt. Han de sovit för mycket? För lite? Är de sjuka? Är de friska? Andas de? Lever de? Kan de skada sig? Akta dej! Äter de tillräckligt? Äter de för mycket?

Hur går det när mamma inte är där? Är de glada? Ledsna?

Allt det där fast med en verbal, stark, retoriskt skicklig, 168 cm lång skönhet som faktiskt ofta vet bättre än både samhället och jag. Som ger mig korta stunder av magi och resten av tiden flaxar runt och utforskar livet.

Här fick jag landa. Med äggröra efter boxning. Fina samtal och skratt. Jag vet att det är kort. Som en natts sömn när barnen var små. Man vet inte när det kommer tillbaka. Men jag älskar dem. De små stunderna. Och som en klok kvinna sa till mig Gör du ett bra jobb så flaxar de ut ur boet, är borta ett tag, sedan gör de en U-sväng och kommer tillbaka. Än är du här – men du är snart redo att flyga. Då kommer jag att sitta på en pinne och hoppas att du vill komma tillbaka om så bara på besök.

💖💖💖💖💖

Nyårskrönika

Gott nytt år på er!!

Detta året började med att en av mina bästa vänner drabbades av cancer. Redan då tänkte jag att livet är fan kort. Vi är här för att leva.

Hon levde sin dröm efter många år av planering och tvekan. Och då , där mitt i den drömmen får hon cancer.

Men allt gick bra . Hon var så stark som jag visste att hon va och herrejävlar vilken revansch hon fick.

Mitt år har varit mitt mest framgångsrika någonsin. Betat av samtliga stora yogafestivaler som toppnamn och petat ner mina största idoler och själv tagit plats där.

Därtill har succéerna med Pernilla avlöst varandra, hårt, tufft och stressande men fyllt med kärlek , glädje och än mer kärlek. Hon är värd all framgång och jag älskar att se henne lyckas med allt.

Det har känts sjukt, och mer än en gång har jag fått nypa mig i armen.

Jag har följt mig hjärta dedikerat och envist. Ibland i motvind men mest i medvind.

Privat har inte tidigt tiden räckt till. Barnen växer så snabbt och när jag inte stått på yogascenen eller slagits för min PW så har jag lagt all tid hemma med barnen ( när de velat vara med mig )

Min axel har läkt och jag är stolt över att jag låtit det ta tid.

Även om det varit frustrerande mer än en gång.

Jag kan väl summera året som ännu ett år fyllt med galna resor, upplevelser, skräckblandad förtjusning och ett år då jag mer än någonsin lyssnat inåt.

Jag skiter i yta, jag skiter i vad folk säger bakom min rygg, för de är bakom mig av en anledning.

2019 har varit ett år så jag kastat mig ut i det okända och läskiga, landat på fötterna och fortsatt hoppa.

Fan vad jag har hoppat i år.

Nästa år vill jag landa. Jag vill jorda mig. Jag vill köra ner fötterna i myllan. Jag vill vara i fler stunder. Uppleva djupet av själens röst.

Sålla, rensa, stå upp, väga mina ord och handlingar. Följa hjärtat. M

Men

Instagram