Visar inlägg från "namaste-by-e"

En vecka utan digitala medier

Måndag:

Jag vaknar. Telefonen har varit på laddning. Barnen sover fortfarande. Låter dem vara.

Gör ordning en stor frukost. Färskt bröd från Lille brors bageri. Pressar färsk juice. De vill helst ha bravo . Jag predikar .

Skriver en lapp.

”God morgon älsklingar, mamma lämnar telefonen hemma. Hemma igen vid 15:30

Älskar er // mamma ”

Så gjorde man förr? Inte sant?

Tar bilen till Haga .” Fjärilvinga syns på Haga ” är fortfarande min älsklingssång.

Jag ser de tunga molnen. Inget regn kommer falla. Jag bara vet det.

Istället hör jag gruset under mina fötter. Noterar färgerna på träden. Folk joggar och pratar i telefon i trådlösa hörlurar. Vattnet glittrar.

Fernando verkar nöjd. Jag är nöjd. Letar efter telefonen. Kommer på mig själv.

Vandrar vidare i denna magiska park. Brottas med längtan efter att fånga allt. Dela allt med er.

Ensamlunch på Ulla Winbladh. Noterar samtal . Smakar på maten. Pepparrot. Ägg. Perfekt tillagad torsk.

Museum Nordiska med sin utställning Arktis. Velat gå länge. Men ingen har velat gå med. Så jag gör det själv. Det går bra. Jag är bra. Lär mig mycket. Älskar museet även om energierna måste rensas efteråt ( mycket som samlar sig i ett museum)

Äter glass . Himlen är öppen. Sitter under ett paraply. Njuter av ingen mobil. Jag känner mig fri.

Hem. Lite sura barn. ”Hur kan jag åka iväg utan telefon ?! ”

Cyklar en sväng. Utan mål annat än att vara. Badar.

Jag andas. Lagar middag. Är i stunden. Somnar i min mans famn. Stark. Supportad men med mina egna tankar.

Jag är. I det enda som finns. Nuet.

Tisdag:

iPaden surrar. 54 olästa Mail. Ber Lasse kolla. Inget akut.

Rörelse. Yoga. Meditation. Kaffe med min älskade man. Han telefon surrar. Han är stressad. Jag måste vara ledig. Kyss hejdå.

Off he goes.

Tonåringarna sover.

Snör på springskor. Springer till utegymet som under våren låg helt under vatten. Förundras. Lyssnar på mina andetag.

Vad är frihet. Vad är liv? När den där lilla digitala manicken inte stör? När algoritmernas styrande hand inte styr mig?

Springer vidare till havet. Till min brygga. Tar mödosamt av mig de tajta kläderna. Nu blöta av svett. Hoppar i. Under ytan blir allt så klart. Här laddar jag. Här hämtar jag. Det som är jag. Här får jag kraft. Kommer hem.

Tar ett par simtag. Är. Här.

Dagen flyter på med umgänge med dottern. Så klok. Så full med liv. Jag märker att mitt tal förändras. Hon är van. Låter mig hållas.

Altanhäng med kär vän. Ber henne ta en bild på hur mysigt vi har. Två glas vin. Filtrerat vatten som hon vet att jag älskar. Hon skrattar. Stöttar mig i all min galenskap. Jag andas. Jag lever.

Middag väntar hemma. Hela familjen. Ett glas vin till. Det snurrar till. Behöver inte det där. Ändå njuter jag. Tillåter mig själv att läsa en bok. I min gunga medan solen går ner bakom träden.

Min man säger att jag fått sms från en vän som undrar vart jag tagit vägen. Funderar på att svara. Men låter det va. Kanske skriver ett brev ( ler för mig själv när jag tänker tanken ) När fick man ett handskrivet brev sist? Ge det du vill ha… alltid…

Onsdag:

Himlen är åter blå. Fernando sitter otåligt och blänger på mig vid altandörren. Vår telepatiska kommunikation efter den här sommaren är kristallklar. Nästan skärmade lik en vanligt konversation.

Idag blir det cykel. Idag blir det att skriva. Det ni ovan läst. Öppnar datorn . Mailen plingar. Notiserna fyller min skärm. Jag finns alltid tillgäng. Men inte denna vecka. Denna vecka är min att utforska. Att rebooth och rena mitt sinne. Fingrarna far vant över tangentbordet.

Jag älskar att skriva.

Det fångar upp allt i mig. Det är som att åka skridskor på en blank sjö. Eller simma genom kristallklart vatten. Eller dansa till sin favoritlåt. Blir hel. I klang. I balans.

Jobbet pockar. Via Nova får jag veta att två akuta mail inkommit. Får ta tag i det. Gör’t bara. Gick snabbt att lösa men det gav en försmak.

Andas. Måste ut och springa. Och jag vet varför. Försöker argumentera med mig själv. Diskutera. Misslyckas. Matrix pockar.

Sitter på en klippa. Andas. Ser ut över vattnet. De senaste 19 åren har jag vid denna tidpunkt långsamt förberett mig för ett kallare Sverige efter månader i Spanien. Med mitt yrke i media har jag kunnat arbeta var som helst ifrån. Jag har tagit arbetet dit jag är. Samtidigt har det varit stora sociala sammanhang med fest varje dag. Det livet lockar mig inte längre. Gjort allt det där. Dansat på alla bord. Både i Sverige och i Marbella. Känner alla jag behöver känna. Finner lugn i stillheten. Tillfredsställande känsla att inte behöva spegla mig i andra för att veta vem jag är. Kännner mig som en utomjording. Det är okej.

Ibland känns det som mitt liv gått på fast forward. Som att jag ska uppleva allt komprimerat för att kunna arbeta med det jag är här för att göra.

Tankarna far. Jag går hemåt.

Hemma väntar den där famnen. De där händerna som varsamt hållit mig år efter år. Det där lugnet och tryggheten som är en spegel av mig själv. Han ler. Tycker jag är duktig. Själv kämpar jag.

Torsdag:

Väskor ska packas. Fotbollskläder komma iordning. När ska de göra detta själv egentligen? Är det kärlek eller curling som leder till odrägliga vuxna jag håller på med.

Öppnas hans dörr. Allt är klart.

Imorgon sätter du på telefonen igen säger han mumlandes under täcket.

Mmm svarar jag…

Idag måste jag öppna datorn igen. Måste slänga iväg några mail. Kolla så allt är som det ska med deadlines. Sen får den vila. Då får jag vila.

Min iPad som är på plingar inne på kontoret. Vet vad det gäller. Måste lösa. Löser.

Går ut i skogen . Inser hur myclet jag älskar mina jobb ( känner ofta tacksamhet ) men inser också det jag egentligen redan vet. Att det är när jag inte pressar, inte försöker styra – som allt faller på plats. Jag undervisar ju det här hela tiden. Guidar omedvetet och medvetet i detta. Ändå är mina egna fallgropar så nära hela tiden.

” Det är närvaron av mänsklighet , av egna fallgropar som gör oss till de bästa inspirationen” hör jag mina guider säga. Så sant. Vilar i det. Ser fernando rulla sig i en död fågel.

Trampar. Motvind. Kisar mot min digitala fitbit klocka. Man ser inte ett skit i dagsljus.

Ska yoga. Enda yogaläraren som jag tillåter guida mig befinner sig i humlegården. Där jag själv som 15 åring höll min första yogaklass.

Hjärtat bultar. Coronan sitter fortfarande kvar i mitt bröst. Det är en blandning mellan syrebrist på en alptopp och ångest . Jävla skitvirus hinner jag tänka.

Efter passet gråter jag. Inte så att någon ser. Men tårarna rinner sakta och salta. Fan vad jag behövde och behöver det här. Shay. Rörelserna. Hans röst . Sätter han tar ned yogan till vad det är . Han är min största inspiration. För ödmjuk för att förstå.

Trampar hem. Möter en gudinna i dörren. Lite sur för att jag fortfarande lämnar telefonen hemma.

”Hur länge ska du hålla på med dessa dumheter ?!” Säger hon provocerad. Hon är min största lärare. Min gudinna.

Min Nova. CosmoNova.

Äter ensam. Inte ens Fernando vill vara med. Gör världens godaste linsgryta. Googlar inte ens.

Hur fan klarade sig människor innan digitaliseringen?! Tydligen ganska bra…

Läser min bok. Somnar.

Väcks av en fjäderlätt kyss av dottern vid 01:00 ”Är hemma nu – älskar dej ”

Fredag:

Idag är jag tillbaka : Nästan: Börjar dagen med den mest magiska massagen. Det är egentligen en resa till 5 dimensionen och hennes röst bekräftar allt och stöttar mig i mitt arbete. Hon är urkraft. Jag låter mig hållas. Låter henne finputsa mig och göra mig stark. Låter mina trötta muskler få syre under hennes beröring. Hon är BÄST!

Går ut som pånyttfödd – igen. Känns som hela den här cirkusen är en enda långt pånyttfödelse . Jag tar det i steg. Eller i andetag.


Vad har då veckan gett?

Förutom att jag igen blir påmind om hur beroende vi är, och hur svårt det är att betala parkering utan mobil.

Så mycket!!!! Att så mycket kunskap vilar i en avgiftning !! Att så mycket medvetenhet som landar i ett steg utan matrix som hovrar över våra beslut. Att bara få vara.

Vi är alla träd. Med rötterna ner i jorden. Vi behöver näring. Solljus. Filtrerat vatten och syre fritt från gifter. Det har jag gett mig själv denna vecka ❤️

Näring. Omtanke. Vila. Syre. Att vara den jag kom hit för att vara.

Vi är i en utrensningsfas på jorden. Arbeten, bränder, översvämningar, torka – sjukdom. Vi blir tvingade att välja. Vi slåss mot de gamla Vs Det nya. Dem vi förstod pratar men vi hör inte vad de säger. Det vi avvisade känns plötsligt möjligt. Allt står på sin spets. Du står i fören på en isbrytare. Du ser horisonten . De ser paradiset. Hör isen brytas under dig. Vågar du stå kvar? Vågar du chansa. Vågar du praktisera. Smaka, uppleva livet. Här – och nu.

Namaste

På sommarturné genom Sverige

Så var jag igång! Åter i Sverige och fullt schema!

Genom hela Sverige med start idag i Halland!

Bilen är fullpackad och jag längtar verkligen efter alla möten!

I Falkenberg är vi över 100 personer!!!!

Ingenstans utan min kompis INIKA s magiska hälsofoods!!!!

Stranden i Tylösand var MAGISK IDAG!! Tack alla som kom❤️❤️❤️

Vi ses längs vägen! Boka – ja det gör ni här

Instagram