Ett steg i taget, ett andetag i taget det här var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Aldrig varit så sjuk! Men någonting säger mig ändå att det här var precis vad jag behövde för att kliva över och upp sista metern jag behövde. Kroppen är sliten och jag går långsamt. Andas och mitt hjärta rusar. Men jag lever.
Och någonstans är allt som det ska.
Jag är på nu på nyttfödd. Det är en konstig känsla men samtidigt helt naturligt.
Lite som efter utbrändheten. All skit är utbränd. Kvar finns bara jag.
Och om jag finns.
Här kommer det hända grejer!
Namaste
Ta hand om dig .🌸 Det är så läskigt att det drabbar så olika men skönt att du mår bättre.🙏 Jag har precis fått första vaccinationen ,så tacksam för det.
Ha en fin dag!🌸
Underbart!!!!!
Tack tack 🙏🏽