Vänskap

Vänner , de finns där när du minst annar det, eller du bara”vet” – eller de du verkligen trot ska finnas där , de Finns inte. 

Jag blev oerhört mobbad som barn. Jag var liten, kaxig, stark, självsäker, hade annorlunda kläder, syntes på tv och i barnmodellsjobb – stod upp och tog ingen skit. Precis allt det man som barn ska undvika. För att slippa bli mobbad av osäkra individer.

Mina storasystrar sa åt mig att vara stark. Att det skulle gå över. Mina äldre kompisar sa – skit i dem och häng med oss. 

Vänskap. Mina systrar har varit mina vänner. De är mina bästa vänner.  Jeanette, Amanda, Emelie, Ebba, Filippa, Lotta,Karin och Emma som fanns där under barndomen – tonåren då allt blev bra och umgänget växte och det blev ”coolt” att vara sej själv. Ni få starka kvinnor i vuxen ålder som tagit in mej, som jag fått ta in betyder guld för mej med – de få som har funnits där. Som jag kan lita på. Ni anonyma powerkvinnor som inte vill synas och höras. Men som ändå finns där. Ni som modigt visar er ärliga mot mej – och andra. 

För det är vad det handlar om… Att vara ärlig. Mot sig själv, och andra… Att våga säga nej till det som gör ont, och gör en ledsen. Säga ja till det som gör en glad. Till dem där du känner dig trygg. Där du kan vara dej själv. 

Jag brukar prata om ”buss filosofin” där det går ut på att – hammar du under en buss imorgon, krossas och du ligger där i ditt eget blod som sakta lämnar din kropp – har du då varit sann mot dig själv och ärlig emot andra? Har du då levt ditt liv fullt ut i vardagen att du kan dö – om än för tidigt men utan ånger? 

Min goda vän vände lite på tankegången här om dagen och frågade mig

– men Emilia, vilka av dina vänner skulle springa fram? Försöka stoppa blodet? Skrika åt dej att kämpa? Och vilka skulle stilla titta på medan du förblöder, med en mobiltelefon i handen för att kunna föreviga stunden…. 

Det fick mig att tänka till igen .

Allt ovan i ”bussfilosofin” är givetvis hypotetiskt, en tankeövning och synonymer – men ändå. Tänk efter själv… 

Namaste