King Ping has left the building

Vår fina lilla Ping finns inte mer.

Här är Ping i New York, på sin favorit plats, en puff som barnen döpte till ”Planet fluff”. Där spenderade Ping större delen av dagarna det senaste året.

För en vecka sedan var Micke tyvärr tvungen att ta det tunga beslutet att låta Ping somna in. Efter ett 20 år långt liv mådde han inte längre bra och som veterinären sa: ”ni kan inte låta honom leva bara för er skull”.  Han hade de senaste året fått mer och mer problem med både fram och bakben, bland andra saker. Det var ofta vi pratade om att han levde så länge för att han var så himla älskad. Varje, varje dag kelade tjejerna med honom, pratade med honom, gosade och lekte. Man kunde riktigt se hur han levde en dag längre varje gång han fick denna kompromisslösa kärlek.

Cappi med Ping.

Margaux med Ping på Planet fluff.

Margaux när hon fyllde år i mars och Ping var så klart med o firade!

Gubbarna tar sig en tupplur.

Celeste med Ping 2007.

 

Celeste med Ping 2017.

Micke och jag köpte Ping bara några månader efter att vi träffades. Jag hade varit kattvakt åt en liten abessinier i New York innan jag träffade Micke och hade blivit helt kär. Så när vi träffades Micke 1997 hade jag redan bestämt mig för att jag ville ha en Abessinier. Micke sa att han inte var någon kattmänniska, men okej då.

Vi köpte Ping av en uppfödare som berättade att han var minst i kullen och utstött av mamman. Men det var den enda kattungen som fanns kvar, så ville vi köpa  honom ändå så varsågoda. Så klart vi ville!

Av någon anledning som jag inte längre minns mötte vi upp uppfödaren på en parkeringsplats när det var mörkt och sent, ungefär som vi gjorde ett drogköp. Jättekonstigt nu när jag tänker tillbaks på det. Hur som helst, kattungen var verkligen liten och rädd. Hans ögon var så stora och sneda och han såg nästan asiatisk ut så vi kom fram till namnet Ping. Micke älskar golf och hand favorit putter just då var av märket Ping så han var ombord med namnet. Tyvärr är alla bilder från den tiden inte digitala utan de ligger i en låda på landet.

Ping var på sätt och vis vårt första barn. När Celeste sedan föddes 2000 var Ping inte jätteförtjust. Jag minns hur Celeste innan hon kunde gå brukade krypa efter honom och försöka få tag på honom för att få gosa, men han smet undan lätt som en plätt. Det var verkligen obesvarad kärlek.

Sen när Margaux föddes 2005 hade Ping accepterat att det tydligen skulle dyka upp små versioner av människor i den här familjen och han började acceptera och älska barnen.

Cappi med Ping i Central Park.

När vi flyttade till New York 2011 var det så klart givet att ta med Ping. Han älskade vår lägenhet i New York, som var i flera våningar och hade en takterass. Han brukade spatsera runt på taken i kvarteret.

På tal om takterassen så var verkligen Ping en katt med åtta liv. En dag i New York kom han in från taket och först trodde jag att det var en annan katt, eftersom katten var helt svart. Sen såg jag att det var Ping. Vi satte honom i badkaret och tvättade av honom och upptäckte att hela han var täckt av sot. På taken i New York finns det små runda skorstenar med en diameter av kanske 10-15 cm. Uppenbarligen måste han ha trillat ner i en av dem och lyckats ta sig upp. Så det var ett liv.

Han har även blivit biten av huggorm två gånger på landet. Han kom in och var helt omtöcknad. Sen svullnade ena frambenet upp till trippla sin storlek. Då såg vi de karaktäristiska två märkena där ormen bitit. Vi brukar säga att Ping försökte skydda oss genom att ha ihjäl huggormar. Så det var liv två och tre.

När han var liten så bodde vi i ett par år i Björkhagen. Vi bodde på tredje våningen i ett nybyggt hus. Han trillade ut genom samma fönster TVÅ gånger från den lägenheten. Första gången märkte vi att han var borta och såg rivmärken på fönsterblecket där han trillat ner. Micke sprang ner och förväntade sig hitta honom död under fönstret (det var dessutom vinter och is under fönstret), men nej Ping var inte där. Micke letade vidare och hittade honom i några buskar. Han hade mirakulöst nog inte brutit någonting, men slagit i hakan som svullnat upp något enormt. Vi kände knappt igenom honom.

Efter den incidenten tänkte vi att skönt att han klarade sig och nu vet han bättre än att gå upp i fönstren. Men nej, inte långt efter det trillade han ut genom samma fönster igen… Så vi fick hålla fönstren stängda efter det. Så det var liv fyra och fem.

Gud vet vad han har hittat på på landet när han varit borta hela nätter. Så säkert är det liv sex och sju som han förbrukat där. Men nu som sagt har han kommit till liv åtta och har lämnat oss.

Här är Micke och Ping häromveckan när vi Facetajmade. Jag på Bali, Micke och Ping på vårt älskade Ekbacken.

Ping var vid det här laget mer eller mindre blind och döv samt hade problem att stödja på något av sina ben. MEN han var så kelig och älskvärd. Vi har inte kunnat förmå oss att ens tänka på att avliva honom. Men tillslut så gick det bara inte längre. Det var uppenbart för Micke att Ping verkligen inte mådde bra. Så han ringde en veterinär som kom hem till oss. Det var verkligen helt fantastiskt fint att hon kom till Ekbacken. Det hade känts fruktansvärt om Micke behövt ta med honom i bilen (han hatade att åka bil) till ett djursjukhus (han var vettskrämd i okända miljöer).

Veterinären var väldigt bra och hade precis rätt saker att säga till Micke som ju var totalt knäckt.

Vi har en fin vikingagrav på vår tomt på landet. Där växer det liljekonvaljer på våren och barnen har byggt kojor där många, många gånger. Där begravde Micke Ping. Det är passande att han får vila med våra förfäder vikingarna. Han hade verkligen ett lejonhjärta vår fina lilla katt.

RIP King Ping! We love you forever.

xx

 

 

 

29 reaktioner på “King Ping has left the building”

  • Heléne skriver:

    Åh så underbart fin skrivet!
    Gick rakt in i hjärtat fastän jag aldrig har träffat varken dig eller fina lille Ping! ❤️

  • Carina skriver:

    Beklagar sorgen😔 förstår precis hur ni känner just nu.
    20 år, det är verkligen en aktningsvärd ålder.
    Min lilla birmakatt fick somna in nu i augusti hon blev bara 12 år. Jag saknar henne och all kärlek hon gav mig fruktansvärt mycket och kommer nog alltid att göra det.

    Många styrkekramar från mig till er alla❤

  • Lena E skriver:

    Beklagar er stora stora förlust <3 mina tårar rinner när jag läser…. av sorgen att mista, men åxå det fantastiska liv ni gav honom!! <3 blir helt målös & tackar himlens alla stjärnor för människor som er <3 <3 <3 Djur är våra barn <3 & ett av era hade 4 tassar <3 <3 <3

    All kärlek till er Prins som nu är en Ängel <3 & till er 2 benta som har det tungt av saknad & sorg <3

    • Jennifer Jansch skriver:

      Vad gullig du är som säger så snälla saker om oss! Vi blir verkligen jätteglada!!
      Tack!!
      xx

  • Iréne skriver:

    Hej Jennifer med fmailj!

    Usch jag vet hur det känns och blir tårögd när jag läser om alla minnen ni haft med honom, det gör så ont när man måste ta farväl av ett en familjemedlem men livet har ett slut för oss alla men med djur måste vi ta beslutet som oftast vilket är jobbigt.
    Men det var ett rätt beslut och ett bättre liv kunde inte er lilla Pingis ha.
    Styrkekaramar till er alla.

    Själv har jag också haft katter som tyvärr inte fick lika många år men jag minns dem alla tre och jag saknar dem såklart men för vart år blir akanaden av en annan karaktär. Ibörjan är det mycket smärtsamt men ni är en så fin familj så ni kan trösta varandra.

    Kram Iréne

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack Irene!! Han lämnar efter sig ett tomrum. Barnen vet inget annat än ett liv tillsammans med honom. Men som du säger med tiden kommer minnena bara vara goda och inte ledsamma.
      Kram
      xx

  • ninni skriver:

    ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

  • Anna skriver:

    Oj, vad fint skrivet, Jennifer, grinar utan stopp här. Vila i frid, allra käraste Ping, du som gjorde mig till en tokig kattant, och det ska du för alltid vara stolt över!!

    • Jennifer Jansch skriver:

      Du kan gissa hur mycket jag grinade när jag skrev det. Han lämnar så många fina minnen efter sig och så många människor som konverterat från hundmänniskor till kattmänniksor/galna kattanter!
      xx

  • Caroline skriver:

    Åh, så fint skrivet om Ping! Förstår er sorg, så fint ha honom på Ekbacken! Snyft och kram ❤️

  • Birgitta Gunnarsson skriver:

    Måste också säga så vackert skrivet och vilket fantastiskt liv Ping har haft, och så fint att han fick avsluta det på Ekbacken. Jag gråter också när jag läser det, älskar djur så mycket. Det är alltid lika smärtsamt när det är dags att säga farväl.
    Många styrkekramar till er och barnen <3

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack Birgitta! Gissa om tårarna rann när jag skrev det. Men det var skönt att få ”ära” honom genom det här inlägget.
      Tack för styrkekramarna!
      xx

  • Ullis skriver:

    Alltså… du skriver om er lilla katt så det går rakt in i hjärtat. ❤️ Jag vet hur det känns, har själv haft katt… som inte finns mer. Det är en stor sorg, men jag tror att ni gjort ett klokt och kärleksfullt beslut.
    Måste också få säga att dina döttrar har fått så fina namn.

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack Ullis! Ja man får inse att det var det som var rätt sak att göra trots att det tar emot i hela själen att fatta det beslutet.
      Jag tänkte i åratal på barnens namn. Ska skriva om det någon dag!
      xx

  • Rosa skriver:

    Så vackert och kärleksfullt skrivet blev alldeles rörd, vilket fantastiskt liv eran Ping har haft. Så svårt att ta beslutet fast man vet att det är det rätta, så fint av veterinären att komma hem till er så allt kändes lugnt och tryggt. Så många fina minnen ni har av alla era år tillsammans.
    Kram Rosa

    • Jennifer Jansch skriver:

      Vi har verkligen så många fina minnen. 20 år tillsammans är verkligen en lång tid. Det blir tomt nu utan honom.
      xx

  • Nilla skriver:

    Så fina bilder och minnen! Vår rödvita katt Simba dog för ett år sedan. Han blev 17 år och var min bebis och barnens bästa vän. Saknar honom så mycket. Kram till er alla!

  • Annika skriver:

    Skickar en stor kram till er alla! Det låter som eran fina, söta Ping haft ett underbart liv med sina fina människor! Djur berikar verkligen våra liv men nog är saknaden enorm när de dör! Deltar i er sorg! Precis som en tidigare läsare skriver tog vi också farväl av vår älskade Simba för ett år sen, lika röd/gul/vit som er Ping. Han blev 12 år o fick en njursjukdom. Saknar honom än och det tog många veckor innan det gick en dag utan att jag grät över honom. I somras var jag mogen för en ny katt o nu har vi fina sköldpaddsfärgade Majsan hos oss! Njuter!

    Visst är det fint med förstående veterinärer! Förra veckan tog vi farväl av min systers hund, hon blev 15 år. Veterinären kom ut till sommarstugan o där begravdes Selma – hennes favoritställe framför andra. Jag tror att eran Ping för alltid kommer att få ligga där i solen o njuta på Ekbacken, osynlig för alla men för alltid i era hjärtan. Sköt om er!

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack för dina fina ord! Vi tänker att Ekbacken var den bästa platsen för honom att få vila på. Han älskade att vara på landet mer än något annat, precis som resten av familjen.
      Verkligen toppenservice av veterinärer att komma hem till folk. Gör all skillnad i världen verkligen!
      xx

  • Cia skriver:

    Tänker på er, så fint skrivet om familjens kära medlem. Vet hur det känns när det är dags att säga adjö till våra kära husdjur och trots sorgen så startar man om igen med en ny liten goding.
    Varma kramar
    Cia

  • Gunilla skriver:

    Men åh vad vackert skrivet! ❤️
    Tårarna rinner här när jag läser de vackra vackra orden du hedrar er älskade katt med! Själv har jag svårt att tänka mig ett liv utan vår älskade hund. Hjärtat snörps ihop bara av tanken på att han en dag inte kommer att finnas med oss.
    Du beskriver så fint hur villkorslös kärleken kan vara till ett älskat husdjur och jag beklagar verkligen förlusten av er fina Ping. ❤️

Lämna ett svar till Jennifer Jansch Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram