Lagen om alltings….

Eftersom jag snart kommer börja gnälla vill jag ändå börja det här inlägget med att påpeka att jag är otroligt tacksam för att ha möjligheten att bo på Bali! Det är en fantastisk chans för barnen att få lära sig en annan kultur och uppleva Asien på nära håll och för mig att jobba i den tidszonen där min tillverkning sker. OCH att få njuta av underbart varmt väder året runt. OCH få uppleva balinesernas fantastiska kultur och vänlighet! Varje dag tänker jag på hur bra vi har det och hur tacksam jag är över allting. Det gjorde jag förvisso när vi bodde i New York också, och när vi bodde i Sverige.

Var annars än Bali kan man se så här vackra ställen?

MEN…. det finns vissa saker som helt klart är – ska vi säga – annorlunda med att bo i den här delen av världen…

Jag har så sakteliga börjat förstå att jag har en helt annan tidsuppfattning än Indoneserna. Som jag berättat här på bloggen har jag beställt ett gäng möbler till nya huset. Huset var ju helt tomt när vi flyttade in för snart en månad sedan och det är det, mer eller mindre, fortfarande… Inga möbler har dykt upp.

När jag beställde sängar, bord, stolar, lampor för en månad sedan blev jag lovad att de skulle komma inom en vecka eller max två. Vad jag inte tog med i beräkningen var att det var en till två BALIVECKOR de snackade om. Bali-tid är nämligen inte som vår tid, där en vecka är en vecka. En vecka här betyder allt från tre till sex – eller fler veckor. Intressant också att de inte känner någon som helst anledning att meddela att saker och ting är försenat.

Det gör att huset är omöblerat. Vi har inget matbord och inga sängar, förutom Margaux som fick sin säng på direkten. Vi har ätit alla våra måltider i våra trädgårdsmöbler, som kom direkt eftersom vi köpte utställningsexemplaren.

Här är vårt matbord, min arbetsplats, barnens läxplats etc osv eftersom det är husets ända sittplats.

En annan sak som är annorlunda här på Bali är att saker och ting går sönder i en rasande fart. Jag vet inte om man kan förklara allting med att vädret är otroligt varmt och fuktigt. Det har varit den blötaste regnperioden i manna minne. Ingen balines som jag har pratat med kan komma ihåg att det någonsin regnat så mycket tidigare. Kanske är det orsaken till att alla textilier möglar. Har man inte på luftkonditioneringen så möglar ens kläder inom loppet av några dagar. Förutom kläder så möglar kuddar och handdukar. Och som ni kan förstå – mina påsar. Jag har minst en av varje Bag-all vara hemma i huset, eftersom jag jobbar hemifrån.

På en tidigare blogg jag hade när jag bodde i New York gjorde jag ett inlägg om hur konstigt det var att så fort Micke reste bort pajade allt i huset. Till exempel regnade det bokstavligen in genom taket i både sovrum och vardagsrum i vår lägenhet på Upper West side, toaletten svämmade alltid över så fort han klivit på flyget, barnen fick hårlöss, skorstenen började läcka så att hela väggen fick tas ner, det blev snöstorm och fans moster. You name it – det som kunde gå fel gjorde det så fort jag var ensam med tjejerna. Nu har vi flyttat till Bali tänkte jag att nu är det nog slut med det. Men icke. Micke åkte till Sverige för cirka tio dagar sedan. Vad har hänt i huset sedan dess kanske ni undrar?

Här följer en liten lista:

 

Poolen läcker! Vattnen nivån har sjunkit dag för dag – trots skyfall som borde få poolen att svämma över istället för att tömmas… Som väl är har ägarna till huset kunnat lokalisera problemet och fixa ett rör som en rot från en palm vuxit rakt igenom.

Vattnet täckte gott och väl översta trappsteget från början.

Gästtoaletten som, ganska märkligt nog, ligger i köket lossnade från golvet och toavatten svämmade över hela köksgolvet. Mys! Också fixat nu.

Elen i huset har pajat. Förvisso händer det ibland här på Bali att hela byar blir utan el i några timmar så det är ingenting konstigt med det, men i vårt hus slår elen av var tionde minut och då fungerar inte luftkonditioneringen och då blir allting som sagt snabbt mögligt, för att inte tala om att det är svårt att sova i värmen…

Det har varit översvämning i trädgården från toalett tanken som är nergrävd under gräsmattan…

Det regnar in genom taket rakt ner i spiraltrappan som får upp till första våningen.

Stopp i alla avlopp i handfat, badkar och duschar.

Alla kranar i huset droppar förövrigt. MEN vi har förstått att om man inte stänger kranarna helt så droppar de inte. Man får vara lite kreativ för att lösa saker och ting här.

Inga lås fungerar. Det här har troligen med luftfuktigheten att göra…

Det börjar verkligen bli ganska pinsamt att messa ägarna med ett nytt problem varje dag. Ägarna bodde själva i huset innan vi flyttade in och enligt dem hände ingenting av det här under de nio år som de bodde i huset. Det verkar vara jag som är en olyckskorp när det kommer till hus haha.

För att pigga upp oss lite passade jag och tjejerna på att åka upp till ett resort, Padma, som ligger norr om Ubud. Här firade vi igår Kinesiska Nyår och sov som prinsessor i makalöst sköna sängar i rum med fungerande luftkonditionering. Jag ska skriva mer om vår vistelse här i nästa inlägg och tipsa om lite andra ställen där vi var när min mamma var här på besök.

Hoppas ni har en underbar, problemfri helg!!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden och kolla in våra hemsidor: bag-all.se och bag-all.com

 

 

 

18 reaktioner på “Lagen om alltings….”

  • J-Å skriver:

    Jag tycker att det verkar som att det är Micke som är problemet (och inte du)… När han är hemma så flyter allt på, men så fort han reser iväg så börjar saker hända… Du får helt enkelt sätta reseförbud på Micke! 🙂

  • Linda skriver:

    Men, vad skönt!!! Tack för att du beskriver dina problem här på bloggen också. Missuppfatta mig inte nu, för jag önskar dig verkligen inget ont. . .
    Det är bara det att ibland kan det faktiskt vara lite befriande att se att det inte existerar 100% drömliv där allt är underbart och fantastiskt och där någon har tur, flyt och tur igen HELA tiden. Lite balans.
    Mitt liv har varit en enda lång kamp det senaste året med motstånd, otur och helt osannolika negativa händelser. Med tanke på karma börjar jag undra vad jag gjort i ett tidigare liv om jag haft något. . .
    Hursomhelst hoppas jag era möbler dyker upp snart, om inte annat kanske ni ska bjuda hem de där hantverkarna på middag så de får se hur ni har det utan möbler 😉.

    Kramar

    • Jennifer Jansch skriver:

      Haha jag tror absolut inte att du vill mig ont. Förstår precis vad du menar! Det är tröttsamt att se en polerad yta hela tiden. Man vill få en nyanserad bild av andras liv. Annars är det lätt att man ser allt det där perfekta och tänker att man är ensam i att ha det kämpigt. Jag brukar dock försöka att ignorera det som är jobbigt eller inte går min väg och fokusera på det som är bra OCH så tänker jag att det inte är kul för andra att höra på mitt gnäll. Men ibland blir det bara too much och då bara måste jag gnälla lite. Efteråt känns det mycket bättre!
      Hoppas att din tur vänder och att du slipper motstånd och otur. Du kan testa med mitt trick att ignorerar det som är jobbigt och fokusera på det som faktiskt går rätt väg. Skriv ner alla saker du är glad över, tacksam för och som du önskar dig mer av. Försök att tänka på det så mycket som möjligt. Kanske funkar det.
      Hoppas du har en underbar och vilsam helg!
      xx

      • Linda skriver:

        Håller med. Ibland blir det verkligen TOO MUCH. Och då hjälper det att gnälla lite. Eller ventilera, som jag kallar det 😉.
        Men som du skriver, man får tänka på att inte göra omgivningen till papperskorg. Tycker det är skönt att vända mig till någon professionell ibland, som faktiskt har betalt för att lyssna. . .
        Tack för din omtanke och för att du delade med dig av ditt trick. 😍🌸

  • SannaW skriver:

    Känner igen det där med leveranstider… För 10 år se’n var vi i Kerala/Indien för att beställa möbler till vårt B&B som vi skulle skapa hemma i Sverige. Vi tillbringade nästan två dagar hos en möbeltillverkare (med stor erfarenhet av internationell handel, enligt honom själv i alla fall…) och tittade på hans enorma lager, diskuterade, planerade, ritade mm mm. Väl hemma gjorde vi de sista mätningarna i våra gästrum och mailade en detaljerad beskrivning och miljöbilder och hade sedan en intensiv mailkonversation tills vi var helt överens. Allt kändes bra och vi fick en slutoffert som vi betalade. Efter det hände… nada. Vi hade en deadline då vi skulle öppna vårt B&B ca 3 månader efter betalningen och det var ju huuur lugnt som helst… Men veckorna gick och vid varje försök till att få leveransbesked så kom det bara ett mail om att ”vi jobbar på det”. Öppningen närmade sig och vi var rejält nervösa, sängar hade vi som tur var köpt i Sverige, men det mesta andra saknades. För att göra en lång historia kort lyckades vi till slut, genom andra kontakter i Indien, sätta press på dem och efter flera veckor på båt kom möblerna till Sverige, dock en månad efter öppningsdag så vi hade fått åka runt på loppisar för att få ihop en tillfällig möblering för att våra gäster skulle ha något att sitta på. Emballaget var väldigt mögligt, så förmodligen hade allt stått ute i regnet någonstans på vägen. När vi packade upp och gick igenom det vi fått var det, minst sagt blandad kvalitet. Några av möblerna var fantastiska, precis som vi hade tänkt oss, en del var fina men i fel mått (hur svårt kan det vara?), några hade de helt enkelt gjort sin egen tolkning av ritningen på och ett stort skåp fattades helt! Tur att allt var relativt billigt så att det ändå känns som att vi fick unika möbler för ett rimligt pris även om det i slutänden bara gick att använda ca hälften av dem. Asiatisk effektivitet alltså – så ha tålamod! 😉 Och lycka till!

  • ANNAMINH skriver:

    Ja dööör! 🤣 Micke får helt enkelt stanna hemma! Det va ingen liten lista!!! Det är tur att du är en gogetter som löser det mesta on the spot.
    ❤️❤️❤️

  • Pernilla skriver:

    Men herreguuuuud!!! Era stackare vad ni får stå ut med!!!! Ni får trösta er med att ni har sol och värme , för det har då rakt inte vi…! 😘😅

  • Kerstin skriver:

    Jag som klagar över all snö som kommer ner när min man reser bort! Ska aldrig mer klaga…😀

  • Rosa skriver:

    Vad jag känner igen mig i dina känslor, att saker och ting inte kommer på avtalad tid är så frustrerande och speciellt i er situation där ni verkligen är i behov av de, det där med ”manana, manana” är inte helt min melodi heller :). Så alla problem hemma på det, stackare och det var inte lite heller, tur att du kan ringa hyresvärden i alla fall även om jag förstår att det känns pinsamt till sist, nej du jag håller med de andra, Micke får helt enkelt stanna hemma, ha ha.
    Hoppas lugnet har lagt sig hos dig och tjejerna nu och jag håller tummarna att era möbler kommer snart.
    Kram Rosa

    • Jennifer Jansch skriver:

      Tack för medkänslan Rosa! Man blir smått galen. Men med tiden löser sig allt som du kommer se i mitt nästa inlägg. Och Micke kommer tillbaks på lördag!
      xx

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram