Till vääärldens sötaste lilla yorkshireterriervalp!
Det ÄR jättestort för mig, som aldrig har haft husdjur förut, förutom när jag var liten och familjen hade en hund som hette Jeppe. Men jag var så liten när han gick bort att jag bara minns honom från de bilder som mamma ooch pappa har på honom.
Barnen har tjatat länge om en liten hund. Bianca mest.
Och efersom hon fyllde hela 15 år den 30 dec, så bestämde jag mig för att hon skulle få sin önskan uppfylld, eftersom hon skött skolan så bra och pluggar hårt för att gå ut 9an med så bra betyg som möjligt!
Gissa om hon blev glad när jag berättade att hon skulle få sin efterlängtade valp i födelsedagsresent!
Pga av min Thailandsresa så fick vi dock vänta med att ta hem den lilla valpen till efter att jag kommit hem.
Men nu är hon här och har redan bott in sig i några dar.
På promenad klädd i sin nya varma lilla hundjacka i stl xxs och tryggt instoppad under Benjamins jacka, för säkerhets skull…!
Bianca fick välja namn , och det blev en liten ”Niki”!
Niki är en 16 veckor gammal tik och såå liten och sööt!
Hej alla bloggläsare! Niki heter jag!
Theo vill vara med valpen hela tiden och gärna vara en liten hund själv också…..!
Spännande att kolla in när Niki blev tvättad med sitt nya lavendelchampo
Nu luktar jag som en liten nyponros…!
Nu ligger Niki och sover på Theos mage som också ligger och sover i soffan. Dom är så söta ihop!
Hej på er alla glada! Och alla mindre glada också för den delen…!
Har haft en fullsmäckad dag i dag med möten, ny röstinspelning till Garnierfilmerna samt en intervju för Aftonbladet. Passade på att äta lunch samtidigt, eftersom vi gjorde intervjun på Yoga Yama ocj jag bara älskar deras nyttiga och ekologiska mat!
Efter det gjorde jag ett lååångt besök inne i en underbar liten butik, där jag aldrig har satt min fot innan
Av förklariga själ…!
Detta var för mig en helt ny värld – och anledningen till detta besök i -denna speciella butik, kommer ni snart att bli varse om….
Men jag tänker hålla er på sträckbänken liiiite till, innan jag berättar…….!
Som ni vet så börjar ju förberedelserna inför Melodifestivalen nu!
Vi har redan tagit en massa roliga beslut om hur numret ska se ut , vad jag ska ha på mig och vilken stil vi ska köra på. Jag är så otroligt glad för att jag kommer att ha ”Schlagerproffset” Richard Engfors vid min sida under festivalen!
Det känns verkligen toppen, då han är en man (- eller ja, ”man” var kanske att ta i..;- ) iallfall – en kille med tusen idéer, superkoll och framförallt en skön humor! Vilket bordar för att vi kommer att skratta mycket tillsammans! Och det är livsviktigt i såna här ”allvarliga” sammanhang. Annars blir det bara tävling, tävling av allt. Man måste ha KUL också!!
Och igår kväll hade jag verkligen kul på jobbet - även om det var hårt slit också…!
Då träffades nämligen jag, mina dansare och min underbare koreograf PM , och repade mitt nummer för första gången!
Och det känns så himla braaaa!
Jag älskar verkligen min låt!! Jag tycker bara att den blir bättre och bättre ju mer jag hör den, och jag blir verkligen glad av den! (Jag är visserligen partisk, men ändå…!)
Jag kan redan nu tänka mig hur det kommer att kännas i magen när det väl är dags för min deltävling och man står där laddad och klar i kulissen och hör hur den manliga speakerrösten säger:
Melodi nr 6. ”Jag vill om du vågar”….!
Första bilden från första dansrepet…..
Nu kan spelet börja…….
Bring them on. I´m ready. And I´m a mean machine…..!
Kommer ni ihåg hur det såg ut sist jag var jag med i festivalen…?!
Året var 2003 och jag tävlade tillsammans med underbara Jan Johansen (som också borde vara med igen..!)
Vi slutade på en hedrande andraplats efter ”Fame” som vann med ”Give me your love”.
I finalen i Globen hade jag tillsammans med Stefan Wåhlberg designat en ny isblå klänning fylld med gnistrande stenar och fransar, som jag var jag jättenöjd med! (Den hänger fortfarande i mitt dressingroom.
Däremot hade vi problem med att hitta ett par matchande skor.
Det slutade med att jag tog ett par av mina favoritstövlar, som Stefan sen la ner en massa tid på genom att klistrat på en massa stenar och glitterfransar, så att stövlarna skulle matcha klänningen och ”blinga” lika mycket dom med.
Detta gjordes med både glädje och sorg från min sida, eftersom ett par såna stövlar kan man bara använda en gång typ. Det är inget man tar på sig till vardagsfesten direkt. (Om man inte är transa förstås, men det är ju inte jag.)
Men jag offrade såklart gärna mina älskade cowboyboots i ljusblått krokodilskinn eller vad det nu vad, för detta viktiga ändamål! Helheten måste ju blir bra!
Jag vet inte om ni minns, men vi stod på varsin radiostyrd liten låda, som vi åkte runt med på scenen. Och för att dölja dessa ganska fula små lådor, så använde vi oss av rök i numret . En MASSA rök visade det sig….!
Trooor ni att mina blingade stövlar syntes i bild – överhuvudtaget…..?!
SVAR : Nej . Absolut ingenting!
Jag hade lika gärna kunnat sjunga barfota och ingen hade sett nån skillnad…
Så nu står dom där – på min skohylla. Mina faktiskt ganska så gräsliga (tycker jag idag) blingade stövlar. Som jag använde en gång , och sen aldrig mer….!
Imorgon kära vänner, ska jag berätta min ”hemlis” för er……
Det har nämligen skett en STOR förändring i mitt liv!!
Mer säger jag inte nu…..
PS. Jag måste bara få säga PUSS på er alla mina hääärliga bloggläsare som delar min humor, och förstår vad ordet ”IRONI” betyder….! Tack för att ni finns!!!
Så sitter jag här mitt i natten och bloggar iallafall , fast jag har lovat mig själv att sluta med det…!
Men kvällens repetition blev senare än vad jag trodde och sen när jag äntligen var hemma och skulle sätta mig ner med datorn, så fastnade jag på en massa andra sidor istället för att gå direkt till min egen. Så jag får skylla mig själv helt enkelt…!
Häromdan gjorde jag nåt jag aldrig gjort tidigare!
Nej, jag hoppade inte bungyjump, rånade en bank eller körde motorcykel.
Jag gick på bio-matiné – utan barn!
En actionfilm för vuxna - Mitt på ljusa dan!!
Grejen var att jag verkligen längtat efter att se ”Snabba Cash , men inte hunnit att planera in nån bra biokväll för det. Och nu råkade jag och Jocke vara lediga en hel dag samtidigt och även Linus och Jessica, så vi bestämde oss helt enkelt för att vara lite ”crazy” , och ta en bio istället för lunch!
Och det var då det slog mig. När jag klev in på biografen kl ett på dan insåg jag att det här inte alls var våra ”hoods”.
Den här biotiden på dygnet är uppenbarligen inte till för cineaster i min ålder eller yngre.
Vi fyra var de enda biobesökarna på filmstaden i Råsunda under 65 år!
Det här var tydligen pensionärernas egen grej!
Deras egna” hemliga ställe”, där dom kan hänga på dagarna och slippa bli störda av snorungar, slynglar eller furtioplussare heller för den delen…!
Vi kände oss som ett gäng inkräktare som tagit oss in på förbjuden mark och snott dom sista platserna i biosalongen från de riktiga stamgästerna. Vilket var precis vad vi gjort också…
Många arga tanter och farbröder fick vända vid kassan , eftersom vi lyckats norpa åt oss de sista 4 biljetterna i salongen…!
Och då kom nästa fundering.
Varför ville alla dessa söta gamla tanter och farbröder se en våldsam och grov svensk actionfilm som ”Snabba cash”??!
Borde dom inte köa till den nya filmen med Meryl Streep istället?
Var detta verkligen en film för dom…?!
Skulle dom verkligen tåla alla fula ord, alla slagsmål, droger, vapen och blod – och skulle dom verkligen fatta ”invandrarligist-snacket”, som jag visste skulle förekomma mycket av i filmen…?!
Ja, det fick man ju bara hoppas….!
Vi bänkade oss iallall på våra 4 dyrgripar till platser längst fram.
Och bakom oss satt dom – alla de söta pensionärerna med förväntansfulla miner….!
Så släcktes ljuset i salongen och filmen började.
Jag satt som på helspänn….
God damn var braaaa den var!!!
Och jag säger bara Joel Kinnaman! Vad äär det för kille??! Min nya idoool! Så sjukt cool, snygg och begåvad!!
Filmen var grym!
Meeen. Det blev nästan lite lustigt med alla groovt runda ord (som förekom hela tiden), och det brutala våld som var i filmen – när man samtidigt tänkte på alla dessa söta gubbar och gubbar som satt bakom oss och fyllde resten av salongen.
Vad tyckte dom egentligen om filmen…?!
Och hur gick snacket efteråt…?
– Ja, du Gösta. Det var en trivsam liten film, den där ”Snabba karrs” tycker jag.
– Tycker du det kära Alma. Vilken scen tyckte du var bäst?
– Jo du Gösta lille. Det ska jag säga dig, att det var nog den, när dom tog en massa kokain och blev höga som hus och sen skrek ”Jag ska knulla din morsa din jävla fitta medan han den ilskna invandraren slog in pannbenet och krossade käken på sin kompis.
DET tyckte jag allt var en utomordenligt trevlig liten scen, Gösta lille.
Så var man hemma och kastades snabbt in i verkligheten igen…!
Nu räcker det inte med bara ett par badbrallor längre när Theo vill ut och leka…!
Och visst blev det pulkaåkande av så fort vi kom hem till snön igen! Kusin Linn kom över och gjorde sällskap i pulkabacken!
Ang att klä sig varmt…..
Som svar på de kommentarer som varit ang förskolemailet (som inte var ett skämt av mig), så kan jag bara säga att vi har största förtroende för personalen på lillens förskola.
Jag ville bara visa på skillnaden mellan kalla Sverige , där man skriver mail om hur vi ska klä våra barn så att de inte fryser – och varma Thailand, där man bara går utanför dörren utan att tänka på kläder överhuvudtaget….
Och jag tror att ni gjorde en höna av en fjäder av detta mail. Jag tolkade det helt enkelt, som att man hade gått in med de barn som har gråtit och att det bara har varit med omtanke, som värmen från torkskåpet har fått stå på. (Inga barn har iallafall låsts in i torkskåpet - som ni förhoppningsvis förstod….) Och inga barn har heller tvingats stå kvar ute i kylan och gråta!
Såg ett inlägg bland mina kommentarer som jag kände sa precis det jag själv har tänkt…!
Har själv jobbat på dagis/förskola i Mellansverige och även om brevet är ett skämt så hände det ofta att föräldrar inte klädde sina barn så som man ska när det är kallt!! Barn ska vara ute och leka och få frisk luft även om det är -20 grader…..snacka om bortskämda ungar om de får vara inne bara för att det är -10…..Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
Felet många gör är att tro att bomull är varmt! De flesta barn jag hade hand om hade bomullskläder närmast koppen!
I detta brev så tror jag att personalen menade att barnen stod och grät inne i en halvtimme för att kylan gjorde ont….
Och precis så var det visade det sig, när jag kollade med förskolepersonalen. Så ni och jag kan vara helt lugna…! Barnen mår bra!
Jag vet själv hur det har känts när man har blivit kall om händerna eller fötterna i skidbacken och sen kommer in i värmen och tinar upp igen. Det gör skitont!!
Och då kan man säkert gråta en bra stund -även efter att man har kommit in i värmen.
Så , nu kan vi väl släppa det här ämnet tycker jag….!
Tre glada tävlande : Jag , Jessica-snyggo-Andersson och Peter-Mr Pose-Jöback.
Förberedelserna inför melodifestivalen har börjat nu!
Så häromdan möttes vi upp några glada schlagerdeltagere (får vi kallas så fortfarande..?!) Vi gjorde en rolig och annorlunda fotografering för tidningen QX.
Gjorde även en intervju med QX som var bra mycket roligare än vad som framgår av den här uttråkade bilden ha, ha….
Min vackra höggravida svägerska är tapper och jobbar fortfarande trots ryggont och sammandragningar. Den här gången fick hon inte bara sminka mig, utan alla medverkande på bilden. Och som vanligt gjorde hon ett strålande jobb.
Tyvärr kommer inte Jessica att kunna vara med mig i Malmö, för då kommer bebisen! Jag kommer att sakna henne jättemycket, för vi brukar ju alltid jobba tillsammans.
Men vem kan konkurrera med en liten nyfödd bebis. Inte jag iallafall…! :-)
