Vissa maträtter eller smaker kan verkligen skapa ett beroende!
Jag måste alltid ha mogen avocado hemma t ex. Och kalamata-Oliver. Och en god olivolja. Och havreknäcke!
Men det viktikgaste av allt – jag kan nog inte leva utan detta – är mitt favoritsalt!!
Utan det, smakar inte avocadomackan nånting. Salladsdressingen blir inte densamma och min kyckling blir inte lika god med vanligt salt.
Ni som följt min blogg länge vet ju hur mycket jag gillar den här ”smaksättaren”.
Jag har därför haft ”salt-abstinens” i några dar, då helt plötsligt mitt favvosalt tog slut!! Panik!
Jag har haft ett lager hemma i evigheter , eftersom det inte finns att få tag på överallt, så jag brukar bunkra när jag väl hittar det i en matbutik. När jag nu – ve och fasa - stod UTAN , insåg jag att detta innebar att jag antagligen måste lämna ön, och bege mig in till Öfre Östermalm , där dom brukar ha saltet på Sabis, om jag inte misstar mig.
Döm om min förvåning och lycka , när jag igår var inne med ungarna på matbutiken i mitt centrum – och där - på kryddhyllan stod EN burk med mitt salt och strålade i kapp med vårsolen!
Inte nog med att jag hade sån flax att det fanns, och att jag dessutom norpade åt mig den absolut sista burken – bredvid ”mitt” salt stod en för mig helt ny upptäckt! Ett annat salt , men ur samma serie!
Jag blev nästan rörd när jag såg det….! 
Mitt fina salt har fått en liten ny en…..!
Så nu ska här testas det nya saltet som påminner om det andra fast med ännu fler örter i!
”Salamoia Bolognese” som ”mitt” salt heter innehåller : havssalt, rosmarin, vitlök, salvia och peppar.
Den nya upptäckten heter ”Caber” (antar jag) och innehåller samma kryddor som ovan med dessutom : enbär, lagerblad, oregano , timjan, mejram och basilika!
Tjoho! Det känns nästan som att vi har fått tillökning i familjen!! 
Och nej – kära Margit och ni andra som nu ska rasa för att jag ”gör reklam”.
Jag får inte ett öre för att säga det här. Jag fick inte heller gå före i matkön och jag fick inte den minsta lilla rabatt i kassan på Vi.
Det här skrev jag av ren och skär glädje, för att en liten burk med salt faktiskt har så stor betydelse i mitt liv..!
Jag strör inte salt i såren, jag. Jag strör salt i min mat….! 
Och när vi nu ändå är inne på ämnet ”beoende” och ”mat” – så kom jag att tänka på en sak som slog mig när jag var och åt på Thairestaurang häromdan med Susanne och våra gudsöner.
Susanne och Lukas njöt av Phad Thai och Fried chicken..
medan jag och Benjamin beställde Phaneng och Fried rice.
Det här är såna rätter som jag kan få riktiga ”cravings” efter och är glad att jag kan äta det här hemma i sverige och inte bara i Thailand.
Men……så kom vi till efterrätten.
Och det var då det slog mig.
VARFÖR gör ingen riktiga Banana Pancakes i Sverige?????????!
Denna ljuvliga anrättning som jag är heeelt beroende av när jag är i Thailand och gärna äter en om dan – VAAAAR kan jag hitta det i Sverige???!
Jag har varit på så många olika Thairestauranger här hemma, och ingen av dom har haft Banana Pancakes på dessertmenyn!
Så nu undrar jag . Finns det NÅN som vet var jag kan stilla mitt beroende och få njuta av en äkta Banana Pancake, utan att behäva ta mig hela vägen till Thailand?!
Underbara lilla Bananpankaka- vad jag saknar dig…….!!
