Ibland blir dagen inte riktigt som man hade tänkt sig.... Och man vet faktiskt aldrig när olyckan kan vara framme…!
Denna historia har – trots den dramatiska rubriken – dock ett gott slut…! (Tack o lov!)
Det började ju så bra , med att vi åkte hem till Linus och Jessica för att fira världens goaste lille 1-åring på hans allra första födelsedag!
Faster och söta Colin!
Vi hade köpt en rolig leksakslåda på hjul till födelsedagsbarnet, som pappa och Peter byggde ihop…
medan Jessica förberedde middagen….
och Linus matade Colin med välling.
Colin ville hellre sitta själv i sin nya leklåda än att fylla den med leksaker…! 
Barnen fick äta sin middag vi eget bord i Linns rum. (Och än så länge var allt frid och fröjd….)
Dukat till fest!
Sjuuuukt god asiatisk middag med en massa härliga smårätter som Jessica svängt ihop!
Fina Lisa med födelsedagsbarnet!
Bror, syster och Far!
Vi åt gott och hade det jättetrevligt.
Men just när Jessica ställt fram födelsedagstårtan på bordet och vi skulle fira den lille med sång, så ramlar min lilla groda mitt i leken och skratten och slår huvudet så illa i soffbordet att det bara forsar blod…!
Fan, vad rädd man blir när det bara är blod överallt och en unge som skriker hjärtskärande på mamma, och man vet inte hur illa är det, och vad det är som hänt, och det enda man tänker är ; VAR kommer allt blod ifrån…?!
Ganska snart förstod vi dock att det kom från ett jack ovanför tinningen, men det var svårt att se hur djupt det var pga allt blod.
Linn som har blod-fobi (som väl dom flesta barn har) fick en chock och bara skrek hon också för att hon blev så rädd! Som tur var så höll jag mig lugn mitt i allt , och efter ett tag slutade även Theo att gråta , så då var det bara Linn kvar som skrek…!
Theo var jättetapper, men eftersom det inte slutade blöda från såret , så togs beslutet att det skulle komma en ambulans. Det kändes skönt när de sjukvårdarna kom, och gjorde sin ”check” på Theo och kollade upp jacket.
Eftersom såret skulle behöva sys/eller limmas, men Theo ändå var så pass pigg och glad, så tog vi oss i egen bil till Astrid Lingrens Barnsjukhus. (Kändes onödigt att åka ambulans om man inte absolut behöver.)
Men innan sjukvårdarna gick så fick Theo ett knallrött förband om sitt lilla huvud, som han t o m fick välja färg på själv, vilket han tyckte var jättecoolt…!
Sargad liten hjälte….
När vi kom in på akuten så stod det att det var 3 timmars väntetid, men vi hade tur och behövde bara vänta en timme! Sen blev det vår tur och Theo kunde få sitt lilla jack ihoplimmat av den snälla doktorn!
Allt är coolt. Jag mår toppen nu! – hälsar Theo.
Jag ska bara ta det lite lugnare i fortsättningen. En spräckt läpp och ett jack i huvudet på samma vecka är mer än vad min mammas nerver klarar av….! 
