Tack för alla omtänksamma kommentarer!!  Och vad sjukt att läsa att så många av er faktiskt drabbats av samma sak! Det kanske är mycket vanligare än vad man tror…?! Men alltid bra med tips för oss alla som drabbas,  på vad kan man göra för att lindra krampen.

När Oliver var liten fick han ofta Feberkramp stackarn (Det var Hemskt!) och därför hade jag alltid Stopiller hemma med Stesolid som är ett lugnande medel som får musklerna att slappna av.

Jag kom på att det borde ju  hjälpa vid nästa eventuella anfall…?!

Nå väl. Nog pratat om kramper.

I dag njuter jag av min ”helg” och gör inte ett jota. Har lallat runt hemma och gjort både hårinpackning och lagt ansiktsmask. Jag älskar att  gå runt i mjukisbyxor och vara ful och inte behöva bry mig om hur jag ser ut överhuvud taget!  Liiiite jobbigt bara när det levereras bud av stiliga unga män (som ju händer titt som tätt) och där står jag i hallen och ser ut som ett ras hehe…..

Man vill ju inte skrämma bort dom innan dom hunnit lämna budet liksom… 😉

Marqy sitter på sin favoritplats på fotöljen och spanar ut över vattnet., medan jag sitter vid datorn och kollar på Sveriges Mästerkock eller gör nåt annat livsviktigt….

Annars började dagen med att Theo slängde i sig lite frukost innan skolan…

Sedan tog jag morgonpromenaden med Marqy…

Min frukost/ lunch blev en knäckebrödmacka med äggröra, basilika och tomater.

När det var dags att hämta Theo i skolan så tog vi med oss Liam och gick hem till honom, så killarna kunde leka som Theo så gärna ville!

Nicke och Laila är inte hemma, så vi passar på att snylta lite på maten i kylen. Liam gör just nu goda mackor…

Brorsan och Marqy ville också leka såklart!

Här brukar Laila stå och ta sina ”Dagens-oufoit-bilder” , så då gör jag också det.

Härligt att ha huset för sig själv måste jag säga…..! 😉

Hej Vänner. Hoppas ni mår bra idag.

Själv är jag supertrött efter en sömnlös natt med helvetes-värk….!

Det här låter kanske inte så trevligt och glamoröst direkt men jag har i flera år lidit av kramper  i ändtarmen som kommer på nätterna helt utan förvarning. Det känns precis som när benet krampar (vilket ofta förekommer när man är gravid) men i mitt fall är det alltså i ändan det knyter sig… Sjuuukt ont gör det och det går inte att vare sig sova eller ligga ner när kramperna kommer, så jag får gå omkring och bara vänta på att krampen ska avta.

Oftast går det över på en kvart , men ibland som inatt så håller det på i över en timme , och man blir helt paralyserad av smärtan, och paniken över att inte få sova….  Fällde några tårar, men svimmade iallfall inte av smärtan som jag vet att många gör.

Jag har nämligen googlat detta fenomen under åren och därför vet jag att det jag lider av både har ett namn – Proctaglia fugax (enkelt att komma ihåg eller hur?!) – samt att jag inte ensam om att drabbas av dessa kramper ,  som jag faktiskt trodde jag var i början…    Där är ju Google verkligen suveränt för man får direkt svar på många frågor och ser vad andra skrivit som har drabbats av liknande symtom.

Så här står det när man googlar symtomen för Proctaglia fugax :

Proctalgia fugax är en anfallsvis påkommande svår smärta vid ändtarmen, orsakad av en krampartad spasm i muskulaturen runt ändtarmen. Termen ”sendrag runt ändtarmen” beskriver rätt långt hur besvären känns, och den egentliga orsaken till besvären är lika oklar som vid vanlig sendrag i benen.

Patienten får en plötslig smärta runt ändtarmen och ändtarmsöppningen. Smärtan kan debuterar mitt i natten och väcka patienten, men den kan också förekomma på dagen. Den kan vara så svår, att ”ögonen tåras” och patienten kan finna för gott att beställa ambulans och söka sjukhusvård. En del patienter beskriver tillståndet som ”om blixten slagit ner i ändtarmen”. Smärtan kan hålla på bara i några sekunder eller någon minut, högst 1 timme. Mellan anfallen är patienten helt besvärsfri.

Hos de flesta patienterna försvinner besväret så småningom av sig själv – lika oförklarligt som det kommit.

Ja ni hör ju själva.  Jag har ju som sagt lidit av detta under flera år så jag kan ju bara hoppas att det försvinner en dag av sig själv så att det blir en ända på detta helvete  – hö hö hö…..

Ni kan ju tänka er själva hur kul det är att ”Blixten slår ner i ändan” på en på nätterna när man behöver sova….. 😉

Är det möjligtvis någon av er läsare som har drabbats av detta??!  Skriv gärna i så fall!

Tydligen är det så att mellan 8 och 18% av befolkningen i något skede haft symtom förenliga med proctalgia fugax, men endast var femte av dessa har någonsin besökt läkare för besväret.

Det finns ju ändå inget dom kan göra tyvärr.

I dag var jag och Bianca inne i stan och passade på att handla lite nytt till Marqy. 

Han har vuxit så det knakar sedan han var en liten valp och fått jättelånga ben –  till skillnad från Brorsan som har små pluttben!

Marqy och Brorsan är ju bröder som ni kanske vet och är en blandras. En korsning mellan Chihuahua och Prazsky Krysarik.

Anledningen att Marqy är så pass mycket större än Brorsan måste ju vara att Marqy har fått mer av Prazsy Krysarik från deras pappa och Brorsan har fått mer av Chihuahua-rasen från deras mamma.

Och detta har fört med sig att Marqys alla små minitröjor som vi köpte i början numer blivit små ”magtröjor” på honom!

Vi har en favoritbutik som heter ChicDog och som är Stockholms enda Hundmodevaruhus.  Det är en upplevelse i sig bara att knalla runt där och titta på alla små gulliga, roliga och mer eller mindre hysteriska små hund-outfits.  Jag veeet att man många av er rasar över dessa kläder och inte tycker att man ska klä ut hundar. Men i vårt fall så handlar det mest om att Marqy är en väldigt liten hund (trots att han har växt) och att han inte har så mycket päls, så om vi inte klär honom varmt innan vi går ut så fryser han så han skakar och vägrar att ta ett steg.

Sen tror jag inte att en hund direkt tar skada av att ha en liten tröja på sig , så länge det är bekvämt och inte på något sett stör hunden i övrigt.

Den här fina jackan köpte vi innan vintern kom och den har värmt Marqy ordentlig på alla promenader.

M – som i Marqy  

I dag införskaffade vi denna lilla söta tröja som värmer lagom när det inte är så kallt ute.

Jag ska också testa det här hundfodret som ska vara jättebra och nyttigt. Marqy är kräsen med torrfoder och rör knappt det vi har köpt hittils, men det här verkar han gilla som sjutton!

Det blev också en ny liten hundsäng som han kan ligga på i soffan, eftersom jag märker att tyget i soffan börjar bli lite slitet där han brukar ligga och krafsa med benen innan han somnar….

Det var det vi köpte. Inga märkliga hundoutfits alls, med andra ord. 😉

Kan förövrigt berätta att Marqy smet tidigare i dag när vi skulle gå ut….!

Jag öppnade ytterdörren och innan jag hunnit koppla honom och så drog han med vääärldens fart ner till Brorsan…!  Han är snabb den lille rackaren!  Men som tur är vet jag ju också vart det är han vill,  så när jag kom fram satt han snällt utanför Nicke och Lailas dörr och väntade på att jag skulle öppna…!  Och sen blev det kramkalas syskonen emellan!  

Tur att han har en gullig liten husse att kramas med här hemma också –  när inte Brorsan finns till hands….!  ♥

I lördags efter våra dubbla Priscilla-föreställningar så hade vi ”Mellofest” på teatern som vanligt.
Vi kollar ju alltid på Mellon i efterhand på Storbildsskärm ute i foajén.
I går hejade jag på Shirley Clamp som jag tyckte hade en bra låt och gjorde ett strålande jobb, men tyvärr, tyvärr så tror jag att hennes klänning tog för mycket fokus så folk glömde bort att lyssna på låten helt enkelt.
Lars Wallin som brukar göra såna fantastiska kreationer, hade INTE lyckats med den här skapelsen . Herregud så många fel på en och samma klänning…!!

Dubbel-slits och vindmaskin var ingen vidare bra kombo heller då resultatet blev att kjolen förvandlades till en jätteblöja…

Nä, be att få pengarna tillbaka för den här klänningen Shirley! 

Våra kläder som vi bar förra året i Mellon (med SHW) fick också hård kritik – med all rätt. Var och en för sig hade det säkert funkat – jag gillade min klänning jättemycket – men ihop blev lite för mycket av det goda…!

Som sagt. Inte helt hundra tillsammans. Jag tror även att många retade sig på vårt Gruppnamn Swedish House Wifes som var en ordlek med första bokstaven i våra efternamn Silver – Hedlund – Wahlgren . Men också ett  hopkok av Real Housewifes & Swedisch House Mafia – och absolut ingen jämförelse med dom för övrigt – men det kanske inte riktigt gick fram hemma i stugorna.

Vi velade också mycket fram och tillbaka om vi skulle ”skoja till det” på Catwalken innan med förkläden och Cupcakes för att understryka ironin i gruppnamnet – eller om vi bara skulle gå där och vara allmänt läckra…! 😉

Det slutade ju med att vi valde ”Houswifes-looken” , och efteråt kunder vi inte låta bli att undra om det låg oss faten eller ej….

Hur mycket spelar kläderna egentligen in och hur mycket påverkar det folk när dom röstar…?!

Jag har i och för sig haft på mig mycket värre saker tidigare år och kommit undan med det ändå….!

Denna klänning som jag bar när jag tävlade med Jan Johansen 2003 måste nog vara det absolut FULASTE  jag har haft på mig i Mello-samanhang…! :-))

Hahahaha, HUR ser vi ut?!!! Janne i blå sammetskostym a la  70-tals-hallick ,  och jag redo för att tävla i konståkning…!

Men vi gick direkt till final ändå, och jag lyckades styra upp det ordentligt till Globen! Den här isblå klänningen älskar jag!

Vad jag tycker om Jannes blanka kavaj-rock a la Liberace låter jag dock vara osagt….  😉

År 2010 tävlade jag med låten Jag vill om du vågar och här tycker jag verkligen att Richard Engfors som designade min klänning fick in alla rätt!  En riktig schlager-karamell!

Till finalen i Globen gjorde Richard en helt ny klänning som var en puderfärgad dröm med tusen handsydda små gnistrande små stenar på!  Vi bestämde ganska sent att vi skulle byta klänning,  bara för att bjuda publiken på nåt nytt, och den här klänningen  blev verkligen klar i sista minuten!!

Jag minns att Richard satt på knä bakom mig i kulissen och sydde på den lilla påsen som man har sändaren i på min rygg när jag stod påklädd och klar och bara väntade på att gå upp på scenen….!

Tusen tack världens bästa Richard för att du gjorde mig så fin!!!

Ja, det här med vad alla har på sig i Mellon är ju verkligen en snackis, och jag tror faktiskt att kläderna har mer betydelse än vad man tror i dessa sammanhang!

Som i Shirleys fall t e x så blev  ju resultatet att man istället för att prata om hur JÄVLA BRA hon faktiskt var, så pratade alla om VAD hon hade på sig istället?!  Och det sista man vill är ju att folk hemma i Tv-sofforna sitter och retar sig på passformen på kläderna och diskuterar det –  istället för att lyssna på låten!

Å andra sidan vore det ju väldigt trist om alla klädde sig i svart och ingen stack ut heller , men i just Shirleys fall så tror jag att klänningen kan ha kostat henne röster….

Kanske var det även det som hände oss förra året…?!

Vad tror ni…?!