Jag gick igenom kommentarerna i de senaste inläggen och såg att det blivit lite diskussioner efter att en viss Anna skrivit kommentarer om vår lilla vovve Marqy både hos mig och på Biancas blogg – och som har upprört en hel del läsare.
Det är inget ovanligt att det blir så. En del nättroll är bara ute efter att provocera och älskar att vara elaka. Men det som gör mig förbryllad med denna Anna är att hon inte faktiskt inte känns som något ”nättroll” och verkar inte vara ute efter att provocera – utan hon tycker verkligen så här. Och det som är märkligast av allt är att hon sedan på riktigt inte förstår VAD det är som är upprörande med hennes kommentar , och som gör att folk har ilsknat till på henne.
Så här skrev Anna på Biancas blogg som jag gick in och läste efter att Anna själv i mitt kommentarsfält nämnt att hon även skrivit till Bianca.
//Stackars lille hunden! Vilken fruktansvärd händelse för honom, som varit med om mycket.
Jag måste säga några saker, det är inte så bra för honom att vara i en familj som är många personer.
Han behöver lugn o ro, med två personer. Absolut helst kunniga hundägare, som kan mycket
om hundar o djur. Du och din mamma skriver ibland i era inlägg, och frågar om vi har tips
vad vi ska göra, m.m. Man måste ha kunskap och vetskap innan man skaffar djur.
Niki råkade illa ut flera gånger när ni hade henne, och nu Marqy ocksp.
Stackars djur!!
Kära Anna.
Eftersom du inte verkar förstå vad det är som är ”så farligt” med din kommentar och inte kan begripa varför folk reagerar illa över det du skriver , så ska jag förklara några saker för dig.
För det första.
Du talar om för mig – och alla andra barnfamiljer som har hund – att ; ”det inte är bra för hunden att vara i en familj med många personer. En hund behöver lugn och ro med två personer”.
Förstår du inte på riktigt hur dumt det låter?! Och att det är ganska kränkande mot alla barnfamiljer som har husdjur och som du uppenbarligen inte tycker ska ha hund då?! Är hund endast till för ensamma, eller par utan barn, eller hur menar du??!
Sedan skriver du också att ;”Man ska absolut helst vara med hundkunnig och kunna mycket om hundar och djur för att få ha hund.”
Ok. Men förstår du inte att någongång måste vara den första för ALLA?! Man lär sig på vägen , precis som man gör med barn!
Vänd på det.
Tänk om jag skulle säga till någon som får sitt första barn ;
– Alltså, jag tycker inte du borde ha skaffat barn eftersom du inte har några barn sedan innan, och därför inte är så barn-van som JAG är som redan har 4 barn!
Förstår du hur jag tänker?!
Ibland känns det som att erfarna hundägare ser sig själv som ”lite bättre” än alla andra och gärna vill läxa upp oss som är noviser inom området och tala om för oss hur man minsann ska ta hand om en hund.
Jag har fyra barn, men jag har ALDRIG talat om för någon annan hur den ska sköta sitt barn, eller att MITT sätt att uppfostra mina barn är det enda rätta. Jag kan ge råd såklart eftersom jag har gått igenom både jobbiga småbarnsår och tonårstrots, men alla barn är olika och mitt sätt att uppfostra mina barn kanske inte passar för någon annan.
Jag ser heller inte ner på förstagångsmammor och är ”orolig” för deras stackars barn , utan tänker istället ; Vilken fantastisk tid dom har framför sig med att upptäcka och lära sig allt nytt och underbart som ett nytt barn för med sig!
Självklart läser man böcker och går eventuellt på mammakurser innan man får barn. Och detsamma gäller även med hundar såklart. Men en mamma som inte har gått en mammakurs behöver inte vara en sämre mamma för det. Och bara för att vi inte gått en kurs med Marqy så är vi inte helt värdelösa hundägare.
Och det är just därför som vi ibland frågar om råd på bloggen. För att det är ett ypperligt sätt att få bra tips och råd från andra hundägare!
Det är ju ett väldigt bra sett när man undrar något över huvud taget!
Hur många mamma-bloggare tror du inte rådfrågar sina läsare konstant?! Det är ju det bästa sättet när man vill få feedback! Men man vill få GODA RÅD. Man vill inte ha få UPPLÄXNING. Det är stor skillnad.
Sist men inte minst till dig Anna, och till er andra som tycker att det är oroväckande att Marqy råkat ut för så många olyckor och att vi därför måste vara okunniga som hundägare. (Angående Niki så råkade hon inte för någon olycka alls, utan hade ett allvarligt tarmfel)
Att en hund ska bli attackerad av en annan hund eller påkörd med cykel är ju inget man kan förutse direkt. Vare sig man är erfaren eller inte. Det är dessutom olyckor som händer dagligen med barn också!
Om mitt barn blir slaget av ett annat barn eller påkörd med cykel – är jag en sämre mamma då och bör inte ha barn?!
När vi var på landet sist lyckade Theo på en och samma dag kliva på en geting som stack honom i foten, fastna i en rosenbuske med taggar , få en sticka i foten samt vakna med igensvullet öga efter ett kraftigt mygg eller getingbett under natten.
Är jag en dålig mamma för att det hände?! Borde jag inte ha barn då tycker du…?!
Olyckor kan vara framme när som helst och man kan aldrig helt skydda vare sig sina barn, hundar , katter eller sig själv heller för den delen.
Man kan bara göra sitt bästa, använda sitt sunda förnuft och ge så mycket kärlek man bara kan!
Och en sak är säker. Vi älskar alla vår lille Marqy väldigt mycket och gör det bästa vi kan för att han ska må bra hos oss…!
Peace and out.
♥