Ni vet den där dan när jag bloggade om ”Farmormackan”….?!
Farmors specialare : Hönökaka med salsiccia!
SAMMA DAG visade det sig hade Nicke min bror, hade suttit och pratat i Lugna favoriter om……. VÅR FARMOR, och hur det var när vi sov över hos henne och farfar och åt Hönökaka med Salsiccia till frukost!!
Är inte det jättemärkligt…?!
Att vi helt utan varandras vetskap , sitter samma dag och bloggar och pratar om precis samma minnen från vår barndom, och om vår farmor och farfar!!
Jag undrar om inte farmor och farfar tänkte på oss lite extra från himlen just den dan…?! ♥
Tror ni att man sitter där uppe på ett moln och blickar ner på sina nära och kära när man lämnat jordelivet….?!
Har ni nånsin fått kontakt med nån på ”andra sidan” , eller känt av att någon som har gått bort har varit närvarande ändå på något sätt?!
Jag tror på Gud och ber ibland, men tyvärr kan jag inte påstå att jag någonsin känt att jag fått svar på mina böner eller att jag har blivit övertygad i min gudstro. Jag kan bli avundsjuk ibland på dom människor som har en stark tro och är övertygade om att ”Gud hör bön” , och framför allt som känner att han är en del i deras liv och att han kan vägeleda dom….! Det måste vara häftigt ändå att ha en sån stark övertygelse!
Själv kan jag bara lita på min egen intuition – och det är inte det lättaste alla gånger…..!
Men jag hoppas och tror att det finns nånting vackert där på ”andra sidan” och att vi alla kommer till vårt Nangilima en dag, där det bara finns gott – Inga drakar eller Tengil – och där alla som gjort gott på jorden får leva vidare i harmoni och lycka i evighet……
Vad tror ni…..?!
Jag har nog alltid anat att det finns en större mening med livet än att allt skulle vara en slump. Redan som 10 åring tog jag beslutet att följa Jesus. Det var där jag fann det riktiga svaret på livet.
När man pratar tro är det lätt att mäta hur stor tro man har, Jag tror inte det är rätt.Tron hakar inte fast i det som saknas utan i det som finns. Tro handlar inte om hur stora steg man tar framåt utan i vilken riktning man går. Tro handlar om att lita på gud och ha en relation till gud.
Många gånger när jag ber har jag tänkt att gud inte svarar på bön när det inte blir som jag velat. Men i det tänkesättet blir det som att gud skulle vara beroende av min förmåga att tro. I bönen tror jag att det är tvärtom, jag litar på det som gud vill. Jag tror att gud alltid svarar på bön, även om svaret kan vara ett ja, nej eller vänta..
Jag fick höra en berättelse om det här i min kyrka för ett tag sedan. Det handlade om en fiskare som fiskade med kastspö. Vid varje napp tog han upp fisken och mätte dem.Efter att han mätt dem slängde han tillbaka de stora fiskarna i vattnet, men behöll de små. En man som stod ett par meter bort kom då fram och frågade varför i hela friden fiskaren stod och mätte alla fiskarna. Fiskaren svarade att: ”jag slänger i de stora därför att min stekpanna hemma bara är 20cm i diameter”.
Budskapet i berättelsen är att gud ofta ger oss många stora välsignelser som vi kastar bort för att vi inte kan ändra vårat tänkande.Ramen för mottagelsen är så snäv att de verkliga ”svaren” på våra böner lätt går förbi oss. Gud vill oss det bästa och det är det jag tror att vi ska förvänta.
Vi har allas vår fina Carola som är en fin förebild och har en stark tro som hon inte tappat bort i offentlighetens ljus och låtsas vara någon annan. Hon är helt underbar och får oss att kunna söka vår egen väg att tro! Tack för att Carola finns! Dessutom känner du ju Carola -hon måste inspirera även dig.
Ja, läs ”Samtal med Gud” som Noomi tipsade om, Pernilla! Den är klok, ”logisk” och tänkvärd och man TROR verkligen på vad man läser! Bättre än Bibeln på sätt och vis…
Här kommer ”Fotspår i sanden” som Amanda skrev om:
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längst en strand med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: Det ena var hans, det andra Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fann han bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.
”Herre, Du sa att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig som mest.”
Herren svarade: ”Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tiden av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – Då bar jag dig.”
PS. Kanske hade Niclas läst din blogg innan fast han inte sa det… 😉
Än en gång : TACK för att ni delar med er av era fina berättelser…!
Hej Pernilla!
Bibeln ger svar på alla exstensiella frågor
en människa kan ha.
Ta en seriös titt(om du vill).
Bibelboken Hebreerna tar upp allt människor i tro utfört,genom historien. Heb.4:12
Gud är kärlek.1 Johannes 4:8.
Kram
Jag har alltid trott på att man föds om på nytt när man dör men när min morfar dog för två veckor sedan så har jag hoppats och trott sen den dagen att han är runt omkring oss någonstans. På något sätt känns det bättre att tro på att de fortfarande är med oss än att de är helt borta.
Hej!
Läser ofta din blogg men kommenterar nästan aldrig,men nu måste jag berätta
En natt när jag bodde ensam och var ca 18-20 år vaknade jag av någonting,vet ej vad.
Jag satt mig upp isängen och fick då se min morfar (som jag aldrig träffat som varit död i många många år) sitta i en stol mittimot min säng.
Han bara satt där och log,han såg lugn o lycklig ut.
Jag blev inte rädd utan också lugn.
Jag gick på toa,när jag kom tillbaka satt han där fortfarande och log
Jag somnade om.
Jag berättade för min familj om vad som hänt,men ingen hade någon förklaring.
Jag tänkte mycket på vad han ville,varför han hade vissat sig.
Åren gick men jag tänkte ofta på besöket av morfar.
När jag var 30år så förlorade jag min mamma.Hon dog av cancer väldigt ung.
Och då plötsligt förstod jag varför morfar visat sig.
Han ville att jag skulle veta att det finns någonting mera,så att jag skulle veta att min älskade mamma hade det bra.
Min mamma har också visat att hon finns här med oss.
Kram!
Jag tror på gud o har bett sen jag var liten men många gånger i livet så har man
börjat att tvivla men sen så får man ett tecken o då förstår man att
det finns något mera än just
detta liv
Jag miste min älskade mamma för snart 2 år sen o det e hemskt att förlora sina nära o kära men tack vare goa vänner o min fina sambo så har jag klarat av att komma tillbakas stakare än nånsin
men jag kan med säga att jag har kännt o känner hennes närvaro flera gånger det sen hon lämnade jordelivet
O självklart att det finns änglar;)
dem vägleder oss utan att vi vet om det men sen finns det juh även dem som har förmågan att kunna se dem
så det var inte alls lustigt att du o din bror pratade om dem samma dag:)
det var era morföräldrars sätt att visa er att dem e med er än idag
underbar blogg du har älskar att läsa den
ha det så gott
Jag har varit med om övernaturliga saker i mitt hem som barn, men som jag inte har upplevt sen dess. Dock vet jag inte om jag inte är mottaglig eller vad de är, men den jag helst velat ha kontakt med (farfar) har jag aldrig känt av, om de beror på mig eller om han helt enkelt inte är här vet jag inte..Tråkigt är de iaf!
Sen dog en vän till mig förra veckan och jag hoppas änglarna tar väl hand om henne, samtidigt som jag önskar henne tillbaka. Man ska inte dö som ungdom/barn.
Jag ryser när jag läser alla kommentarer!!
Jag får oxå sådana vibbar ibland.
Min pappa fick en stroke och låg nedsövd på intensiven, en dag på sjukhuset åkte jag hiss då en man i samma ålder som pappa och så otroligt lik honom smålog mot mig, jag blev alldelens varm inom mig och är helt övertygad att det var en hälsning från min pappa. När min mamma hade dött och dom i kyrkan tillkännagav alla som hade dött på orten brann min mammas ljus starkast och stadigast av alla och det var också en sån fin känsla eftersom min mamma var ganska svag psykiskt, det kändes bra att hon var stark då. Kanske bara fantasier… kanske inte… Kram!
Jag tror inte att Gud alltid vägleder så tydligt. Kanske är det din ”intuition” som är vägledningen ibland?
Halloj!
Jag känner närvaron av min älskade farmor, som gick bort för ca 20 år sedan. Det blir en konstig värme/tyngd i rummet. Jag brukar prata högt till henne och säga – du får gärna komma och se till oss, men jag vill ALDRIG att du visar dig. Alla tillfällen har varit i någon av mina tre barns sovrum, så jag tror hon titta till dem åt mig. Efter att hon ”besökt” mig/oss, så känns en märklig ro i kroppen…..
kRaaaM
Jag är lite spooky av mig. Jag drömmer saker som jag sedan tyder via en drömbok och till 98% har det stämt. Men jag tycker inte om det och vill inte ha den förmågan. Vi har nyligen flyttat in i ett alldeles nybyggt hus. Vi är de första som bor här. När vi bott här i ca 1,5 månad så kom jag upp i mitt hobbyrum på över våningen och då låg min prynadsdocka på golvet. Hon brukar stå uppe på ett skåp. På samma skåp satt oxå två keramikfigurer på en soffa . Dessa låg oxå på golvet den ena var helt i sönder. Min dotter som var i rummet intill har ej hört något och ingen annan i familjen i heller. Jag funderade hela kvällen och kom plötsligt på att det var dagen då min mormor hade gått bort för 1 år sedan. Jag är ganska övertygad att det var mormor som var på ett kort besök men hon var ju väldigt klumpig av sig hon var kanske inte van vid terrängen;-). Men man vet aldrig. Märkligt var det i alla fall.
// Carina
http://www.olssons-smide.se
Hej!
Livet kommer aldrig bli detsamma, men med styrka från min familj och mina underbara vänner och inte minst min fina son, så ska jag bli lycklig och göra allt för att livet ska bli bra för oss. Efter året som varit tog vi just en resa till Thailand för att vara tillsammans med nära & kära. Tack för en fin blogg!!
Jag tror inte att det bara var en slump att du och Niclas pratade just samma dag om era morföräldrar, var någon mening med det. Jag vill och måste tro på att det finns nåt efter jordelivet. Min sambo dog 34 år gammal i feb förra året. Han lämnade så många som älskade honom och inte minst min 2 åriga son! Vi hade hela livet framför oss och så mycket planerat. Så kan bara livet ta slut över en natt. Han måste finnas nånstans här omkring oss, det är min styrka för att gå vidare i detta. Som någon annan skrev tidigare, Man tror inte man kan och kommer överleva ett dödsfall av en nära, men dagarna går och man fortsätter att andas, på nåt konstigt sätt
Jag tror inte att gud finns. Det finns ingen rättvisa i världen. Om en gud skulle finnas skulle hon göra rättvisa.
Tack för att ni delar med er av era tankar, minnen och berättelser….! Frågan är ju oändlig och svaren lika så, men det är otroligt intressant att få del av era berälltelser som har ”känt av” besök från andra sidan, eller hur eran egen tro ser ut! Tack fina ni för det!
Klart att farmor va med er. Jag tror absolut på att det finns en ”andra sida”. Har själv varit med om det. Det finns såna som tycker att det är bullshit men har man varit hos en som har förmågan och denne berättar saker som ingen annan kan veta, hur förklarar man det då? Kram på er alla!
Det kanske är så Pernilla, att ”magkänslan” kommer någonstans ifrån…
Kanske får man mer hjälp än vad man förstår??
Vad vet jag, men att tro att familj och vänner som gått bort, finns på ett bra ställe,känns ju tröstande, eller hur?
Ha en bra dag!
Hej, Pernilla! Fint inlägg. Jag känner precis som du när det gäller Gud. Jag har en sorts tro, men jag är inte övertygad. Skulle gärna vilja bli det, få nåt slags ”bevis”. Tycker också att det vore skönt att ha en fast tro. Däremot tror jag på änglar, har varit i din mammas butik många gånger.
Kram
Jag känner igen mig i det du skriver. Även om Gud finns tror jag det är svårt för Gud att svara på bön, då jorden är en levande organism och människor har egen vilja att göra både gott och ont. Tror inte det finns så mycket handlingsutrymme för Gud att agera i så fall. Men sedan jag fick barn så hoppas jag verkligen att det finns ett liv efter döden, för man står liksom inte ut med tanken att inte få träffa sina älskade barn igen om något händer de eller en själv.
Visst är dom med oss, även om dom lämnat livet här nere. Har fått tydliga o vackra tecken från både min mormor o morfar. Fina minnen som gör mig varm o lycklig!!
Kram
Jag känner av när någon är och hälsar på hos oss.
efter en stund var han borta igen. Genom åren har jag många gånger kännt av närvaron av någon annan. Senast för några veckor sedan hördes det som om vår ytterdörr öppnades och stängdes men det var ingen där. Efter den kvällen kände jag att vi hade besök hemma hos oss igen. Jag vet inte om det kanske var mina två små änglapojkar som var på besök eller någon annan i familjen. Jag blev lite orolig om det var mina änglapojkar och att de skulle söka kontakt med Nathalie (6år) och Kevin (5år) och det ville jag inte så jag sa att de fick gärna komma på besök men inte vissa sig för de små. Efter det har det lugnat ned sig igen där hemma 
min mormor däremot såg de döda.
När min morfar dog var han och hälsade på mig (jag var då 20år), jag tyckte det var obehagligt men då kom jag på att morfar tyckte om att höra mig sjunga så jag sjöng för honom
Men kontentan är att jag ser inte de döda men jag känner av dem när de kommer på besök
Ha en fortsatt härlig vecka nu!
Hej!
Min mamma och pappa har spöken i källaren i sitt hus. Mamma har alltid tyckt att hon kännt något men pappa har aldrig trott det. Min lillebror ville aldrig vara hemma själv på kvällen så mamma tror att han också kände något. Själv har jag aldrig kännt något förrens jag flytade hemmifrån. När vi är hemma nu så sover vi i källaren och en natt vaknade jag av att någon sitter på sängkanten och tittar på mig. det är precis som att man ser personen i fråga fast i en väldigt svag version. Sedan dess tyckte jag inte om att sova där nere själv. Så i oktober var mamma på seans och fick då kontakt med två personer i hennes närhet som gått bort – min morfar och hennes farmor och det är de som är hemma hos mamma och pappa. Då förstod jag att det faktiskt var morfar som satt på min sängkant och då kände jag mig inte längre rädd. Varje gång jag är hemma kommer han på besök, det känns konstigt men bra, för han hade dött innan jag föddes så på så sätt får han vara del av mitt liv, och det känns bra att ha någon som vakar över en…. Förstår att många inte tror på sånt här, men min pappa blev övertygad efter seansen (även om han inte var med) och jag hade nog inte hellet trott på det om jag själv inte kännt det…
Ta hand om dig!
Kram
Hej! Gillar verkligen din blogg!
Jag tänker såhär angående Gud och tro: Jag tror att Gud finns med mig hela tiden, och bär mig då livet är svårt.. stöttar, ser och hör mina böner och älskar mig genom allt för alltid. Du skrev att du inte upplever att du får svar på din bön. Men om du funderar på vad du bett om, och hur det sen i efterhand gick – får du en annan bild då? Ibland ber jag ex: Gud, jag ber att detta ska gå bra. En snabb liten bön liksom, och sen glömmer jag bort att jag bad för det. Och så gick det bra, men jag glömmer att Gud hörde min bön. Ibland skriver jag mina böner, då ser jag lättare vilka böneämnen jag tagit fram.
Hoppas du en dag ska få känna att du får ett bönesvar i någon form! Jag är av den övertygelsen att Gud är min grund att falla tillbaka på då livet är svårt, att Gud är den punkt jag lyfter blicken mot då jag är tacksam.
Allt gott! kramar
Visst är det så, att det finns något mycket större än vi själva. Öppnar man upp för sin känslighet, så börjar man lägga märke till de små detaljerna och då plötsligt öppnar sig en ny värld. Ja, jag har upplevt så mycket vad andra kallar övernaturlighet i mina dagar, men för mig är det helt naturligt. Även om jag vet att Gud, som en kärlekskraft finns (har gått ur kyrkan) så har man ledsamma stunder och är nere ibland iallafall. Men vissheten i kraften gör att man kanske lättare tar sig ur sina downs och förstår att någonstans finns det en mening med allt, även om det just i en svår stund är svårt att förstå. Att låta sig vägledas av sin intution, är väl fantastiskt bra, då har man kommit långt i sin inre resa när man känner sin egen intution, att sen ta ytterligare ett steg och låta sig vägledas mer medvetet av sina andliga vägledare, ja då krävs det kanske en viss öppenhet och ett visst tjänande av ödmjukhet och lyhördhet för att öppna upp sig ytterligare. Det är klart att våra nära och kära finns runt oss, bara för att de går vidare, vem har sagt att själen dör? Det är bara spekulationer, inget är vetenskapligt bevisat och när man själv får uppleva något, ja då är det ju min sanning. Jag är helt övertygad om att fler människor kommer att få uppleva *övernaturliga* händelser genom just det du beskrev Pernilla, men även i drömmar, genom sina ögon och på alla olika sätt. Hjulet snurrar snabbare och vi går mot ökat medvetande på ett kollektivt plan, så ingen kan egentligen stå utanför hur länge som helst. Det kommer att föra med sig att människor får bättre intution, mer medveten kontakt med andra energier etc etc. Kolla bara in barnen nuförtiden och för 30 år sen, eller ännu längre tillbaks, de lär sig så snabbt, de utvecklas väldigt fort på alla sätt. Det är på sätt och vis en intressant värld vi lever i, och alla dessa tråkigheter som händer på vår jord tror jag är ett sätt att väcka mänskligheten. Ha en bra dag!
Min morfar dog den i juli 2007. Samma datum som han dog på, två år senare, så plingar det till i mobiltelefonen. Jag tittar på mobilen där det står ”1 missat samtal – morfar”. Min första reaktion var att någon hade övertagit hans mobilnummer och sedan ringt fel till mig – av en ren slump. Det konstiga var att detta missade samtal sedan inte gick att finna i min ”missade samtal” – lista, och att när jag kollade upp numret på eniro-inte fick någon träff.. Jag har genom åren försökt att hitta en massa förklaringar till att jag fick detta missade samtal, men inte hittat nån..
Tack för en bra blogg!
Jag tror vi alla har lite Gud i oss.
Och att vi absolut kan få kontakt med dom på andra sidan, om vi vill. Själv har jag gått till flera medium genom åren (runt en gång per år) och får alltid så fina budskap från min moster, farmor mfl. Sånt som dessa medium inte kunnat hitta på.
För mig har det varit en stor lättnad att dels få höra precis det jag behöver just då, dels bli övertygad om att det finns en mening med allt. Att vi inte bara dör.
Jag har blivit mer troende efter detta kan jag säga. Men inte religös eftersom jag tycker att religion är politik, förvrängt av människor. Gud är kärlek för mig – inget annat. Och vi alla är ren kärlek, längst inne. Vi behöver bara ta bort lite skit först för att hitta dit… 😉
Boktips: Samtal med Gud. Finns i pocket. SÅÅÅ bra och hoppfull!
Det är verkligen kul att du lyckas blanda innehållet i din blogg så mycket! Jag tror du beskriver tankar kring Gud som många kan känna igen sig i.
Fina tankar! Jag ber också ibland och kan känna att vi tar så mycket för givet. Man tänker på allt hemskt som händer men glömmer bort allt fina som finns och vi fått. Att vi är friska, ser, känner och allt fantatastiskt i naturer och hur en människa fungerar med hjärna mmm Det är nästan för stort att ta in ibland och tänker man för mycket kan man ju nästan bli galen. Men jag tycker det är en skön känsla att tänka att vi kanske får träffa de vi älskat nån gång.
Ingen vet ju vad som händer det är ju lika för alla men det är skönt att att tilltro till något.
Gott att få dela lite av dina djupare tankar också. Tack.
Min tro och relation med Jesus är det som bär mig dom där dagarna när livet är tungt eller fundersamt, det som får mitt hjärta att bubbla över av glädje de lyckliga dagarna. Vetskapen om att hur ensam jag än känner mig så är jag aldrig övergiven.
Men där med är inte livet enkelt.
Det finns ett citat: Att vara kristen är inte en frånvaro av problem, utan en närvaro av Gud.
De bästa är att ingenting jag gör kan få Gud att älska mig mindre och ingenting jag gör kan få Gud att älska mig mer. Jag kan dock inte bete mig hur som helst varken mot mina medmänniskor, mig själv eller Gud. Jag har ett eget ansvar för mitt liv och mina handlingar. Men jag är inte ensam. Gud älskar mig oavsett. Precis som en god förälder älskar sina barn, inte allt dom gör -men alltid dom.
Jag kan inte komma förbi känslan av att ett liv där man inte ärligt har gett Gud chansen att visa vem han är, bara är ett halvt liv -det fattas liksom en dimension.
Vi kristna gör många fel, precis som alla andra människor, just för att vi är människor med en fri vilja. Men det påverkar varken Guds person eller hans existens. Han är så mycket större än så.
Allt gott!
Nej jag tror inte att det finns en Gud.
Men det måste vara skönt för dom människor som tror att hon/han finns.För vissa troende överlåter ju alla sina ”mänskliga val” till Guden. Och går det åt helvete var det Guds val…
Jag tycker att många sk.troende är stora hycklare. Dom viftar med bibeln i ena handen. Med den andra handen, är det just sk.troende som gör världens djävulskap…
Och just religiösa är dom som snabbast dömer andra människor.
Om Gud hör våra böner så undrar jag var Gud var när vattnet svepte in över Japan tex och begravde tusentals människor utan någon som helst hänsyn. Barn sveptes med och barnens föräldrar och närstående släktingar.
Våra futtiga böner borde inte höras när de nödställda i Japan ropade på hjälp.
Om Gud finns så finns mycket att önska.
Gud, som är den goda starka kraften i varje människa, visar sig genom vår intuition & samvete, det tror jag.
Och jag tror också på ”ett liv efter detta”, att vår energi fortsätter att finnas kvar. Kanke återföds den energin i en ny kropp? Lite tveksam om just det, men vem vet….
Jag tror också. Och ber. Och är övertygad. Det fina är att Gud vill prata med oss varje dag, om allt. Och det är ju killen med rätt perspetiv om man behöver hjälp 😉 det står i Bibeln att Guds röst är som en viskning…. Googla Fotspår i sanden så får du läsa en fin dikt/berättelse.
Fina Pernilla!
Nå´n där uppe måste gilla dej… 😉
Även om du inte känner att Gud ”hör” dina böner, är jag övertygad om att dina barn är tecken på att han ”hör bön”.
Även som troende upplever man ibland att det är ”tyst” när man ber. Man tvivlar ibland, men känslan är ändå att tron oftast ”bär”.
Gudstro innebär så mycket. Det handlar bl a om hur man är som människa och hur man behandlar andra.
Det är det ”Den gyllene regeln” handlar om och den bär DU inom dig – det räcker.
Jag upplever ingen ”bloggtorka” här inte, bara en filosofisk fundering som du kastat ut i cyberspace åt oss och som ger en ytterligare dimension åt en redan fin blogg.
Kram Maggie
P.S Det är sunt att tvivla och ifrågasätta ibland.
Jag tror att intutionen ÄR Guds röst som vägleder oss. Ibland lyssnar vi på den och ibland så gör vi knasiga saker eller nåt annat istället för att lyssna på vår inre röst..just för att vi är människor.
Jättefint inlägg!
Kram Nina
Bloggtorka. Supertråkig har denna bloggen blivit!!! Zzzzz
Idag går mina tankar till min mammaängel som lämnade mig för idag 3 år sedan! Saknaden är så stor och det går inte en dag utan att jag tänker på henne, det blir aldrig mer som det var! Jag vet att jag tänkte samma dag mamma dog att jag kommer inte att kunna leva utan min mamma- men man andas och lever och ändå går livet vidare…För mig för att kunna fortsätta leva och hantera att min mamma är död finns inget annat än att finns med mig! Man kan inte och får inte vara borta när man dör utan på något sett finns hon ”där uppe” och vakar över mig och mina 5 barn idag går vi till graven och tänder ljus <3 Är helt övertygad att er farmor var hos er den dagen, kan ju inte vara en tillfällighet att du skriver om henne och hennes salamimackor här i bloggen och Nicke pratar om henne på radion! Jag var med min mamma när hon dog på ett overkligt sätt hennes hjärtmuskel brast efter en väldigt svår hjärtinfarkt när jag var i telefonen! Varför hände det just då? Känns både som en tröst och så overkligt men jag var med min mamma när hon dog! <3
Tack för en underbar bkogg!
Kära och söta Pernilla!
Jag tror också på gud och har förlorat många av mina närmare men den som jag stod nära och varit bästa vän har blivit mördad av sin man den 28 oktober förra året och de har varit tillsammans 23 år och gifta 22 år och har 4 barn stackars barn som har förlorat sin älskade mamma för hon har alltid älskat och tagit hand om barnen och det gjorde mig arg och chockad och inte kan förstå att hon är borta för alltid hon va en fin och gullig hemlighetsfull att hon kan hålla tyst när man pratar med henne, jag hade sista samtal med henne innan hon blev mördad och jag har svårt att förstå att han gjorde det, snart kommer åtalet mot honom hoppas att han får riktigt ordentligt straff för vad han gjort mot henne och barnen( 4 st) Jag tänker mycket på lilla flicka som bara är 5 år och har inte mamma längre fy vad jag gråter den lilla flicka va hennes drömdotter för hon fick 3 söner till slut fick hon dotter, jag tänker och tänker alltid på henne och hon finns i mina tankar och jag får ont i magen av vad han gjorde mot henne, det är hemskt att samhället gör så här att dom va på väg o skilja sig men måste bo tillsammans pga att det inte är lätt att få en snabb lgh men myndigheter borde ha hjälpt henne tycker jag eftersom de visste att dom hade problem, det får absolut inte hända här i sverige tycker jag det. Min lilla ängel är uppe i himmel och jag vet att hon tittar ner och jag saknar henne otroligt mycket för vi har gått i samma skolan,ridläger,ungdomsgård,festat umgått mycket och vårat söner är lika gammal
Va rädd om varandra nu om det skulle hända så måste ni våga anmäla direkt och inte dölja eller vara rädd eller vänta, gör genast kram Malin