Äta ensam eller i trevligt sällskap…?!

Om jag får en kväll för mig själv utan barn och bara är hemma , så hoppar jag alltid över att äta middag.

Jag skulle aldrig komma på tanken att ställa mig och laga middag till mig själv. Jag har många vänner som gör det. Njuter av en god vällagad middag ensamma hemma för sig själva. Och alla som bor själva lagar väl också mat och äter i sin ensamhet antar jag.

Men jag är en ”social-ätare”.  Jag gillar bara att äta middag i trevligt sällskap.

Det sorgligaste jag vet är om jag sitter och äter på restaurang med vänner eller familj , och så sitter det en ensam liten farbror vid ett ensamt bord och äter middag alldeles ,alldeles ensam….

Då vill jag bara gå fram och fråga om han inte vill sitta med oss istället…!

Mitt sällskap brukar dock alltid stoppa mig.  För den lilla ensamma farbrorn vill kanske VARA  just - ensam..! Han kanske har världens argbigga till fru där hemma som styr och ställer och nu har han äntligen fått en kväll för sig själv och bara njuter av att få sitta och äta middag ensam i lugn och ro…!

Eller så har han levt hela sitt liv tillsammans med sin älskade fru som alltid lagat goda middagar som dom ätit tillsammans. Och nu finns hon inte längre , så varje kväll går han ut och äter middag ensam, och saknar sin fru och deras stunder tillsammans…..

Det är såna bilder jag sitter och målar upp i mitt huvud , när jag ser ensamma människor sitta och äta på restaurang….    

Tänker ni också så , eller är det bara jag som är knäpp…?!  Ni kanske t o m tycker om att gå ut och äta ensamma på restaurang , eller avnjuta en god middag hemma med bara sig själv som sällskap?!  

I allafall. Är man funtad som jag , och inte gillar att äta ensam, så är det ett utmärkt tillfälle att ”bjuda bort sig” till vänner och familj som kan laga mat åt en istället!

Sagt och gjort. Häromkvällen när jag var barnledig, bjöd jag hem mig till min kära svägerska Jessica på middag!

Pappa var också ensam (eftersom mamma fortfarade är kvar i Spanien) , så han kom också över. En riktig familje-middag blev det med andra ord….! 

Jessica hade gjort en underbar sparris-risotto!

Mums!

De ensamma hungriga snyltgästerna….!

Världens finaste lilla Colin…

Jag måste bara tipsa om den här söta och smarta barnsängen som lille Colin sover i!

Diskussionerna brukar ju gå varma om bebisar ska sova i egen säng eller med mamma och pappa i början.

Med den här sängen så blir det liksom både och! Bebisen sover i sin egen säng samtidigt som mamma eller pappa kan ligga nära och hålla den lilla i handen… Så himla smart!!!

Dessutom kan man även ha den hel såklart och när barnet vuxit ur den så blir den en söt liten soffa.

Den här sängen säljs bl a på Bonti i Sthlm, som även har en webshop nu www.bonti.se

Pernillas smarta bebis-tips!

40 reaktioner på “Äta ensam eller i trevligt sällskap…?!”

1 2 3
  • Sara skriver:

    Till Jenny M: Det sitter fast i stora sängen. Har en likadan, den är jättebra!

  • Fanny skriver:

    Brukar tänka likadant, men mest om äldre som sitter själva. Dock har jag inga problem att laga mat själv och äta ensam, trots att det är roligare om man är två 😉

  • Mia skriver:

    Tänk vad underbart att ha en sån fin familj och många vänner, vilken rikedom!
    Själv tillhör jag de ensammas skara och skulle bli överlycklig om någon talade med mig ellertänk om man kunde bli inviterad att ansluta ett sällskap.
    Tyvärr så är det inte så i Sverige.
    Jag har inte valt ensamheten men jag har ingen familj och inte några nära vänner.
    Det är hemskt. Människan mår bäst att umgås med andra.
    Är ingen gammal farbror utan 50 år, ser ut och är som folk i allmänhet.
    Skulle önska att vi kunde vara lite vänliga mot varandra och byta några ord.
    Det skulle betyda så mycket.
    Om jag måste gå ut och äta så får jag göra det själv, det är lite svårt för man förväntas ha sällskap.

  • Sofia skriver:

    Jag tänker faktiskt också så, att jag tycker synd om personer som sitter ensamma på restauranger. Det skulle aldrig falla mig i tanken att göra så, men jag tror faktiskt att personer som gör det vill det, och ingenting annat. Jag tror inte de känner sig ensam, förmodligen njuter de… annars skulle de väl inte gå dit :)

  • Cilla skriver:

    så tänker jag jämt. jag måste faktist alltid gå och sätta mig någon annanstans för jag blir så ledsen i hjärtat.. iblan brukar jag gråta lite. hel löjligt men jag är väldigt känslig! jag känner aldrig så starkt om de är en ung tjej eller kille som sitter själv. bara äldre..

  • AnnaW skriver:

    Äta själv hemma har jag inga problem med även om jag inte kan påstå att jag direkt lagar en avancerad måltid. Nej, jag brukar passa på att äta en god paj (inköpt) med en sallad till, mat som inte skulle uppskattas av övriga familjen kanske.

    Vad gäller äta själv på restaurang är det nog det värsta jag vet. Jag har rest mycket på egen hand och har inga som helst problem med det och tycker tvärtemot att det är himla skönt att slippa kompromissa om vad jag vill se och göra och sen är det det bästa sättet att lära känna människor på. Men att äta själv på restaurang? Då går jag hellre och äter snabbmat någonstans, alternativt beställer roomservice och äter på rummet om jag är på tjänsteresa.

  • JennyM skriver:

    Rent spontant så tänker jag om sängen….GUD så smart!!! Men i nästa tanke tänker jag, sitter den fast i stora sängen på nått sätt? Tänk om man ”puttar” bort sängen i sömnen? En sida är ju öppen….då kan det ju hända en olycka…

  • Sara skriver:

    Resonemanget att det per automatik är tråkigt att äta själv bygger på tanken om tvåsamhet/kärnfamilj ensamstående människor som bortvalda osv. Jag tycker det är mycket trevligt att äta tillsammans med andra likaså se en film ihop med vänner eller promenera med sällskap. Det betyder inte att jag är bortvald, eller att det är ett sämre alternativ, om jag gör dessa saker i mitt eget sällskap. Att inte laga middag till mig själv skulle för mig vara som att inte koka kaffe om jag är ensam hemma. Men alla är vi olika antar jag…tack för en bra blogg!

  • Carina skriver:

    Måste bara tips om budgetvariant på bebissängen… Vi tog bort ena långsidan på den vanliga spjälsängen och ställde den mot vår säng! Funkade suveränt! Kram

  • Ann skriver:

    Det handlar om att vara trygg i sig själv och våga vara ensam! Det är inget att skämmas över och omgivningen behöver inte ”tycka synd” om någon bara för att den råkar sitta ensam. Det är snudd på mobbing. Men om personen inte frivilligt valt att sitta ensam så kan man visa omtanke och bjuda in personen men utan ”tycka synd om” attityd!

1 2 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram