Dubbelgig i Småland & Hockey-avslutning

Än en gång från djupet av mitt hjärta TACK till alla er som skrivit så fina tröstande , varma och framför allt stärkande ord till mig och Bianca!

Jag beklagar också djupt till alla ni andra som också har förlorat ett djur och som skrivit så fint om er  egen sorg och saknad . Samtidigt som jag är så ledsen för er skull så är det också en oerhörd tröst att höra att man inte är ensam. Om ni bara visste vad det hjälper…!  Vi är många som har gått igenom samma sak och kan förstå sorgen och smärtan man känner när man förlorar ett litet älskat husdjur.

Stort tack också till er som delat med er av personliga sorgliga berättelser om sorgen efter att ha förlorat en förälder eller en nära anhörig. För er klappar mitt hjärta extra mycket…!! ♥

IMG_7702.JPG

Just nu befinner jag mig på snabbtåget på väg hem till Stockholm igen.

IMG_7705.JPG

Jag tycker om att åka tåg. De är så lugnt och rogivande på nåt sett. Man hinner tänka mycket när man åker tåg själv i några timmar och ser naturen swisha förbi utanför fönstret….

Mina spelningar i går gick fint. Det var skönt att tvingas tänka på något annat en stund. Gästade först köpcentret Grand Samarkand i Växjö som firade 4-årsjubileum.

IMG_7637.JPG

Där fick jag träffa Kajsa, Musse och Mimmi…!

IMG_7650.PNG

Träffade många söta fans efteråt ( bland annat mitt trogna fan Johan) Signerade både kokböcker och gamla skivor.

Efter giget i Växjö  (Grattis till Hockeyguldet by the way”!!)  så bilade jag till Tingsryd, där jag senare på kvällen skulle medverka i Tingsryds-Gymnasternas årliga danshow i Ishallen.

IMG_7669.JPG

 Här är eldsjälarna och de enda vuxna medverkande i showen förutom de 90 ungdomar som dansade! Carola. Karin, Jessica och Zenita.

Det var verkligen stort  pådrag med 800 sittande middagsgäster som i slutet av showen STOD upp allihop och dansade med!

IMG_7665.JPG

Jag och härliga Jessica som är komiker och var kvällens konferensier fick dela på Domarrummet som vår ”loge”.

IMG_7663.JPG

Det blev mycket väntan i logen då showen nästan var 4 timmar lång med tre ”matpauser”.  Tycker jag hade lyckats matcha omklädningsrummets svart/röda matta extremt bra…!

IMG_7680.JPG

Natten tillbringade jag i en Campingstuga med loft då Tingsryd inte har något hotell. La mig i soffan och kollade på en film tills jag somnade – på soffan såklart…

Innan jag for till Småland så hann jag vara med på Theos sista hockeyträning för säsongen. 

IMG_7597.JPG

Theo litar aldrig riktigt på att jag knyter skridskorna tilräckligt hårt. Så jag får alltid en lång genomgång innan exakt hur jag ska knyta för att han ska bli nöjd…! :-)

IMG_7593.JPG

Killarna fick spela med en före detta A-lagsspelare i målet, vilket dom så klart tyckte var extra kul!

IMG_7594.JPG

Oliver och Bianca följde också med såg lillebrorsan spela hockey. Det är bra för Bianca att hon kommer ut och gör grejer och inte bara ligger hemma på soffan. Ingenting gör mig så glad just nu nu som när jag ser henne le…

IMG_7596.JPG

Nöjd kille!  Nu lägger vi skridskorna på hyllan och laddar inför vårens alla fotbollsträningar istället.

Så. Tiden går fort när man sitter och skriver, så snart är tåget framme i Sthlm och jag får åka hem och pussa på mitt älskade gäng där hemma.

Lycklig för det.

37 reaktioner på “Dubbelgig i Småland & Hockey-avslutning”

1 2
  • helene skriver:

    Gjorde ont i mig också att se Bianca med gosedjuret i knät. Blev alldeles tårögd när jag läste på hennes blogg, så jättefint skrivet.
    Bra att hon följde med på Theos hockeyträning så hon får tankarna på annat håll en liten stund.
    Kram på er

  • JuliaRo skriver:

    Vilken underbar dotter du har❤️
    Och vilken underbar familj ni är allihopa och släktingar och vänner runt Bianca nu.❤️
    Fina ni❤️
    Med kärlek från Julia ❤️

  • Junitjej skriver:

    Jag tycker också om att åka tåg.

    Vad bra att Theo har genomgång med dig! Sötnosen!

  • Jenny skriver:

    Fina Er!
    Jag gråter med er. Min älskade hund somna in för två veckor sedan i sin säng hemma. Denna tomhet utan min Älskade Charlie går inte att beskriva. Ingen som väntar på ”mamma” och viftar på svansen när jag kommer hem, skallet när det ringer på dörren är borta, ensam på mina promenader, ingen som tigger brevid mej när jag äter och ingen som fixar smulorna på golvet. Tomheten är så stor i mitt hjärta.
    Älskar din blogg Pernilla.

    Mina tankar är hos Er/mej och vi får stötta varandra.

    Varma kramar från mej!! ♥

    • Pernilla Wahlgren skriver:

      JENNY ; Ja, jag vet exakt vad du menar och lider med dig…! Herregud så många gånger jag irriterat mig på det där skällandet varje gång det ringde på dörren . Och nu saknar jag det så. Det är så tyst och tomt här hemma nu….. Tänker på dig Jenny.

  • anna skriver:

    din dotter verkar helt fantastisk Pernilla, en sån fin själ <3
    allt hon skriver o säger o det man ser utstrålar en sån känslighet o kärlek.
    har själv gått genom många sorger, både djur som blivit överkörda och nära människor som dött i sjukdom och plötsliga olyckor, det är märkligt, man tror man inte klarar det, men så märker man efter några månader/år att man vaknar en morgon och känner sig som sig själv igen, när man tillåtit sig själv att känna o sörja så som man själv måste o behöver, fast med ett ärr/hål i hjärtat som liksom aldrig läker helt
    kram anna

    • Pernilla Wahlgren skriver:

      ANNA: Tack fina du….!

      • anna skriver:

        inte bara Bianca utan alla i din familj och du själv såklart verkar så kärleksfulla o fina människor, så ni kommer klara denna sorg tillsammans
        kramar anna

  • Therese skriver:

    Hej! Så himla sorgligt att ni förlorat er lilla hund. Har inte haft ett husdjur sen jag var liten men minns sorgen när de rycktes bort från ens liv så hastigt. Jag/vi grät, begravde och sjöng. Än idag ca 30 år senare ligger stenar och gamla träkors kvar i skogen där vi grävde ner våran katt och kanin. Det gör mig varm i hjärtat! Sorg är sorg oavsett vad/vem man förlorat men att dela sorgen med någon/några gör det lite lättare. Förlorade min mamma för tre år sedan. Hade aldrig klarat det ensam. ensam är inte stark! Familjen betyder allt! Kram till er alla!❤️

  • camilla skriver:

    Oj detta hade jag missat herre gud vad sorgligt att ni har förlorat eran vovve, jag beklagar verkligen.
    Har varit i Stockholm i helgen och kollat på Evita, och varit och handlat på Miniila, super fin butik. Var även till din butik vid Mood galleria, grattis till två mycket fina butiker.
    Kram
    Camilla i Karlstad

  • Annica skriver:

    Det är bara att strunta i negativa kommentarer. Varför folk går in på någons blogg för att klaga dom förstör för oss andra som läser bloggar för att vi gillar det bloggaren skriver.
    Du verkar så öppen och ”normal” för att vara känd. Fortsätt att vara den du är!

  • IngelaMolly skriver:

    Jag vet inte vad det beror på men mina kommentarer klipps efter första meningen. Jag gör ett sista försök för det ser så himla konstigt ut. Vad jag har försökt säga är att jag är så imponerad över den styrka du verkar besitta. Det kan inte ha varit lätt att lämna de dina igår, så snart, efter olyckan och bjuda på sig själv på scen. Det tyder på professionalitet i allra högsta grad och att du ger så mycket av dig själv, även i svåra stunder. Visst, the show must go on och till viss del tror jag precis som du skrev att det kan vara skönt att fokusera på något annat en stund. Vi reagerar alla olika, men bara det att du fixar det gör att jag själv känner mig oerhört svag och känslig då jag själv var sjukskriven då min hund Ronja gick bort. Jag jobbar i ett serviceyrke och eftersom jag grät konstant under en veckas tid var det omöjligt att jobba även om det säkert hade varit det bästa. Du är grym! Jag lider så med dig och de dina just nu. Det är ju extra tufft och chockartat med en olycka som denna. Sköt om er <3
    Många varma kramar Ingela

    • Pernilla Wahlgren skriver:

      INGELAMOLLY: Tack för dina fina ord….! Ja, ingen som inte haft husdjur kan nog riktigt förstå den sorgen och hur otroligt fäst man blir vid det små…!

  • Irene skriver:

    Gud vad fin du är i klänningen!

  • Misan skriver:

    Satt med lurar i öronen och lyssnade på er pod. ”Armar upp och sträck!” Alltså, jag dör! Som jag skrattade! Min son undrade vad jag höll på med. Så förbaskat roligt! Så är livet – glädje och sorg i en salig blandning. Varma tankar till dig och din familj som sörjer. Och tack för allt du ger!

    • Misan skriver:

      Hoppsan! ”Armarna uppåt sträck” heter det visst. Å andra sidan kallade min mamma ”kulspetspenna” för ”kulsprutspenna” i 40 år… så jag är i gott sällskap! :-)

  • Johanna Anell Andersson skriver:

    Hej Pernilla!
    Detta handlar om något helt annat men kom på att du skrev för rätt länge sen att du hade fått glaskroppsavlossning. Jag har haft en svart fläck i ena ögat i 3 år nu och det irriterar mig så oerhört varje dag. Är dina problem kvar eller vad hände? Jättetacksam för svar:)

    Med vänlig hälsning
    Johanna

    • Anne skriver:

      Jag fick glaskoppsavlossning i samband med min 30-årsdag för över 20 år sedan o alla svarta prickar finns kvar men som tröst så lär man sig leva med det/tänka bort dom….eländigt allt som kommer ju äldre man blir

    • Anne skriver:

      Läs mitt svar härunder/skrev det på felt plats

1 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram