Framme i Libanon

pernillabianca20140907-102204
En fantastisk resa som gjorde stort intryck hos både mig och Bianca, och vi kände en stor tacksamhet för att kunna vara med och hjälpa.
Nu har vi fått denna möjlighet igen,  tack vare UNICEF. 

Vi har denna gång rest till Libanon för att träffa barn & familjer som har flytt ifrån de fasansfulla krigen i Syrien.

I 6 år har kriget pågått nu och vi har ju alla blivit starkt påverkade av alla de hemska bilder som har kablats ut över världen!

I julas köpte vi Katastrofpaket till varandra i julklapp istället för saker.  Både jag och Bianca vill ju göra vad vi kan för att dra vårt strå till stacken.

Därför känns det extra speciellt att vi faktiskt får möjligheten att vara här på plats med UNICEF och träffa några av alla de tusentals människor som har flytt från kriget i Syrien hit till Libanon.  Människor som har varit med om saker vi inte ens kan föreställa oss i våra värsta mardrömmar.

 

fred

 

Jag hoppas med hela mitt hjärta att denna resa kan göra nytta & förändra liv, och där jag och Bianca får gör det lilla vi kan,  genom att upplysa folk om Unicefs livsviktiga arbete på plats för barn & människor som lider.

Vår dag i morgon startar tidigt, då vi ska bege oss ut till ett flyktingläger och besöka en mor och dotter som har flytt från kriget i Syrien.

Det kommer antagligen att bli en känslofyllt och omtumlades dag , så därför säger jag godnatt nu och släcker lampan….

 

img_7625

 

 

Kärlek till er alla ♥

16 reaktioner på “Framme i Libanon”

  • Hedda Söderberg skriver:

    <3<3<3 Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! 😀 <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  • Helen skriver:

    Blir så ledsen när jag läser om din skolgång. Vad stark du är som lyckats komma dit du är idag! Varmaste kramar från mig ❤

  • Lena skriver:

    Såg bilder av dig när du väntade Theo, vilken är din riktiga hårfärg? Jag är själv ganska mörk men skulle gärna vilja ha det ljusare.

  • Linn skriver:

    Hej Pernilla! Fantastiskt bra initiativ att ni åker till de hår flyktinglägren för att upplysa personer om det som händer och behövs göras från era perspektiv och erfarenheter. Däremot undrar jag om du och Bianca även besöker asylboenden eller språkcafeer i Sverige som tar emot tusentals syriska flyktingar. Det hade varit jättegivande att ta del av era erfarenheter och medmänsklighet på det sättet också, speciellt för att aktivt motarbeta fördomar mot nyanlända.

  • Katja skriver:

    Dom kommer väl närmre i samtalet med en mor och en dotter…..
    Så bra gjort av er!

  • Malin skriver:

    Kärlek till er! Fantastiskt att få se verkligheten och kunna vara med och sprida kunskap till andra sen. Behövs!

  • Norahsmamma skriver:

    Hej! Ska bli så spännande och intressant att få följa er på denna resa. Så bra initiativ. Kram

  • Charlotte skriver:

    Borgholm: herregud va jag känner med dig. Aldrig mobbat eller mobbad men känner ju att wow vad du känner!!!!

  • Mobbingsoffer Borgholm skriver:

    Jag mobbades svårt när jag gick på Viktoriaskolan och Slottsskolan i Borgholm. När mobbing var som värst bjöd min älskade mamma mig på en teaterresa till Stockholm, vi såg ”Annie” med dig i huvudrollen. Jag fick en riktig glädjekick av den och orkade uthärda mobbingen ytterligare en tid. Varje dag efter skoldagens slut spelade jag dina och Carolas skivor och lyckades förtränga mobbarna och deras elakheter ( förstörda glasögon, söderskurna cykeldäck, förolämpade ord, hånskratt etc). Er glada tjejpop gjorde att jag klarade skolan!

  • Sandra,Jkpg skriver:

    Fantastiska ni ❤️❤️
    Massa kärlek till er ❤️❤️

  • Lotta skriver:

    Hej! Vet du var man kan få tag på din bok ”Pernillas Praliner”? Jag kan inte hitta den någonstans på nätet. Riktigt bra bok!

  • Ninna skriver:

    Kommer vi att få se mer om detta på Wahlgrens?

  • Silvia skriver:

    Treffa bara en mor och dotter? Det moste va hur monga som helst modrar o dottrar som flytt. Ensamma barn och eldre syskon som blivit foreldrar till sina syskon

  • Hk skriver:

    Ni är så grymma! All hjälp behövs just nu är det katastrof hur det ser ut och hur folk lever u lägret! All kärlek till er! Jag hoppas ni får lite tid att uppleva mitt vackra hemland! Libanon kallades innan kriget för lilla Paris! ❤❤

  • Linda H skriver:

    Kärlek!

  • Ella skriver:

    Kärlek till er

Lämna ett svar till Sandra,Jkpg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Instagram