Många munnar att mätta

Hemmamys hos oss är nu mer  lika med att hoppa ur jeansen och dra på sig sin gosiga Ziperall! Vi får liksom turas om att använda dom, för alla vill ha dom. Inklusive Biancas kompisar…! :-)


Clara , Hjördis och Bianca ♥

Jag älskar när Bianca och hennes kompisar hänger här hemma och bara ligger och skrotar i soffan! Jag vill att vårt  hem ska kännas levande och att barnens kompisar alltid ska känna sig välkomna!  Vill dom gå och ta  sig en macka eller en dricka i kylen så är det bara att göra det.

Mina föräldrar var alltid väldigt generösa mot oss barn och våra vänner och vi hade ofta kompisar som åt middag med oss eller sov över. Vilket kanske inte är en självklarhet för alla.  Det hände nämligen ofta när jag som barn var hemma hos kompisar och lekte, att deras föräldrar sa : Tyvärr Nilla, men nu måste du gå hem, för nu ska vi äta middag.   Hemma hos oss ställde man bara fram en extra tallrik!  

Och som vuxen nu och mamma till fyra hungriga ungar med lika hungriga kompisar, så gör jag likadant. Jag skulle aldrig komma på tanken att skicka hem barnens vänner för att vi ska äta – eller låta dom sitta och vänta inne på barnens rum medan vi i familjen äter middag – vilket också ofta hände mig som barn. Däremot kan jag säga nej om det är för många kompisar här och maten dessvärre inte räcker. Men EN extra tallrik ska man iallafall alltid kunna få till av familjens middag tycker jag!   Annars har man varit väldigt snål med portionerna….!

Eller –  som min pappa brukar säga :

”Hellre äter jag själv än ser mina barn svälta!”   😆

Gårdagens middag: Kyckling skuren i bitar( då räcker det till fler) steks ihop med grädde, soya, persilja, salt och peppar. Stekt sparris och champinjoner som tillbehör, och alltid en stor sallad!  (Men sallad och bröd mättar man många munnar om maten nu inte skulle räcka…!) 

68 reaktioner på “Många munnar att mätta”

  • Carina skriver:

    Nja snål med portionerna? Beror väl på vad man lagat för mat. En stor gryta räcker säkert till flera, men oftast lagar man ju så det mesta går åt, nåt hum har man ju på hur mycket man äter och det är ju synd att kasta mat, nä all mat går inte att frysa in.

    Verkar konstigt att man bara slänger fram tallrikar och bjuder på middag åt andras barn, frågar ni deras föräldrar om det är ok först så är det ju ingen fara men jag skulle blivit galen om mina barn kom hem mätta och jag står mitt uppe & förbereder vår middag.

  • angelica skriver:

    Varför bry sig om barnen får middag hos kompisen eller inte… Alla har ju självklart intesamma förutsättningar eller bjuder inte av andra val, man ska istället vara glad att barnen har komisar utan bjud middagar eller inte( Det finns barn som inte ens har en kompis att bjuda hem).. Själv får barnen allt som oftast ta hem kompisar efter skolan och de stannar på mat, just för att jag vill att barnen ska få känna känslan av att de och deras kompisar alltid är välkomna och gärna får vara här. Men tråkigt nog så har nog inte alla den förutsättningen, jag fösöker få mina barn att förstå att de är något som alla inte kan göra och att de ska känna sig ” tacksamma” för och ödmjuka för att andra inte kan… Att ta hem kompisar och bjuda på middagar måste man inte ..
    Själv är vi högskoleutbildade men lönerna räcker inte till allt, mat finns alltid i överflöd men kläderna handlas så gott som alltid på rea.. Jag har valt att prioritera kanske att mat och kompisar får gå ut och in och äta som de vill., men kläderna är inte de dyratse och trendigste.. vissa har inte råd med vare sig kläder och mat, jag har råd med mat till alla och kläder på rea och vissa har råd med mat till alla och dyra kläder.. vi är alla olika och man vet inte hur den näste har trots hur det det ser ut på ytan.. Så bry er inte om barnen får mat hos kompisen har ni råd och vill bjud alla men sitt inte och tyck och tänk så mycket om de som inte bjuder era barn på mat utan se själv till att de får mat om så är fallet.. Var glad att era barn har kompisar med eller uatn mat..

  • chris skriver:

    vill gärna lämna detta med att bjuda in andras barn eller inte själv har jag alltid gjort det för jag älskar bekräftelsen jag får tillbaka samt att min dotter blir så lycklig över det. Men jag är mer intresserad över att få veta om ditt framtida boende. Jag tror du tänker lägenhet och City har jag rätt?

  • Sofia skriver:

    Hej! Jag tycker att kring tex middagsbordet är det ett bra tillfälle att lära känna sina barns kompisar lite bättre. Det kan aldrig vara fel!

  • Mia skriver:

    Min mamma var ensamstående med tre barn men maten prioriterades och det fanns alltid mat för flera, alltid. När någon än kom på besök så fick de alltid något att äta, sådan är jag också. Det är nog något man har med sig hemfrån.

  • Helen skriver:

    Du har en kul blogg Pernilla 😀 Den innehåller liksom allt mellan himmel och jord – helt underbart! Jag vill bara stötta ”Skrivet av: Anette 2011-08-30 17:36” för vi har detsamma. Tre barn som alltid har kompisar hemma, de följer med på diverse utflykter och aktiviteter vi gör. Men inte blir våra barn medbjudna till någon :( Jag väljer dock att inte gå så djupt i tankarna utan mer att det är ett STORT misstag de föräldrarna begår – de missar mycket med barnen. Jag älskar att vara tillsammans med barnen, mina egna och deras vänner.

    Och jag tror vårt hem är uppskattat bland barnen. Det finns alltid vuxna som lyssnar och bryr sig här. Dock är det inte så himla modernt intrett osv. vår trädgård är inte heller den snyggaste – men vi prioriterar barnen.

    Och som du Pernilla – jag ÄLSKAR det !

  • Alla har olika förutsättningar skriver:

    Jag tycker också att man ska bjuda sina barns kompisar på mat och att dom ska känna sig hemma hos sin kompis, absolut :) Men jag tycker inte att vi får glömma bort att alla faktiskt inte har råd att ”ens” laga ett mål till med mat. Det finns ju familjer som inte har råd att äta två riktiga mål mat om dagen utan äter endast en gång om dagen. Vet ni att det är många människor i Sverige som idag räknas som fattiga och lever under existensminimun? Det är Sverige de :( Idag är också många arbetslösa och många som till och med har högskoleutbildning går på knäna på grund av de system som vi idag lever i och med den regering som styr landet.
    För dig och din familj har det vart självklart Pernilla och det tycker jag är helt fantastiskt. Jag tycker du verkar så generös och härlig, jag älskar också din blogg. Men någonstans får vi alla kanske komma ihåg att du också verkar ha vuxit upp under goda ekonomiska förhållanden och det gör inte alla.
    Jag känner att det är upp till var och en hur man vill göra, vill jag bjuda mina barns kompisar på mat så gör jag det, men det är mitt ansvar. Jag kan ju hoppas att mina barn får det tillbaka, av dom som har råd. Jag skulle inte vilja att de familjerna gav mina barn mat och sen inte hade råd med lunch dagen efter till sig själv, om jag själv har råd med mat till mina barn. Men jag förstår också att dina vänners föräldrar kanske hade råd att bjuda dig på mat egentligen, och då är det hela bara lite konstigt. Men gör på det sättet. Jag hade en kompis när jag var liten som blev inropad för att käka glass, fick jag/vi andra någon? Nej. Där tycker jag däremot, en liten pinglass från glassbilen. Men som sagt, varje människas val.
    Självklart ska vi ta hand om varandra och hjälpa varandra, det är därför vi finns :)
    Tack för din roliga blogg och det är så roligt att få ta del av ditt liv :) Kram på dig

  • Carro skriver:

    Håller helt med dig Pernilla!
    En tanke som poppar upp i mitt huvud är till de som anser sig inte ha råd att bjuda på EN TALLRIK mat?? Vad lagar de för slags mat egentligen? potatis, ris, pasta är INTE dyrt! Hos oss äter kompisar middag, mellis, fika och vi har aldrig ens tänkt tanken på att hungriga barn ska se på när vi äter när de är hemma och leker med mina barn. Jag har också väldigt svårt att förstå varför man överhuvudtaget låter sina barn ta hem kompisar under middagstid om man inte ska bjuda på mat?????
    Jag tycker det är en självklarhet att barnen får mat när vi äter.
    ha en bra dag!

  • strömma skriver:

    Samma är det hos mig och har alltid varit. Jag har 6 barn och som mest 5 barn boendes hemma i olika åldersgrupper. Vuxna utflyttade nu, med egna barn + tonåringar med några år till hemma.

    Har dom kompisar här när vi ska äta, så räcker det oftast till dom också. Mitt hem har alltid varit öppet för deras kompisar.

    Dels vet jag då vilka dom umgås med och har lite koll över det hela. Jag har även lärt känna deras föräldrar och sett till att jag kunnat komma hem till dem en sväng och fått veta att familjen är pålitlig även för mina barn när dom är där.

    När dom så kommit i tonåren, tycker jag för min del, att det är bättre dom samlas hemma hos mig och trivs, än att dom är ute på stan och dräller.

    Sovit över har dom också gjort och gör fortfarande mellan varven. De äldre utflyttade barnens kompisar är det så roligt nu att träffa på ute på stan. De hejar och pratar och säger att hos oss kände dom sig alltid välkomna.

    Jag har aldrig haft mycket pengar. Ensamstående sedan många år, med lite pengar . Men mat har jag alltid haft hemma.

    Hälsningar
    strömma

    http://lojrom-vittvin.blogspot.com/

  • Karin skriver:

    Jag har inga barn än, men tycker det var väldigt intressant att läsa alla kommentarer kring detta ämne, tack för att ni delar med er.
    Pernilla, ta gärna upp fler ämnen som berör.
    Jag hoppas verkligen att jag kan ha det som du Pernilla för jag tror barnen mår bäst av det.
    Kan inte ni mammor som är gästfria dela med er av tips, ni har redan nämnt bröd och sallad som utfyllnad.
    Jag kan bli stressad av att min man tar hem några kompisar ex efter golfen för vi som bara är två brukar oftast bara laga ex 2 laxfilebitar. Det är inte det att jag inte vill bjuda, tvärtom jag skäms när vi inte har mat hemma, men jag försöker inte köpa hem för mycket för vi slänger mycket mat som det är.

  • Niklas skriver:

    Helt off topic. En funktion som gör att vi bloggläsare kan göra ”polls” typ: ”Vilken zipoverall skulle du helst sett att Pernilla hade köpt” och så skriver man x alternativ. Alltså bloggläsarna skapar frågorna och svaren. Är inte det kul?

  • LL skriver:

    Tror inte det handlar om att ha råd eller inte, som ngn sa, man kan alltid mätta en mun till! :-) Har hänt att vi vuxna ätit mindre portioner bara för att barnens kompisar också ska få äta, tycker det är helt ok och vi har verkligen inte lidit av det. Skulle aldrig komma på tanken att inte ställa fram en extra tallrik då tillfälle ges…det är trevligt och jag vet att hos de flesta av mina barns kompisar, görs samma sak (dock inte hos alla, och det beror inte på ekonomin)

    Passar på att skicka ett stort ”hejja” till dig Pernilla, du är ju hur go som helst! Och VAD jag skrattade (igenkännande dessutom) då du körde till ALBY…fniss! 😉

  • Sandra 31 JKPG skriver:

    Åå det se så mysigt ut med dom där Ziperallerna :-) ska nog köpa mig nån sådan,risken är att jag kommer ha den för jämnan som den myskläders tjej jag är! Härligt med många barn ocu ungdomar i huset. Man har så mycket igen och så kul man kan ha tillsammans. Fint av dig att barnens kompisar få äta och känna sig välkomna. Tänk vad det kan betyda mycket för nån att få äta en måltid med en trygg,trevlig familj. Du har verkligen hjärtat på rätt plats.

    Ta hand om er
    Kram Kram

  • Linda skriver:

    Jag håller absolut med Pernilla om att det inte är så trevligt att låta ett barn vänta i ett annat rum eller att de får gå hem medan man äter middag. Men man får inte glömma bort att många har det svårt att få det att gå ihop ekonomiskt och då handlar det inte om snålhet, utan om att man inte har något val.
    Kyckling, sparris och gräddsås med champinjoner är rena lyxmiddagen för VÄLDIGT många människor. Alla kan inte välja vad de ska äta, vad de ska ha på sig eller var de ska resa, utan de har helt enkelt en svår ekonomisk situation de är tvungna att rätta sig efter. Själv har jag det jättetufft ekonomiskt efter en längre tids sjukskrivning och tro mig, jag är inte snål. Men mina pengar räcker inte till helt enkelt.

  • Ulrika skriver:

    Som ensamstående och rätt fattig tvåbarnsmamma värnar jag om min tid med barnen varannan vecka. Jag vill oftast inte ha barnens kompisar här längre än fram till middagen, mest för att jag vill hinna umgås och prata med mina egna barn. Har dem ju bara varannan vecka. Första och sista kvällen (mån och sön) blir det definitivt ingen annan än bara vi. Jag har i princip aldrig mina egna kompisar här på barnveckor heller. Å andra sidan träffar jag sällan folk på vardagkvällarna ändå, är för trött efter jobb och alla måsten.

  • Maria skriver:

    Tänk om jag också kunde få äta ute på restaurang lika ofta som du…då kanske jag också skulle känna lust och glädje till matlagning och en mysig hemmakväll med huset fullt.
    Men då man har jobbat från morgon till kväll och sen ställer sig vid spisen direkt då man kommer hem…samtidigt som man har huset fullt….varje kväll…typ!!!
    Nja, inte sååå sugen då direkt!

  • Camilla skriver:

    Kan man mätta 8-barns munnar så kan man mätta en mun till. så sa alltid mina föräldrar när jag var liten. Skulle väl aldrig komma på tanken att neka mina barns kompisar mat. Näää för fasen här kör vi med mina föräldrars ordspråk. Kan man mätta 3-barns munnar så kan man mätta en/några till!
    Du är en kanon fin mamma du Pernilla:)

    Kram/Camilla

  • cissi skriver:

    Jag håller med dig Pernilla, det är bara mysigt när barnens kompisar är hemma.
    Tack för din underhållande blogg..

  • Johanna skriver:

    Jättemysigt och trevligt att ha med sig kompis på middag ngn gång ibland – men som föräldrar är vi egoistiska och vill för det mesta ha middagstiden med barnen själva både för att de äter bättre och för att vi vill vara själva med våra barn. Men som sagt ngn gång ibland är kompisar jättevälkomna!

  • Helle skriver:

    Jag är generös av naturen men vad gör det när jag inte har råd att mätta andra barn än mina egna, ibland knappt det.
    Ibland kan jag ställa fram den där extra tallriken, men långt ifrån alltid. Det är som så många innan skriver, det handlar inte om vilja eller generositet – Det handlar om ekonomi.

  • Madeleine skriver:

    Håller inte med någon härinne..alla har ni rätt från eran synvinkel…men vilket barn. ungdom skulle inte vilja ha en kompis hemma hos familjen Wahlgren..det är inte middagen som det handlar om här utan mera Pernillas inställning till att låta folk få känna sig välkommen..här stiger hon massor i mina ögon..vilken supermamma att ställa upp för sina barn..och det är inte det att hon har mera pengar än en del andra utan jag tror det handlar också om att ta sig tid att ge det där lilla extra som hon gör..

  • Madeleine skriver:

    Jag håller inte med åt något håll härinne..men måste bara få säga att jag skulle ha älskat att som barn ha varit hemma hos Pernilla o hennes familj…känslan av att känna sig välkommen hos Wahlgren går inte att ta miste på..

  • Annikafr.finl skriver:

    Tycker faktist att man skall vårda sina barns kompisar oxå ..man får så mycket tillbaka..när jag var liten fikade vi jämnt över hos varann mina bästisar och jag och sov över och åt middag hos varann.tyckte att det var hel mysigt,det vill jag ge till mina barns vänner nu oxå..att dom alltid känner sig välkomna att äta och fika här..vilket dom oxå gör!

  • Mari skriver:

    Så mysigt när barnens vänner är här. Säger oxå ifrån när de är typ fler än två :) Mitt problem dock är att jag tycker det är jobbigt när det blir rörigt. Men jag vet om det och jobbar med det. Vill bli lite rörig av mig:) och ändå känna att jag har mysigt hemma. Ett öppet hem<3Kram kram

  • Lena skriver:

    Håller med Anette. Det ska vara ett givande och tagande, annars blir det så tråkigt. Vi tycker om att kunna bjuda våra vänner och barnens kompisar på middagar också vidare, som tur är bjuder våra vänner tillbaka.
    Bra blogg.

  • Rosa skriver:

    Underbar inställniing Pernilla, att ha hemmet öppet för barnens kompisar, få de att känna sig och vara som hemma är väl helt fantastiskt. Bjuda de som är på besök på middag tycker jag också är helt naturligt och det behöver inte vara det stora inte det som är det viktigaste utan att man är tillsammans och känner sig välkommen. Du har verkligen hjärtat på rätta stället Pernilla, ännu ett exempel på detta.
    Kram Rosa

  • Darling skriver:

    Tips på billig & god middag som räcker till hur många som helst:
    Ett antal burkar passerade tomater
    Lika många burkar kokosmjölk
    En buljongtärning
    Några vitlöksklyftor
    Ett antal paket snabbnudlar

    Fräs vitlök i kastrull, häll tomater och kokosmjölk – koka upp. Späd med buljong i lämplig grad. Servera med snabbnudlarna (strunta i smakessensen) och knäckebröd. Tar max tio minuter att laga, kostar ca fyra kronor per portion.

    Att dela en måltid är en helig stund och har man ynnesten att få gästande barn, tonåringar eller vuxna kring bordet är det bara att vara tacksam. Föreställ er motsatsen…

  • Ann-Sofie skriver:

    -Camilla .Det var ju just det Pernilla skrev , att alla inte kanske har den möjligheten att bjuda på mat till andra barn!!:) Ha det fint! Ann-Sofie i Helsingborg

  • Anette skriver:

    Hej!
    Det var många olika synpunkter från alla. Här är min.
    Vi bjuder alltid vår dotters kompisar på fika när dom är hemma hos oss, som dom oftast är. Om det passar så får dom självklart stanna på middag. Vi har haft med oss kompisar till landställen o.s.v och bjudit på en massa saker. Tyvärr så bjuds det aldrig tillbaka och då vet jag att hennes kompisars föräldrar har råd. Det tycker jag är tråkigt. Kompisen äter alltid mellanmål hos oss när dom leker även fast hon har varit hemma hos oss efter skolan. I detta fall är det att snylta och ren lathet från föräldrarnas sida.
    Kram

  • Ewa skriver:

    håller med dig Pernilla,när mina ungar va små så va det naturligt att kompisarna skulle få mat om inte annat macka mm om inte maten räckte.
    Och tack för en fin blogg du verkar sååååå mysig och gooo
    Kram
    Ewa

  • Lisa skriver:

    Håller med Maja, vi bor i ett område där många barn är ute o leker hela tiden, det är ohållbart o skulle kännas otroligt STRESSANDE att titt som tätt laga middag åt flera barn. Det är inte så lätt på veckorna när man kommer hem som en trasa. På helgen är det mer ok , OM man har lust. Jag jobbar med barn hela dagarna och har faktiskt ingen lust att fortsätta när jag kommer hem. Man måste göra som man själv har kapacitet för, o döm inte andra.

  • Malin Andersson Mesbahi skriver:

    Söta pernilla!

    Jag tycker pernilla får skriva vad hon tycker och tänker och det är hennes liv och det är hennes blogg som hon skriver och berätta, mina föräldrar bjöd också mina kompisar på mat när de kom och hälsade på, alla är olika och jag håller med pernilla du är så generös och gullig när jag besökte dig några ggr då bjöd du mig på fika när vi gjorde reportaget och tv inspelning för döva tv :-)
    Tack för ditt gulliga mail som jag fick idag LOVE YOU…GOOOO GIRL :-)

  • Anna skriver:

    Jag tycker inte heller att Pernilla dömer. Tänk så generös hon är mot barnens kompisar som åker med hit och dit och äter och sover hos henne och hennes föräldrar till och med.
    Jag har respekt för andras ekonomi och val/rutiner. Men de som bor i samma villa område och låter sina barn äta hos andra flera gånger men skickar hem andras barn när de själva ska äta?Hur tänker man där?! Jag har försökt gå i deras skor i flera tusentals mil men jag har fortfarande inte fått polleten att ramla ner. Vem kan fatta?

  • Fika skriver:

    Håller absolut med om det där med att bjuda kompisar på middag!
    Men, man får inte glömma att vissa har det så nätt med pengar varje månad att de inte ens räcker till sin egen familjs middagar…. Samtidigt som vissa familjer vill att barnen ska äta middag hemma då det är den enda tidpunkten hela familjen träffas (vilket jag tycker är viktigt o mysigt)!
    Ha en fortsatt mysig kväll!!!
    Kram från mig

  • Anna skriver:

    Jag håller med dig Pernilla. Du är generös. Jag har respekt för dem som inte har råd men oftast är det dumsnålhet. ”Att inte skapa en vana” att alltid ha kompisar som äter hos en.
    Vi frågar också alltid om barnens kompisar är hungriga och vill äta med oss. Däremot blir inte mina barn bjudna jämt. Känns konstigt men jag brukar vara förberedd så de leker efter maten, mina barn får komma hem och äta och sen gå tillbaka och leka..Hm. Man får anpassa sig efter hur andra har det både ekonomiskt och deras rutiner.
    Det känns krepigt när ens barns kompis föräldrar frågar om mitt barn har ätit när man lämnar hos dem för barnen ska leka, eftersom de ska äta snart. Jag kände att de vill inte ha en matgäst. Alltid samma fråga när man hämtar på fritids och den kompisen ska med oss. Äter han middag hos er då? Barnen ska få leka och ha roligt man vill inte belasta dem med föräldrarnas knepiga beteende. Bättre att barnen leker hos oss i stället. Då äter de oftast hos oss. Vi skämmer väl bort både barnenskompisar och deras föräldrarna på det viset.
    Har varit med om när ens egen barn varit hos en kompis en hel eftermiddag och inte ens fått ett glas vatten under en varm sommar dag. Att de inte frågar eller skickar hem dem till oss. Man slutar aldrig förundras.
    Äter Bianca ofta hos sina kompisar? Det var väl samma med Oliver och hans kompisar har jag för mig att jag läste i en intervju med dig. Att de åt hos er efter skolan.

  • Lika skriver:

    Du är verkligen en fin och intressant människa, Pernilla :-)
    Vad är det som är så fängslande med din blogg då? Vad har du som inte de andra bloggarna har eftersom man tröttnar på de andras efter ett tag? Jo, …….du ¤ har en häftig humor,
    ¤ du bjuder på dig själv,
    ¤ du har många bollar i luften och låter oss följa med
    ¤ du är generös och bryr dig om andra människor
    ¤ du skriver väldigt fängslande och roligt
    Listan kan bli oändlig……..Nu har jag följt din blogg i nästan 2 år och det är lika roligt varje dag man kikar in. Tack för det Pernilla :-)
    Kram Lika

  • Cia skriver:

    Tycker inte att Pernilla dömt ett skit över hur andra gör i sina familjer. Hon skrev väl bara vad HON tyckte o gjorde, eller hur! Sen den som varken har råd eller har förutsättningarna eller vill äta middag med ENBART sin familj, tycker nog P är helt okej. Men om hon nu gillar att bjuda och vill och kan, då är väl det jättebra! Undra vilka som dömmer..?

  • Ewa skriver:

    Har alltid gjort som dig ställt fram en extra tallrik. Vet att barn och även lite större barn gillar att man visar att man bryr sig.
    Hos oss har det alltid varit öppet hus både hemma och i sommarstugan.
    Har ofta fått höra villken underbar mamma jag är. Hos oss har de alltid känt sig välkomna.
    Ibland har huset varit fullt av sovande ungdomar.
    Vi har inte mille att ta av..men kärlek finns hjätat fullt av.

  • Lilian skriver:

    Glöm inte att alla har olika förutsättningar. Idag har jag tonårsbarnbarn, men när mina barn var små fanns inte resurser hos oss till ständiga gäster i maten. Dessutom håller jag med dem som tycker att matstunden INOM familjen är en viktig stund för samtal och gemenskap.Många är ju inte som du Pernilla ofta hemma på dagtid,utan man kommer hem på kvällen uttröttad och stressad. Då kanske det inte är så kul att ställa sig och tillverka mat till fler än den egna familjen. Och matstunden blir ofta den enda ”hinna -umgås-i -familjen-tiden”Naturligtvis kan man bjuda nån gång, om det planeras innan.

  • anni skriver:

    Blir uppriktigt ledsen när jag inser hur snar du är att döma ut föräldrar som inte ställer fam EN tallrik som enligt dig ALLTID borde kunna ställas fram. Jag är ensamstående med två barn och jag studerar och arbetar extra för att det ska gå ihop sig. Detta för att aldrig någonsin låta mina barn gå hungriga. Jag har inte råd att ställa fram den där ”enda” extra tallriken som jag alltså ”alltid” borde kunna göra. Så ser min verklighet ut. Dessutom, som flera nämnt redan, min tid med mina barn vid matbordet är värd otroligt mycket. Där och då pratar vi om dagen, hur de haft det, vad som varit bra/mindre bra, planerar och mycket annat som jag och barnen vill dela med varandra….. mellan oss. Du avslutar med ett citat av din pappa (som absolut har sin poäng) men jag har också ett motto ”hellre mättar jag mina egna barn först, än mättar andras vars hunger det ej går nöd på”. Då talar jag om barn jag vet har det bra hemma med mat på bordet varje dag. Gäller det barn som man vet ej får mat hemma av olika anledningar är det en helt annan diskussion. Jag ska snart laga mat till mina barn, sedan vidare till kvällsarbete efter heldag med studierna. Så ser min verklighet ut, precis som många många andras. Men mina barn lägger sig mätta. Så gör även deras vänner, efter att de ätit middag med sina egna föräldrar, som är lika glada de över att de inte behöver känna press på sig bjuda mina barn på mat. Allt är inte svart eller vitt Pernilla. Försök landa lite i andras verklighet innan du dömer. Den verkligheten kan se väldigt olik ut din egen. Du framstår som en varm, inkännande och respektfull människa med insikt om hur olika människors liv kan se ut. Idag brast tyvärr den bilden för mig.

  • Lena skriver:

    Å så härligt med generositet!!! så som du beskriver har åxå ALLTID jag gjort! fast faktiskt så vet jag ingen mer som vart så… suck… för inte fick det lekas inne hos kompisarna hur som helst inte! & mat det åt familjerna, inte kompisar :/
    Här stog dörren öppen alltid! & mat de gjorde jag i stora lass, skafferiet & kylen var för alla! för vi bor på landet & en del kompisar hade stora avstång att cyckla, madrasser fanns så alla som ville kunde sova över på helger & lov, klart det blev extra inköp av mat, men gubben & jag resonerade som så, här får alla plats!♥
    2 söner har vi, idag 25 & 27 & gissa? jo hit följer fortfarande deras vänner med när sönerna slinker in på en fika! & gissa om det värmer? när dom berättar om fina minnen dom haft här♥, så det ger tillbaks, jag lovar 😉
    Kram du fina! ÄLSKAR din härliga blogg! /Lena

  • MarieL skriver:

    Jag fick också för det mesta vänta på rummet medan kompisarna åt. Men det hände någon enstaka gång att jag åt med dem. Hos oss var det bara att hämta det man ville ha när man blev sugen på något att äta.

  • Charlotte skriver:

    Jag håller både med på ett sätt, men det är inte alltid det funkar! Jag o min syster har väldigt generösa föräldrar och kompisar var alltid välkomna att äta,sova över osv. Frågade alltid deras föräldrar innan. MEN jag hade en kompis som bodde på landet o vi i stan. Hon sov över hos mig ett par gånger i veckan pga att det var smidigt för hennes skola mm. Mat på kväll o morgon förstås, men hör o häpna!!! ALDRIG att hennes föräldrar skickade med tex pizzapengar, ett bakat bröd, frukt eller nåt annat ALDRIG! Jag sov väl hos henne 2-3 gånger under alla års tid. Mycket trist!!!

  • Lena skriver:

    Jag är väl en av dem som fick sitta på rummet och vänta medan kompisarna åt. Fast jag tyckte inte att det var så konstigt. Nu är min bebis än så länge bara i magen, men jag tänker som någon annan där ovan att det är en mysig stund med familjen att äta middag. Jag skulle inte uppskatta om mitt barn i framtiden åt borta utan att fråga först. Men där är vi alla olika. Jag tror bara inte att det handlar om snålhet när man inte bjuder kompisarna till bords utan andra saker också.

  • cilla skriver:

    Tyvärr har inte alla råd att bjuda. Det har hänt oss flera ggr.

  • klara skriver:

    du som älskar shopping ska kika på denna sida: http://www.fashionyouknow.com

    De har grymma saker, Kramiz!!!!!!!!!!!!

  • Carina skriver:

    Tjohej!
    Ja alla tycker vi olika…Många har inte råd att bjuda på mat. Vi läser om barnfattigdomen i Sverige? eller? Många barn har tider, träningar, matcher m.m. att passa. Många vill ha familjekänslan, att man vid middagsbordet samlas hela familjen och pratar om oviktiga och viktiga saker, som kanske bara rör familjen. För att skapa en ”vikänsla”. Man jobbar, går skola, har möten, kompisar, träningar m.m. så familjetiden är knapp för många och värdefull!

    Vill absolut hålla med om att det är trevligt att bjuda på middag ibland och träffa alla fina kompisar och vänner för att sitta och diskutera, skratta och umgås!
    Men alla har inte samma förutsättningar…Å med det menar jag inte att de som har förutsättningar att bjuda ofta ska få dåligt samvete..
    De som inte har tillgång eller vill bjuda, har säkert bättre förutsättningar i något annat:) Som tur är:) ”Döm ingen förrän du gått en mil i dennes mockasiner”

  • Lotta skriver:

    Man känner verkligen vilken varm person du är när man läser din blogg. Du ÄLSKAR verkligen dina nära o kära. Jag är likadan, familjen är det viktigaste för mig o jag är en riktig känslomänniska. Lite jobbig är jag nog ibland o oroar mig säkert i onödan för mina nära o kära…min sextonåring tycker det är sådär kul när jag forfarande säger cykla försiktigt :))( Brukar få tystnad o en mörk blick tillbaka :) Hur som helst Pernilla, skulle jag ”sadla om” någon gång så är det dig jag vill ha, bara så du vet! ;)) Men än så länge finns det nog inget som går upp mot en hääärlig karl..;)
    Kram

  • Elizabeth skriver:

    Härligt att du är så generös Pernilla!
    Mina föräldrar var likadana och jag gör på samma sätt vad gäller min son och hans kompisar.
    Tack för din blogg som alltid inspirerar och förgyller tillvaron!

  • Camilla 31 år & 8 barnsmamma skriver:

    Hejsan
    Hittade hit till din blogg.
    Kul att få läsa om ditt liv.
    Du är en såå härlig mamma.

    Sparar adressen i favoriter..ler..

    Mvh Camilla

    http://minstorafamilj.bloggplatsen.se

  • Ellali skriver:

    Det ser så härligt ut när dina barn har kompisar hemma! Så mysigt . Hoppas bara nu att barnens polare får plats i ert nya boende 😉 . Är sååå nyfiken på vart ni ska flytta : ….. men det visar väl sig…
    Hmmm, har blivit riiktigt sugen på den blå/vita overallen….men är rädd att min sambo skulle skratta på sig om jag tog på den..liksom min dotter… Får seee hur jag gör….
    Kram!

  • margaretha skriver:

    måste bara tillägga att det beror på följande 1)hur gamla de är, 2)vart dom bor.Här där vi bor äter aldrig grann-kompisarna hos varandra eftersom alla äter samtidigt och bor 3m från varandra,fika finns dock alltid,min pojke(6år)blir lugnare och får i sig mer mat den enda måltid vi äter tillsammans om inte kompisarna är med, skillnad om kompisen bor längre bort.Det kanske blir annorlunda när de blir äldre.I mitt fall handlar det då inte om maten räcker eller ej. Men överallt är det olika! :)

  • Annica skriver:

    Åh, jag är en sådan som dig i det här fallet Nilla! Det har varit lite olika hos mina föräldrar. Har det varit många och en av syskonens vänner bor i grannhuset har denna kompis fått gå hem, men ofta har mamma och pappa kämpat med att kunna ge middag till alla, oavsett vem vad och hur (trots dålig ekonomi så att maten knappt räcker månaden ut).

  • Sofia skriver:

    Precis det där disskuterade jag och min man igår! Mina föräldrar tog nästan för givet att jag och mina två storebrorsor hade kompisar som skulle äta middag, varje dag, med oss. Vi var fem, men blev nästan alltid åtta personer till middag. Mamma sa också att om inte maten räcker så får vi käka bröd för att fylla ut… :-) Jag har alltid älskat att vårat hem har varit full med folk och kompisar har kommit och gått som de ville. Jag vill att mina barn också ska ha det så, att de känner sig trygga i att ta hem kompisar och veta att det är ok! Käka middag, ta en kvällsmacka, sova över, käka frukost och bara hänga… så härligt!!

    Däremot är min man uppvuxen med att sitta i kompisarnas rum och vänta och att även hans kompisar har suttit i hans rum medan de har ätit. Det övergår mitt förstånd. Jättekonstigt!!

    Ha en skön dag och hoppas på bra häng i soffan! :-)

    /S

  • Helene skriver:

    Så är det absolut hos oss med, har 3 barn med bara 1 års mellanrum och de har ofta haft kompisar hos oss som gärna får stanna på middag.

    Däremot har jag FULL förståelse för de som inte har råd. Ok en extra tallrik en dag men om det blir två-tre tallrikar några gånger i veckan kanske det blir för dyrt för många. En del har faktiskt inte råd att bjuda och eftersom vi är så generösa och alla inte är det kanske det inte blir lika många gånger som mina barn äter borta.

    Jag älskar att vara generös och tror de flesta vill det men alla kan inte och i min bransch där vi jobbar till 19.00 varje dag så hinner man inte alltid ens laga mat utan ungarna får värma rester och då kanske det inte finns massor eller ta fil eller smörgås. Alla har möjlighet att jobba de tider man skulle vilja och att kunna vara hemma till middagen tyvärr.

  • annelie skriver:

    Tyvärr ser jag inte bilden, men brukar vara gott både för ögat och gommen. Bakade persikoflanen i söndags. Gjorde stor succé, fick printa ut fler recept till besökarna. Håller med de flest på bloggen om att bjuda el inte bjuda på mat, bjuder om det räcker, annars naturligtvis inte, planerar inte för fler ibland. och tyvärr inte alltid råd nu när jag är hemma med min goa 3 mån bebis.

  • Lotta skriver:

    Jag gör som så att är det barn som bor en bit iväg så erbjuds de mat om det finns, ibland planerar man så det knappt räcker till familjen (typ rester). Är det grannbarnen så får de gå hem och äta. Jag har alltid gjort på detta vis och kommer fortsätta så här. En av anledningarna är ju också den att med 5 barn så kan det bli en massa kompisar och vet man inte antalet så fungarar det inte. Bjuder de hit folk några dagar innan så fixar jag såklart mat även till dem.

  • Anna skriver:

    håller helt med, blir tokig på de föräldrar som låter min 6 åring vänta ute ( i värsta fall) eller tom gå hem en stund för att man ska äta. Hur tänker man? Är det snålhet, lathet eller vad? Men de låter galdeligen sitt barn äta hos mig!! vilket de också får göra alltid om de får och vill. Vilka signaler ger man barnen när man inte kan med att ge ett barn som vill lite mat och få sitta med vid bordet? Min 6 åring gör inget väsen av sig utan skulle sitta som en ängel vid middagsbordet om hon bara fick chansen :-(

  • Maja skriver:

    ibland vill jag inte att mina barn blir bjudna på middag hos sina kompisar. Vi bor i ett villaområde där alla kan cykla/springa hem till varandra. Är jag hemma och lagar middag vill jag gärna att mina barn kommer hem och äter, jag prioriterar den stunden, att få vara tillsammans med dem. Sen kan de gärna springa ut igen och gå hem till kompisar, eller att kompisarna kommer in til oss. Mina barn ringer och frågar om det är ok att äta hos kompis, så bestämmer vi tillsammans från gång till gång.

    Samma sak gäller när kompisar är här. Jag erbjuder dem naturligtvis att äta, men att de även gärna får ringa och fråga hemma om det är ok. Granntjejen, tex, går oftast hem till sig och äter, så fortsätter de att träffas efter middagen. Funkar jättebra!

  • Maria skriver:

    Jag håller både med och inte.
    Har full förståelse för de som inte orkar hålla på och bjuda hela tiden…för har man några barn så är det ju rätt mkt kompisar i rörelse.
    Ibland känner jag att jag bara vill ha lite lugn och ro med min familj efter en lååång arbetsdag, för det är väl inte meningen att man ska jobba ihjäl sig…ibland har man helt enkelt inte lust.
    Ibland har man inte handlat eller tagit fram fram frysen tillräckligt mkt så att det räcker.
    Mina barn får ofta bjuda sina barn på mat och fika…ibland tjatar man nästan på att dom ska göra det, men för det kan man väl inte fördömma dom som inte gör det….varför känns det som man måste försvara sig????
    Nä, Pernilla…inte fint gjort att fördömma på det där viset!!!!

  • Märta skriver:

    Håller helt med dig, hos oss är kompisar alltid välkomna, man kan dryga ut med bröd eller extra pasta t ex om det behövs. Det var likadant när jag var liten och vi hade verkligen inte mycket pengar, men vill man så kan man. (Det handlar förstås oftast om en eller två, inte tiotals med ungar.)
    Kram Märta

  • Carola skriver:

    CAMILLA: Jag vet tidigare att Pernilla skriver det som HON tycker och tänker. HENNES tankar och hennes blogg. Hennes liv helt enkelt :-)
    Och hon har skrivit innan att läsarna behöver inte alls tycka som hon gör utan detta är ju vad hon tycker och hon skrev ju ändå att det inte är självfallet i alla hem att kunna bjuda mat utöver själva familjen. Så visst tänker hon på vad hon skriver och som sagt…Alla får enligt Pernilla tycka hur och vad dem vill.

    PERNILLA: Jag är likadan som du och bjuder om det finns någon/några här hemma. Jag satt som du också ofta på rum hos kompisar och väntade och man kände sig alltid så dum på nåt vis…man bara satt där och väntade o tittade upp i taket ungefär.
    Vi, jag och min fru är väldigt kärleksfulla mot våra vänner och andra människor också. Vi om några har haft motgångar i vårt vuxna liv, då det blev vi och inte man och kvinna som så många andra tycker. Jag bloggade lite om det idag, som du jättegärna får läsa (det skulle betyda mycket om du gjorde det) och tidningen mama tycker att min story i mitt vuxna liv var intressant så jag har t.o.m blivit nominerad till att kanske få bli årets hjälte-mama 😀

    Du är en stor förebild och jag blir så glad när jag ser kärleken mellan dig och dina barn. Det är inte alla som har en mamma som älskar en för den man är. Jag hade gärna haft en mamma som DIG!

    Stor kram Carola

    Å du, läs hemskt gärna… http://www.flottforsmatt.blogspot.com

  • Anna skriver:

    Skulle heller aldrig låta barnens vänner vänta på deras rum medan dom äter, här är alla välkomna till bords, Tack för en bra blogg :)

  • Maria skriver:

    Kycklingen ser verkligen mumsig ut!! :-)

  • Camilla skriver:

    Blir lite trött på tjatet att man måste bjuda barnens kompisar på mat, tänk som så att alla har kanske inte den förmånen och kanske inte råd.
    Det är väl upp till var och en, blir trött på allt fördömande ibland på denna bloggen.
    Man måste tycka som dig annars får man elaka svar tillbaka.
    Det är inte det att jag inte gillar din blogg för den läser jag varje dag, men för det behöver jag inte gilla allt det du skriver och skriver mer än gärna en kommentar om jag tycker att du tänker konstigt, som i detta fallet.
    Du vet ju inte vilka hemförhållanden dom barnen hade som du var hemma hos när du var barn, det var kanske fattigt och då har det så klart varit jobbigt att inte kunna bjuda barnens kompisar på mat.
    Det är väl inte meningen att man ska ”snylta” hos andra hela tiden iheller.
    Föräldrarna till dom barnen har kanske ingen möjlighet att bjuda igen, har du tänkt på det?

  • Cia skriver:

    Håller med dig.. En tallrik till kan man duka fram. Har varit med om samma som du när jag va liten, man satt i kompisarnas rum och faktiskt va det likadant hos oss. Ibland kunde kompisarna få äta, men ofta fick dom sitta i rummet medans min familj åt. Jag däremot kommer INTE göra så! :)

  • Maria skriver:

    Håller med dig Pernilla! Skulle aldrig komma på tanken att inte bjuda barnens kompisar…. frågar ALLTID om de vill ha! Dessutom lagar jag alltid ”för mycket” ;-)… så går det inte åt så har man iallafall matlådor att stoppa i frysen! 😀

  • Susanne Nordström skriver:

    Haha..han är för skön han, gårdagens namnsdagsbarn!

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Instagram