podannons3podannons3

Tack….

Skrivet av: Pernilla Wahlgren 2015-04-25 11:10

…. för alla era tröstande och värmande kommentarer.   Jag gråter när jag läser alla era fina ord. 

Jag  gråter mycket just nu. Saknar den där lilla hunden så vansinnigt och vill bara ha honom tillbaka!  Theos glada lilla lekkamrat är borta, och det svårt även för honom att förstå…

Och Bianca som har förlorat sin älskade bästa vän som gett henne så mycket glädje och som har varit hennes tröst när hon har varit ledsen och låg. 

Tårarna fullkomligt forsade ner för kinderna när jag läste Biancas vackra, fina – och oerhört sorgliga – avsked som hon skrivit till lille Marqy på sin blogg.  Min älskade lilla flicka var hon lider just nu…  Ni kan läsa hennes egna ord HÄR. 

Dom var verkligen som “ett” dom där två. Att se henne så ledsen och “tom” nu gör att mitt hjärta nästan brister. 

Bianca har tagit över Marqys lilla mjukis-får som han lekte med och nästan tuggat sönder , och hon har det hos sig hela tiden. Den bär hans doft och skänker Bianca tröst. Hon bär det lilla tradiga fåret med sig hela tiden och sover med den i sängen tryckt mot kinden – precis så som hon alltid sov med Marqy… 

Ni som själva har mist ett älskat djur vet ju hur det känns , och när det sker på detta hemska sett så gör det också att man hamnar som i chock. 

Jag skulle därför gärna vilja komma i kontakt med bloggläsare Marina som själv förlorade sin älskade lilla vovve Ludde i en bilolycka förra fredagen. Ludde blev också bara två år, och jag tror att det vore skönt för Bianca framförallt , att få prata eller skriva till någon som har varit med om samma sak – och att ni kanske kan finna tröst i varandra?! 

Så om du läser detta Marina maila mig/oss gärna på pernilla@pernillawahlgren.se 


Men trots klumpen i magen , så måste ju livet gå vidare.  

Så nu sitter jag på tåget på väg mot Växsjö  där jag ska sjunga idag i på köpcentret Grand Samarkand som firar 4-års jubileum. Kl 14 står jag på scen! 

Efter det bär det av mot Tingsryd där jag har ett annat gig senare i kväll. 

Så nu är det bara att jobba upp leendet och vara glad och tacksam för att jag har 4 friska barn där hemma , och be till Gud att det aldrig, aldrig händer dom något. 

För det skulle jag ärligt talat aldrig överleva. 

I såna här stunder så stärks man ännu mer som familj!  Och det stöd som Oliver och Benjamin har varit för Bianca under dessa dagar är helt fantastiskt!  Oliver har bott hos oss ända sedan olyckan och Phillipe kom upp med tåg från Göteborg samma kväll för att vara hos sin flickvän.  Linnea som också har en älskad hund och förstår vår sorg har också varit mycket hos oss , vilket har känns så fint. 

Att bädda in Bianca i så mycket kärlek det bara går är vår viktigaste uppgift just nu…! 

Stor kram till er alla där ute. 

Och till er som sitter gömda bakom dataskärmen och får lust att skriva fler elaka och dömande kommentarer. Snälla gör inte det. 

Det gör ont nog ändå. 

Denna reklamen visas mellan inlägg i desktop.