Nya hus på Bali

Som jag skrivit tidigare så ska vi flytta här på Bali. Vi har hittills bott mitt på ön i Ubud, men ska i den här veckan flytta ner mot kusten på västra sidan ön.

Huset som vi ska flytta till är i traditionell kolonial stil med balinesiska och nordafrikanska influenser.

Här är entrén i typisk balinesisk stil. Kolla den fantastiska växtligheten innanför porten!

Här är gången fram till farstukvisten, som egentligen är en liten bro som går över en damm med fiskar i.

Micke är glad att äntligen ha tillträde till huset!

 

På bottenvåningen finns ett kök. Inte exakt i min stil eftersom jag gillar ljusare stil både på skåp och golv. Men jag kan ändå uppskatta den här traditionella stilen och kommer att ljusa upp det hela med ett bord i mitten och lampor. Kommer visa vad som händer vartefter här på bloggen.

Det finns även vardagsrum på bottenvåningen (köket ser man uppe till höger och ingången rakt fram).

Vardagsrummet från andra hållet. Älskar de snidade fönstren!

På bottenvåningen finns ett rum till som egentligen skulle varit matsal, men eftersom tjejerna gärna vill ha egna rum får Margaux det rummet så länge. Det innebär att matbordet får stå utomhus så länge. Matbordet och övriga möbler har vi beställt från lokala hantverkare och i nästa inlägg ska jag visa vad vi beställt hittills.

Spiraltrappan till övervåningen. Jag kan inte ens börja förklara hur mycket jag älskar den här trappan. Tycker den känns så mycket Hogwarts!

Det är på andra våningen som man verkligen kan se de nordafrikanska influenserna. Till vänster är mitt och Mickes rum och rakt fram är Cappis rum.

Här är trappan upp till tredjevåningen som består av ett ganska litet rum med en enorm terass. Det är där Celeste, lyllosen, ska bo.

Här är vårt sovrum med det underbaraste av tak!

Sovrummet åt andra hållet.

Jag kan känna redan nu att det här är ett hus som vi kommer stortrivas i! Men det är en hel del arbete kvar. Huset är helt tomt och vi äger inte så mycket som en gaffel att ta med oss. Så allt, allt, allt behöver köpas. Lyckligtvis är möbler väldigt billigt här och det finns otroligt skickliga hantverkare överallt! Jag har redan satt igång med att designa möbler till huset och vissa av dem är klara inom de närmaste dagarna. Så håll ögonen på bloggen här om ni är nyfikna!

xx

 

 

 

 

 

 

Brooklyn love

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad att kunna bo på Bali. De senaste dagarna har jag fått bilder från mina vänner i Stockholm som visar att det snöar på tvären. Och samma busväder verkar det vara i New York. Här på Bali är det visserligen regnperiod, vilket innebär att det vräker ner (och då menar jag VRÄKER ner) några timmar om dagen, men mellan skurarna är det ändå varmt och så är det grönt överallt. Så jag ska absolut inte klaga. Dock ska jag erkänna att jag trots det ofta längtar efter både Sverige och New York. Speciellt när jag ser bilder från båda dessa ställen som jag älskar.

Idag tänkte jag berätta lite om ett område i New York som jag blev bekant med de sista två åren som vi bodde där: Bedford-Stuyvesant, eller Bedsty som det allmänt kallas. Jag kom först i kontakt med området när jag köpte en hylla till butiken på Mott Street av en kille som hade en studio i ett riktigt konstigt hus i Brooklyn. Micke och jag hade hyrt en lastbil för att köra dit och hämta hyllan. Från ena kvarteret till det andra ändrade området karaktär från Williamsburg hipster till att plötsligt känna det som att vi befann oss i Israel. Överallt på gatorna var det Ortodoxa/hasidic judar.

Har lånat en bild från nätet för att beskriva hur de ser ut. Alla kvinnor måste bära peruk efter de gift sig, samt ha tjocka nylonstrumpor (året om, även när det är 30+ grader ute) samt ha kjolar som går ner på halva vaden. Småkillarna har rakat huvud och skruvade polisonger och männen bär alltid hatt samt kläder som ser väldigt gammeldags ut, men som jag tycker är ganska coola.

Micke och jag hade ingen bra koll på att det var ett hasidic judiskt område som vi skulle åka till så vi blev minst sagt förvånade. Men det är ju det som är så otroligt coolt med New York, just att det finns den här enorma blandningen av folk på så liten yta. (Synd bara att amerikanernas korkade president inte kan förstå att det är det här som är storheten i den amerikanska kulturen och att det är mångfalden som gjort att landet så framgångsrikt.)

Hursomhelst kom vi fram till huset där hyllan skulle finnas.

Bag-all’s kontor i Brooklyn

Det är alltså det stora huset med vad som ser ut som raketer på taket. Huset var mer eller mindre fallfärdigt, skitigt och dant….

…med gamla konstiga trasig apparater…

…men med fantastiska fönster!! Om det är något jag är besatt av så är det stora spröjsade fönster. Vi spenderade kanske en kvart i huset och åkte sedan därifrån.

Spola framåt ett par år och vi behöver hitta en lagerlokal och kontor till Bag-all. Jag hade helt glömt bort det knasiga huset i Brooklyn vid det här laget. Tillsammans med en mäklare letade jag efter en lokal, men ingen lokal stämde med min inre bild av den typ av lokal jag vill ha. Jag hade hela tiden den där konstiga känslan av att jag letade efter något speciellt men inte kunde ”komma ihåg” vad det var. Tills en dag då poletten trillade ner: Ja just det – det där märkliga huset i Brooklyn. Det är det jag sett för mitt inre öga. Som tur var hade jag sparat killen med hyllans e-mail och fick namnet på mäklaren av honom.

Några veckor senare klev jag in i vår nya 250 kvm stora lokal.

Så här glada var vi!!

Det var lite tomt i början om man så säger…

Men så sakteliga började vi flytta in…

 

Ett skrivbord på plats!

En fin marmorskiva inköpt till ett metallbord som Julia hittat hos några som skulle flytta ut ur huset. Det är nämligen ofta så det går till i det här huset – folk flyttar och ställer ut saker i korridorerna eller säljer dem för en billig peng.

Fönster, fönster, fönster…. Man ser faktiskt Empire State Building i fjärran!

Sen började vi flytta in varor.

Och printing utrustning.

Craig, som vi hittade på Craigs list (motsvarande Blocket) lär Micke att printa.

Så här ser en Bag-all screen ut.

Nöjd make!

Vi har också använt Brooklyn kontoret till att fotografera i…

…till exempel fotografera julpåsar i oktober!

Eller vanliga mood images!

Tjejerna har spenderat en hel del tid i Brooklyn och hittat på massor av skoj i korridorerna!

Vi har haft möten med kunder! Den här trion är från Plazastyle i Japan som vi sålt till i många år och som har hjälpt till att sätta Bag-all på kartan i Japan. Är otroligt tacksam för detta duktiga gäng! Från vänster Naoko, Maki och Kayako.

Gjort specialbeställningar till kunder. Så som denna där vi skulle byta från svart- till guldband på flera hundra påsar. Då satte jag min snälla mamma, som råkade vara på besök, i arbete.

Här packas stora ordrar av Malin och Kim. Duktiga Malin till vänster är chef för Bag-all US.

Här sitter jag och packar ordrar som ska ut i sjuttioelva olika lådor…

Lådorna hittar vi här nere på lastkajen där alla andra som jobbar i huset ställer ut sin återvinning. Vi köper aldrig lådor utan återvinner dem enligt Bag-all principen: Please reuse, waste reduce!

Bingo!

Här står husets ägare, David, och snackar i telefon.

Lasthissen som man får stänga genom att dra upp och ner de svintunga grindarna. Sen kör man den själv med en spak på väggen. Det gäller verkligen att försöka stoppa den i rätt nivå med golvet på det plan du vill gå av på. Detta är en konst vill jag lova.

Saknar att gå till jobbet här varje dag! Synd att man inte kan klona sig och vara på flera ställen samtidigt.

Som väl är vet jag att kontoret är i goda händer och sköts av bästa personalen!

xx

 

 

 

 

 

 

 

Frågor från er

För några veckor sedan bad jag er läsare ställa frågor om saker ni undrar vad det gäller mig, mitt företag, att bo på Bali eller vad som helst. Jag har redan svarat på era frågor i två tidigare inlägg och idag följer några till. Fortsätt hemskt gärna att ställa frågor eftersom det är väldigt hjälpsamt för mig att veta vad ni vill läsa om!

Cecilia Engdahl:

  • Hur man går tillväga för att starta eget företag.
  • Fler bilder på ert hus. Är nyfiken på hur man löst det där med att ni inte har väggar i vardagsrum / kök….etc…tycker det låter lite läskigt, med tanke på ormar och dylikt.

Hej Cecilia,

Jag tänker svara på din andra fråga idag. Den första är så stor att jag måste skriva ett eget inlägg om det. Men om du är nyfiken på hur jag gjorde så har jag skrivit om det i min bok Drömfångaren.

Här kommer lite fler bilder på huset. Jag har publicerat några av dem tidigare här på bloggen, men nu efter att ha bott här i snart fyra månader så kan jag nu också berätta mer om hur det är att bo i detta öppna och vilka djur som har dykt upp…

Huset som vi bor i här är som sagt helt öppet. Många balinesiska hus är öppna, men de har i allmänhet en mur runt sig. Det här huset har inte det, utan är helt öppet mot risfälten runtomkring.

Det är verkligen otroligt fint att bo så nära naturen. MEN det har absolut sina nackdelar också.

På senaste tiden har ett antal hundarna som bor i grannskapet har börjat komma in på nätterna och sova i soffan. På Bali finns det massor av gatuhundar. De bor i de olika byarna, men har inte någon ägare. De är dock inte helt vilda eftersom de är väldigt vana vid människor, men det betyder ändå inta att man vill ha dem i sitt hus. Hundarna här har garanterat löss och det finns hundar med rabies.

Exempelvis igår när vi kom hem på kvällen låg det en stor vit hund i soffan och en annan traskade runt i vardagsrummet. Vi schasade bort dem, men de hade lämnat två kisspölar som tack på golvet. Det finns inget sätt att hindra hundarna från att komma in eftersom det inte finns några dörrar att stänga. Så det här tycker vi verkligen har blivit ett problem.

Kan hundar  komma in så kan så klart alla möjliga andra djur komma in. Häromdagen dök den här upp:

Margaux filmade hen traskandes runt utanför dörren till hennes sovrum. Själv hade jag nog fått hjärtattack om jag sett den där reptilen så nära, men inte Cappi och Margaux som var i rummet då, de var hel coola och mest fascinerade av sällskapet.

Vi har en fiskdamm under trappan där hundratals grodor har kläckts den senaste månaden. Väldigt gulligt att följa faktiskt. Först satt herr och fru groda på varsin sida dammen i några veckor.

Sen började vi se hundratals små grodyngel. Så småningom fick de små små ben och tappade svansen. Till sist kröp de upp längst sidorna på dammen och skuttade iväg. Tjejerna följde detta med stort intresse varje dag.

I dom här palmerna bor det en ekorre som kastar sig från blad till blad och kutar upp och ner för stammarna. Så himla kul att kolla på!

På framsidan av huset ligger en annan damm. Den var full med guldfiskar när vi kom, men vi märkte att vecka för vecka försvann de. Till slut var det bara två fiskar kvar. Vi fattade ingenting förrän vi en dag såg en fågel stå på kanten och lura på fiskarna. Stackars försvarslösa fiskarna har blivit fågelmat en efter en…

Det var bredvid den här dammen som Micke såg en två meter lång orm. Som väl är har jag inte sett den heller. Däremot såg jag i duschen en spindel som i omkrets, med benen räknat, var lika stor som min hand.

Det här är också en bild tagen i badrummet. Det var Cappi som stod och duschade när den här ödlan trillade ner från taket. Cappi blinkade knappt. Åter igen – tur att det inte var jag.

Det finns många fina djur som kommer in i huset också så som fantastiskt vackra fjärilar. Tyvärr händer det att de inte hittar ut och faller döda ner till marken. Då kan vi verkligen se hur otroligt vackra de är.

Vi har hyfsat stor syrsor….

Och insekter.

 

Så som ni hör är det verkligen en stor omställning för en svensk att bo mitt i all den här naturen. Jag gillar visserligen natur och tycker att det allra mesta är väldigt fascinerande, men en del är bara ”too much”.

En annan sak som jag märkt vad det gäller att bo i ett hus som redan är inrett, är att jag har mycket större behov av att ha min egen stil runt omkring mig än jag trodde. Jag tänkte från början att det ska bli härligt att bo i den här spa-liknande miljön med hotellmöblemang. Men där hade jag fel. Jättesnabbt kände jag ett behov av att köpa kuddar och filtar och saker för att boa in mig/oss. Jag märkte också att Margaux är precis likadan som jag och har stort behov av att ha egna saker runt omkring sig.

Här är barnens rum som det såg ut i början.

 

Här är det nu, efter att jag och Margaux har gått loss. Filtarna och kuddarna köpte jag på Anthropologie i USA.

Man ser att Cappi också har behov av att uttrycka sig genom att hänga upp teckningar runt sängen.

Här är en spegel som jag låtit beställa till tjejerna. Celeste har en likadan. De ville verkligen ha helfigurs speglar i sina rum. Varje tonårstjejs dröm.

xx

Åsa: Hur kom det sig att ni bosatte er i Ubud? Var det att skolan var där? Har ni snorklat på norra sidan? Helt fantastiskt. Kompisar som dyker som var med som även dyker höll med om att snorklingen var fantastiskt.

Hej Åsa,

Vi bosatte oss i Ubud eftersom vi tänkte att det är den större stad som ligger närmast Greenschool. Vi hade även bott i Ubud i en månad för några år sedan och visste att vi gillar det här. MEN nu ska vi flytta. Vi har märkt att vi åker till kusten varje helg i princip och hyr boende på Airbnb. Så nu har vi bestämt oss för att ta en villa i Umalas som ligger mitt emellan Canggu och Seminyak på västkusten av Bali.

Huset vi har hyrt är omöblerat så nu kommer jag kunna ge mig in i en orgie av möbelshoppande. Det är otroligt billigt här på Bali och vad som är ännu bättre är att man kan designa och tillverka nästan vad som helst. Min avsikt är att designa möbler till huset. Så fortsätt följa bloggen så kommer du kunna följa utvecklingen.

Vi har inte snorklat på norra sidan. Faktum är att vi inte snorklat alls. Just nu är det regnsäsong så det får nog vänta några veckor till.

xx

Följ mig gärna på instagram @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden

Websidor www.bag-all.com och www.bag-all.se

 

Dags att beställa din framtid!

 

Har man företag som jag vet man att vid nyår är det dags att göra bokslut. Man tittar tillbaks på året som gått och man blickar framåt mot det nya året. Jag är inte mycket för nyårslöften, men att göra något slags bokslut för sig själv tycker jag är en bra idé. Det är så lätt at bara låta dagarna tuffa på utan att reflektera över det stora hela: hur går mitt liv? Hur gick förra året? Har jag gjort de saker jag föresatt mig? Och, viktigast av allt: vad önskar jag mig inför det nya året?

Egentligen när man tänker på saken, varför skulle jag personligen vara mindre viktig än mitt företag? Varför skulle jag inte ge mig själv den tiden som jag lägger ner på att tänka på hur vi ska utveckla Bag-all? Hur ska jag utveckla mig och vad önskar jag mig?

De som har läst min bok, Drömfångaren, vet att jag tycker att det absolut bästa sättet att få saker att hända är att först skriva ner dem. Jag har en bok som jag har haft sedan innan jag startade Bag-all där jag skriver ner saker och ting jag önskar mig och vill ska hända. Det är allt från stor till smått. Det här gör jag lite när som under året när jag kommer att tänka på det. Men runt nyår är en bra tid att påminna sig själv om att det kanske är dags igen.

Min bok där jag skriver ner saker har nästan gått från önskelista till ”beställnings-lista”. När jag tittar tillbaks i boken har nämligen nästan allt hänt, i alla fall 75-80% av det jag önskat mig i boken har blivit verklighet.

Jag har skrivit så smått vansinniga saker i boken som att ”Vi vinner Greencard lottery”, (det är alltså ett lotteri där man kan vinna arbets- och uppehållstillstånd i USA). När jag skrev det tänkte jag att det här är så orimligt, eftersom de jag känner och känner till som vunnit har varit högutbildade singlar. Aldrig någonsin har jag hört om att någon med man och tre barn vinner, vilket betyder att det är fem Green cards som ska delas ut istället för ett. Men jag tänkte skitsamma, jag skriver det i boken eftersom det är det jag vill. Och så vad hände? Jo, jag vann Green card senare det året och hela familjen inklusive jag fick arbets- och uppehållstillstånd i USA.

Jag har skrivit ner nästan allt som har hänt med Bag-all i boken, så som ”Jag hittar fantastisk personal” och ”Jag hittar en jättebra butikslokal i Nolita”, ”vi öppnar Bag-all butik i Stockholm”, bland annat.

Jag började med den här boken efter att ha tittat på Oprah Winfreys Super Soul Sunday, läst hennes böcker och många av de böcker hon rekommenderat. Det jag först fastnade för var hennes budskap om tacksamhet, gratefulness. Genom att fokusera på vad man är tacksam för snarare än vad man tycker att man har brist på blir man automatiskt en magnet som drar till sig mer positiva saker. Man ska komma ihåg att det här inte är någonting som händer över en natt. Men om man börjar skriva ner, eller prata om, vad man är tacksam för under en längre period börjar man märka en skillnad i sitt eget liv.

Samma sak är det alltså när det gäller att skriva ner det man önskar sig eller visioner för sitt eget liv. När man gör det ska man absolut inte begränsa sig själv och tänka, men det här är orealistiskt eller hur ska det här gå till. Man behöver inte oroa sig för hur det ska gå till. Hade jag begränsat mig när jag skrev ner saker i min bok hade hälften av det som står där inte stått där.

Det är också bra om man skriver ner det man vill ha som att det är ett faktum redan, det vill säga att man formulerar sig: Jag hittar fantastisk personal, istället för: Jag önskar mig fantastisk personal.

Som sagt har 20-25% av det som står i boken inte hänt. Men när jag går tillbaks och tittar på vad jag önskat mig som inte inträffat känner jag att just det behövde jag faktiskt inte ändå.

Så om du inte redan gjort det, sätt dig ner och fundera på hur du vill att din framtid ska se ut och skriv din beställnings-lista!

Här följer lite bilder från våra sista dagar i Australien.

I Manly hyrde vi en lägenhet som påminde jättemycket om en gamla New York-lägenhet.

Till tjejernas förtjusning fick man rita på bordet och så hittade de gitarrer.

Surfbrädor som del av inredningen!

Jag ska erkänna att jag blev förvånad över de gamla fina lägenheterna med så mycket karaktär. Jag hade förväntat mig att det mesta skulle vara nybyggt.

Här är min kompis Jenny Bests superfina lägenhet med utsikt över hamnen. Som ni kanske kan se jobbar Jenny med inredning och driver en jättefin inrednings butik, Zouk living, lite utanför Sydney i området Mosman.

Jenny med en av sina vovvar, Marshal. Jenny bodde tidigare i Los Angeles och vi var hundvakt åt Jennys hundar några gånger.

Tjejerna är alldeles tokiga i dessa hundar och trots att det gått tre år sedan vi sågs förra gången så kände hundarna igen oss.

De sista tre dagarna av vår resa spenderade vi inne i Sydney. Tyvärr blev jag sjuk en av dagarna och hann inte se så mycket som jag tänkt mig, men vi hann med Operahuset, den botaniska trädgården och en del shopping!

 

Ett magnifikt träd i den botaniska trädgården som ligger precis bredvid…

…Operahuset! Visste ni att kaklet på taket är från Höganäs!!

Otroligt cool arkitektur både utvändigt…

…och invändigt! Här skulle jag gärna ha ätit middag.

Nu är vi tillbaks på Bali och har ett par dagar innan barnen börjar skolan. Ger oss perfekt med tid att fundera på hur vi vill ha nästa år och lägga in våra beställningar!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @jenniferjansch eller @bagallsweden @bagall

Websida: www.bag-all.se och www.bag-all.com

Gott Nytt År!!!

Nu har vår Nya Zeelands resa kommit till sitt slut och man kan sammanfatta allting med en bild:

Vår lilla husbil var verkligen guldbägaren i slutet av regnbågen!

Man lär sig mycket när man bor så trångt och bokstavligen på varandra i nästan två veckor. Det är intressant att se hur man får det att fungera med fem personer på cirka 10 kvadratmeter. Det som var absolut jobbigast i min mening var att hålla ordning. Det blev stökigt på nolltid. Gudarna ska veta att jag inte är någon pedant, men i en husbil måste man lära sig att genast stoppa undan saker. Trots att vi försökte leva efter den principen var det hela tiden stökigt och rörigt.  En sak som dock var superbra och hjälpte till att hålla husbilen från det totala kaoset var att vi packade våra kläder i varsin tvättsäck.

Cappi hade sina saker i Dirt bag, Margaux hade sina i Phonetic Laundry och jag hade mina kläder i Wash me! Please. Dessa råkar vara från Bag-all, men man kan så klart packa i viken större påse som helst. Det hjälpte oss att hålla isär våra saker och man visste direkt var man skulle leta efter sina egna kläder. Hade vi inte packat så här hade kaoset varit totalt!

Jag hade också packat mina kläder i ”packing cubes” inne i tvättpåsen för att hålla ännu bättre ordning.

Dessa packing cubes är en helt ny vara för Bag-all som kommer i januari! Världens bästa grej i min mening. Man kan använda dem hemma i garderoben också så klart! Jag passar alltid på att testa Bag-alls nya varor när jag reser för att försäkra mig om att de håller och funkar så som tänkt. Dessutom passar jag då på att fotografera dem. Jobbet har verkligen blivit en livsstil.

Här följer en snabb recap av vad vi gjorde under våra sista dagar på NZ:

…vi gjorde en fantastisk ridtur uppe i bergen vid Franz Joseph…

Man känner sig verkligen som en del av naturen när man upplever den från hästryggen. Jag har aldrig varit en ”hästtjej” men jag förstår att det är lätt att fastna för det här med ridning!

…längre norr ut på västkusten i Punakaiki kollade vi in Pancake rocks (kolla bilden så förstår du varför de heter Pancake rocks, forskarna har ingen bra förklaring till hur dessa formationer skett)…

…promma i naturområdet Foulwind (där man också kan kolla på tjocka sälar som ligger och solar sig på klipporna) och se med egna ögon att allting annat verkligen ligger åt andra hållet när man är på NZ…

…binge kolla på Sagan om Ringen och bli inspirerad att fäktas på stranden…

…och bygga koja på Carters Beach…

…fotografera reflektioner i vattnet…

…göra fotografering med nya Bag-all produkter (den här hopvikbara shoppingväskan kommer in under våren)…

…bada i hot springs vid Taupo sjön (vattnet i vattenfallen är 40!! grader varmt)…

…ta lite instagrambilder till Celeste (det var så varmt vatten att Celeste nästan inte kunde stå där haha) …

…kolla Huka Falls…

…sen köra till Hamilton där snälle Hugh skjutsade oss till flygplatsen för att ta flyget till Sydney! Vi tycker alla att det är så fantastiskt att få komma till Australien eftersom ingen av oss varit här tidigare. Vi ha också goda vänner som flyttat hit som vi verkligen längtar efter att träffa!

Vi tog tåget från flygplatsen till färjeterminalen i Sydney, där vi tog båten till Manly beach. Färjeterminalen ligger precis bredvid det berömda Operahuset.

Manly ligger en halvtimme bort med färjan och är en otroligt härlig stad med en stor sandstrand.

Hur underbart är det inte att bo så här?!

Jenny och Johan Grimsgård flyttade till Australien för snart tre år sedan. Båda två hade jättebra karriärer hemma i Sverige, Johan som byggare och Jenny som fotograf. Jenny har fotograferat jättemånga fina kokböcker, bland annat ett par av Pernillas kokböcker. Kolla hennes superfina hemsida här www.jennygrimsgard.se

Trots att det gick väldigt bra för dem i Sverige beslutade de sig för att lämna tryggheten i Sverige och flytta till Australien med sina två barn. De har alltså gjort lite samma resa som vi har gjort. Nu har de etablerat sig här i Manly och kommer nog att stanna ett bra tag. Nu när vi har varit här några dagar är det inte svårt att förstå varför.

Tjejerna i en ”pool” vid havet. Kolla färgen på vattnet!

Livsstilen här är verkligen sportig. Folk är ute och simmar, surfar, spelar boll, går på lina, paddlar, snorklar. You name it… är det en utomhusaktivitet så är Australiensarna ”on it”. Överallt finns det fina naturpromenader och stränder.

Förutom det är det fantastisk mat och restaurangkoncept.

Hur fint är inte det här? Restaurangen heter Boathouse.

Nyårsafton firade vi på Manly beach.

Det var så himla härligt att se hur folk gick man ur huse och att gammal så väl som ung samlades på stranden. Verkligen en folkfest där alla kunde känna sig välkomna!

Klockan 21 startade ett praktfullt fyrverkeri. Jag tycker att det är så himla smart att göra fyrverkerierna redan vid klockan nio eftersom även barnen kan vara med då. Sedan vi 12-slaget kunde man se de stora fyrverkerierna inne i Sydney.

Det känns verkligen som att 2018 inte kunde fått en bättre start!

Gott Nytt 2018 till er alla!! Och stort tack för att ni följt mig på bloggen i år. Det har varit fantastiskt att ha en konversation med er läsare och att få dela med mig av vår resa.

xx

 

 

 

 

God Juuuul & God Fortsättning!!

God Jul och ännu viktigare – God Fortsättning!

Varje år sedan Cappi föddes har jag tagit en bild på tjejerna på julafton (med undantag för ett år då jag använde en bild vi tagit på sommaren). Bilden ovan tog jag igår på stranden här i Okarito, där vi firat jul.

Jag tycker själv att det är så himla kul att titta på gamla bilder på mig och min syster och se hur vi växt under åren, så jag tänkte att det kan vara kul för tjejerna att ha en gemensam bild på sig själva från samma dag på året. Längst ner i det här inlägget sätter jag in bilderna från 2008 och framåt.

Det ska erkännas att det inte är helt lätt att få till julstämning när man är omringad av palmer och strand. Margaux har pimpat husbilen med rosa glitter. Vi har spelat julmusik på högsta volym den senaste veckan, vilket har drivit Celeste till vansinne, men vi andra sjunger med för full hals haha. Barnen har fått julgodis och vi köpte vakuumförpackad skinka, lax och paté i lokala mataffären.

Vi bestämde oss för att stanna i Okarito några dagar eftersom den visade sig att den här platsen är helt magisk! Det är så himla fint och oförstört att man knappt vill berätta om det på nätet. Men eftersom jag tycker att alla som åker till Nya Zealand ska försöka ta sig hit vill jag ändå tipsa om det. Okarito är en ministad med 25 stycken året om boende.

En trädgård i Okarita. Ser ni de två enorma duvorna? De är typ fyra gånger större än en svensk duva och heter Wood pigeon. Och så mina favoritblommor Hortensia.

Rakt utanför campingplatsen ligger en väldigt bred och vid sandstrand där man kan grilla och leka.

Skriva sitt namn i sanden.

Och kolla solen som plumsar ner i havet bakom en klippa.

Vi hade egentligen tänkt att åka vidare till Queenstown för två dagar sen eftersom man kan göra väldigt många utomhusaktiviteter där. Vi hade tänkt åka zip line, göra treetop walk och paddla kajak. Men så visade det sig att man kunde göra precis samma sak här i trakterna och då tänkte vi om och bestämde oss för att stanna här istället för att köra timme ut och timme in.

Så på julafton tog vi en kajaktur som utgår ifrån den här lilla stan. Man paddlar i ett inlopp som har kanaler in mot urskogen.

Margaux och jag i en kajak.

Micke och Cappi en och Celeste i en egen.

Det kändes verkligen som att paddla i Djungelboken!

Margaux och Cappi tog det lugnt emellanåt….

Anledningen att vi kom till den här lilla stan Okarito var för att vi hade bokat in att göra en helikopterresa upp till Franz Josephs glaciären. Vi hade bokat den billigaste turen på 20 minuter så vi tänkte att det hela kommer att gå väldigt snabbt, men ändå kul. Speciellt för Micke och barnen som aldrig åkt helikopter innan. Men vi fick stanna så länge vi ville på toppen och resan upp och ner tog 20 minuter bara den. Verkligen sååå värt pengarna och vi alla var överens om att det här var bland det coolaste vi någonsin gjort!

Här landar helikoptern som vi skulle åka i. Resan upp var HELT fantastisk!! Vi åkte förbi vattenfall med en fallhöjd på säkert flera hundra meter och sen flög lågt över den blå glaciären upp till toppen. Jag kan inte lägga filmer här på bloggen, men lägger upp en film på Instagram @jenniferjansch så ni kan se.

Döm om vår förvåning när vi sen var helt ensamma på toppen!

Den här bilden var en av kandidaterna för årets julbild, men till sist blev det ändå den fotad på beachen på julafton.

2008 i New York

2009 i Stockholm

2010 i Stockholm

2011 i New York

2012 New York

2013 New York

2014 Ekbacken, det här var året då jag tog en bild från sommaren

2015 New York

2016 Brooklyn och det här var samtidigt en fotografering för Bag-alls presentpåsar (så den tog också innan julafton kom jag på nu:)

2017 Okario Nya Zealand

Imorgon fortsätter vår resa här på Nya Zealand. Postar snart om andra saker vi planerar att göra. Först ut är hästridning i bergen imorgon. Jag har inte suttit på en häst på många år så vi får se hur det går…

Hoppas ni alla haft en riktigt härlig jul och nu kan luta er tillbaks och pusta ut ordentligt!

xx

Fylla 50!!

Tjohoo, igår fyllde jag 50 år!!

Det är ganska många som frågat mig det senaste året om det känns jobbigt att snart fylla 50? Och jag har träffat många födda -67, som jag, som haft ångest över att fylla 50. Men jag förstår faktiskt ingenting av det. Som min pappa brukar säga: ”motsatsen hade varit mycket värre.” Jag känner mig tvärt om tacksam för att jag klarat mig så här länge OCH viktigast av allt: det är mycket bättre att vara 40/50 år är 20/30 i min mening.

Jag ser i princip inga fördelar med att vara ung mer än att man eventuellt har lättare att hålla sig smal. I övrigt tycker jag att unga och gamla är precis lika vackra. Personligen är jag i bättre form nu än när jag var 20 år, dvs jag orkar mer och kan hålla mig fokuserad längre och bättre. Jag orkar förvisso inte vara uppe på nätterna på samma sätt, men det spelar mig ingen roll alls eftersom jag istället vaknar tidigare och hinner mer mycket mer än när jag var både 20 och 30 år.

När jag var yngre oroade jag mig en hel del för vad andra tyckte och tänkte om mig, vilket jag struntar i nu. Så länge jag själv vet att jag är reko mot folk så räcker det. Om någon skulle var missnöjd med mig så är det verkligen inte hela världen.

Nuförtiden har jag också ett helhetsperspektiv. Jag förstår mycket bättre hur saker och ting hänger ihop. När jag var yngre upplevde jag livet mer fragmentariskt och kunde ofta inte förstå det stora sammanhanget.

Har man barn börjar de bli ganska stora när man är 50 och man kan göra mycket roligare saker tillsammans som familj (som vi nu i en husbil på Nya Zealand, bara för något år sedan hade Cappi varit för liten och rastlös för den här typen av resa.)

Det absolut bästa med den här åldern är att jag litar helt på mig själv. Det jag känner i magen är rätt, ÄR det som är rätt för mig. Jag behöver inte hålla på att rättfärdiga det för någon. Jag kör till och med min business så: vad känns rätt? Känns det bra, då kör vi på det. Inga analyser eller budgetar så långt ögat når. Alla affärsgubbar sätter i halsen när de hör detta. Haha Men so far so good vad det gäller Bag-all!

Vågar man lyssna inåt istället för utåt blir det harmoni och man kan bli den person man är menad att vara. Jag känner att jag är där nu. Så skulle jag vilja byta med mitt 20- eller 30-åriga jag? Inte en chans! 50-års åldern är min grej!

Så till själva födelsedagen. Jag vaknade tidigt i husbilen men fick ligga kvar i sängen precis som en liten unge eftersom jag fått strikta instruktioner av Celeste att inte gå upp. Så efter länge, länge stod de där:Med fiiin tårta och sång!Natten innan hade vi tagit färjan till Picton, som ligger på norra delen av södra ön. Vi styrde sen kosan mot Kaikoura på östra sidan ön där vi checkade in på ett otroligt coolt ”tree house hotel” Hapuku Lodge. Hur coolt är inte det här. Har läst om tree house hotell och länge velat bo på ett så det var verkligen det perfekta sättet att spendera födelsedagen. Kolla utsikten!!! Ena hållet……och andra hållet. Det här är duschen så precis vid det där fönstret står man och blickar ut över havet när man duschar. Superfin pool fanns det också! Och trädgård!Det ingick även en superlyxig middag i boendet (som jag inte ens vågar tänka på vad det kan ha kostat).

Allt detta var verkligen helt underbart. Men underbarast av allt var ändå den otroliga mängd gratulationer jag fick!! OMG jag var verkligen oförberedd på love bombingen! På Instagram grattade över hundra personer och kompisar la upp fina posts om mig!

Kolla till exempel Pernillas urgulliga post (fast jag ser typ full ut ner till haha) ❤️ Gissa hur glad man blir när man sitter på bokstavligen andra sidan planeten!!

Här på bloggen har ni läsare också grattat och det kom gratulationer på Facebook (som jag väldigt sällan använder) och på mess och i mail…. Jag visste helt ärligt inte att så många bryr sig och jag kände mig så älskad och uppskattad. Det var verkligen den absolut finaste presenten!!! ❤️ Och det bästa är att jag kan gå tillbaks och titta i mitt Instagramflöde när jag vill!! En evighets present för själen!

Nu åker vi till en stad som heter Christchurch (vilket namn!). Sen ska vi åka till västra sidan av södra ön till Franz Joseph glaciär. Uppdaterar snart igen!!

Xx

OMG Nya Zealand

Jag hade förväntningarna rejält uppskruvade inför vår resa till Nya Zealand. Jag förväntade mig att naturen skulle vara det vackraste jag sett och ÄNDÅ blev jag chockad över hur makalöst fint det är här. Ögonen kan nästan inte ta in det. Det blir en overklighetskänsla, som att man betraktar en kuliss som egentligen inte finns.

Eller vad säga om det här landskapet? Kan ni förstå konflikten som uppstår i hjärnan när man ser Schweiziska alperna och Bali på samma gång. Det är stora palmer och ormbunkar som från kritatiden tillsammans med granar och tallar, tillsammans med blommor man aldrig sett förut.Varför skulle inte en hobbit bara dyka upp här? Faktum är att det känns troligare att han skulle göra det än inte…

Dessa vyer ovan såg vi precis efter vi kommit ut från den här grottan:

(Bilden lånad från nätet. Man fick inte fotografera i grottorna.)

Ni förstår att man inte riktigt kan tro på sina ögon på ett tag?

Det som lyser som stjärnor på bilden är små, små lysmaskar. De lever i kalkstensgrottor och vattendrag. Just på det här stället, Waitomo, finns 17 stycken grottor. Det rinner även en flod igenom grottorna som man kan åka båt på. Under knäpptystnad flöt vi på ett becksvart vatten under ett himlavalv av miljoners lysmaskar. Det blev en religiös upplevelse. Jag kände mig så otroligt tacksam att få leva på vår vackra planet och uppleva denna genialiska skönhet som naturen fixat.

Men för att börja från början. Vi har alltså hyrt en husbil av en privatperson på nätet. Han visade sig heta Hugh och vi har mailat lite fram och tillbaks innan vi kom hit. Världens snällaste visade det sig. Han kom till och med och hämtade oss på flygplatshotellet där vi spenderade första natten.

Det hotellet var förresten så otippat fint att jag måste lägga lite bilder på det:

Full proppat med Jonathan Adler prylar! Tänk vad lite målarfärg kan fixa till en miljö som annars skulle vara supertråkig. Det är vad jag kallar smart design till en billig peng. Och rosa fog till svart kakel är också ett supersmart trick för att få det att se coolt och annorlunda ut.

Så, Hugh kom och hämtade oss på flygplatsen och på vägen mot hans hus i Hamilton (vi erbjöd oss så klart att skjutsa hem honom, han hade tänkt ta bussen den snällisen) visade han oss Nya Zealands bästa glass.

Hugh i keps till vänster och husbilen till höger. Första anhalten var sen lysmaskgrottorna. Vi fick pälsa på oss lite eftersom det kan bli 12 grader i grottorna. Efter grottorna tog vi sikte mot västkusten för att slå läger på en campingplats vid havet.

Vi kom fram precis när solen gått ner så när vi vaknade på morgonen blev vi glatt överraskade över hur fint det var. Precis bredvid vår husbil växte ett så kallat New Zeeland Christmas tree. Så passande! Frukostbordet!Det är frrruktansvärt trångt och stökigt inne i husbilen ska erkännas. Man får titta ut genom fönstret och inte på allt jox som står framme haha

Precis nedanför vår campinplats låg en otroligt vacker strand med svart pudrig lavasand. På bilderna ser stranden brun ut men i verkligheten var den helt svart och glittrig.

Där tog vi en lång härlig morgonpromenad. Barnen hittade mängder av snäckor som blev till ringar. Cappi fick feeling och satte igång att kategorisera strandfynden!

Nu åker vi vidare mot Södra ön! Där ska jag imorgon fira min födelsedag!! It’s the big FIVE OH!!! Är så laddad!

xx

Starta-eget tips

För någon vecka sedan bad jag er ställa frågor till mig. Idag tänkte jag svara på frågor rörande eget-företagande. Det här är mitt favoritämne! Att starta Bag-all är lätt det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Det har gett mig möjligheten att bo på ett paradisiskt ställe. Det har gett mig kontakter med fantastiska personer som jag aldrig annars skulle ha träffat. Jag kan ge jobb till många människor, vilket kanske är den absolut största tillfredsställelsen.

Det här var mitt kontor några eftermiddagar förra veckan. Snacka om lyxigt!

Här följer några av era frågor:

Mia Tjärnlund:

  • Dina bästa tips kring hur man som nystartat, litet varumärke på bästa sätt tar kontakt med och säljer in sig till återförsäljare. Både butiker och online.

Hej Mia,

Det är alltid ganska tufft att få kontakt med återförsäljare som helt nytt märke. Man får tänka på att inköparna hela tiden blir bombarderade med sälj-mail etc. Men det finns ändå ganska många sätt att nå ut och man måste jobba på flera fronter samtidigt:

– Ha en bra webbsida – det är nummer ett på min lista! Tänk på att det är din hemsida som är det första en återförsäljare kommer att kolla in när ni har fått kontakt. Webben är ditt fönster till hela världen och det finns tillgängligt 24/7. Det kostar förhållandevis lite (om man jämför med fysiska butiker, kontor etc). Det finns otroligt bra plattformar för webshoppar och hemsidor med teman man kan köpa till för att skräddarsy sin egen look. Här är det verkligen värt att lägga ner många, många timmar för att hitta rätt och sätta sig in i hur man gör. Jag lyckades klura ut hur man gör och har designat Bag-alls hemsida, och kan jag, ja då kan vem som helst!

Det kan vara skitjobbigt att organisera en fotografering, men väl värt slitet i slutändan. Bilden finns för evigt när du väl tagit den och kan användas om och om igen!

– Sociala kanaler – se till att du har ett Instagramkonto som är kopplat till ditt brand. Det är värt att lägga ner rätt mycket krut på Instagram eftersom det är en billig marknadsföringskanal – och du får samtidigt fina bilder på dina produkter. Man kan göra en moodboard med fina bilder som man hittat på andra märkens instagram för att ge sig själv en klar bild av hur man vill att ens eget flöde ska se ut.

Vi har en Facebook sida, men den har aldrig egentligen gett oss någonting. Det kanske är väldigt effektivt för andra, men för oss har det som sagt inte varit det.

Här är Bag-alls info-kort som vi delar ut i affären och skickar med i alla ordrar. Tryckt på återvunnet papper så klart! 

– Göre en kort presentation av ditt brand. Bag-all har ända sedan början haft ett jättebra informationskort som vi delat ut till både återförsäljare och vanliga kunder. Mycket av försäljning sker vid ett senare tillfälle, dvs när folk gått hem på kammarn och funderat på saken. Då är det extremt bra att ha ett fysiskt kort så man kan påminna sig om  produkten. Och folk kan dessutom ge kortet vidare till någon annan.

– Skicka varuprover till inköpare. Det kan vara värt att skicka prover på dina varor. Du vet ju redan att dina varor är toppen och någonting som det finns behov för. Men inköparna vet inte det, så låt varan pratar för sig själv.

– Fråga folk runt omkring dig om de har kontakter och ingångar på de företag du vill komma i kontakt med. Någon som känner någon…

– Var ihärdig. Ge aldrig upp! Prova att kontakta om och om igen. Bli absolut aldrig sur för att någon inte kan träffa dig. Det är inte värt att bränna broar.

Från OMG:

  • Skriv kort om minnen från din firma, om du haft sömnlösa nätter efter en affär, händelser, om ni haft hemlängtan, maten i andra länder och framtida drömmar.

Jag delar upp denna fråga:

Sömnlösa nätter?

Innan jag startade Bag-all, och till viss del under första tiden när jag öppnade Bag-all, kunde jag ha sömnlösa nätter, eller vakna mitt i natten och oroa mig för olika saker. Men ju äldre jag blir ju mer har jag insett att man verkligen inte löser någonting på nätterna. OCH är man vaken på natten får man sömnbrist och blir trött på dagen och kan inte lösa någonting då heller. Det blir en ond cirkel.

Lösningen för mig har varit att lära mig att stöta bort jobbiga tankar om de studsar upp i huvudet på nätterna. Börjar jag tänka på någonting negativt tvingar jag mig själv att börja tänka på någonting annat. Den negativa tanken kommer komma krypande tillbaks och rätt som det är tänker man på det igen. Men så fort man upptäcker den negativa tanken får man stöta bort den igen. Till sist blir man skicklig på detta och det är som att negativa tankarna ”lär” sig det och slutar dyka upp i samma omfattning på nätterna.

Det här betyder inte att man inte ta problem på allvar, utan ett sätt att se till att man får sova och ladda batterierna för att kunna ta tag i problemen på dagtid.

Frågan var egentligen sömnlösa nätter efter en affär, så jag gissar att du vill veta om det är något som gått speciellt dåligt och att det gav mig sömnlösa nätter. 

Den största källan till oro har alltid varit ekonomin. Tankar som snurra kring hur det ska gå? Kommer jag ha råd att lägga vissa större ordrar? Kommer jag ha råd med hyrorna och löner etc

De värsta misstagen har alltid handlat om beställda produkter som inte blivit som jag tänkt mig. Varor som inte håller måttet vad det gäller kvalitet. Men jag har förstått att det här är ofrånkomligt då det är den mänskliga faktorn som spelar in. Produkterna är gjorda av människor och inte maskiner. Print och sömnad sker för hand och det blir så klart saker som inte är helt perfekta. Ibland kan vi hitta små riskorn bland varorna. Jag tänker då att det är någon som ätit sin lunch och ett riskorn har råkat hamna på produkten. Det blir på sätt och vis en fin koppling till människorna som syr våra varor.

Celeste på landsvägen utanför vårt älskade Ekbacken!

Hemlängtan?

Det har faktiskt varit väldigt lite av den varan. Att inte leva i sitt hemland blir en livsstil som man blir van vid. Vi är i Sverige varje sommar så länge vi bara kan. Tiden i Sverige är helig för oss och det är en tradition som vi absolut inte kan tänka oss att rucka på.  Barnen är galna i vårt landställe i Sörmland och älskar allt det svenska. Men när de inte är där ägnar det inte speciellt mycket tid åt att tänka på det heller. Vi är ganska onostalgiska hela familjen. Man får fokusera på här och nu istället för på var man inte är.

Sen är det ju bra att skype och sociala medier finns så att man ändå känner sig uppdaterad på vad nära och kära gör.

Maten i andra länder?

Vi anpassar oss inte speciellt mycket efter maten i de länder där vi bor. Vi äter ungefär samma saker som vi gjorde i New York nu när vi är här på Bali. Vi har alltid ätit mycket sallad, fisk och kyckling. Det vi lagt till här är att vi äter mer färsk frukt och oftare vegetariskt än vi har gjort tidigare.

Framtida drömmar?

Det jag önskar mig mest av allt just nu är att ha råd att köpa ett hus på Bali så vi kan skapa oss ett eget hem. Husen som vi bor i här är jättefina, men det är någon annans hus och möbler. Jag längtar efter att inreda själv och få känslan av något mer ”eget”.

Vad det gäller businessen så hoppas jag att vi ska kunna fortsätta expandera Bag-all. 2018 är målet att öppna två till butiker.

xx

Fortsätt hemskt gärna att ställa frågor!

Jag har en hel del kvar från förra omgången och kommer svara på dem snart.

I morgon åker vi till Nya Zealand så vi får se hur det är med wifi uppkopplingen där. Vad jag har förstått är Nya Zeeland makalöst vackert så jag ska ta massor av bilder och berätta om resan när jag kan.

Följ på Instagram: @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden

Hemsida: www.bag-all.se

 

 

 

 

 

 

Förena nöje med nytta!

Det absolut bästa med att ha eget företag är att man kan försöka styra allting så att man får det exakt som man själv vill ha det. När jag började tänka på att starta eget var det viktigaste kriteriet att jag skulle kunna jobba varsomhelst ifrån. I början när jag startade Bag-all var det inte möjligt. Jag behövde verkligen vara i New York för att få igång det hela, inte minst butiken på Mott Street. Men NU har jag faktiskt kommit till den punkten att jag kan vara var som helst (där det finns wifi).  Därav flytten till Bali till exempel.

Nu när vi då är här har jag också lyxen att kunna välja fina miljöer att vara i. 

För ett par veckor sedan kom Julia hit till Bali för att vi skulle ha en slutet-av-året-konferens. Julia har jobbat med mig på Bag-all från vår allra första mässan. Vi har rest runt massor tillsammans och funkar hur bra som helst ihop. Både Julia och jag är riktiga doers som gillar att få saker gjorda. Så när vi sätter igång, då jäklar händer det grejer.

Vi jobbar så det ryker från runt 7 på morgonen, jo man går upp tidigt här, sen går vi och käkar sen lunch och går ner på stranden. Själv sitter jag i skuggan och jobbar på telefonen (pris ske Gud för smartphonen!) och Julia badar eller surfar. Sen jobbar vi ett pass till på kvällen. Ingen av oss kan riktigt förstå hur det hela tiden kan vara så mycket saker att göra. Hur mycket vi än jobbar finns det fler och nya saker att göra. Både hon och jag jobbar oavsett dag, dvs lördag och söndag också.

I förra veckan kom Micke tillbaks från Sverige så han och tjejerna var uppe i Ubud medans jag och Julia hyrde vi det underbaraste huset man kan tänka sig i Canggu.

Produkterna var så klart på plats. Jag passar alltid på att fotografera produkterna när jag är i fina miljöer.

Närmare 40 ”mood images” hann vi fotografera under veckan. För er som inte vet är mood images bilder där ens varor är i någon slags miljö. Meningen är att den som tittar ska få en känsla för brandet och en känsla för hur varorna kan användas.

Det här är mina nya växt-goals: krukväxter överallt! Kolla vad fint krukan är målad för övrigt. Någonting man superlätt kan göra själv!

På helgen kom Micke och tjejerna och hälsade på.

Jag passade på att fotografera dem (och mig lite) extra mycket eftersom Louise Rizell, min gamla mode assistent när jag jobbade på mama, bett mig fotografera familjen till ett reportage till hennes (och Karolina Borgs) superfina webb-magasin. Läs reportaget här: Thewayweplay.

 

Cappi rotar i Bag-alls nya fina väska! Det här är en nylonväska som man kan fälla ihop jättelitet och ta med sig till affären och handla mat i. Man kan också monogramma den med sina initialer. Den har inte kommit in ännu, men kommer finnas i butik i början av nästa år. Visst är den fin?!! Jag älskar den och har använt den varje dag på stranden sedan jag fick den!

 

Celeste och Julia hjälper till att hålla ljuset borta när vi plåtar mood bilder!

Spegel spegel på väggen där!

I badrummet växte det en palm rakt upp genom taket, vilket var väldigt coolt, men kanske inte jättebra när det spöregnade vilket det gör titt som tätt här.

Nu är vi tillbaks i Ubud. Skolan slutar på torsdag och på lördag ger vi oss iväg till Nya Zealand där vi ska åka husbil i 11 dagar! Har ingen aning om hur detta kommer gå eftersom jag aldrig vare sig åkt husbil eller campat. Men jag är helt säker på att omgivningarna kommer vara så vackra att själva boendet kanske spelar mindre roll.

Jag kommer så klart blogga om det hela!

Om ett par dagar kommer ett inlägg till mer era frågor!

xx

Följ mig gärna på instagram @jenniferjansch eller @bag_all eller @bagallsweden Vill du veta hur jag byggt upp mitt företag så kan du köpa min bok Drömfångaren. Just nu har vi specialerbjudande på den på Bag-all.se

 

 

Instagram